Inavelngraden minskar inte för det blir fler vargar utan det blir bara fler vargar med hög inavel grad, så länge inte nytt blod kommer kommer inte graden av inavlade minska oberoende på antalet vargar.
Fast det är ju enbart sant om man vet att man skjuter av föräldraparet för att några "nya" ska få möjligheten att bli föräldrar. Om man skjuter av en del av en flock så innebär det bara att det blir färre vuxna som kan sörja för valparna och färre valpar överlever = ännu färre genetiska alternativ i nästa generation?
Inavel är i högsta grad beroende av antal individer, det går inte att påstå annat. Om vi har två föräldrapar som får fyra valpar var i ett område, minskar ju risken för att nästa generation syskonparas jämfört med att vi bara har ett föräldrapar.
A1 och A2 är kusiner, de bär båda på ökad risk för tandlossning, de får fyra valpar, varav en får tandlossning de andra bär på genen.
B1 och B2 är syskon och B2 kusin med A1. De får fyra valpar som alla bär på ökad risk för blindhet, 2 föds med nedsatt syn, 2 bär på både risken för tandlossning och blindhet.
Självklart är det önskvärt att möjligheten för relativ utavel, där ett nytt föräldrapar kan bildas av valpar från A kullen och B kullen. Istället för att vi skjuter av B1 och riskerar att dennes avkommor dör.
Risken ökar ju för att A1 och A2s valpar bildar syskonpar och producerar riktigt sjuka valpar om det inte finns tillräckligt med andra presumtiva partners i närområdet.
(ja jag förenklar massvis, men det gäller ju att minska frekvensen av inavel så gott man kan, då behövs fler halvt inavlade för att undvika ren linje- och syskonavel).
