Vem hälsar inte?

Jag hälsar på folk som inte hälsar tillbaka. Skulle man kunna säga, bara det att jag rätt ofta inte hör pga hörselskada att folk faktiskt svarar.
Sedan hälsar folk på mig och jag hör inte och hälsar inte tillbaka, tänker att vissa människor vill inte hälsa på alla som finns perifert i deras liv.
Sedan hälsar folk på mig men jag GLÖMMER (!) att svara tillbaka för jag koncentrerar mig på tex att se samtidigt som jag går, pga synskadad.
Sedan "ser" jag inte alla människor när det är mycket runt mig, jag vet att det är sorl runt mig, människor tex, men om jag skulle släppa fokus på tex att se var jag går så skulle jag inte se var jag går och det är ju inte bra, så jag har ju missat att jag gått förbi min egen familj till och med.............. Folk blir onekligen purkna när jag går förbi dem utan att hälsa ibland, och lyfter en aning på ett ögonbryn eller två när jag säger "jag var upptagen med att... typ... gå, så jag såg dig inte".

Värst är nog de som säger mitt namn, som nu senast hos tandläkaren. hon ropade mitt namn och sa något mer, jag tittade upp för jag hörde mitt namn, men jag hörde inte vad hon sa mer, bara att hon sa något. Jag tog min väska och reste mig och då hade hon vänt ryggen åt mig och var med snabba steg på väg bort till rummet, när jag kom fram började hon prata om något annat. Hon hade på något vis redan hälsat, men jag hade missat det. Hälsningsögonblicket var redan över, men det lät inte som ett hej det där hon sa mer när hon sa mitt namn.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Jag tycker det är svårt och jobbigt att behöva hälsa på folk. Jag vill bara vara osynlig. Jag hälsar dock på mina grannar som bor i samma lägenhetshus och på de som sitter i kassan. Jag hälsar såklart tillbaka om någon annan hälsar först. Men nja, för mig är det inte alls så "bara". Jag har svårt med det sociala samspelet.
 
Ibland hälsar jag, ibland låter jag bli. Eftersom jag bor på landet så möter man inte så himla mycket folk och då hälsas det oftast. Jag skulle aldrig orka bli sur över att nån låter bli att hälsa eller inte säger nåt tillbaka, det är liksom inte upp till mig att bestämma hur andra ska göra med en sån liten grej.
 
Jag bor i en storstad så jag hälsar verkligen inte på de jag inte känner. Däremot så hälsar jag på alla i butiker, folk jag inte känner igen i stallet eller på jobbet och kollar ifall jag kan hjälpa dem etc.
 
Jag hör nog till de ohyfsade som ibland inte hälsar helt enkelt för att det ibland tar för mycket energi för att ens säga hej. Annars när jag har orken och känner mig social och glad så hälsar jag givetvis på de jag känner.
 
Jag bor ju i en byhåla.
Här hälsar man på alla när man ute på promenad, fotgängare, löpare och cyklister 😄
Jag bor som i en by jag med nu för tiden men det händer att jag låtsas vara väldigt upptagen ibland för att jag vill vara osynlig 🙈 kan möjligen höja en hand eller nicka lite. Jag tror att jag får ta och göra en uppföljning på hur mitt beteende funkar i denna by. Jag är ju rätt ny här än så länge så jag kanske får rykte på mig snart!
 
För min del lärde jag mig nog heja när jag först började rida ut mycket. Som ryttare försöker jag alltid att heja först just för att folk ska veta att jag ser dem, är medveten och går att prata med om det är något med hästen som stressar dem. Underlättade mycket när vi red ut och mötte mycket folk som ibland hade noll koll på hästar.

Sedan har jag som sagt insett att jag gillar att hälsa på folk. :D
När jag rider hälsar jag ALLTID. Det finns så många som har ont öga till hästar och ryttare att jag vill vara en god ambassadör, detsamma gäller i viss mån när jag går med hunden. Annars har jag faktiskt fullt upp med mitt, tack så mycket, och orkar inte heja utan anledning hela tiden. :D
 
Man brukar ju känna av om någon verkar sur typ sluta konversera över staketet eller generellt undviker en.

Jag är som sagt ofta inne i mina egna tankar eller så kanske jag mår dåligt och bubblar in mig, det är inte helt sällan jag lyckas få ur mig ett hej efter att jag passerat personen eftersom det tar en stund att liksom få ordning på munnen och hjärnan så det kommer ut ett hej.

Hur känner du själv inför att ha människor som gnäller om huruvida andra hälsar först eller ej runt dig?
Jag tycker det känns lite jobbigt eftersom jag ibland missar att hälsa själv och inser att jag kan uppfattas som ignorant...
 
Efter många kommentarer på både jobb och fritid om ytligt bekanta som " aldrig hälsar"-( A säger att B aldrig hälsar när de möts) har jag märkt att B många gånger känner att A aldrig hälsar...Till och med så att B ibland upplevt sig utstött och mobbad och att ingen hälsar.

Vem är det som aldrig hälsar? Egentligen...

När min man säger att grannfrun aldrig hälsar undrar jag om han hälsar själv och om hon hörde det. Då menar han att han är trött på att hälsa först. Nån gång borde hon hälsa före. Och då blir det att ingen hälsar. Jag upplever samma sak med grannfrun- alltså att hon aldrig hälsar på gatan om inte jag hälsar. Men att om jag hälsar och hon inte är påväg någonstans så är hon trevlig och vi kan snacka lite om något. Min slutsats blir att hon inte är intresserad av att bli min kompis men inte heller tycker illa om mig. Min man däremot tycker bara det tillhör hyfs att man alltid hälsar när man ser någon man känner.

Kollegan har många gånger åsikter om folk som inte hälsar och det är lite samma sak. Hon borde inte behöva hälsa först varje gång. B är otrevlig och ouppfostrad. Ibland kan B senare säga att hon kanske inte vågade hälsa för kollegan såg arg ut. Det är ingen ursäkt dock om man inte är ett barn har jag förstått. Man hälsar och man hälsar först.

Allmänt verkar en regel vara att den som kommer säger hej först. En person som kommer till en samling personer, passerar ett hus, kommer till stallet borde säga hej först. Om båda möter varandra blir det svårare...

Vad säger ni? Vem hälsar först?
Kan man säga att någon inte hälsat när man själv inte heller hälsat?
Vems fel är det när båda tycker att den andra inte hälsar?
Jag känner knappt igen folk jag känner så jag hälsar nog väldigt sällan, Jag har en stackars snubbe jag tillbringat flerae heldagar med jag glömmer bort hans namn varje gång., Det är ett stående skämt nu "vet du vem jag är den här gången?"
 
Efter många kommentarer på både jobb och fritid om ytligt bekanta som " aldrig hälsar"-( A säger att B aldrig hälsar när de möts) har jag märkt att B många gånger känner att A aldrig hälsar...Till och med så att B ibland upplevt sig utstött och mobbad och att ingen hälsar.

Vem är det som aldrig hälsar? Egentligen...

När min man säger att grannfrun aldrig hälsar undrar jag om han hälsar själv och om hon hörde det. Då menar han att han är trött på att hälsa först. Nån gång borde hon hälsa före. Och då blir det att ingen hälsar. Jag upplever samma sak med grannfrun- alltså att hon aldrig hälsar på gatan om inte jag hälsar. Men att om jag hälsar och hon inte är påväg någonstans så är hon trevlig och vi kan snacka lite om något. Min slutsats blir att hon inte är intresserad av att bli min kompis men inte heller tycker illa om mig. Min man däremot tycker bara det tillhör hyfs att man alltid hälsar när man ser någon man känner.

Kollegan har många gånger åsikter om folk som inte hälsar och det är lite samma sak. Hon borde inte behöva hälsa först varje gång. B är otrevlig och ouppfostrad. Ibland kan B senare säga att hon kanske inte vågade hälsa för kollegan såg arg ut. Det är ingen ursäkt dock om man inte är ett barn har jag förstått. Man hälsar och man hälsar först.

Allmänt verkar en regel vara att den som kommer säger hej först. En person som kommer till en samling personer, passerar ett hus, kommer till stallet borde säga hej först. Om båda möter varandra blir det svårare...

Vad säger ni? Vem hälsar först?
Kan man säga att någon inte hälsat när man själv inte heller hälsat?
Vems fel är det när båda tycker att den andra inte hälsar?

Jag har så svårt för folk som är kinkiga med sånt.

Jag tycker också att man hälsar om man möter någon man känner. Men för mig är definitionen på någon jag känner annorlunda än vad t.ex. din mans definition verkar vara. Mina grannar är inte någon jag känner. Vi umgås aldrig. Vi hälsar oftast på varandra när vi passerar varandra men inte alltid. Eftersom vi inte känner varandra. Vi bara råkar bo nära varandra. För mig är folk jag känner familj, släkt, vänner, barnets kompisar och deras föräldrar osv. Inte Nisse bara för att han råkar bo i närheten.

Sen tycker jag inte att jag har en skyldighet att vara socialt tillgänglig bara för att jag är utanför mitt hem.
 
Jag bor i tillräckligt mycket stad för att det ska vara ohållbart att hälsa på precis alla. Då skulle jag aldrig komma någonstans utan bli tvungen att säga "hej, hej, hej, hej" konstant :p

Jag brukar prata lite med grannarna. Ibland säger de hej först, ibland gör jag det. Likadant med de jag möter ute. Jag upplever mest att det är att den som får syn på den andra först också säger hej först. Skulle någon börja prata med mig om "regler" för själva hälsandet, då hade jag nog av ren ångest brutit kontakten med den personen.
 
Jag stör mig på folk som tycker att jag har en skyldighet mot dem att vara social bara för att jag går utanför mitt eget hem. Ibland är jag social och ibland vill jag bara gå en promenad ensam utan att tvings till sociala interaktioner. Jag har så mycket krav på mig resten av livet så när jag går en promenad ensam så vill jag faktiskt få bestämma själv vad jag mår bäst av. Jag stör mig enormt på människor som tycker att jag inte har rätt till det.
 
Precis detta blir ju superjobbigt om du delar stall med någon som har lite hårda regler kring hälsandet. Har du sagt att du tycker det är iobbigt så andra vet?
Jag tycker nog att ha hårda regler kring hälsande är konstigt. Det är lite konstigt att ha tvingande regler på en sån sak. Sådär på temat intolerant mot att människor är olika och också kan vara upptagna med andra tankar.
 
Jag är ansiktsblind, så jag vet ju aldrig när jag möter någon jag känner såpass att jag bör hälsa... Har lagt mig till med en teknik att aldrig riktigt titta på folk, för att ingen ska ta illa upp av att jag ser dem, men inte hälsar, men många uppfattar ju även det som ohövligt och osocialt...
 
Jag har så svårt för folk som är kinkiga med sånt.

Jag tycker också att man hälsar om man möter någon man känner. Men för mig är definitionen på någon jag känner annorlunda än vad t.ex. din mans definition verkar vara. Mina grannar är inte någon jag känner. Vi umgås aldrig. Vi hälsar oftast på varandra när vi passerar varandra men inte alltid. Eftersom vi inte känner varandra. Vi bara råkar bo nära varandra. För mig är folk jag känner familj, släkt, vänner, barnets kompisar och deras föräldrar osv. Inte Nisse bara för att han råkar bo i närheten.

Sen tycker jag inte att jag har en skyldighet att vara socialt tillgänglig bara för att jag är utanför mitt hem.
Jag tror just det där med definitionen är grejen. Jag tycker grannar är ytligt bekanta och hälsar på dom oftast men bryr mig egentligen inte om någon av dom sällan hälsar. För som du säger- vi umgås ju inte.

Jag tycker nog att ha hårda regler kring hälsande är konstigt. Det är lite konstigt att ha tvingande regler på en sån sak. Sådär på temat intolerant mot att människor är olika och också kan vara upptagna med andra tankar.
Är det inte en vanlig regel på anläggningar till exempel? "Vi hälsar på ALLA".
 
En annan sak jag tycker är viktigt är att hälsa på städpersonalen där en jobbar. Det är inte alltid ett så himla kul jobb men ack så viktigt. Tom min grinigaste professor under universitetstiden var trevlig och hälsade på städpersonalen (trevligare än han var mot oss studenter :laugh:).

Samma nu när jag jobbade på SSAB under sommaren, alla kollegorna gjorde vad de kunde för att underlätta när de städade hytten (flyttade stolarna etc, hytten är rätt trång).
 

Liknande trådar

R
Övr. Hund Dethär är kanske en dum och pinsam fråga. Och jag känner mig redan o kunnig och som en dålig matte för att det hände och för att jag...
Svar
13
· Visningar
1 121
Senast: Red_Chili
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 284
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
1 366
Senast: Trassel12
·
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 952
Senast: Sesca
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Offentliga verksamheter
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Valet i USA

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp