Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Haha våra katter älskar också alla gosiga trånga bebisgrejer. Babygym, vagn, babyskydd, babynest, amningskudde.... Allt är helt impregnerat av katthårVisa bifogad fil 28402
Babygym (vi köpte ett begagnat) kan jag ju bara flika in att vi har haft jättestor nytta av än så länge Får se om det blir lika uppskattat av bebis så småningom
Åh, gud, jag gråter stora tårar på lillens huvud ibland när han är ledsen och jag utmattad försöker trösta. Inatt sov jag lite mer (nästan tre timmar!) och då klarar jag ut min ledsne bebis oändligt mycket bättre än dagar som igår, då jag varit vaken hela natten.Jag är faktiskt ganska opåverkad hormonellt den här gången, men det har också varit så himla mycket annat med livmodern och storasyster och så. Förra gången var jag betydligt mer påverkad, jag satt bland annat och grät som ett barn för att dottern grät. Jag ville ju inte att hon skulle vara ledsen... Nu har jag bara haft någon mindre dipp, knappt märkbart.
Jag tror säkert att sömnbristen gör sitt till för din del, allt blir ju svårare att hantera när sömnen inte funkar. Se till att vara ärlig när de frågar hos barnmorskan om hur du mår ❤
Vilket elände med kissandet, din stackare!Jag är mindre påverkad nu än förra gången. Med det mesta. Inte lika svajig, inte lika mycket härdsmälta när bebis gråter, inte lika sömnig vid amning.
Hade en riktig gråtar-dag tredje dygnet när mjölken rann till men det sammanföll också med peaken av min sömnbrist.
Jag upplever att sömnbrist påverkar en enormt mycket så jag tror säkert att det skulle kännas lättare om du fick sova några timmar
Både förra och denna gång har jag ju haft problem att kissa. Det gör ju att man blir rätt deppig... Är beroende av medicinska hjälpmedel för att tömma blåsan. Det är dock också lite lättare denna gång eftersom jag har vanan inne och eftersom det löste sig förra gången, så jag räknar kallt med att det gör det nu med.
Jag ska försöka ta med mig det sista du skriver här, att det löste sig sist (även om du kanske syftar på blåstömning applicerar jag det på hela situationen). Det kommer lösa sig för oss också.
Du är absolut inte en dålig mamma!Förresten, vi måste prata om baby blues, hur har ni det med det? Jag är extremt svängig i humöret och gråter floder till och från. Emellanåt är jag jättearg och visst bidrar tröttheten förstås ordentligt (fortfarande extremt lite sömn här, så lite att det känns farligt), men det är utan tvekan även hormonell inverkan som gör mig så instabil. Stundtals känner jag mig som världens sämsta mamma.
Exakt, och framför allt kan det vara skönt att försöka påminna sig om att det varar inte för alltid! Även om det är svinjobbigt just nu så kommer det gå över.Precis så är det. Även om det går upp och ner så minns jag den första tiden som ren överlevnad i stort sett. Om några månader kommer du inte ens kunna dra dig till minnes hur kämpigt det är just nu.
Jag var också ganska oförberedd och även om jag kände till baby blues tänkte jag inte ett steg till. Min PMS har i perioder varit väldigt svår och p-piller har alltid påverkat mitt humör, dvs jag vet om att jag påverkas mycket psykiskt av hormonella förändringar och borde ha anat att så skulle ske även nu.Fyra dagar över tiden här men känns som en evighet eftersom jag trodde hon skulle komma tidigare i.o.m alla förvärkar (som sedan en vecka är spårlöst borta...). Om hon inte kommer under påskhelgen så ska vi in för ultraljud på tisdag och kolla hur allt ser ut och sedan bokas datum för igångsättning. Hoppas dock det kan sätta igång spontant innan dess!
Angående babygym/babysitter så beror det nog mycket på barneet. Vi använde gymmet då och då till dottern för lite magträning men babysittern med vibrationsfunktion var guld värd! I den kunde hon sova vissa pass under dagen när ingen annat hjälpte så jag åtminstone kunde få i mig något att äta.
Du är absolut inte en dålig mamma!
Jag hade också ganska jobbig baby blues i början med första barnet men tror det mycket berodde på att jag var så totalt oförberedd på alla hormoner som skulle komma! Hade kännt mig ganska stabil i humöret under hela graviditeten och trodde inte att det skulle komma så mycket nya känslovågor när bebisen väl var på utsidan. Sömnbristen påverkar ju en något så otroligt mycket, framför allt i början (vår dotter har alltid haft ett litet sömnbehov så alla råd om att "sov när barnet sover" kändes som ett rent hån)!
Har det värsta inte gått över inom ett par veckor efter BF så är mitt råd att ta kontakt med BVC/MVC så det inte rör sig om en förlossningsdepression.
Nu är hon här, 32 timmars jobb senare. 3542 kg, 49 cm och alldeles perfekt. Förlossningsberättelse kommer senare!
Stort grattisNu är hon här, 32 timmars jobb senare. 3542 kg, 49 cm och alldeles perfekt. Förlossningsberättelse kommer senare!
Nu är hon här, 32 timmars jobb senare. 3542 kg, 49 cm och alldeles perfekt. Förlossningsberättelse kommer senare!
Kämpa på, det är snart slutJag har 4 dagar kvar till Bf och absolut inga känningar alls börjar bli så less nu och vill inte vara gravid mer! Usch vad knöligt allting är när man är såhär stor. Är konstant hungrig, trött, svullen och blir så ledsen när jag ser mig själv i spegeln. Trodde inte alls jag skulle känna såhär men jag kommer få det sjukt jobbigt om jag går över två veckor
Babysitter har jag funderat lite på, kanske är det värt att skaffa en begagnad ändå? Ett fint, färgglatt babygym i trä hittade jag för en femtiolapp på Facebook, så det högg jag.
Förresten, vi måste prata om baby blues, hur har ni det med det? Jag är extremt svängig i humöret och gråter floder till och från. Emellanåt är jag jättearg och visst bidrar tröttheten förstås ordentligt (fortfarande extremt lite sömn här, så lite att det känns farligt), men det är utan tvekan även hormonell inverkan som gör mig så instabil. Stundtals känner jag mig som världens sämsta mamma.