Jag hälsar på folk som inte hälsar tillbaka. Skulle man kunna säga, bara det att jag rätt ofta inte hör pga hörselskada att folk faktiskt svarar.
Sedan hälsar folk på mig och jag hör inte och hälsar inte tillbaka, tänker att vissa människor vill inte hälsa på alla som finns perifert i deras liv.
Sedan hälsar folk på mig men jag GLÖMMER (!) att svara tillbaka för jag koncentrerar mig på tex att se samtidigt som jag går, pga synskadad.
Sedan "ser" jag inte alla människor när det är mycket runt mig, jag vet att det är sorl runt mig, människor tex, men om jag skulle släppa fokus på tex att se var jag går så skulle jag inte se var jag går och det är ju inte bra, så jag har ju missat att jag gått förbi min egen familj till och med.............. Folk blir onekligen purkna när jag går förbi dem utan att hälsa ibland, och lyfter en aning på ett ögonbryn eller två när jag säger "jag var upptagen med att... typ... gå, så jag såg dig inte".
Värst är nog de som säger mitt namn, som nu senast hos tandläkaren. hon ropade mitt namn och sa något mer, jag tittade upp för jag hörde mitt namn, men jag hörde inte vad hon sa mer, bara att hon sa något. Jag tog min väska och reste mig och då hade hon vänt ryggen åt mig och var med snabba steg på väg bort till rummet, när jag kom fram började hon prata om något annat. Hon hade på något vis redan hälsat, men jag hade missat det. Hälsningsögonblicket var redan över, men det lät inte som ett hej det där hon sa mer när hon sa mitt namn.
Sedan hälsar folk på mig och jag hör inte och hälsar inte tillbaka, tänker att vissa människor vill inte hälsa på alla som finns perifert i deras liv.
Sedan hälsar folk på mig men jag GLÖMMER (!) att svara tillbaka för jag koncentrerar mig på tex att se samtidigt som jag går, pga synskadad.
Sedan "ser" jag inte alla människor när det är mycket runt mig, jag vet att det är sorl runt mig, människor tex, men om jag skulle släppa fokus på tex att se var jag går så skulle jag inte se var jag går och det är ju inte bra, så jag har ju missat att jag gått förbi min egen familj till och med.............. Folk blir onekligen purkna när jag går förbi dem utan att hälsa ibland, och lyfter en aning på ett ögonbryn eller två när jag säger "jag var upptagen med att... typ... gå, så jag såg dig inte".
Värst är nog de som säger mitt namn, som nu senast hos tandläkaren. hon ropade mitt namn och sa något mer, jag tittade upp för jag hörde mitt namn, men jag hörde inte vad hon sa mer, bara att hon sa något. Jag tog min väska och reste mig och då hade hon vänt ryggen åt mig och var med snabba steg på väg bort till rummet, när jag kom fram började hon prata om något annat. Hon hade på något vis redan hälsat, men jag hade missat det. Hälsningsögonblicket var redan över, men det lät inte som ett hej det där hon sa mer när hon sa mitt namn.