Tråkigt att det är så, har tyvärr inget bra råd att komma med. Men vill bara flika in att jag har motsatt problem. Mina föräldrar bor nära och vi ses flera gånger i veckan, och han älskar att vara där.
Däremot bor svärföräldrarna lite längre bort, vi ses kanske ett par ggr i månaden. De är nog lite avundsjuka på att mormor och morfar träffar bebis så ofta, och tjatar varenda gång vi ses om att det är dags för bebis att sova över hos dom. Och det har pratats om det sen han föddes..
Saken är den att jag avskyr att lämna bort honom alls, han har varit hos mormor ett par ggr när det verkligen behövts, men då vet jag att han älskar att vara där. Han känner inte farmor och farfar på samma sätt än, och herregud vad det stressar mig när det tjatas om övernattning (som i min värld är flera år bort). De har köpt spjälsäng osv, även att jag sagt hundra ggr att vi samsover.
Givetvis är jag tacksam att de så gärna vill umgås med vårt barn, men för mig känns det orimligt att lämna bort honom innan han kan säga själv att han faktiskt vill sova borta.
Jag har än så länge inte känt behov av egentid med min partner utan har inställningen att det är en fas i livet och vi kommer få mer tid för varandra framöver igen sen.
Färdiggnällt för stunden
Hoppas ni hittar någon som kan avlasta er när ni behöver!