Vårföräldrar 2019 - del 2

[KarinStarfighter]

Grattis @_Zvea_och spännande med er som är på gång snart!

Jag tror tyvärr att jag har dragit på mig hälsporre Fick så ont i ena foten efter en lång promenad för ett tag sen och det har tyvärr bara blivit värre. Kanske inte helt otippat att man gör sig illa när man plötsligt börjar gå långt och mycket efter typ ett halvårs inaktivitet + en massa övervikt på det () men jag har aldrig haft några problem med fötterna innan och har bara njutit av att kunna röra mig igen... tji för det då. Mina dagliga promenader bara jag och bebisen har verkligen varit balsam för själen och stärkande för kroppen så nu känns det rätt deppigt att jag måste backa och vila.

Åh, fy. Jag har dragits med hälsporre i snart 4! år. Nu har jag iofs sökt second opinion på en annan klinik och den ortopeden misstänker annan diagnos så det kanske finns en anledning till att jag har haft så ont så länge. Försök att vila även om det känns motigt. Det som hjälpt mig bäst är tejpning. Finns bla ett inslag på ”Fråga doktorn” där de visar hur man gör. Dra dig inte för att söka sjukgymnast i tidigt läge. Hoppas det ordnar sig!

 

[KarinStarfighter]

Jag tog förresten en premiärtur med racern igår. Så fint väder och vindstilla. Jag var borta runt 1,5 h och bebis sov fint under tiden. Kände mig i förvånadsvärt bra form men tror det beror på att jag tränade fram till veckan innan BF. Det var i vilket fall som helst väldigt välgörande för själ och kropp

 

[Flixon]

Grattis @_Zvea_och spännande med er som är på gång snart!

Jag tror tyvärr att jag har dragit på mig hälsporre Fick så ont i ena foten efter en lång promenad för ett tag sen och det har tyvärr bara blivit värre. Kanske inte helt otippat att man gör sig illa när man plötsligt börjar gå långt och mycket efter typ ett halvårs inaktivitet + en massa övervikt på det () men jag har aldrig haft några problem med fötterna innan och har bara njutit av att kunna röra mig igen... tji för det då. Mina dagliga promenader bara jag och bebisen har verkligen varit balsam för själen och stärkande för kroppen så nu känns det rätt deppigt att jag måste backa och vila.

Tejpning hjälpte mig med, jag fick hälsporre när jag började jobba efter förra graviditeten. Fick lite övningar av sjukgymnast också som jag brukar göra lite nu med för att förebygga.

 

[Flixon]

Alltså, när storasyster och lillasyster ler stort mot varandra

 

[turbofling]

Under två timmar igår hade jag täta, delvis ganska kraftiga men inte mehr än 20 sek långa sammandragningar. Men så fort jag la mig i sängen slutade det. Idag är allt lugnt.
Men det känns bra att kroppen börjar förbereda sig.

 

[turbofling]

Vad jag tycker om min svärmor, eller INTE.
Hon har ju varit vårat förstahandsval som barnvakt eftersom hon inte jobbar och barnen känner henne bra. Nu åkte hon på semester i torsdags och vi hade fattat det som att dom bara skulle vara borta över påsken. Nu fick vi veta att hon kommer hem först den 30te, det är precis en vecka före Bf. Det känns lite knappt.
Det är inte heller första gången det händer, inför treans ankomst hade hon lovat att passa och så bokar hon en resa till 14 April (Bf var då 12 April), nu löste det sig då eftersom trean kom 10 dagar tidigare.

Nu löser det sig säkert nu också, har fler alternativ men flera jobbar så det krånglar till det. Fördelen är att slippa berätta för svärmor att det är på gång. Hon stressade mig väldigt mkt förra gången.

 

[Elin_B]

Vad jag tycker om min svärmor, eller INTE.
Hon har ju varit vårat förstahandsval som barnvakt eftersom hon inte jobbar och barnen känner henne bra. Nu åkte hon på semester i torsdags och vi hade fattat det som att dom bara skulle vara borta över påsken. Nu fick vi veta att hon kommer hem först den 30te, det är precis en vecka före Bf. Det känns lite knappt.
Det är inte heller första gången det händer, inför treans ankomst hade hon lovat att passa och så bokar hon en resa till 14 April (Bf var då 12 April), nu löste det sig då eftersom trean kom 10 dagar tidigare.

Nu löser det sig säkert nu också, har fler alternativ men flera jobbar så det krånglar till det. Fördelen är att slippa berätta för svärmor att det är på gång. Hon stressade mig väldigt mkt förra gången.

Åh vad jobbigt... Min mamma har gjort liknande med bägge barnen. Hon är typ den enda barnvakten vi litar fullt på och den enda storebror känner bra nog för att det skulle kännas tryggt att lämna ett eller flera dygn.

Första gången bokade hon en resa där hon skulle komma hem 1,5 vecka före bf men storebror föddes ju 2,5 vecka före så hon satt i Italien och längtade hem halva semestern. Då var det ingen jättegrej eftersom vi inte hade barn, bara en hund som behövde passas och till vovven fanns lite fler passningsalternativ.

Nu gjorde hon samma sak IGEN trots att vi bad henne vara barnvakt vid förlossningen i stort sett när vi plussade. Frågade varför hon var tvungen att boka så nära inpå bf varje gång. "Du får väl knipa" och "ni klarar att föda barn utan mig". Ja jo, men det är ju skönt att veta att man har barnpassningen löst... Nu höll sig lillebror tack och lov inne nästan ända till bf så det var ju inga problem.

 

[Ja88]

Åh, fy. Jag har dragits med hälsporre i snart 4! år. Nu har jag iofs sökt second opinion på en annan klinik och den ortopeden misstänker annan diagnos så det kanske finns en anledning till att jag har haft så ont så länge. Försök att vila även om det känns motigt. Det som hjälpt mig bäst är tejpning. Finns bla ett inslag på ”Fråga doktorn” där de visar hur man gör. Dra dig inte för att söka sjukgymnast i tidigt läge. Hoppas det ordnar sig!

Tejpning hjälpte mig med, jag fick hälsporre när jag började jobba efter förra graviditeten. Fick lite övningar av sjukgymnast också som jag brukar göra lite nu med för att förebygga.

Tack för tips! Har köpt tejp och ska prova det. Verkar vara vanligt med långvariga besvär, det är nedslående

Idag blir den här lilla godingen 1 månad

 

[Tussilagos]

I natt föddes min lille son 2468 g och 47 cm lång.
Känns magiskt!

 

[_Zvea_]

I natt föddes min lille son 2468 g och 47 cm lång.
Känns magiskt!

Grattis!!

 

[_Zvea_]

Varning för lång födelseberättelse. Känner att jag har visst behov av att skriva av mig, även om allt ändå slutade jättebra.

Spoiler: Min födelseberättelse

Jag hade på känn redan torsdag morgon att det var på gång. Hade jättemycket molvärk hela natten och kände i kroppen att något var på gång. Torsdag lunch skjutsade jag över min mamma till Kalmar så hon skulle hinna med sitt tåg. Dum som jag var glömde jag att det var skärtorsdagen, så när jag och min man åkte hem runt 16 var det massa kö på bron. Då hade värkarna börjat, men dom var snälla. Vid 18 kom smärtsamma värkar, men väldigt oregelbundna. Vi började tajma dem, men det dom vid 01 skickade jag mannen i säng och försökte själv slappna av lite. Vek maniskt tvätt och försökte tänka på allt annat än värkarna. Tog en lång dusch och vid 05 var värkarna smärtsamma och ca 4 min emellan. Vid 07 åkte vi in, och då gjorde det riktigt ont och värkarna kom tätt. Väl inne visade det sig att jag bara var 3-4 cm öppen, men vi fick stanna ändå eftersom värkarna var så intensiva och täta. Fick bada och efter ett par timmar fick jag även lustgas. Värkarna började bli riktigt tuffa och jag fick mycket kramp i ljumskarna. Dom gjorde ondare än jag hade räknat med. Jag jobbade vidare i flera timmar, men var fortfarande bara öppen 3-4 cm. Då började det kännas jobbigt och motigt. Några timmar senare så bytte jag BM och hon bestämde sig för att ta hål på hinnorna eftersom värkarna var så täta men inget hände. I samband med det fick jag också EDA. Världens. Bästa. Uppfinning.

Efter EDA och att vattnet gick så jobbade jag och min man jättebra med mina värkar. Det tog lång tid, men vi lyckades arbeta med värkarna precis så som vi hade planerat. Vi tittade på Australias Masterchef, pratade mycket, jag vilade mellan och han coachade mig med andning när värkarna var som värst. Jag kommer på riktigt inte ihåg att de gjorde ont, men det hade jag tydligen. Jag fick värkförstärkande i flera perioder, och då hände det lite.

Strax före midnatt natten till lördag var jag helt öppen. Det gick jättebra att få ner henne i födelsegången, men när det var dags för själva utdrivningen var mina krafter helt slut. Livmodern hjälpte inte till för fem öre. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så rädd och hjälplös. Jag grät och bad om hjälp och fixade inte att krysta på ett bra sätt. Det kändes inte som om något hände alls. Efter 90 min hotade BM med både klocka och klippa. På något magiskt sätt gick det. 01.35 kom hon ut, alldeles perfekt.

Fortfarande väldigt trött, men nu är vi hemma från BB och redo att återhämta oss tillsammans. Även om de sista två timmarna var ett rent helvete, så var resten ändå en bra upplevelse. Jag och min man jobbade så himla bra tillsammans, det kommer förhoppningsvis bli det jag tar med mig mest från min förlossning. Nu hoppas jag bara att vi kan ta med oss samma fina samarbete in i föräldraskapet också.

 

[Luktpion]

Stort grattis @Tussilagos !

Tråkigt att höra om "krånglande" barnvakter, det är ju verkligen ingenting man vill behöva gå och oroa sig över. "Du får väl knipa" var ju annars ett vettigt förslag. Vi har hundvakter som varit hemma hela april, de vågar inte åka någonstans. Känns så skönt men samtidigt får man ju lite dåligt samvete när det drar ut på tiden.

Jag har börjat drömma så himla jobbigt. Senaste tre drömmarna har handlat om att vår ena hund dött på olika sätt, att våra höns blivit skadade och att bromsarna slutade fungera så att jag åkte rakt ut i en korsning och höll på att krocka. Bra uppladdning och pepp inför förlossning.

 

[KarinStarfighter]

Varning för lång födelseberättelse. Känner att jag har visst behov av att skriva av mig, även om allt ändå slutade jättebra.

Spoiler: Min födelseberättelse

Jag hade på känn redan torsdag morgon att det var på gång. Hade jättemycket molvärk hela natten och kände i kroppen att något var på gång. Torsdag lunch skjutsade jag över min mamma till Kalmar så hon skulle hinna med sitt tåg. Dum som jag var glömde jag att det var skärtorsdagen, så när jag och min man åkte hem runt 16 var det massa kö på bron. Då hade värkarna börjat, men dom var snälla. Vid 18 kom smärtsamma värkar, men väldigt oregelbundna. Vi började tajma dem, men det dom vid 01 skickade jag mannen i säng och försökte själv slappna av lite. Vek maniskt tvätt och försökte tänka på allt annat än värkarna. Tog en lång dusch och vid 05 var värkarna smärtsamma och ca 4 min emellan. Vid 07 åkte vi in, och då gjorde det riktigt ont och värkarna kom tätt. Väl inne visade det sig att jag bara var 3-4 cm öppen, men vi fick stanna ändå eftersom värkarna var så intensiva och täta. Fick bada och efter ett par timmar fick jag även lustgas. Värkarna började bli riktigt tuffa och jag fick mycket kramp i ljumskarna. Dom gjorde ondare än jag hade räknat med. Jag jobbade vidare i flera timmar, men var fortfarande bara öppen 3-4 cm. Då började det kännas jobbigt och motigt. Några timmar senare så bytte jag BM och hon bestämde sig för att ta hål på hinnorna eftersom värkarna var så täta men inget hände. I samband med det fick jag också EDA. Världens. Bästa. Uppfinning.

Efter EDA och att vattnet gick så jobbade jag och min man jättebra med mina värkar. Det tog lång tid, men vi lyckades arbeta med värkarna precis så som vi hade planerat. Vi tittade på Australias Masterchef, pratade mycket, jag vilade mellan och han coachade mig med andning när värkarna var som värst. Jag kommer på riktigt inte ihåg att de gjorde ont, men det hade jag tydligen. Jag fick värkförstärkande i flera perioder, och då hände det lite.

Strax före midnatt natten till lördag var jag helt öppen. Det gick jättebra att få ner henne i födelsegången, men när det var dags för själva utdrivningen var mina krafter helt slut. Livmodern hjälpte inte till för fem öre. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så rädd och hjälplös. Jag grät och bad om hjälp och fixade inte att krysta på ett bra sätt. Det kändes inte som om något hände alls. Efter 90 min hotade BM med både klocka och klippa. På något magiskt sätt gick det. 01.35 kom hon ut, alldeles perfekt.

Fortfarande väldigt trött, men nu är vi hemma från BB och redo att återhämta oss tillsammans. Även om de sista två timmarna var ett rent helvete, så var resten ändå en bra upplevelse. Jag och min man jobbade så himla bra tillsammans, det kommer förhoppningsvis bli det jag tar med mig mest från min förlossning. Nu hoppas jag bara att vi kan ta med oss samma fina samarbete in i föräldraskapet också.

Tack för att du delar med dig. Bra jobbat!

 

[Lönn]

Grattis till fler bebisar i tråden!

2 veckor till BF nu. 8 arbetsdagar kvar. Har mått rätt bra senaste veckan men sen igår haft ganska ont i revbenen på höger sida, Inte alls skönt att ta djupa andetag eller vända sig i sängen. Men det verkar vara rätt vanligt så det är ju bara att stå ut.

Träffade en granne men en 6 veckors bebis och kände mig inte ett dugg sugen på en bebis då. Får hoppas att det ändras när vår egen anländer inom kort

 

[KarinStarfighter]

Alltså det här med bebisar och sömn. Ammar lilleman nu och googlar runt på olika forum/ bloggar.

Vår pojk är nu 7 veckor. Vill bara sova i famn eller tätt intill oss. Sover då rätt så bra nattetid med ett eller två uppvak för amning.

Dagtid är han svårsövd och behöver ofta mörker och vyssjning för att komma till ro.

Känns som vi har testat mycket. Babynest, han vaknar efter en kvart även om har sovit 25 min i famnen först. Vi har försökt att värma upp nestet med vetekudde men det hjälper inte. Bed side crib vill han inte ligga i. Vill inte längre sova i vagnen vilket funkat tidigare. Kan eventuellt kopplas till att det är så ljust nu.

Problemet är dels att jag blir så låst på dagen, har beställt en sjal som kommer i veckan så hoppas att det kan hjälpa lite. Sen har jag sömnproblem sen tidigare vilket blev värre under graviditeten. Sov större delen av graviditeten i eget rum. Störs av att ha bebis hos mig på natten så som det är nu sover sambon med honom och jag sover i rummet bredvid och ammar pojken och tar över honom vid 5-tiden.

Problemet är liksom inte att han vaknar för ofta utan att han bara kommer till ro nära oss. Kan man stegvis träna? Hur har ni andra det med sovandet? Är rädd att han aldrig kommer vilja sova själv.

 

[Flixon]

Alltså det här med bebisar och sömn. Ammar lilleman nu och googlar runt på olika forum/ bloggar.

Vår pojk är nu 7 veckor. Vill bara sova i famn eller tätt intill oss. Sover då rätt så bra nattetid med ett eller två uppvak för amning.

Dagtid är han svårsövd och behöver ofta mörker och vyssjning för att komma till ro.

Känns som vi har testat mycket. Babynest, han vaknar efter en kvart även om har sovit 25 min i famnen först. Vi har försökt att värma upp nestet med vetekudde men det hjälper inte. Bed side crib vill han inte ligga i. Vill inte längre sova i vagnen vilket funkat tidigare. Kan eventuellt kopplas till att det är så ljust nu.

Problemet är dels att jag blir så låst på dagen, har beställt en sjal som kommer i veckan så hoppas att det kan hjälpa lite. Sen har jag sömnproblem sen tidigare vilket blev värre under graviditeten. Sov större delen av graviditeten i eget rum. Störs av att ha bebis hos mig på natten så som det är nu sover sambon med honom och jag sover i rummet bredvid och ammar pojken och tar över honom vid 5-tiden.

Problemet är liksom inte att han vaknar för ofta utan att han bara kommer till ro nära oss. Kan man stegvis träna? Hur har ni andra det med sovandet? Är rädd att han aldrig kommer vilja sova själv.

Gör det som funkar, som innebär mest möjliga vila för er. Sjal är jättebra för att få något gjort under dagen, bra att du beställt en!

Vi växlar lite mellan att kunna sova själv och bara sova i famnen/nära. Idag har hon inte sovit själv en sekund, och inatt fick hon sova bredvid mig från 05 tror jag klockan var. Eller 03, jag vet ärligt talat inte. Andra dagar somnar hon i sjalen och kan sen sova själv i flera timmar när jag lägger ner henne.

Med storasyster minns jag att det var rätt tvära kast, en period gick det inte att lägga ner henne alls, sen kunde hon plötsligt ligga själv men bara i vagnen osv. Ett tag kunde vi bara söva henne för natten genom att lägga henne på våra ben, gunga henne fram och tillbaka och sjunga "klappa händerna om du..." om och om igen. Du anar inte hur många verser jag hittade på på den melodin min poäng är att det kommer ändra sig snabbare än du tror, och framför allt snabbare än vad det känns som just nu. Ni kommer inte behöva sova med en 25åring i sängen, det kan jag lova även om det såklart inte blir mindre jobbigt just nu, så kan det vara en liten tröst...

 

[Ja88]

Alltså det här med bebisar och sömn. Ammar lilleman nu och googlar runt på olika forum/ bloggar.

Vår pojk är nu 7 veckor. Vill bara sova i famn eller tätt intill oss. Sover då rätt så bra nattetid med ett eller två uppvak för amning.

Dagtid är han svårsövd och behöver ofta mörker och vyssjning för att komma till ro.

Känns som vi har testat mycket. Babynest, han vaknar efter en kvart även om har sovit 25 min i famnen först. Vi har försökt att värma upp nestet med vetekudde men det hjälper inte. Bed side crib vill han inte ligga i. Vill inte längre sova i vagnen vilket funkat tidigare. Kan eventuellt kopplas till att det är så ljust nu.

Problemet är dels att jag blir så låst på dagen, har beställt en sjal som kommer i veckan så hoppas att det kan hjälpa lite. Sen har jag sömnproblem sen tidigare vilket blev värre under graviditeten. Sov större delen av graviditeten i eget rum. Störs av att ha bebis hos mig på natten så som det är nu sover sambon med honom och jag sover i rummet bredvid och ammar pojken och tar över honom vid 5-tiden.

Problemet är liksom inte att han vaknar för ofta utan att han bara kommer till ro nära oss. Kan man stegvis träna? Hur har ni andra det med sovandet? Är rädd att han aldrig kommer vilja sova själv.

De allra flesta bebisar vill vara nära skulle jag säga. Det är ju inte så konstigt om man tänker efter, de har nyligen legat i magen och vaggats till sömns av mammans rörelser/röst/hjärtslag.

Men hur det är just nu säger inte så mycket om hur det kommer vara senare. När de är så här små skulle jag säga att man inte direkt kan träna om man inte tänker sig någon skrikmetod - och det hoppas jag att ingen gör - utan det är mer att följa barnets behov och acceptera att det är såhär en period.

Ellen ammar till sömns vanligen och sen kanske eller kanske inte det går att lägga henne ifrån sig i vagn/babysitter. ibland vaknar hon direkt och ibland sover hon ett par timmar, det är olika. Eller så sover hon i famnen eller sjalen. Nattetid vaknar hon många gånger och ammar, jag håller inte räkningen. När jag lägger mig ammar jag tills hon somnar, sen lyfts hon över i spjälsängen och sover oftast första passet där (typ 2 Tim max), resten av natten ligger hon bredvid mig. Så ser det ut just nu, om någon vecka kanske det är annorlunda, det är ju så med bebisar

 

[Schleten]

Alltså det här med bebisar och sömn. Ammar lilleman nu och googlar runt på olika forum/ bloggar.

Vår pojk är nu 7 veckor. Vill bara sova i famn eller tätt intill oss. Sover då rätt så bra nattetid med ett eller två uppvak för amning.

Dagtid är han svårsövd och behöver ofta mörker och vyssjning för att komma till ro.

Känns som vi har testat mycket. Babynest, han vaknar efter en kvart även om har sovit 25 min i famnen först. Vi har försökt att värma upp nestet med vetekudde men det hjälper inte. Bed side crib vill han inte ligga i. Vill inte längre sova i vagnen vilket funkat tidigare. Kan eventuellt kopplas till att det är så ljust nu.

Problemet är dels att jag blir så låst på dagen, har beställt en sjal som kommer i veckan så hoppas att det kan hjälpa lite. Sen har jag sömnproblem sen tidigare vilket blev värre under graviditeten. Sov större delen av graviditeten i eget rum. Störs av att ha bebis hos mig på natten så som det är nu sover sambon med honom och jag sover i rummet bredvid och ammar pojken och tar över honom vid 5-tiden.

Problemet är liksom inte att han vaknar för ofta utan att han bara kommer till ro nära oss. Kan man stegvis träna? Hur har ni andra det med sovandet? Är rädd att han aldrig kommer vilja sova själv.

För oss har sele och sjal varit fenomenalt (särskilt som han vägrar vagn än så länge)! Perfekt för magont hos bebisen och det ger oss en helt annan frihet att använda händerna samtidigt som han får den närhet han behöver och vill ha. Jag hoppas att det ska vara lika lyckat för er!

Jag tycker att vi hela tiden förgäves letar mönster för vad som funkar för att få vår bebis att sova och ideligen tror vi oss ha hittat något, men sen är det ändå något helt annat som funkar nästa gång! Det verkar som att det mest bara är att följa med i såhär små bebisars rytm bäst det går eftersom det är för tidigt för dem att etablera rutiner. Det betyder ju inte att de aldrig kommer kunna lära sig en rytm som passar oss bättre, bara att de inte kan just nu (men jag har också svårt att tro att det någonsin blir bättre).

 

[Schleten]

Jag ammar ungefär varannan till var tredje timme dagtid och ofta i 45 minuter till en timme och däremellan vill jag hinna pumpa ur för att ha något för min partner att ge i flaska nattetid (vi testar att dela upp natten mellan oss, den ena har bebisen inne på kontoret, som är längst bort från sovrummet, den andra försöker sova). Problemet är dels att hinna få tid att pumpa, dels att vår bebis inte är nöjd annat än intill oss och när jag pumpar behöver jag båda händerna (manuell pump) och kan inte ha ungen i sjal eller sele. Hur sjutton gör människor? Min partner jobbar nu.

Är enda sättet att köpa en snuskigt dyr elektrisk pump (att hyra är hutlöst dyrt det med!)? Gå över till ersättning nattetid?

 

[Ja88]

Jag tycker att vi hela tiden förgäves letar mönster för vad som funkar för att få vår bebis att sova och ideligen tror vi oss ha hittat något, men sen är det ändå något helt annat som funkar nästa gång!

Och sådär fortsätter det vara länge precis när man börjar hitta något som funkar så ändras barnet pga utvecklingsfas eller vad det nu kan vara och då slängs spelreglerna om...

Jag ammar ungefär varannan till var tredje timme dagtid och ofta i 45 minuter till en timme och däremellan vill jag hinna pumpa ur för att ha något för min partner att ge i flaska nattetid (vi testar att dela upp natten mellan oss, den ena har bebisen inne på kontoret, som är längst bort från sovrummet, den andra försöker sova). Problemet är dels att hinna få tid att pumpa, dels att vår bebis inte är nöjd annat än intill oss och när jag pumpar behöver jag båda händerna (manuell pump) och kan inte ha ungen i sjal eller sele. Hur sjutton gör människor? Min partner jobbar nu.

Är enda sättet att köpa en snuskigt dyr elektrisk pump (att hyra är hutlöst dyrt det med!)? Gå över till ersättning nattetid?

Jag vet inte hur folk gör, alla har nog olika lösningar helt enkelt. För egen del så har vi aldrig delat på nätterna eftersom barnen har ammat och det smidigaste har varit att de fått göra det nattetid också, jag har aldrig velat ge ersättning. Och pumpa har jag aldrig kunnat, har fått ut minimalt trots att det bevisligen finns gott och väl nog för bebisarna. Men en elektrisk pump är nog en god investering om man vill pumpa regelbundet för att ha att mata med. Eller så ger ni helt enkelt ersättning nattetid, det beror ju på hur viktigt ni tycker att det är att han helammas.