Världen krymper

Ibland vet jag inte varför jag sitter och skriver här. Den kakafoni med kommentarer som blir efter dagboksinläggen är rätt jobbig. Men samtidigt är det min ventil och mitt sätt att rensa hjärnan, även om allt jag tänker på inte går att skriva om.

Jag har pratat med Seniorens ägare idag. Det är lika bra att jag slutar rida helt. Jag har dåligt samvete för det och känner mig som en svikare. Ägaren hinner inte hålla igång båda hästarna själv och det är svårt att hitta medryttare här. Hon har bett mig försöka hjälpa till ett tag till, tills hon hittar en annan lösning.

Men vad jag ska göra med resten av mitt liv, vet jag inte. Allt är tungrott. Drömmarna är liksom nerstoppade i någon byrålåda och jag orkar knappt tänka tanken på att gå ut och skörda i trädgården utan blir mest stressad över det hela. Och jag trivs inte i mitt hem heller. Huset är så mörkt då det saknas söderfönster. Det finns bara i badrummet och i hallen på övervåningen. Att bara ha ett fönster åt öster, ett fönster åt väster och två små fönster åt norr ger inte tillräckligt med ljus. Köket är husets största rum och det har bara ett pyttelitet fönster åt norr. Ska jag få in ljus från söder måste jag riva båda verandorna och badrummet. Och allt är slitet inomhus och jag orkar inte ta tag i det heller. Sen känns det ofta ganska rått inomhus även om det är 20 grader inne. De där söderfönstren hade kunna släppa in värme och ljus i huset.

Men om jag säljer hela skiten så vore det som att ge upp en dröm jag kämpat för i 20 år. Och om jag hyr ut det, vart ska jag ta vägen? Ska jag ge upp alla drömmarna helt och hållet? Vem är jag då? Bara ett tomt skal utan mening eller mål? Ibland leker jag med tanken att hyra ut huset, säga upp mig och sticka iväg och volontärjobba någonstans. Men det skulle bli förfärligt lite pengar att leva för. Jag kommer ju trots allt ändå att få fortsätta amortera då lånen är bundna 1½ år till. Och skulle jag bli sjuk, då skulle det gå riktigt illa ekonomiskt. Då skulle jag inte kunna volontärjobba längre.

Sen har jag ju ingen som helst anknytning till orten jag bor på. Det är ensamt. Väldigt ensamt. Och jag orkar inte ens prata med folk. Det är ingen idé. Jag kan liksom ändå inte tänka mig att någon står ut med mig i längden. Det är ju liksom bara titta på hur min (obefintliga) bekantskapskrets ser ut.

 

[åke]

Hur då? Det ska ju vara snyggt också och fästet går rakt igenom räcket. Det går inte att ta bort ett fäste rakt av för då blir det ett hål i räcket.

Tja, antigen så byter man räcket eller spacklar och målar.

 

[cassiopeja]

Åh Magiana, jag är så ledsen att höra att du mår dåligt!
Jag hoppas verkligen att det vänder, och att du på något sätt får in mer ljus i livet igen!

 

[Hyacinth]

1: Ta bort de inlägg i dagboken som dränerar dig på energi.
2: Jag skulle troligen aldrig lyckas stoppa in ett fönster och fixa ett trappräcke.
3: Ta hand om dig efter förmåga
4: Är det inte bättre att försöka sig på antidepp än att må såhär?
5: Jag får ont i magen av att läsa hur du mår, det är mitt enda skäl till att kommentera och försöka komma med förslag. Jag tror det gäller de flesta.
6: Kan det vara ett alternativ att när du är på banan utöka huslånet med säg 100 000 och få in en bra hantverkare som bygger åt dig? Sätter in fönster, fixar hallen och lite annat du har som projekt?
Vi hyrde som exempel en minigrävare istället för att handgräva massor.
Det tar tid eller kostar pengar, det är ofrånkomligt.

Du kanske är ensam i vardagen, men du har nog fler som bryr sig om dig än du tror.

 

[bettysmatte]

1: Ta bort de inlägg i dagboken som dränerar dig på energi.
2: Jag skulle troligen aldrig lyckas stoppa in ett fönster och fixa ett trappräcke.
3: Ta hand om dig efter förmåga
4: Är det inte bättre att försöka sig på antidepp än att må såhär?
5: Jag får ont i magen av att läsa hur du mår, det är mitt enda skäl till att kommentera och försöka komma med förslag. Jag tror det gäller de flesta.
6: Kan det vara ett alternativ att när du är på banan utöka huslånet med säg 100 000 och få in en bra hantverkare som bygger åt dig? Sätter in fönster, fixar hallen och lite annat du har som projekt?
Vi hyrde som exempel en minigrävare istället för att handgräva massor.
Det tar tid eller kostar pengar, det är ofrånkomligt.

Du kanske är ensam i vardagen, men du har nog fler som bryr sig om dig än du tror.

Vilka bra förslag @Hyacinth .

 

[Kilauea]

Sälj! Om du inte får ett leende på läpparna när du kommer hem till gården och känner lugnet och lyckan inombords, så spelar det ingen roll hur gärna du vill att det ska kännas så. Vi har en gård på 1,5 hektar och mest troligt tar jobb/renovering/stora kostnader aldrig slut. Man får välja bort vissa grejer. Ibland är gräsmattan för lång, ibland är det inte dammsuget på två veckor, ibland är man sen med skörden.. (samtliga gäller mig just nu) men(!!!!!) Jag blir lycklig i själen av mitt boende ändå, jag TRIVS!

Håller med. Vi har ett hus som vi köpte som renoveringsobjekt för 6 år sen. Vi är inte klara än, varken inne, med panel, tak eller trädgården. Men det är vårt hem och vi trivs oerhört bra.

 

[Kilauea]

@Magiana - dra ihop en renoveringshelg med en buketräff?

 

[Amha]

Vilka bra förslag @Hyacinth .

Håller med! Särskilt att utöka lånet och leja bort skitgörat! Är man ensam är det riktigt mäktigt att göra alla dessa projekt!

 

[Teilani]

Jag tror det är sällan som drömmen blir exakt som verkligheten.

Jag drömde om en gård med hästuppfödning och trädgård och massa annat. Första vintern satt jag i över en meter snö, minus 20 grader och storgrät medan jag spettade loss isfruset hösilage till de 10 hästarna 0530 på morgonen innan jag åkte till jobbet. Vilket drömliv... NOT!

Jag tror det tog lite över tre år innan jag började trivas i vårat hus. Innan jag landade i mig själv och i hur verkligheten skiljer sig från drömmen. Nu har jag bara fyra hästar, en trädgård som funkar bäst som älg och rådjursutfodring, ett hus som fortfarande har massa renovering kvar och ett barn som effektivt suger all energi ur mig. Men nu är det okej för jag är mer i balans med mig själv.

Jag hoppas att du också kan hitta balans oavsett hur du väljer att gå vidare.

 

[Amha]

Jag tror det är sällan som drömmen blir exakt som verkligheten.

Jag drömde om en gård med hästuppfödning och trädgård och massa annat. Första vintern satt jag i över en meter snö, minus 20 grader och storgrät medan jag spettade loss isfruset hösilage till de 10 hästarna 0530 på morgonen innan jag åkte till jobbet. Vilket drömliv... NOT!

Jag tror det tog lite över tre år innan jag började trivas i vårat hus. Innan jag landade i mig själv och i hur verkligheten skiljer sig från drömmen. Nu har jag bara fyra hästar, en trädgård som funkar bäst som älg och rådjursutfodring, ett hus som fortfarande har massa renovering kvar och ett barn som effektivt suger all energi ur mig. Men nu är det okej för jag är mer i balans med mig själv.

Jag hoppas att du också kan hitta balans oavsett hur du väljer att gå vidare.

Vilken fantastisk beskrivning! Det är ju verkligen sådär det gärna blir!

Kan dra min mammas gård som exempel. Vattnet frös i badkaret till hästarna, det frös i någon ledning, varje vinter gick något sönder, företaget som levererade huset (pris inkl uppsättning) konkade innan de hann sätta upp huset och buntarna tillhörde flera olika hus, pappa blev svårt sjuk och dog när halva huset låg på backen, folk skulle hjälpa oss att få upp huset, morsan blev blåst på enorma mängder pengar, när vi nyligen flyttat in och kommit tillrätta dog lillasyster etcetc.

Det blir sällan som man tänkt. Den där gården var drömmen som blev en mardröm och senare en dröm igen. Jag kan garantera att hon har varit helt knäckt många gånger när saker gått sönder/hon blev blåst på pengar eller liknande och det är helt okej! Man måste få bli det och man måste få sänka kraven på sig själv när det skiter sig.

Nu har hon ju till och med en liten gräsmatta att klippa och det ser lite hemtrevligt ut även utomhus även om det säkert aldrig kommer att bli färdigt. Prio har ju varit att ha någonstans att bo och plats åt alla djuren. Jag tror att marken köptes in 2004. Gräsmattan kom till för ett år sedan tror jag.

Jag är f.n helt slut på ork. Jag odlar. Mina grönsaker står kvar i jordarna för jag har inte orken att ta i det. Jag prioriterar saker som får mig att bli glad. Grönsakerna gör mig inte glad just nu. Jag vet att det gör mig glad att kunna gå ut till frysen och plocka åt mig av mina egna morötter till grytan i vinter men det är inte värt att stressa min vardag just nu med den ohälsa som följer av stressen på grund av lite morötter som jag faktiskt kan köpa i affären ett år. Jag har för mig att jag läste någonstans om någon som täckt sina rotsaker med rejäla lager halm inför vintern som höll temperaturen på en bra nivå flera månader extra. Jag överväger att leta upp den informationen igen och kanske testa det själv. Det skulle spara mig timmar av arbete.

 

[Mabuse]

Vadå nya drömmar? De drömmar jag har, har jag haft hela livet. De är min identitet. Att radera drömmarna är samma sak som att radera min identitet. Och då är jag ingenting. Då finns det ingen mening alls med livet.

Varför kan du inte sälja huset och köpa ett annat, trevligare?

 

[Magiana]

Varför kan du inte sälja huset och köpa ett annat, trevligare?

Jag köpte det nyligen och har bara bott här i ett och ett halvt år.

Det är mycket svårt att hitta något motsvarande. Några av kraven är att det ska finnas fiber, taket ska luta åt söder, huset ska vara byggt före 1950, det får inte vara helt sönderrenoverat (även om detta är det delvis).

Sen har jag även andra önskemål om att det ska finnas jordkällare, bra odlingsmöjligheter m.m.

Det är verkligen inte lätt och ofta stupar det redan på baskravet att det ska finnas fiber. Den saken går inte att kompromissa med tyvärr.

Här har jag allt ovanstående och lite till.

 

[Amha]

Men du kan ju kolla om det går att dra in fiber eller är på g i närtid?

 

[Mabuse]

Jag köpte det nyligen och har bara bott här i ett och ett halvt år.

Det är mycket svårt att hitta något motsvarande. Några av kraven är att det ska finnas fiber, taket ska luta åt söder, huset ska vara byggt före 1950, det får inte vara helt sönderrenoverat (även om detta är det delvis).

Sen har jag även andra önskemål om att det ska finnas jordkällare, bra odlingsmöjligheter m.m.

Det är verkligen inte lätt och ofta stupar det redan på baskravet att det ska finnas fiber. Den saken går inte att kompromissa med tyvärr.

Här har jag allt ovanstående och lite till.

Fast du har ju också en massa saker som gör att du vantrivs: huset är mörkt och otrivsamt, trädgården har dålig jord och är vanskött, du kan knappt söka vård och aldrig byta jobb eftersom det ligger så avigt till, du har inga vänner i närheten.

Jämfört med det kan man kanske leva med att taket inte lutar åt söder, eller att alla materialval inte är pre-50-tal?

 

[mandalaki]

Fast det sista som @Magiana behöver just nu är väl att köpa ett nytt hus?

 

[Shaggy]

Men nu när TS mår som hon gör är knappast en flytt det smartaste att ge sig in i. En flytt innebär ett antal viktiga beslut. Huset ska säljas, en annan bostad ska införskaffas oavsett om det är en lägenhet eller ett hus. Var ska den bostaden ligga? Det bör ju vara ett ställe som TS kan bo kvar på. Att flytta är ju borde dyrt, tidskrävande och mentalt jobbigt.
Jag tror TS ska stanna där hon är om hon inte har ett bra alternativ som bara ploppar fram. Nu har hon sökt hjälp från vården och kommer därmed att arbeta med sitt mående en tid. När hon senare mår bättre så kan hon avgöra om hon bor på rätt ställe eller inte.

 

[Magiana]

Men du kan ju kolla om det går att dra in fiber eller är på g i närtid?

Det måste finnas från dag ett. I annat fall kan jag inte sköta mitt jobb.

 

[Magiana]

Fast du har ju också en massa saker som gör att du vantrivs: huset är mörkt och otrivsamt, trädgården har dålig jord och är vanskött, du kan knappt söka vård och aldrig byta jobb eftersom det ligger så avigt till, du har inga vänner i närheten.

Jämfört med det kan man kanske leva med att taket inte lutar åt söder, eller att alla materialval inte är pre-50-tal?

Inte en suck att jag kompromissar med det där.

Och vänner har jag ingenstans så det kvittar ju var jag bor. Eller ja, det finns en i hela Sverige men jag kan inte bo där hon bor eftersom det är i Stockholm.

 

[Mabuse]

Inte en suck att jag kompromissar med det där.

Och vänner har jag ingenstans så det kvittar ju var jag bor. Eller ja, det finns en i hela Sverige men jag kan inte bo där hon bor eftersom det är i Stockholm.

Nej, men kompromissa med fönstren, trädgården, jobbmöjligheterna och vårdtillgången då?

Det går ju också bra, det är ju din prioritering. Som det är nu så har du gjort prioriteringen, och är sen missnöjd och mår dåligt över det du själv valt att prioritera bort. Istället för att tänka att visst - jag har inga möjligheter att byta mitt jobb jag inte trivs med, eller söka vård ngn annanstans om närmsta vc inte är till hjälp, eller få sol inomhus, eller umgås med folk i byn, eller få en fin trädgård i närtid, men taket lutar åt söder och huset är byggt före 1950, så det är det värt!

 

[Magiana]

Nej, men kompromissa med fönstren, trädgården, jobbmöjligheterna och vårdtillgången då?

Det går ju också bra, det är ju din prioritering. Som det är nu så har du gjort prioriteringen, och är sen missnöjd och mår dåligt över det du själv valt att prioritera bort. Istället för att tänka att visst - jag har inga möjligheter att byta mitt jobb jag inte trivs med, eller söka vård ngn annanstans om närmsta vc inte är till hjälp, eller få sol inomhus, eller umgås med folk i byn, eller få en fin trädgård i närtid, men taket lutar åt söder och huset är byggt före 1950, så det är det värt!

Självklart har jag gjort mina val. Varför ironiserar du?

Avsaknaden av fönster mot söder är det enda jag grämer mig över, men det går faktiskt inte att få ett helt perfekt hus. Någonstans måste man kompromissa. Resten av delarna går att lösa.

Sen att jag är ett jävla miffo vad gäller det sociala, har ju inte med bostadsorten att göra.

 

[Shaggy]

Nej, men kompromissa med fönstren, trädgården, jobbmöjligheterna och vårdtillgången då?

Det går ju också bra, det är ju din prioritering. Som det är nu så har du gjort prioriteringen, och är sen missnöjd och mår dåligt över det du själv valt att prioritera bort. Istället för att tänka att visst - jag har inga möjligheter att byta mitt jobb jag inte trivs med, eller söka vård ngn annanstans om närmsta vc inte är till hjälp, eller få sol inomhus, eller umgås med folk i byn, eller få en fin trädgård i närtid, men taket lutar åt söder och huset är byggt före 1950, så det är det värt!

Det där tycker jag var lågt. Magiana har sökt vård där hon bor nu. Missnöjet med trädgård, jobb osv vet hon ju faktiskt inte om det beror på missnöje med de sakerna eller om det beror på att hon lider av en, som jag tolkar det, rejäl depression. Det finns liksom inte mycket som är possitivt när man mår tillräckligt dåligt och då framförallt inte saker som kräver jobb vilket tex en trädgård gör. När man mår dåligt så är inte socialt omgänge något man söker heller framförallt inte när det gäller att skapa nytt umgänge.
Tror du verkligen på riktigt att Magiana mirakulöst skulle börja må bra om hon i ren panik kastade sig iväg någon annanstans nu? Till ytterligare ett nytt ställe där hon inte känner någon? Med en flytt på halsen och en husförsäljning?