Världsherre

[Pilot]

Ikväll när jag kom upp för trappen satt den ena katten och stirrade in i sovrumsdörren. För att när han väl blivit insläppt kunna lägga sig tillrätta på mattan och sova en timme eller två.



Vad fick honom att tro att om han bara sitter och tittar in i den dörren han vill ska öppna sig så kommer den göra det så småningom?




Nu gjorde den förvisso det.

Är det "världsherren" i katten som fick honom att tro det?



Det föll sig naturligt för mig att släppa in honom, betyder det att jag är väldresserad?

Ibland klappar jag mig själv på axeln för att jag är lyhörd mot mina djur, men lika ofta smyger det sig in en liten tanke om det bara är så att jag kanske är lätt att träna..



Vad säger ni?

 

[Heulwen]

Sv: Världsherre

Han satt självklart där och försöka kommunicera med dig telepatiskt för att få dig att gå dit och öppna dörren.

Nej, men katter är verkligen världsmästare på att träna oss människor.
De vet hur de ska agera och vilka strängar de ska spela på för att få oss göra vad de vill. Men jag trivs som kattägd så det är okej.

 

[Undret]

Sv: Världsherre

Mina ena katt bryr sig inte nämnvärt och är ganska mesig i sin attribut till människan för att vara katt.

Men den andra... hon är en äkta hushärskarinna. Och hon har dresserat alla människor i enlighet med sina behov och önskemål. Det hade nog varit lite besvärligt om hon hade varit större, men så länge huset styrs av en madame på 35 cm i mankhöjd så får hon hållas

 

[Springsteen]

Sv: Världsherre

Min ena katt kommer alltid och hämtar mig när den vill gå ut. Även om det skulle vara kl. 03.00 på natten.
Ska han ut så ska han ut, det förklarar han högljut!

 

[Modig_Korn]

Sv: Världsherre

Är vältränad

Katten kommer och krafsar på dörren (försedd med fönster). Öppnar man inte och hon ser att man har sett henne och ignorerat så sitter hon och stirrar med sina gula stora ögon tills man känner sig så pass illa till mods att man går och öppnar

 

[Silltunna]

Sv: Världsherre

Då är nog vi i vår familj lika väldresserade för vår katt... hon tog över huset från allra första dagen hon kom hit! Hon får alltid som hon vill förr eller senare.

En vanlig syn när man är i köket är att katten kommer in med mamma i släptåg. Då har hon vart och hämtat henne nånstans i huset för att visa vägen till matskålen.

 

[sthu]

Sv: Världsherre

Definitivt väldresserade

Min kisse har tagit det snäppet längre. Hon behöver inte ens säga till mamma längre, det räcker med att hon lyfter på ena ögonlocket så hämtar mamma nyskalade räkor
Tur att kisse bor hos mig större delen av året, här är det bara Gourmetmat som gäller

 

[Modig_Korn]

Sv: Världsherre

Hon är även en sån som måste ha matskålen skakad så att torrfodret täcker botten på skålen - annars äter inte hon. Får hon inte som hon vill använder hon datorn som klätterställning Nu har hon ätit burkfoder någon månad och då har det också förekommit "tiggerier" av liknande slag. Brukar sluta med att jag säger till katten "Jag förstår inte ditt resonemang här faktiskt" - varpå mamma börjar skratta och katten börjar äta den mat hon tidigare ratat

 

[parfymflaska]

Sv: Världsherre

Jag brukar säga att min katt är väluppfostrad, men egentligen gör hon nog precis som hon har lust med. Hon kan jama så det skär genom märg och ben när hon vill ha mat eller gå in/ut. Det enda jag egentligen fått henne att (nästan) acceptera är att hon inte får vara i min säng (för att hon hårar ner så mycket). Annars så har hon inga betänkligheter att kliva rätt över folk i soffan och tidningar/böcker/laptops de försöker koncentrera sig på är perfekta platser att ligga på. Garanterad uppmärksamhet! Hon hatar att bli schasad, grälad på eller skrattad åt, gör man det får man en lång, iskall blick. Jag vet att jag förmänskligar henne hejvilt men jag tror hon har jävligt bra koll. Jag är ganska säker på att katter är intelligentare än hundar och hästar, att de kan planera mer osv. Jag menar, katter är ju faktiskt de enda djuren vi har som får spriga fritt och komma och gå som de vill. Vi litar på att de hittar hem, inte blir påkörda osv. Mer än man gör med sina barn t.o.m. Det säger ändå något