Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men den är också svart. Riktigt kasst. Även plagget är mörkt så kan inte skriva där heller och ingen namnlapp. Jäkla hm
Jag får sluta snåla och köpa dyra kläder ist som går att märka hm kanske vill att man ska bli av med plaggen så man måste köpa nytt.
Jag har varit på samrådsgruppsmöte, har ni sådant på era förskolor? Jättetrevligt faktiskt. Två föräldrarepresentanter från varje avdelning på förskolan som träffar ett par av fröknarna och förskolechefen, får information om förskolan och området etc. och pratar ihop oss om vad vi kan göra för att förbättra förskolan etc. Så roligt att få vara en del av detta! Det är ju dessutom min gamla arbetsplats, som jag bara älskar och saknar lite
Nu måste kostymen på, och alla kanoner måste laddas för idag blir det krig i Paris
Jag lider verkligen med dig. Vi är nog ganska lika och jag förstår dig precis. Det låter nästan lite som min chef, som också ignorerar mig. Han kommer aldrig in och pratar, han har "morgonmöte" med alla andra utom mig, när jag sitter ensam i fikarummet går han ner med sin kaffekopp och bara om det finns nån annan där sätter han sig hos oss, Han har utvecklingssamtal med alla utom mig, osv osv. Klart man blir ledsen, men jag har kommit till en punkt då jag mest tycker attt det är fascinerande att man som chef kan vara så extremt ointresserad av en anställd och vad denne gör. Han frågade inte ens när jag slutade nu vad jag hade gjort under tiden jag jobbat, ändå hade jag en ny befattning.Ja helt plötsligt så kom jag på varför jag inte brukade prata så mycket med henne (mer än nödvändigt alltså) och jag kommer nog hålla mig på min kant fortsättningsvis. Förr kunde hon t.ex. titta in på behandlingsrummet och säga hej då och trevlig helg till tandläkaren men inte ens ett hej då till mig som stod bredvid
Men det sårar när min vikarie tydligen är bättre än mig och att hon tydligen minns henne men inte mig.
Jag lider verkligen med dig. Vi är nog ganska lika och jag förstår dig precis. Det låter nästan lite som min chef, som också ignorerar mig. Han kommer aldrig in och pratar, han har "morgonmöte" med alla andra utom mig, när jag sitter ensam i fikarummet går han ner med sin kaffekopp och bara om det finns nån annan där sätter han sig hos oss, Han har utvecklingssamtal med alla utom mig, osv osv. Klart man blir ledsen, men jag har kommit till en punkt då jag mest tycker attt det är fascinerande att man som chef kan vara så extremt ointresserad av en anställd och vad denne gör. Han frågade inte ens när jag slutade nu vad jag hade gjort under tiden jag jobbat, ändå hade jag en ny befattning.
Det är riktigt ohyfsat attt bete sig så där. Även om man ingte älskar varandra så kan man ändå vara artig och vardagstrevlig. Vi här tycker om dig jättemycket iaf!