Vem är du? Jag önskar jag visste just nu..
Gjorde ett val för några år sedan att satsa på högskolestudier efter att ha velat fram och tillbaka i många år om jag skulle söka. Fick komplettera på komvux med något ämne för att bli behörig. Kom in på utbildningen ht-19.
Samtidigt har förhållandet inte varit det bästa under många år (varför man inte tagit tag i det får stå för bådas likgiltighet..).
Sökte till en campusutbildning för att jag inte ville plugga hemma utan för att jag vet att jag behöver träffa folk för att trivas.
Ett gemensamt beslut resulterade i separation och flytt under sommaren, jag jobbade för fullt samtidigt. Började studierna igen i september (nu på distans) och jag försöker hitta balans i att vara ensam, studera och vara närvarande mamma varannan vecka.
Har kommit till en punkt där jag inser att jag får inte ihop det! Kroppen protesterar i det grövsta med både fysiska och psykiska symtom. Jag lär mig långsam, hinner inte få tillräcklig kunskap till tentor, prioriterar bort fysiska aktiviteter för att plugga, stressar för att hinna med annat än plugg och träffar knappt vänner längre (vi får ju inte heller..)
Så vem är man efter 23 års förhållande? Hittar jag min plats i MITT liv? Vad vill jag, plugga? Börja jobba istället? Hinna med mitt liv eller plugga mig sjuk?
Så jag har tyvärr inget bra pepp, förutom att det du gör nu, ventilerar här är ett bra steg till att få ur sig skiten.
Själv har jag kontaktat vården och ska börja med att prata med psykolog några gånger för att se hur jag ska gå vidare och bearbeta allt skit man samlat på sig..