Velar nu

[Gnist]

Har blivit erbjuden en hund, som fodervärd åt försvaret

De har fått tillbaka en 8 månaders hund, totalt ouppfostrad, som de tycker är lämpligt att placera hos mig.

Nu är ju då frågan om jag ska nappa eller inte
Det vore ju en utmaning och det vore roligt att komma in i "brukssvängen" igen. Saknar det på sätt och vis Men samtidigt så vet jag ju hur mycket jobb, en sådan hund behöver..

Observera att jag personligen har inte på något vis kontaktat dem eller på något vis uttryckt ett önskemål om att ta en hund från dem.

Så vad är era råd/funderingar kring detta? Skulle behöva lite synpunkter, även om jag i slutändan gör precis som jag själv vill
Är jag komplett galen, som faktiskt överväger att ta på mig denna hund

Edit: Skriver för snabbt

 

[Hyacinth]

Sv: Velar nu

Lite galen är du, men det är ju det som gör livet roligt!
Det är ju ett fint bevis på uppskattning för din förmåga och ett förtroende att de vill lämna hunden till dig.
Jag tycker du ska ge det en chans, om du känner att du har tid, ork, lust och tror att vovven kan passa in i resten av flocken och kan umgås med barn och andra på ett vettigt sätt.
Om problemet bara ligger i brist på uppfostran, och inget annat (mentalt, vilket kanske går att utesluta om det är en blivande försvarsvovve, som jag då förutsätter är testad på ett eller annat vis), så kan det vara värt att hoppa på, tycker jag.
Så länge make och övrig familj stöttar, eller i alla fall inte helt tar avstånd från projektet, tycker jag: go for it!

Blir det för mycket hundar hemma, kan du sätta strumpan på tåget, så kan han få bli dyrkad ett par månader av mig och vofflan.

 

[Gnist]

Sv: Velar nu

Du skulle må då

 

[Hyacinth]

Sv: Velar nu

Jag vill bara hjälpa till.

 

[Gnist]

Sv: Velar nu

Njäää... Du får allt vackert skaffa dig en alldeles egen ministrumpa

 

[Kamomilla]

Sv: Velar nu

Klarar din rygg av att jobba med en hund som troligtvis kommer att kräva en hel del jobb.

Vill minnas att du skrev en tråd om en BC som din kropp inte orkade med träningen på.

Men själv skulle jag ha svårt att tacka nej till ett sådant erbjudnade, vilken ego-kick det måste vara att de bara frågar!!

 

[Gnist]

Sv: Velar nu

Jag lär ju inte behöva kuta järnet och göra helvändningar med kroppen i 100 knyck i alla fall, som var fallet med träning av krokodilen

Och jo, det känns ju rätt så schysst att de frågar

 

[Lejonelle]

Sv: Velar nu

Klart att det är smickrande men du ska bara svara ja om du känner att du vill och orkar med det som denna hund kräver. Tydligen har du rykte om dig att vara en bra hundmänniska - eftersom de frågar dig - och den karamellen kan du ju suga på även om du svarar nej.

 

[Armani__]

Sv: Velar nu

Hejsan!
Känner igen din situation. Vi fick erbjudandet om att at över en "livsfarlig" rottweiler i februari i år, på just 8 månader. (vi är jag, lillasyster på 16 år, mamma och pappa).
Han hade råkat illa ut tidigare hos sin förre ägare då hon inte kunde hantera honom alls längre trots hans ringa ålder. De sista nätterna satt hon upp och sov för hon var livrädd.
Hon stängde in honom överallt och kastade saker på honom nör han gjorde något fel, hon vågade helt enkelt inte säga till honom.

I alla fall, vi åkte och hälsade på Dusty och härligare hund får man leta efter...
Vi har nu haft honom i 7 månader, har har hunnit bli året och vi har aldrig ångrat detta en sekund.
Han är en fantastisk herre som älskar allt vi gör med honom. Han är så tacksam för minsta lilla och vi har inte haft några problem.

Vi bor mitt inne i byn och trots att kvinnan hade stängt in honom överallt och han inte hadt fått se något annat än hennes tomt och hus så är han såå duktig. Vi stänger aldrig grindstolparna och han har gått utanför en gång, det var när han ville titta vart lillasyster tog vägen.

Jag kan sitta här och berätta hur länge som helst, men det går ju inte, haha..
Men som du förstår så har vi som sagt aldrig ångrat detta och kommer aldrig att göra det heller. Vi gör allt för Dusty, han för oss också. Han är verkligen en trygghet för oss och såväl vi för honom.

Lycka till, hur du än gör.

/Fanny.
PS. samtidigt kan det vara skönt att slippa valpstadiet, på ett sätt, även om det är en härlig period, men det kräver mycket jobb. DS.

Lycka till än en gång!