Knappast. Det är skogsägarna som väljer trädsammansättningen i skogen inte viltet.
I värmland har vi långt ifrån välrdens tätaste äldstam. Den börjar bitvis närma sig obefintlig.
Ska vi ha varg här i landet (och det tycker jag vi ska) så är det dags att skapa en riktigt livskraftig stam. Fånga in ett stort antal tikar och plantera ut dem i övriga landet. Så vi får följande fördelning
18 flockar i Skåne , 5 i Blekinge, 47 i Småland, 8 i Halland, 27 i Västergötland, 16 i Östegrötland osv. då har vi en rätt rejäl stam och då är stora områden som skulle kunna härbärgera djuren inte medräknade.
Jag har då räknat om flockantalet i Värmland till samma antal/yta i de övriga landskapen. Om vi bara tittar på dessa landskap skulle det motsvara 834 djur + de ca 200 i Värmland + de i Dalarna, Dalsland, Närke och Västmanland.
Om man flyttar ut tikarna till vettiga områden och tvingar dem till att boa in sig där så är ju problemet löst. En större del av landets yta får härbärgera vargarna och vi kan ha en livskraftig stam som inte utarmar artrikedomen i små delar av landet.
Vad menar du med att det skulle vara enbart skogsägarna som väljer trädsammansättningen i skogen?
I stora delar av Götaland, så planteras (eller för den delen sås eller självföryngras) nästan ingen tall alls, p.g.a. betningskador från älg.
Älgstammen i Sverige är, som jag redan skrivit, och dessutom länkat till, extremt stor i Sverige. Den var som allra störst under 1980-talet, och har kraftigt gynnats av trakthyggesbruket, som ökade kraftigt, både vad avser hyggenas storlek och mängden skog som sköts enligt den metoden, från början av 1960-talet ungefär. Detta sammanfaller med mekaniseringen av skogsbruket, där maskinell skotning tar över från lunning med häst, och att motorsågarna blir mer praktiskt användbara.
På de stora hyggena, så växer det väldiga mängder "älgmat" i form av gräs och sly, som gör att älgarna ökar sin överlevnadspotential enormt.
Forskarna pratar om "älgexplosionen" under 1970 talet.
Att det skulle finnas såpass mycket älg i ett rimligt balanserat, men människopåverkat ekosystem, som det fanns under 1980-talet är ett undantag och inte en regel.
I själva verket så har antalet älg i Sverige varit på nedåtgående under de senaste 20-30 åren, detta innan vare sig björn, varg eller andra stora rovdjur varit så många att de kunnat göra några ordentliga avtryck på älgstammen. I södra Svealand och delar av Götaland har en hel del jaktlag periodvis avstått från älgjakt på frivillig basis, beroende på "för lite älg".
Jag tror att man som jägare måste inse att det inte är givet att jaktlaget varje år kommer att fälla en älg.
Även, och kanske i synnerhet, sådant som andra skötselsystem i skogen (än renodlat trakthyggesbruk), klimatförändringar, "nya" djurarter som vildsvin och dovhjort som expanderar, kommer att ändra balansen med vilket jaktbart vilt som finns tillgängligt, inte enbart rovdjursstammar.
Ett stort problem med "mannaminne" , är att sådant sällan räcker speciellt långt tillbaka i tiden.
Det brukar vara bättre att studera nedtecknade fakta. Att ha vant sig vid en extrem situation, där det "alltid" finns älg att jaga, tja, då kan det bli tungt att faktiskt inse, och återgå till, den mer normala situationen, där älgstammen är betydligt glesare än idag.