Vem är fel ute?

[saltopeppar]

En liten berättelse som jag försöker vara så opartisk i som möjligt, men har lite svår att ta ställning till utan att sätta mig på kant med någon av mina två bästa vänner. Jag vet vad jag tycker men vore intressant att höra vad andra tycker? Orkar ni läsa

Person A: Har ett ganska varierande jobb, hemma mycket och hela dagar, har hästar som tar mycket tid, har mycket hand om den gensaga hunden vilket A tycker är naturligt när A ändå är hemma. A jobbar självklart ibland och när A väl jobbar så är A iväg hela dagar eller ev ett par dagar i stöten.

Person B: Har ett jobb som varierar lite i tid, allt ifrån Morgon till kvällspass och ibland även natt. A har inga direkta andra intressen än kompisar och datorn.

Personerna A och B bor i samma hushåll och gjort i x år, de har en gemensam hund som B tyckte de skulle skaffa och A blev själaglad då A alltid velat ha hund.

Här kommer några exempel som jag tycker är fel mot den ena parten, men vore intressant att höra vad andra tycker

situation 1:
Person A har varit hemma i över en vecka och kommer i en situation där A inte kan ha med hunden en dag. A ber B om att ta hand om hunden men B vägrar då B har sin enda lediga dag på en vecka just den dagen och vill inte låsa upp sig med hunden för B vill ha hela dagen fri från allt. Slutar med att person A tar med hunden och hunden får sitta mycket i bilen den dagen.
Liknande situationer händer ofta, mer eller mindre viktiga, där B tycker att B har rätt till "egen tid" utan hunden, A håller med men känner att A inte går under samma "rättigheter" som B och om A vill ha egen tid utan hund så får A fixa hundvakt på annat håll eller ha med hunden i bilen.

Situation 2:
Person A måste åka och jobba i ett par dagar i sträck. Person B är ledig några av dessa dagar och ska ha hunden. A fixar hundvakt de resterande dagarna som B inte kan ha hunden. Dagarna kommer som B ska ha hunden men planerar då in andra saker som gör att B inte kan ha med hunden. B lämnar bort hunden till en bekant. A känner att A har hunden väldigt mycket men att när A verkligen behöver hjälp så ställer B inte upp utan hittar ursäkter.

Situation 3:
Person A har varit iväg och jobbat och kommer hem relativt sent och känner sig väldigt trött. Person B åker direkt efter sitt jobb hem till en släkting för middag och umgänge med familjen, A är medbjuden men tackar nej redan dagen innan pga tröttheten och att hunden ska hämtas hos hundvakt. B säger att det inte kommer bli så sent. A stannar uppe fram till 23 tiden och går sedan och lägger sig, lite sur för A tycker att 23 är sent och att B iallafall kunde hör av sig om att det blev senare än planerat. B kommer hem en stund senare och kommer upp i sovrummet och undrar varför A inte är uppe? A svarar att A är trött och behöver sova. B säger då att B går ner och gör något annat, A känner sig lite stött och undrar vad det är B ska göra som B inte kan göra uppe i sovrummet eftersom de även i sovrummet har en dator. B svarar att B inte har lust att vara i sovrummet, medans A gärna hade velat att B stannade i sovrummet då A sover bättre med sällskap och hunden är lugnare när alla är samlade. B går iallafall ner och A orkar inte bry sig. Efter en stund kommer ett sms från B där det står "har du kul eller?" A fattar inget och ringer därför upp B (A sov och att ropa genom huset är ingen ide) A frågar vad B menar och får till svar att nätet är slött och att om A nu ändå sitter och jobbar på nätet så kunde väl A vara den som kom ner istället för B komma upp. A svarar att A sover och använder inte nätet. B är fortfarande grinig och diverse ordväxlingar görs som inte är jätte trevliga. A är typen som gärna pratar igenom saker och reder ut saker på en gång, medan B bara blir mer sur och "stänger av", B säger att B inte orkar och lägger på luren.
B kommer upp i sovrummet en stund senare och somnar. På morgonen vaknar hunden tidigt och vill upp i sängen, A vill att den stannar på golvet och därför piper hunden lite och tycker synd om sig själv. B blir rasande för B vill sova i lugn och ro och tycker därför att A ska lyfta upp hunden så de kan sova. A känner sig stött och lämnar sovrummet tillsammans med hunden som helst hänger efter A.
Det går en hel dag innan de pratar igen, men jag står emellan och får lyssna på bådas historier som är ganska lika. Jag har så god lust att säga både det ena och andra men vet inte om jag vågar?

Men vad tycker ni i de här fallen? vem har fel av dem?

 

[Emtherlia]

Om A och B skaffat en hund tillsammans utan några premisser som typ "hunden blir ditt huvudansvar" så tycker jag de får ta hand om hunden lika mycket.

Hade jag varit du så hade jag nog sagt att de får lösa sina problem själva och att jag inte vill vara den som hör skit från båda.

 

[Lovisaleonora]

Varför måste någon ha fel?

Det handlar väl snarare om bristande respekt, förståelse och kommunikation tycker jag.

 

[Pegasus63]

Eftersom B var den tongivande i anskaffande av hunden, får B se till att växa upp och ta sitt ansvar.
Skaffa hund är likställd med att skaffa barn= Man måste dra ner tiden man lägger på på sina egna nöjen för att tillgodose de behov barnet/hunden har.

 

[Monstermom]

Jag har enormt svårt att föreställa mig någon slags önskan att få "hundfria" dagar, jag kan inte riktigt fatta varför man vill ha en hund om man samtidigt vill slippa () den... Så ja, den biten är väl det som fastnade starkast i din text: mysko typer, stackars hund .

Men vad gäller förhållandet mellan A och B har det väl inte så mycket med detaljerna att göra, utan om just förhållandet dem emellan. Sånt är inte en tävling om vem det är mest synd om (framgår ju rätt tydligt vems sida du står på där ), så jag ser inte att det ger så mycket att konstatera vem det skulle vara (hunden! ). Men jag håller med @Lovisaleonora att det verkar vara brist på respekt och kommunikation som är grundproblemen, och om de vill göra situationen bättre är det den biten de borde jobba på. Det är dock inte alltid så att de i ett förhållande håller med utomstående om att det finns vissa problem, för dem kanske det räcker utmärkt att komma och lassa av sig till dig och sen tröska vidare. Det är ju deras val.

 

[kolblakkur]

Praktexempel på folk som vill lösa sina problem genom att 1) skaffa hund 2) skaffa barn. Jag hade sagt åt dem att separera, men jag har låg tolerans mot trams

 

[mandalaki]

Jag har inte ens läst exemplen. Men: om du inte är vare sig A eller B, varför ska du ta ställning? (Och varför diskutera dem på ett forum?) Det är ju deras sak, inte din.

 

[GoLightly]

Det låter som att B kanske inte riktigt insåg innan vad det innebär hund, inte vill ställa upp på att dela lika på skötseln och att de inte kan kommunicera om hur hunden ska tas om hand. A och B borde sätta sig ner och prata igenom vem som ska ha hunden (A, B eller hundvakt) och när så att det inte behöver bli en massa tjafs när en specifik situation dyker upp.

 

[tanten]

i din berättelse framstår A som sympatisk och B som en sktistövel. Är det din uppfattning?

och varför måste du alls vara inblandad i det där som jag anser vara ytterligt privat??

 

[iNHALE]

Min tanke är att det inte är hunden som är problemet här utan relationen mellan A och B. Känns lite som att B tycker att denne har rätt till en massa saker men vill inte unna A motsvarande saker för att det blir jobbigt för B.

 

[MidnightSoul]

Jag tycker det låter som att det är dax för A och B att flytta isär.

 

[Masse]

Som jag ser det är det A som är fel ute. Den riktiga hundägaren är A, B hade garanterat inte haft hunden kvar själv om inte A fanns.
Dessutom hade båda A och hunden mått mycket bättre om dom slängt ut B. För B saknar helt respekt för dom, tänker bara på sig själv och bor troligen bara där fortfarande för att det är praktiskt för B att bli servad av A.

 

[skiesabove]

A och B behöver prata med varandra. Men om dom gör det eller inte är ju deras problem.

 

[Gnist]

Hunden är egentligen en ickedel i problemet enligt min åsikt, men samtidigt undrar jag givetvis vad det är för fel på hunden som tvunget måste vara med en människa 24/7 överallt och ingenstans

I fråga om A och B så färgas texten rätt bra av att A (troligtvis hon) är den "goda" och B (troligtvis han) är den "onde", men de är på olika vis lika goda kålsupare båda två och varför de ens är kvar med varandra är väl den största gåtan i det här.

Låter rätt gnälligt det här och vad finns att bli stött av egentligen: "A är trött och behöver sova. B säger då att B går ner och gör något annat, A känner sig lite stött och undrar vad det är B ska göra som B inte kan göra uppe i sovrummet eftersom de även i sovrummet har en dator. B svarar att B inte har lust att vara i sovrummet, medans A gärna hade velat att B stannade i sovrummet då A sover bättre med sällskap och hunden är lugnare när alla är samlade.

Och åter igen, vad tusan felas med hunden

 

[skiesabove]

Eller hur, jag får en vibb av offerkofta.

 

[Sedna]

En liten berättelse som jag försöker vara så opartisk i som möjligt, men har lite svår att ta ställning till utan att sätta mig på kant med någon av mina två bästa vänner. Jag vet vad jag tycker men vore intressant att höra vad andra tycker? Orkar ni läsa

Du misslyckas rätt rejält med att vara opartisk. Det är väldigt uppenbart vad du tycker och att du söker bekräftelse på att du tycker "rätt". Tips: låt de sköta sina egna problem.

Relationer handlar inte om att ha rätt eller fel. Relationsproblem löser man genom kommunikation och respekt inför varandra.

 

[saltopeppar]

Försöker svara på alla i samma här.

Anledningen att jagrär inblandad är i egenskap av syster och bästakompis.
som någon skrev så tycker jag A "sätter på sig offerkoftan"och är överdiven i vissa aspekter, men B är rent ut sagt elak i mellanåt och väldigt egoistisk.
Min personliga åsikt är att hunden inte är grundproblemet, men en "anledning" att skapa diskution och irritation.
Som någon sa så fanns liknande problem innan hubden kom in i bilden och det mest rättvisa hade varit att kanske ta andra exempel där hunden inte är inblandad eftersom jag anser att den inte är problemet i grund och botten. Men tog bara några ur mängden som är de som varit aktuella det senaste.

min åsikt är att de borde bryta upp, men framför allt att A borde säga till B att så här är det och inte sitta och lipa hos mig och att B inte bara ska sticka huvudet i sanden och sluta lyssna när det börjar bli jobbigt. Jag anser att B är en livsnjutare som inte kan ha fasta punkter i livet mendans A alldeles för känslig, mesig och låter sig "utnyttjas" och ser inget fel i det utan "men om man ser ur hans perspektiv, så förstår jag vad B menar"

 

[saltopeppar]

Du misslyckas rätt rejält med att vara opartisk. Det är väldigt uppenbart vad du tycker och att du söker bekräftelse på att du tycker "rätt". Tips: låt de sköta sina egna problem.

Relationer handlar inte om att ha rätt eller fel. Relationsproblem löser man genom kommunikation och respekt inför varandra.

Det är svårt att skriva utan att det går åt ena eller andra hållet, för vissa situationer tycker jag A är problemet medans i anda är B.
söker inte bekräftelse i större brädd än att de borde inte vara tillsammans, men det gpr man ju kanske inte bara och säger.

Det är tröttsamt och svårt att vara personligen involverad till båda parter och att man blir bollplank till båda.

 

[mandalaki]

Försöker svara på alla i samma här.

Anledningen att jagrär inblandad är i egenskap av syster och bästakompis.
som någon skrev så tycker jag A "sätter på sig offerkoftan"och är överdiven i vissa aspekter, men B är rent ut sagt elak i mellanåt och väldigt egoistisk.
Min personliga åsikt är att hunden inte är grundproblemet, men en "anledning" att skapa diskution och irritation.
Som någon sa så fanns liknande problem innan hubden kom in i bilden och det mest rättvisa hade varit att kanske ta andra exempel där hunden inte är inblandad eftersom jag anser att den inte är problemet i grund och botten. Men tog bara några ur mängden som är de som varit aktuella det senaste.

min åsikt är att de borde bryta upp, men framför allt att A borde säga till B att så här är det och inte sitta och lipa hos mig och att B inte bara ska sticka huvudet i sanden och sluta lyssna när det börjar bli jobbigt. Jag anser att B är en livsnjutare som inte kan ha fasta punkter i livet mendans A alldeles för känslig, mesig och låter sig "utnyttjas" och ser inget fel i det utan "men om man ser ur hans perspektiv, så förstår jag vad B menar"

Att du är syster och kompis gör dig inte involverad. Låt dem sköta sin konflikt och fortsätt vara syster och kompis. Om de använder dig som sophink, säg att du inte vill höra mer just för att du har en relation till båda.

Det är ju mer eller mindre vettlöst att sitta och skriva en massa om dem på internet för att andra ska ha synpunkter. Hur ska du använda det? Hade du tänkt gå till någon av dem och säga Nu har bukepanelen bestämt sig och allt är ditt fel?

 

[Manji]

Sälj hunden och jobba på relation, tycker jag.