Frågat med glimten i ögat, men detta tycker jag är lite filosofiskt intressant. Vem är det som ska vara tacksam i en hundaffär? Självklart (eller ja, självklart enligt mig då) är ju det ideala att ett köp av hund resulterar i glädje och kanske tacksamhet från båda håll så småningom, glada hundägare över fin hund och glad uppfödare över bra hem. Men det är inte det jag syftar på denna gång Utan det jag tänker på är vem som, enligt er, "ska" känna tacksamhet över att det blir ett köp?
För mig har det alltid varit så att jag tackat för förtroendet osv när jag köpt hund. Jag köper endast från linjer jag är intresserad av och där stam och typ/mentalitet på valpen verkat lovande för det jag vill satsa inom, sport innan, nu även avel. Det har alltså varit fråga om genomtänkta kullar och där uppfödarna sett det som att de väljer vem som ska få köpa, och jag har sett det som att jag får förvalta vidare deras arbete. Och även om man bortser från allt övrigt så får jag ju köpa ett djur av dem, som de ofta fäst sig lite vid och vill ska komma till bästa möjliga hem. Att jag nu har en hyfsad meritlista har inte ändrat på den saken, jag ser det fortfarande som en förmån att få köpa just den hund jag vill. Men jag märker på vissa som ringer på nuvarande kull, och även ett par tidigare, att en del köpare verkar anse att jag som uppfödare ska vara tacksam att de kan tänka sig att köpa av mig.
Det kan vara allt från att de vill att jag ska "sälja in" hunden varför de ska köpa av mig- ett mail bestod bara av den frågan.., de erbjuder en struntsumma mot att hämta den ikväll, det kan vara de som presenterar sig som blivande uppfödare och som på ett ganska nedlåtande sätt ställer ett gäng frågor (men inte en enda av dessa nya har frågat något alls om hur valparna är födda och om jag har snitt på mina linjer- detta i en ras med väldigt hög snittfrekvens..) och sedan efter att ha fått svar kontrar med ett "ja jag ska tänka över det, jag återkommer nån gång framöver". Som om jag skulle sitta där vecka efter vecka och vänta.. Sedan har jag ju de som blir irriterade över att jag inte har samtliga valpar i kullen till salu. Fast endast de som är till salu ligger ute på annons. När jag skriver att "X är tyvärr inte till salu, han ska stanna" får jag tillbaka svar i stil med "vi kan bara tänka oss den, hör av dig". Det låter rätt ofta som om jag har knackat dörr och besvärat när det är de som kontaktar mig.
Så, ursäkta uppsatsen- men hur känner ni?
För mig har det alltid varit så att jag tackat för förtroendet osv när jag köpt hund. Jag köper endast från linjer jag är intresserad av och där stam och typ/mentalitet på valpen verkat lovande för det jag vill satsa inom, sport innan, nu även avel. Det har alltså varit fråga om genomtänkta kullar och där uppfödarna sett det som att de väljer vem som ska få köpa, och jag har sett det som att jag får förvalta vidare deras arbete. Och även om man bortser från allt övrigt så får jag ju köpa ett djur av dem, som de ofta fäst sig lite vid och vill ska komma till bästa möjliga hem. Att jag nu har en hyfsad meritlista har inte ändrat på den saken, jag ser det fortfarande som en förmån att få köpa just den hund jag vill. Men jag märker på vissa som ringer på nuvarande kull, och även ett par tidigare, att en del köpare verkar anse att jag som uppfödare ska vara tacksam att de kan tänka sig att köpa av mig.
Det kan vara allt från att de vill att jag ska "sälja in" hunden varför de ska köpa av mig- ett mail bestod bara av den frågan.., de erbjuder en struntsumma mot att hämta den ikväll, det kan vara de som presenterar sig som blivande uppfödare och som på ett ganska nedlåtande sätt ställer ett gäng frågor (men inte en enda av dessa nya har frågat något alls om hur valparna är födda och om jag har snitt på mina linjer- detta i en ras med väldigt hög snittfrekvens..) och sedan efter att ha fått svar kontrar med ett "ja jag ska tänka över det, jag återkommer nån gång framöver". Som om jag skulle sitta där vecka efter vecka och vänta.. Sedan har jag ju de som blir irriterade över att jag inte har samtliga valpar i kullen till salu. Fast endast de som är till salu ligger ute på annons. När jag skriver att "X är tyvärr inte till salu, han ska stanna" får jag tillbaka svar i stil med "vi kan bara tänka oss den, hör av dig". Det låter rätt ofta som om jag har knackat dörr och besvärat när det är de som kontaktar mig.
Så, ursäkta uppsatsen- men hur känner ni?