Vårföräldrar 2018

[Anonymusen]

@Tingeling84 Det låter som ni haft en riktigt härlig helg Vad roligt med gravidfotografering! Jag har funderat på det, det skulle vara roligt att ha riktigt fina bilder från graviditeten. Med dottern försökte jag mig på att fota mig själv med stativ och självutlösare på kameran, men det blir inte riktigt samma sak Vilken vecka kommer du att vara i vid fotograferingen?

 

[Anonymusen]

@Mulles_matte Jag tycker att det borde ligga i din mans intresse också, det påverkar ju honom i allra högsta grad om ni skulle bli gravid igen. Jag har förståelse för ditt beslut dock, det är ju du och din kropp som påverkas mest av en ev graviditet. Jag hoppas att ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda två.

 

[Meibla]

@Mulles_matte Jag tycker att det borde ligga i din mans intresse också, det påverkar ju honom i allra högsta grad om ni skulle bli gravid igen. Jag har förståelse för ditt beslut dock, det är ju du och din kropp som påverkas mest av en ev graviditet. Jag hoppas att ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda två.

Ja jag tycker det med, men han ser nog inte riktigt konsekvenserna av en till graviditet på samma sätt som jag gör. Och han tycker att det räcker med att använda kondom.. De där kondomerna har jag inte sett skymten av sen vi träffades för 6 år sedan.
Det här blir mitt femte barn (hans tredje) och denna och den förra graviditeten var inte planerad för fem öre. Dock räcker det med att ha sex en gång per halvår (de två minsta envisas att samsova) för att man ska bli gravid och jag vågar inte riskera det igen. 5 barn innan man fyllt 35 känns mer än tillräckligt.

 

[anonymApril]

Tack för era ord! Det är precis så vi känner, att vi blev totalt överkörda och att tilliten till ffa förlossningsvården och BB fått sig en ordentlig törn. Det var mer saker än det jag skrev i inlägget som bidragit till detta, men jag vill inte skrämma upp någon så därför tänkte jag inte skriva så mycket mer om det. Kan väl sammanfatta hela förlossningen som väldigt jobbig och den har tyvärr gjort mig förlossningsrädd. Min underbara bm på MVC har sagt att hon kan vara med på förlossningen som doula och om hon är det så känner både jag och sambon oss trygga. Men saker och ting kan ju hända, hon kan ju t.ex. bli sjuk, och då vill vi känna att vi klarar det ändå. Så jag vill ha en ordentlig plan innan förlossningen så att det inte blir samma sak igen.

Jag hoppas att jag inte skrämmer upp någon, det är verkligen inte min mening! Många får ju bra upplevelser av sin förlossning så chansen för det är ju större än att förlossningen blir ett trauma Mitt tips är att våga ställa krav och säga ifrån, om man inte kan själv så låt partnern göra det.

Låter som att du har en väldigt bra bm skönt. Jag hoppas att du får en fin FL-upplevelse den här gången.

Av någon anledning verkar jag vara svår att skrämma upp inför FL, kommer säkert vara ett nervvrak sen när det drar igång istället jag tycker snarare att det känns viktigt för egen del att få höra andras erfarenheter, för då kanske man kan förbereda sig lite. Jag har inga problem att uttrycka mina åsikter i vanliga fall, men vem vet hur det blir på FL. Så jag har nu förberett sambon på att om inte jag kan säga ifrån, då måste han göra det. Han har redan fått lite övning hos bm som inte verkar förstå/lyssna till något som avviker från standard (som vanligt inom vården...)

 

[MinIan]

Suck... Ska till läkaren på tisdag och prata om sjukskrivning... har förhöjt blodtryck och det är troligen det som får mig helt slutkörd i kroppen, haft huvudvärk i två dagar och legat däckad, som tur så har pappan kommit hem från jobbet precis när sonen slutar på dagis så han har fått hämta honom. Idag var det första dagen efter dessa jobbiga dagar som jag vaknar upp utan huvudvärk och känner mig piggare, hade bokat hos barnmorska för att ta nytt blodtryck och urinprov som ska skickas in på odling. fortf förhjöt blodtryck, ligger väl på övre gränsen till för högt.

SÅ idag har jag iaf orkat ringa runt till både af, försäkringskassan och vårdcentral. nu vill jag att graviditeten ska vara över, inte att lillen ska komma tidigare men dagarna får gå fort. skulle kännas sjukt skönt om läkaren förstår mig och sjukskriver mig så att jag kan få börja lyssna på min kropp, orkar inte söka jobb i den mån akassan och af vill, det blir en jäkla press och stress. sover inget om nätterna heller....

 

[MinIan]

Förlossningsbrev, är det något ni kommer skriva? Misstänker att min bm kommer ta upp det på torsdag när jag ska dit, men jag har inte en aning om vad jag ska skriva i ett sånt i så fall

På onsdag är det tillväxtultraljud och läkarundersökning av tappen. Det sistnämnda känns sådär lagom spännande, men ska bli skoj att se liten igen. Misstänker att han lagt sig med huvudet neråt nu för helt plötsligt kan jag andas igen

nope. kommer inte skriva nått jag heller, vet inte varför jag skulle.
Dock har jag börjat packa BB väskan efter de senaste dagarna då jag mått sååå otroligt dåligt, så pass att man var rädd för att allt skulle behövas dra igång. men nope, än så länge stannar han kvar och tur är väl det

 

[MinIan]

Nu när det här med FL-brev är på tapeten blev jag lite nyfiken på hur ni andra tänker kring smärtlindring. Tar ni det som det kommer eller bestämmer ni er innan för hur ni helst vill ha det? Vilken typ av smärtlindring kan ni tänka er, varför/varför inte?

Jag har läst på lite och känner spontant att epidural verkar skitläskigt men det är den enda medicinska smärtlindringen jag kan tänka mig förutom lustgas... Eftersom detta är mitt första barn har jag ingen aning om hur jag kommer reagera på smärta och misstänker att man får ta det som det kommer. Vore spännande att höra hur andra resonerar

jag går i samma bana som med första att försöka så gott jag kan utan smärtlindring, dock slutade det med EDA, hela förlossningen tog 36h och jag orkade helt enkelt inte mer, så fort smärtlindringen kom så var lillen ute på 30 min, så jag tror det var tack vare smärtlindringen som det gicck så fort på slutet.

Men, då ville inte moderkakan ut ist så fort in på OP direkt efter, fick aldrig mitt fika, så denna gång ska jag ha mitt fika! hhaa

 

[Whirlie]

Tack för era ord! Det är precis så vi känner, att vi blev totalt överkörda och att tilliten till ffa förlossningsvården och BB fått sig en ordentlig törn. Det var mer saker än det jag skrev i inlägget som bidragit till detta, men jag vill inte skrämma upp någon så därför tänkte jag inte skriva så mycket mer om det. Kan väl sammanfatta hela förlossningen som väldigt jobbig och den har tyvärr gjort mig förlossningsrädd. Min underbara bm på MVC har sagt att hon kan vara med på förlossningen som doula och om hon är det så känner både jag och sambon oss trygga. Men saker och ting kan ju hända, hon kan ju t.ex. bli sjuk, och då vill vi känna att vi klarar det ändå. Så jag vill ha en ordentlig plan innan förlossningen så att det inte blir samma sak igen.

Jag hoppas att jag inte skrämmer upp någon, det är verkligen inte min mening! Många får ju bra upplevelser av sin förlossning så chansen för det är ju större än att förlossningen blir ett trauma Mitt tips är att våga ställa krav och säga ifrån, om man inte kan själv så låt partnern göra det.

Som motvikt till din historia var vi supernöjda med personalen vid lillens förlossning. Vi tänker skriva i förlossningsbrevet att vi gärna tar samma personal igen om de är tillgängliga. Jag skulle kunna göra en repris på min förlossning också.

Appropå kontrollbehov vid förlossningen. Jag hade fokus på att kontrollera min rädsla. Att inte bli rädd utan lita på min kropp och våga följa den. Så jag kunde koncentrera energin på något positivt som jag faktiskt kunde kontrollera.

Minns när de satte det värkstimulerande droppet för att mina värkar skulle komma igång igen. Och hur det gjorde så ont i värkarna att jag knappt kunde stå. Behövde gå på toa, och maken plus barnmorskan fick stötta mig till toaletten. När de stängt dörren och jag satt där så grät jag en skvätt. Det kändes... förnedrande(?) att inte klara sig själv. Sedan svalde jag min ”stolthet” och accepterade att jag nu nått ”civilisationens utkant”. Jag gjorde upp med den känslan och fokuserade på att bli ett med kroppen. På det sättet blev det den häftigaste upplevelsen jag haft. Men också den jobbigaste (mest mentalt) och värsta. Tror det är få gånger man är så nära naturen och ens djuriska ursprung som vid en förlossning.

 

[Whirlie]

Någon annan här som har en väldigt lugn bebis i magen som inte gör några större väsen av sig? Tycker det är lite jobbigt, hade gärna haft tydligare och kraftigare rörelser det hade känts lite lugnare på något sätt.
Kanske blir så när bebis är fixerad?

Första barnet kände jag ganska lite av. Där hade jag moderkakan i framkant. Lillans ligger där bak, så nu är det jättemkt party på ett nytt sätt.

MEN om man är orolig över minskade fosterrörelser så ska man alltid söka vård. Ett barn som inte mår bra rör sig inte så mkt. I studier har man sett att i vid nästan alla tillfällen som ett barn varit sjukt/gått bort under graviditeten så har modern känt en oro. Dock är det en liten andel av de som söker vård som har ett sjukt barn. Men förlossningspersonalen tar det på högsta allvar varje gång. Så dra inte ut på att söka vård!

 

[Anonymusen]

Ja jag tycker det med, men han ser nog inte riktigt konsekvenserna av en till graviditet på samma sätt som jag gör. Och han tycker att det räcker med att använda kondom.. De där kondomerna har jag inte sett skymten av sen vi träffades för 6 år sedan.
Det här blir mitt femte barn (hans tredje) och denna och den förra graviditeten var inte planerad för fem öre. Dock räcker det med att ha sex en gång per halvår (de två minsta envisas att samsova) för att man ska bli gravid och jag vågar inte riskera det igen. 5 barn innan man fyllt 35 känns mer än tillräckligt.

Förstår verkligen att du är nöjd på barnfronten nu, med 5 barn innan 35. Ja det där med kondom tycker jag brukar fungera lite si så där, i stundens hetta är det lätt hänt att kondomen ”glöms bort” Jag hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda och att din mans förståelse för hur det påverkar dig blir större!

 

[Anonymusen]

Låter som att du har en väldigt bra bm skönt. Jag hoppas att du får en fin FL-upplevelse den här gången.

Av någon anledning verkar jag vara svår att skrämma upp inför FL, kommer säkert vara ett nervvrak sen när det drar igång istället jag tycker snarare att det känns viktigt för egen del att få höra andras erfarenheter, för då kanske man kan förbereda sig lite. Jag har inga problem att uttrycka mina åsikter i vanliga fall, men vem vet hur det blir på FL. Så jag har nu förberett sambon på att om inte jag kan säga ifrån, då måste han göra det. Han har redan fått lite övning hos bm som inte verkar förstå/lyssna till något som avviker från standard (som vanligt inom vården...)

Bra att han fått lite övning innan han ”kastas in i hetluften” Jag tycker att jag är rätt bra på att stå upp för mig själv i vanliga fall (både i vårdsituationer och annars), men på förlossningen blev det helt annorlunda och jag tror att min sambo blev lite ställd. I vanliga fall är det jag som styr upp saker och ställer krav och ”bråkar”, men nu blev det helt plötsligt hans roll och det är han inte van vid.

Jag tycker att det låter klokt att lyssna till andras olika erfarenheter och försöka förbereda sig. Lyssna inte för mycket på olyckskorparna bara, de flesta förlossningar går ju trots allt bra

 

[Jenka]

Hur förbereder ni andra er förresten inför förlossningen ihop med er partner?

 

[Anonymusen]

Som motvikt till din historia var vi supernöjda med personalen vid lillens förlossning. Vi tänker skriva i förlossningsbrevet att vi gärna tar samma personal igen om de är tillgängliga. Jag skulle kunna göra en repris på min förlossning också.

Appropå kontrollbehov vid förlossningen. Jag hade fokus på att kontrollera min rädsla. Att inte bli rädd utan lita på min kropp och våga följa den. Så jag kunde koncentrera energin på något positivt som jag faktiskt kunde kontrollera.

Minns när de satte det värkstimulerande droppet för att mina värkar skulle komma igång igen. Och hur det gjorde så ont i värkarna att jag knappt kunde stå. Behövde gå på toa, och maken plus barnmorskan fick stötta mig till toaletten. När de stängt dörren och jag satt där så grät jag en skvätt. Det kändes... förnedrande(?) att inte klara sig själv. Sedan svalde jag min ”stolthet” och accepterade att jag nu nått ”civilisationens utkant”. Jag gjorde upp med den känslan och fokuserade på att bli ett med kroppen. På det sättet blev det den häftigaste upplevelsen jag haft. Men också den jobbigaste (mest mentalt) och värsta. Tror det är få gånger man är så nära naturen och ens djuriska ursprung som vid en förlossning.

Härligt att höra att du är nöjd med förlossningen och personalen Jag får för mig att majoriteten av alla förlossningar går rätt bra och att de flesta bär med sig en positiv känsla efter sin förlossning. Jag tror att det bemötande och stöd man får spelar stor roll dock. En förlossning kan vara jättejobbig och traumatisk, men ändå föra med sig en bra känsla om man får rätt stöd och hjälp. Sen kan en förlossning som ser jättebra ut på papperet kännas urjobbig om man inte fått det stöd man skulle behövt.

 

[Jenka]

Har börjat plocka fram bebiskläderna och gå igenom. Har bara hittat drygt hälften dock, måste göra ett ryck inne i förrådet... Blir skönt att ha det sorterat, upptvättat och klart. Och packat! Börjar känna mig stressad. Nog för att det är 50 dagar kvar men har svårt att förstå att det sen kommer en bebis? Och att vi ska vara förberedda för allt? (Främst då förlossning...)
Den har sjunkit/vänt sig eller nåt också och undviker nu revbenen nästan hela tiden. Skönt men ännu svårare att tänka dig att det är så kort tid kvar. Men kommer inte sakna att vara gravid.

 

[Whirlie]

Har börjat plocka fram bebiskläderna och gå igenom. Har bara hittat drygt hälften dock, måste göra ett ryck inne i förrådet... Blir skönt att ha det sorterat, upptvättat och klart. Och packat! Börjar känna mig stressad. Nog för att det är 50 dagar kvar men har svårt att förstå att det sen kommer en bebis? Och att vi ska vara förberedda för allt? (Främst då förlossning...)
Den har sjunkit/vänt sig eller nåt också och undviker nu revbenen nästan hela tiden. Skönt men ännu svårare att tänka dig att det är så kort tid kvar. Men kommer inte sakna att vara gravid.

Bebiskläderna är ju så ruskigt små! Har glömt hur små och hjälplösa de är när de kommer ut!

 

[Zata]

Har hängt med i tråden men inte skrivit så mycket själv. Men nu får det bli en liten uppdatering!

Vecka 35 nu (34+5) och nedräkningen har liksom påbörjats, 36 dagar kvar till BF! Jobbar denna veckan och två till. Känns overkligt att jag ska gå hem från jobbet och liksom inte kommer tillbaka på ett år! Sjukt! Men också väldigt härligt.

Mår bra fortfarande, men har börjat få en del halsbränna och sover ganska dåligt så är trött hela tiden känns det som, men det funkar.

Vi har varit på föräldrautbildning och profylaxkurs och de var väldigt bra båda två. Ska gå på gravidyoga på onsdag som hänger ihop lite med profylaxen och känns som att det kommer bli en bra förberedelse inför förlossningen. Har för övrigt blivit tipsad om från flera olika håll om att läsa boken "Föda utan rädsla" som förberedelse för förlossningen, nu har jag inte hunnit läsa den än men skickar med det här i tråden. Tänkte själv börja läsa den när jag går hem på föräldraledigheten.

Kom på att jag hade sagt att jag skulle visa bilder på resultatet från mina drabbningar med symaskinen, det kommer här!

Har sytt en tjock filt/täcke så att Fröet kan ligga på golvet utan att frysa


En vimpel till Fröets rum. OM namnet vi har tänkt upp passar på den lille som kommer ut så har jag tänkt att sy hans namn på den, men avvaktar lite med det tills vidare


En skötdyna som vi ska ha i skötväskan. Sydd i vattenavisande tyg och är vadderad så den är mjuk. Går att rulla ihop och sätta ett resårband runt så den tar liten plats i väskan


Två blöjpåsar till skötväskan


Babynest


Lite närmare bild


Napphållare


Fyra dregglisar


Två filtar


Sänghimlen har jag gjort av gardiner från IKEA, en ljusslinga och en gammal lampskärm. Har även knåpat ihop drömfångaren själv. Spjälsängskyddet är också made by me.




Slutligen så blev babygymet klart igår kväll!


Har varit så himla kul att sy och pyssla till Fröet och i början så ville jag inte ge mig på några svårare saker, men idag tänker jag nog goolga efter några mönster på både bodysar och byxor. Vi får se hur det går!

Nu till en helt annan fråga! Har ni bestämt namn än?
Vi har ett tjejnamn och ett killnamn på lager. Andranamn vet vi lite hur vi tänker men inget bestämt. UL visade ju på en pojke men man vet ju aldrig, och man vet ju heller inte om namnet passar på bebisen som kommer ut, så vi har sagt att vi bestämmer oss när vi får träffa Fröet. Och Fröet har ju varit ett helt utmärkt arbetsnamn!
På tal om namn, hur tänker ni kring dop?

 

[Sedna]

Tycker det börjar kännas väldigt verkligt att vi snart har en liten bebis. Känns inte alls så abstrakt som förra gången. Funderar en del på vem bebis är. Lik/olik storasyster? Rörelserna var färre och mer otydliga fram till ca v.26-28 pga moderkakan i framvägg, men nu när rörelserna känns tydligare tror jag att det här är en livligare krabat. Eller så minns jag inte riktigt hur det var med dottern. Minns mest att hon hickade massor och det gör den här krabaten med.

Funderar även på hur storasyster ska reagera. Igår pratade hon om oss som fyra i familjen ”pappa, mamma, V och bror”. Och så tyckte hon vi skulle öppna ytterdörren så ”bror” kan komma in. Hon har blivit väldigt pappig senaste veckorna, vilket känns rätt skönt inför bebis ankomst. Och jag förstår henne. Jag är jättetråkig just nu. Orkar så lite. Är rätt less på att vara gravid och har börjat räkna ned. Om 5 veckor är bebis fullgången, inte lika upplyftande att tänka på att jag i värsta fall ska vara gravid i 10 veckor till.

Förlossningen känner jag mig väldigt lugn inför. Hade en väldigt bra förlossning förra gången och känner mig stärkt i det. Bara vi har barnvakt på plats så löser det sig! De tilltänkta barnvakterna bor vardera 60 mil bort, så bebis får gärna passa tiden någorlunda alternativ tar jag gärna en lång latensfas som förra gången... Kan sambon bara ge mig fullt stöd så känner jag mig trygg.

 

[Sedna]

Vi har ett namn klart till bebisen. Ett namn som hängt med sedan innan bebis blev till, med tanken ”om vi någon gång får en pojke”. Vi har inte ens pratat andra namn. Men har inte berättat för någon annan vad vi tänker, vill träffa bebisen först.

Nu i magen har bebisen samma smeknamn som vi hade på storasyster när hon låg i magen. Hon fick ett riktigt namn och nytt smeknamn när hon föddes, så arbetsnamnet har liksom aldrig kopplats till henne som person.

 

[anonymApril]

Har hängt med i tråden men inte skrivit så mycket själv. Men nu får det bli en liten uppdatering!

Vecka 35 nu (34+5) och nedräkningen har liksom påbörjats, 36 dagar kvar till BF! Jobbar denna veckan och två till. Känns overkligt att jag ska gå hem från jobbet och liksom inte kommer tillbaka på ett år! Sjukt! Men också väldigt härligt.

Mår bra fortfarande, men har börjat få en del halsbränna och sover ganska dåligt så är trött hela tiden känns det som, men det funkar.

Vi har varit på föräldrautbildning och profylaxkurs och de var väldigt bra båda två. Ska gå på gravidyoga på onsdag som hänger ihop lite med profylaxen och känns som att det kommer bli en bra förberedelse inför förlossningen. Har för övrigt blivit tipsad om från flera olika håll om att läsa boken "Föda utan rädsla" som förberedelse för förlossningen, nu har jag inte hunnit läsa den än men skickar med det här i tråden. Tänkte själv börja läsa den när jag går hem på föräldraledigheten.

Kom på att jag hade sagt att jag skulle visa bilder på resultatet från mina drabbningar med symaskinen, det kommer här!

Har sytt en tjock filt/täcke så att Fröet kan ligga på golvet utan att frysa


En vimpel till Fröets rum. OM namnet vi har tänkt upp passar på den lille som kommer ut så har jag tänkt att sy hans namn på den, men avvaktar lite med det tills vidare


En skötdyna som vi ska ha i skötväskan. Sydd i vattenavisande tyg och är vadderad så den är mjuk. Går att rulla ihop och sätta ett resårband runt så den tar liten plats i väskan


Två blöjpåsar till skötväskan


Babynest


Lite närmare bild


Napphållare


Fyra dregglisar


Två filtar


Sänghimlen har jag gjort av gardiner från IKEA, en ljusslinga och en gammal lampskärm. Har även knåpat ihop drömfångaren själv. Spjälsängskyddet är också made by me.




Slutligen så blev babygymet klart igår kväll!


Har varit så himla kul att sy och pyssla till Fröet och i början så ville jag inte ge mig på några svårare saker, men idag tänker jag nog goolga efter några mönster på både bodysar och byxor. Vi får se hur det går!

Nu till en helt annan fråga! Har ni bestämt namn än?
Vi har ett tjejnamn och ett killnamn på lager. Andranamn vet vi lite hur vi tänker men inget bestämt. UL visade ju på en pojke men man vet ju aldrig, och man vet ju heller inte om namnet passar på bebisen som kommer ut, så vi har sagt att vi bestämmer oss när vi får träffa Fröet. Och Fröet har ju varit ett helt utmärkt arbetsnamn!
På tal om namn, hur tänker ni kring dop?

Wow så fina saker du sytt! Själv älskar jag att pyssla men orken har inte riktigt funnits till att sy något till bebis, men man blir väldigt inspirerad av dina skapelser! Kanske blir något sen när bebis väl har kommit.. om det nu finns tid över till sånt

Vad beträffar namn har vi ett flicknamn bestämt, men nu verkar det som att det kanske är en pojke i magen och pojknamn är vi inte helt hundra på ännu. Det blir nog att vi får se när den lille kommer ut isf. Vi kommer inte att döpa bebis eftersom min sambo inte är kyrklig, men en namngivning kommer vi nog ha! Vi båda fyller år i aug så det blir kanske lagom att ha en liten ceremoni i samband med det. Har varit på tre väldigt fina namngivningar och gillar konceptet

 

[Jenka]

Jättefina saker @Zata , vad duktig du är och vilket jobb!

Ang namn så har vi iaf ett starkt förslag till varje kön, så får vi hoppas på att det passar på bebis också blir båda våra efternamn. Andranamn är svårare, till tjej har jag en tanke men är det en pojke vette sjutton. Sonen har ett släktnamn från varje sida, känns som att det blir fel både att välja bort nåt av dem och att ge ev lillebror samma namn.
Vi döper inte men lär väl ha nån namngivning, det hade vi för storebror.