Världen krymper

Ibland vet jag inte varför jag sitter och skriver här. Den kakafoni med kommentarer som blir efter dagboksinläggen är rätt jobbig. Men samtidigt är det min ventil och mitt sätt att rensa hjärnan, även om allt jag tänker på inte går att skriva om.

Jag har pratat med Seniorens ägare idag. Det är lika bra att jag slutar rida helt. Jag har dåligt samvete för det och känner mig som en svikare. Ägaren hinner inte hålla igång båda hästarna själv och det är svårt att hitta medryttare här. Hon har bett mig försöka hjälpa till ett tag till, tills hon hittar en annan lösning.

Men vad jag ska göra med resten av mitt liv, vet jag inte. Allt är tungrott. Drömmarna är liksom nerstoppade i någon byrålåda och jag orkar knappt tänka tanken på att gå ut och skörda i trädgården utan blir mest stressad över det hela. Och jag trivs inte i mitt hem heller. Huset är så mörkt då det saknas söderfönster. Det finns bara i badrummet och i hallen på övervåningen. Att bara ha ett fönster åt öster, ett fönster åt väster och två små fönster åt norr ger inte tillräckligt med ljus. Köket är husets största rum och det har bara ett pyttelitet fönster åt norr. Ska jag få in ljus från söder måste jag riva båda verandorna och badrummet. Och allt är slitet inomhus och jag orkar inte ta tag i det heller. Sen känns det ofta ganska rått inomhus även om det är 20 grader inne. De där söderfönstren hade kunna släppa in värme och ljus i huset.

Men om jag säljer hela skiten så vore det som att ge upp en dröm jag kämpat för i 20 år. Och om jag hyr ut det, vart ska jag ta vägen? Ska jag ge upp alla drömmarna helt och hållet? Vem är jag då? Bara ett tomt skal utan mening eller mål? Ibland leker jag med tanken att hyra ut huset, säga upp mig och sticka iväg och volontärjobba någonstans. Men det skulle bli förfärligt lite pengar att leva för. Jag kommer ju trots allt ändå att få fortsätta amortera då lånen är bundna 1½ år till. Och skulle jag bli sjuk, då skulle det gå riktigt illa ekonomiskt. Då skulle jag inte kunna volontärjobba längre.

Sen har jag ju ingen som helst anknytning till orten jag bor på. Det är ensamt. Väldigt ensamt. Och jag orkar inte ens prata med folk. Det är ingen idé. Jag kan liksom ändå inte tänka mig att någon står ut med mig i längden. Det är ju liksom bara titta på hur min (obefintliga) bekantskapskrets ser ut.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror man måste acceptera vad som är realistiskt. Ingen klarar av att renovera ett hus själv och göra det mesta själv samt fixa em stor trädgård etc samtidigt som man jobbar heltid och har intressen.
Eller så gör man det men då tar renoveringen trettio år.

 

[Wingates]

Jag tror man måste acceptera vad som är realistiskt. Ingen klarar av att renovera ett hus själv och göra det mesta själv samt fixa em stor trädgård etc samtidigt som man jobbar heltid och har intressen.
Eller så gör man det men då tar renoveringen trettio år.

Och i så fall måste man vara kapabel till att känna sig nöjd i stunden, även om det tar tid.

 

[Lillgrådis]

Däri ligger skillnaden, DU trivs men om du hade vantrivts, om ditt ställe hade sugit ur all energi, om det inte kändes som hemma, hade du då orkat och velat hållit på som du gör i all oändlighet?

I think not..

Håller med i sak, men frågan är om det verkligen är huset som suger ur all energi eller om det är andra saker kring det mer personliga måendet som gör att det känns så hopplöst och ständigt negativt.

Många av oss här stretar ju på med i mångt och mycket väldigt o-perfekta ställen, alldeles för många roliga intressen, och alldeles för lite tid eller pengar eller båda delarna.

Men vi är (åtminstone för det mesta) lyckliga under resans gång för att vi hittar sätt att hantera och leva med halvfärdiga och ofärdiga projekt, igengrodda rabatter, oskördade grönsaker, ouppsatta golvlister, hästar som inte hinner ridas så mycket som vi skulle vilja och behöva, intressen och kontakter som vi inte hinner utveckla eller skaffa oss. Etc etc. Jag har renoverat i 14 år nu och är inte klar ännu. Och enstaka stunder har det såklart känts deppigt men det klart övervägande har varit förväntansfullt och entusiastiskt inför framtida små och stora projekt, trots att de tagit tid.

Och lyckas ändå kunna njuta av att gå ut och ta den där koppen kaffe vid några blommande påskliljor, en enkel skrittur på närmsta grusväg en solig höstdag eller tapetsera om ett rum och tänka holy shit vad fint och bra det blev, det där gjorde jag för djävla bra! Trots att resten kanske ser ut som kaos. Jag och tror jag alla som skriver här skulle så gärna vilja att du också kunde känna så @Magiana . Liksom komma till ro med läget och se mer av det som faktiskt är bra.

Så JAG tror kanske det är värt att försöka lägga energi - och om så krävs, investera lite pengar - i vården och det egna måendet i första hand, och så mentalt hålla en dörr öppen för flytt som sista utväg om det inte funkar. Bara att hitta alternativa vägar ut från nuvarande mörker (i detta fall flytt), vänja tanken vid dem och acceptera dem som "livlinor" kan vara bra för måendet det med.

 

[åke]

Hur länge har du bott i huset? Går det inte att sätta in mer fönster så du får in mer ljus??

 

[Magiana]

Hur länge har du bott i huset? Går det inte att sätta in mer fönster så du får in mer ljus??

Jag har bott här 1½ år.

Var ska jag sätta in fönstren? Hela södersidan är ockuperad av inbyggda verandor och ett badrum. Och att det är ljust i badrummet har jag inte så stor glädje av. Där vistas man ändå inte. Verandorna tar bort ljusinsläppet. Enda stället att sätta in ett fönster är i början av trappen, men där är trappräcket i vägen.

Innan badrummet byggdes fanns det ett fönster i den söderväggen, men den är nu inbyggds i väggen (som är mellan kök och badrum). Husets förra ägare berättade det.

 

[åke]

Jag har bott här 1½ år.

Var ska jag sätta in fönstren? Hela södersidan är ockuperad av inbyggda verandor och ett badrum. Och att det är ljust i badrummet har jag inte så stor glädje av. Där vistas man ändå inte. Verandorna tar bort ljusinsläppet. Enda stället att sätta in ett fönster är i början av trappen, men där är trappräcket i vägen.

Innan badrummet byggdes fanns det ett fönster i den söderväggen, men den är nu inbyggds i väggen (som är mellan kök och badrum). Husets förra ägare berättade det.

I mitt förra hus hade jag trappräcke mitt i ett fönster.
Verandan kan du ju inte riva, det vore ju synd. Men får du dit ett fönster så kanske det blir lite ljusare.

 

[Magiana]

I mitt förra hus hade jag trappräcke mitt i ett fönster.
Verandan kan du ju inte riva, det vore ju synd. Men får du dit ett fönster så kanske det blir lite ljusare.

Båda verandorna har fönster men ljuset når inte genom verandorna och in i huset. Det är verkligen lite som når ända in och det är inte på långa vägar tillräckligt.

Ska jag ha trappräcke mitt i ett fönster måste jag lösa problemet med att det sitter ett fäste för trappräcket precis där fönstret i så fall skulle vara.

 

[avslutat medlemskap]

Jag har renoverat i 14 år nu och är inte klar ännu.

14 år och inte klar ännu? Jävla amatör.

(Sa han som bott här i över 30 år och inte ens är halvfärdig,,,,,)



Jag håller med dig i allt, man måste kunna leva i nuet och skita i att kåken ser ut som ett bombat skithus om man vill ta en skogspromenad, ut och paddla eller hälsa på nån. Jag kan tipsa om en grupp på fejjan som heter "Family living, the true story" där folk delar med sig av misären och kommentarerna haglar, så jäkla befriande.

 

[avslutat medlemskap]

Ska jag ha trappräcke mitt i ett fönster måste jag lösa problemet med att det sitter ett fäste för trappräcket precis där fönstret i så fall skulle vara.

Låter som ett fruktansvärt litet problem.

 

[Magiana]

Låter som ett fruktansvärt litet problem.

Jamen, kom hit och fixa då om det nu inte är ett problem.

 

[åke]

Båda verandorna har fönster men ljuset når inte genom verandorna och in i huset. Det är verkligen lite som når ända in och det är inte på långa vägar tillräckligt.

Ska jag ha trappräcke mitt i ett fönster måste jag lösa problemet med att det sitter ett fäste för trappräcket precis där fönstret i så fall skulle vara.

Men fästet går ju att flytta.

 

[Magiana]

Men fästet går ju att flytta.

Hur då? Det ska ju vara snyggt också och fästet går rakt igenom räcket. Det går inte att ta bort ett fäste rakt av för då blir det ett hål i räcket.

 

[bettysmatte]

Hur då? Det ska ju vara snyggt också och fästet går rakt igenom räcket. Det går inte att ta bort ett fäste rakt av för då blir det ett hål i räcket.

Byt trappräcke då, i samband med att du får ett fönster ditsatt?

 

[Unafraid]

Sälj! Om du inte får ett leende på läpparna när du kommer hem till gården och känner lugnet och lyckan inombords, så spelar det ingen roll hur gärna du vill att det ska kännas så. Vi har en gård på 1,5 hektar och mest troligt tar jobb/renovering/stora kostnader aldrig slut. Man får välja bort vissa grejer. Ibland är gräsmattan för lång, ibland är det inte dammsuget på två veckor, ibland är man sen med skörden.. (samtliga gäller mig just nu) men(!!!!!) Jag blir lycklig i själen av mitt boende ändå, jag TRIVS!

 

[bettysmatte]

Sälj! Om du inte får ett leende på läpparna när du kommer hem till gården och känner lugnet och lyckan inombords, så spelar det ingen roll hur gärna du vill att det ska kännas så. Vi har en gård på 1,5 hektar och mest troligt tar jobb/renovering/stora kostnader aldrig slut. Man får välja bort vissa grejer. Ibland är gräsmattan för lång, ibland är det inte dammsuget på två veckor, ibland är man sen med skörden.. (samtliga gäller mig just nu) men(!!!!!) Jag blir lycklig i själen av mitt boende ändå, jag TRIVS!

Kan BARA hålla med - jag känner precis likadant !! Vi sålde huset vi inte trivdes i (bl.a. pga förfärliga grannar) när vi till slut hittade vårt lilla torp ("mini-gård" ). Jag stormtrivs där, trots att det har sina brister.... Men det är världens mysigaste och sötaste lilla hus...

 

[athena_arabians]

@Magiana: Jag tror fortfarande inte huset med allt omkring är problemet utan att du mår dåligt och måste få hjälp att reda upp det innan du tar några större beslut. Mår man inte bra är det enormt lätt att hitta fel på allt utan att se det som är bra.

 

[avslutat medlemskap]

Jamen, kom hit och fixa då om det nu inte är ett problem.

Byt trappräcke då, i samband med att du får ett fönster ditsatt?

Säger likadant, byt räcket och ett trappräcke kostar inte en årslön.

 

[avslutat medlemskap]

Kan BARA hålla med - jag känner precis likadant !! Vi sålde huset vi inte trivdes i (bl.a. pga förfärliga grannar) när vi till slut hittade vårt lilla torp ("mini-gård" ). Jag stormtrivs där, trots att det har sina brister.... Men det är världens mysigaste och sötaste lilla hus...

Det var bla. därför jag inte insisterade på att få köpa loss förra stället för då hade jag haft arbetsgivarna inom synhåll och dom inklampandes precis när som helst utan att knacka.
Att mina nuvarande grannar klampar in utan att knacka, vet var kaffemuggarna står och hur kaffeautomaten funkar gör mig inte ett skit för jag gör precis likadant där och vi är av samma skrot och korn, vi hör på nåt konstigt sätt ihop.

 

[landsbygdsbo]

Köp en spegel. en stor en, och placera den utanför huset. På så vis speglar du in solen in i det rum som du vill ha solljus i. Det var vad man gjorde i Österrike (tror jag) På så vis fick en by solljus man aldrig tidigare haft. Speglarna placerades på bergväggen.

 

[Tassetass]

@Magiana: Jag tror fortfarande inte huset med allt omkring är problemet utan att du mår dåligt och måste få hjälp att reda upp det innan du tar några större beslut. Mår man inte bra är det enormt lätt att hitta fel på allt utan att se det som är bra.

Jag är inne på den här linjen också. Det kan ligga oerhört lätt till hands att projicera ens dåliga mående på partner, hus, jobb, barn, etc., utan att de har någon direkt roll i varför man mår dåligt. Det är lättare att byta jobb än att byta hjärna, men är hjärnan trasig spelar det ju ingen roll för hjärnan har man ju med sig oavsett. Det blir lite som att spjäla ett brutet ben. Det känns bättre en stund, man kanske tar sig tillbaka till bilen men om man inte åker för att få benet lagt tillrätta, gipsat och sedan låter det läka så blir det inte bra.

Dock kan ju bra förutsättningar hjälpa till när det gäller att läka hjärnan. Jag vet själv hur mycket ett bra jobb eller rätt boende kan hjälpa (himmel och pannkaka vad mitt gamla jobb bidrog till att upp mig som människa!), men det är inte det som är avgörande (enligt min erfarenhet).