Vår pojk är 4 månader nu och har börjat smaka lite, jag doppar lillfingret i något bara så får han suga på det - ALLT har hittills varit mycket smaskigt tydligen!
Han är verkligen en glad och pigg(!) kille. Kan ligga på golvet och kolla på det jag gör och vara nöjd väldigt länge. Har sedan några veckor tillbaka vänt sig flitigt från rygg till mage, direkt man lägger ned honom så ska han vända sig. Får hålla fast honom lite vid blöjbyte.

Han kan vända tillbaka också men vill sällan det, mage ska det vara! Jag blir så oerhört imponerad av hur han sträcker sig och på något märkligt vis når fram till saker som jag tycker ligger utom räckhåll när jag lägger ned honom. Han roterar även åt sidorna. Det är väldigt roligt och gulligt att vår gamla, kloka och rätt så svartsjuka hund har börjat lägga sig tätt intill honom på golvet trots att hon VET att bebis sparkas och drar i pälsen. Hon verkar tycka att det är mysigt.
Bebis "snackar" massor också, jösses vad han håller låda! Det har verkligen hänt otroligt mycket nu mellan 3 och 4 månaders ålder.
Men. SÖMN. Vad är det? Än mindre rutiner kring sömn. De flesta som har hängt med oss på dagarna blir paffa över hur länge han är vaken. Igår sov han mellan 11 och 11.30, sedan var han vaken till 18.30, bara någon superkort slummer vid amning däremellan. Pigg och glad! Hur är det möjligt? De som säger att bebisar sover massor kan ju slänga sig i väggen. Det konstigaste är väl att han inte sover särskilt bra på nätterna heller. Vaknar varannan timma och ska äta. Men som sagt, väldigt pigg och glad så det verkar ju inte som att han får för lite sömn. De senaste veckorna har han dock fått för sig att det absolut inte går att sova i sin egen säng. Det har varit svårt från början att lägga ned honom men en period så fungerade det så att han i alla fall sov det första passet i sin säng. Nu kan han vara nymatad och verka sova hur tungt som helst men ändå vakna och verkligen gallskrika när man lägger ned honom. Eftersom BVC har sagt och jag även har läst någonstans att vid fyra månader kan man skapa sömnrutiner, bebisen behöver inte äta på natten längre och blablabla så har jag tyckt att det varit skitjobbigt att han fått sån panik av att bli nedlagd. Vi har verkligen provat länge och väl varje kväll på alla sätt och vis men från och med i förrgår så bestämde jag mig för att låta bebis "bestämma" istället och då blev ju allt så mycket lättare. Det är ju inte jobbigt att liggamma och låta honom sova med bröstet i munnen (enda sättet han somnar på nu) om jag inte håller på och tänker att han ska sova i egen säng och allt det där. Det är mitt första barn så jag vet egentligen inte, men nägot inom mig säger ändå att det är betydligt lättare att hänga med i hans svängar än att försöka och försöka med något annat, och jag tror att det är en period som kommer att ändra sig om ett tag. Har en massa kompisar runt mig som också fått bebisar i år och jag hör så många av dem som ena gången vi träffas berättar om hur de fått till så bra sovrutiner, för att andra gången vi träffas berätta hur dessa rutiner totalt har ändrats, sedan ändrats igen nästa gång o.s.v.