Vari sitter er identitet?

[Ramona]

Har haft en mycket inspirerande helg med gott snack och trevligt sällskap. Och väldigt mycket blandade människor, vilket är jättekul när man får en massa nya idéer och intryck. Och när man också inser att man ändå är lite konservativ i sitt tänk på vad man tycker är kul och vad man vill ha i livet. Men också hur man vill att andra människor ska se på en och vad man vill signalera utåt.

Min granne rider western och är jätteduktig. Senaste veckan har jag spenderat väldigt mycket tid hos grannarna och de har visat mig massor med filmer och videos då de köpt ett lovande föl och de vill visa hingstarna. Det verkar ju jättekul med vissa grenar, men så tänker jag "Nä, jag är ju ingen westerntjej!" och så tänker jag att jag ju gillar hopp och fälttävlan och så fastnar jag i min egen tanke och börjar begränsa mig själv. Varför skulle jag inte kunna rida western liksom? Och så svarar jag snabbt på min egen fråga att jag ju inte alls skulle platsa in bland de där USA-inspirerade, Harley-åkande människorna i cowboyboots. Jag tycker att cowboyboots är sjukt fult.

I ett annat sällskap är jag den som är konstig eftersom jag håller på att ta jägarexamen. Jag möter kommentarer att mina vänner inte kan se mig med vapen i handen. Att det ju inte alls är jag menar dem. Men jag känner ju att det visst är jag och att jag visst platsar i vissa typer av jakt, varför skulle jag inte göra det liksom?

En av mina bästa vänner är frisör och vi snackade om att jag numer trivs väldigt bra i mitt mörkare hår, men att det tog i alla fall 2 månader innan det kändes som jag, trots att det är betydligt närmare min egna hårfärg än det blonda jag envisats med i så många år. Men egentligen säger jag, jag är ju en blond människa i hjärtat! Och hur många känner man inte vars identitet sitter i deras hår på ett eller annat sätt?

Hela samhället genomsyras av att människor är begränsade i sin egen tanke på vad de är för typer av människor. Vad är du för typ av människa och vad vet du medvetet begränsar dig, trots att det egentligen inte finns några hinder mer än en tanke? Är din identitet att du är mamma? "Jag är inte bara mamma jag är tandläkare också!" Är din identitet att du är dressyrryttare, hundtjej, hästtjej rent generellt, lantis, trendig city slicker, brat, modeintresserad, hojåkare, fitness-freak?

 

[landsbygdsbo]

Vem du är? ja det är ju vad du gör, ditt arbete, ditt umgänge och hur du agerar gentemot andra människor.
Eftersom det är saker som du kan påverka så är du med andra ord den människan du vill vara...

 

[Gnist]

Jag brukar beskriva mig själv som "jag är bara jag", så jag har väl inte själv riktigt placerat mig själv i något bestämt fack, det är jag nog lite för mångfacetterad för

 

[Inte_Ung]

Min identitet sitter inuti mitt huvud.
Jag kan utåt vara precis vad som helst.
Det som syns har inget med den riktiga mig att göra.

 

[athena_arabians]

@Ramona: Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag är akademiker, bonnjänta, hästtjej, läsgalning osv. Centralt i mitt liv har väl varit att jag aldrig passat in riktigt någonstans men det har gjort att jag lätt och gärna pratar med olika människor. På äldre dagar känner jag heller inget behov att passa in. Jag provar gärna något nytt, det visar sig om det inte är något för mig.

På tal om western, det hoppade jag glatt på när jag umgicks med några som red western. Jag är heller inte intresserad av de yttre cowboyattributen men ridningen är fantastisk. De var en person kort när de hade en tränare här så jag fick låna en häst och hoppa in och lärde mig mer på den lektionen än jag gjort på många års traditionell ridning/träning. En verklig aha-upplevelse.

 

[Miao]

Jag identifierar mig som hundidiot.

Jag tänker på mina hundar, hundträning, hundtävling osv i stort sett dygnet runt. Det är min livspassion, mitt andrum där jag får energi, inspiration,ork och glädje oavsett vad som händer i övrigt i livet. Hundarnas väl och ve går före allt annat, och jag planerar mitt liv runt mina hundar och min hundträning istället för att planera träningen runt livet.

Visst har jag rätt bra allmän koll på annat i omvärlden, kan typ föra mig i ett rum ( ) och skulle ( ev ) kunna föra en konversation om annat som inte involverar hundar (men då helst med någon som är lika nördig i sin passion som jag är i hundarna, man hamnar på en helt annan nivå av förståelse då).

Men jag trivs absolut bäst när jag är med mina hundträningsvänner, vi är inte begränsade till hundrelaterade saker utan kan prata om allt och inget, men har alltid en gemensam bas och delar samma prioriteringar och samma engagemang, vilket gör att vi har en förståelse och ett gemensamt band som är väldigt behagligt.

 

[hastflicka]

Kanske jag rider western ... eller "English" ... eller inget dera? Min identitet sitter inte i vad jag gor utan i den person jag ar. Min identitet ar vad jag tror pa och vad jag star for ... Min identitet har ingenting med att gora vad jag valjer att gora ... Jag kan gora allt som kanske finns att prova pa, sa lange det inte "interfer" med mina "basic" principer.

 

[Sara75]

Det där är intressant. Vi var ett gäng som hade ett samtal för inte så länge sedan och vad är den första frågan som kommer upp när man träffar nya människor? Jo "Vad jobbar du med?" så yrke är tydligen det som identifierar oss mest. Sen om man är snäll eller elak har tydligen en underordnad betydelse . Personligen har jag nyligen slutat identifiera mig med mitt yrke och det ger en hel del problem för vad är jag då?
En sak är iallafall säker, jag är på god väg mot crazy catlady

 

[Ramona]

Ni som säger att ni inte sätter er identitet i det ni gör eller hur ni ser ut ljuger. Det är utopin såsom vi vill ha den, men den stämmer aldrig i verkligheten. Istället är det så som @Sara75 skriver att man alltid har någon typ av frågor kring människor så man kan stoppa in dem i sina egna förbestämda fack hur sådana människor som jobbar som trädgårdsmästare faktiskt är. Även om ni gärna vill tro att ni är så öppensinnade och inte låter er styras av andra så gör man det.

Det där med vad folk försörjer sig på är alltid lika intressant, för det säger ganska så lite om en människa egentligen, men i vårt samhälle sitter det status i jobbet och därför frågar vi när vi möter en människa vad de jobbar med. Mer intressant är ju att fråga vad de gör på fritiden, för det säger mer om människan än vad jobbet gör.

 

[Ramona]

Jag kan gora allt som kanske finns att prova pa, sa lange det inte "interfer" med mina "basic" principer.

Vad är dina basic principer då? För där sitter ju din begränsning.

 

[nightcrawler]

Det där är intressant. Vi var ett gäng som hade ett samtal för inte så länge sedan och vad är den första frågan som kommer upp när man träffar nya människor? Jo "Vad jobbar du med?" så yrke är tydligen det som identifierar oss mest. Sen om man är snäll eller elak har tydligen en underordnad betydelse . Personligen har jag nyligen slutat identifiera mig med mitt yrke och det ger en hel del problem för vad är jag då?
En sak är iallafall säker, jag är på god väg mot crazy catlady

jobbigt när man inte jobbar. man är identitetslös
jag identifierar mej med min musikstil, mina intressen och min genomruttna elaka personlighet samt utseende.

 

[Gnist]

Ni som säger att ni inte sätter er identitet i det ni gör eller hur ni ser ut ljuger.

Fast nej, så resonerar inte alla av den enkla anledningen att en identitet inte sitter fastlåst i enbart ett yrke, fritidsintresse etc. Människor är så mycket mer intressanta och flerbottnade än så och att då lägga in dem i olika fasta fack begränsar både en själv och andra.

Vill du och de flesta andra placera alla i fack så får ni ju göra det, det är ju trots allt vanligast att folk vill ha andra människor prydligt etiketterade, men alla är inte sådana och att då säga att sådana som jag ljuger när jag säger att jag inte själv identifierar mig själv enligt yrke, enligt intressen, enligt hobbys, enligt åsikter tycker inte jag personligen är så trevligt faktiskt.

Om andra placerar mig i olika fack baserat på ovan nämnda, ja det får de väl göra hur mycket de vill men jag gör det själv inte eftersom mitt yrke, mina intressen och mina hobbys egentligen inte säger något alls om hur jag är som person.

 

[Ramona]

Om andra placerar mig i olika fack baserat på ovan nämnda, ja det får de väl göra hur mycket de vill men jag gör det själv inte eftersom mitt yrke, mina intressen och mina hobbys egentligen inte säger något alls om hur jag är som person.

Dina intressen säger väl absolut hur du är som person? Eller hur menar du att de inte säger någonting om dig?

 

[Inte_Ung]

Ni som säger att ni inte sätter er identitet i det ni gör eller hur ni ser ut ljuger.

Det var hårda domar du gör över andra.
Jag kan inte tro att du är så insatt i andra människors själsliv att du kan veta det.

 

[Hermelin]

Jag har nog en uppsättning attribut som jag tänker att de identifierar mig. Eller som jag identifierar mig med. Men sen är det min upplevelse att det varierar med sammanhanget. Min omgivning, tillfällig eller mer permanent, påverkar vad jag känner som det mest identifierande. Ungefär som att man aldrig känner sig så "svensk" som när man bor utomlands. Jag är ju lika svensk idag men inte går jag runt och känner mig svensk för det.

 

[Inte_Ung]

Dina intressen säger väl absolut hur du är som person?

Visst, men de är inte min identitet.
Den sitter djupare än så.

 

[Hedinn]

Det där är intressant. Vi var ett gäng som hade ett samtal för inte så länge sedan och vad är den första frågan som kommer upp när man träffar nya människor? Jo "Vad jobbar du med?" så yrke är tydligen det som identifierar oss mest. Sen om man är snäll eller elak har tydligen en underordnad betydelse . Personligen har jag nyligen slutat identifiera mig med mitt yrke och det ger en hel del problem för vad är jag då?
En sak är iallafall säker, jag är på god väg mot crazy catlady

Jag brukar faktiskt fråga "vad sysslar du med?" istället, av just den anledningen, så kan personen själv kan välja om den vill svara jobbet, fritidssysslorna eller både och. Det finns ju de som identifierar sig med jobbet mest också, även om det kanske inte är lika vanligt.

 

[lil-sis]

Ni som säger att ni inte sätter er identitet i det ni gör eller hur ni ser ut ljuger. Det är utopin såsom vi vill ha den, men den stämmer aldrig i verkligheten. Istället är det så som @Sara75 skriver att man alltid har någon typ av frågor kring människor så man kan stoppa in dem i sina egna förbestämda fack hur sådana människor som jobbar som trädgårdsmästare faktiskt är. Även om ni gärna vill tro att ni är så öppensinnade och inte låter er styras av andra så gör man det.

Det där med vad folk försörjer sig på är alltid lika intressant, för det säger ganska så lite om en människa egentligen, men i vårt samhälle sitter det status i jobbet och därför frågar vi när vi möter en människa vad de jobbar med. Mer intressant är ju att fråga vad de gör på fritiden, för det säger mer om människan än vad jobbet gör.

Att du sätter mig i ett fack betyder ju inte att det är där jag känner mig hemma.

Det är din uppfattning om vem jag är baserat på den tid vi (möjligen) spenderat ihop.

Min granne skulle troligen ha en helt annan bild.

 

[Ramona]

Min granne skulle troligen ha en helt annan bild.

Därför jag ju frågar er vad ni själva tycker om er själva!

Jag tar ju exemplet att jag tycker att jag platsar med vapen i hand ute på jakt, medan en del av mitt kompisgäng var helt frågande till varför just jag skulle vilja göra någonting så långt ifrån min intresseprofil. Och då blir det ju som @Hermelin skriver att man är ju identifierar sig väldigt mycket i olika saker beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Man är tex aldrig så svensk som när man är utomlands. Eller man är aldrig på hoppintresserad som när man är på dressyrtävling.

Jag har vänner i min närhet som aldrig skulle kunna gå på bal, för det är ju inte deras grej och de passar inte i balklänning. Vilket för mig bara är ursäkter för att de inte kan se sig själva i den situationen eftersom de identifierar sig som någonting helt annat än en person som går på bal. Jag som känner personen och som gått på massor med baler i mitt liv vet ju att personen skulle ha jättekul bara den slutade begränsa sig själv.

 

[Kilauea]

Jag brukar säga att jag är en djurtok, mina djur är mitt liv. Träffar jag nån som inte är ett dugg intresserad av djur (framförallt husdjur men djur på nåt vis bara) så har jag svårt att hålla en konversation flytande.