Vårföräldrar 2018 del 3

[Kilauea]

Tack för info och tankar @Linn-Nora , @Pengy och @Sedna ! Jag ska försöka prata med personalen så fort jag får chansen. Just nu blir det mest avstämning kring inskolningen så jag har inte lyckats få tillfälle riktigt (vi går ju mitt på dagen o därmed ofta precis innan en ny aktivitet).

Inskolningen fortsatte bra förra veckan, vi stannade för lunch i fredags. Idag var det dock tårar så fort vi kom till grinden o hon ville inte släppa mig. Jag var kvar en stund och inom 15min hade hon hunnit bli lite varm i kläderna varpå jag kunde gå. Det kom lite tårar då också, vilket verkligen var superjobbigt, jag ville ju bara vara kvar och trösta då! Men så fort jag kom in gick jag o kikade genom fönstret, och ute på gården lekte en glad tjej. Hehe så det var inte många tårar.. tack o lov! Får se hur länge hon stannar idag. Vi har ingen brådska och det verkar inte pedagogerna ha heller vilket är skönt.

Jag känner mig väldigt nöjd med valet av förskola i alla fall. Väldigt lugnt och mysigt, låg ljudnivå och inget stimm

Den där gråten när man lämnar gör så ont! (I alla fall för mig). Var dock bara precis i början för oss, dessutom uppdaterar dagmamman med bilder på WhatsApp fort så man ser hur glad och nöjd han är.

 

[anonymApril]

Den där gråten när man lämnar gör så ont! (I alla fall för mig). Var dock bara precis i början för oss, dessutom uppdaterar dagmamman med bilder på WhatsApp fort så man ser hur glad och nöjd han är.

Jag hoppas att det bara kommer vara i början för oss också.. skär ju i mammahjärtat! Skönt att de uppdaterar er så snabbt

 

[anonymApril]

Alltså dessa lämningar så jäkla jobbigt! Hon är ledsen varje dag, men trots att hon oftast slutat gråta innan jag gått ut ur grinden så känns det som en stor klump i min mage. Hoppas verkligen att det släpper snart. Hon verkar ha roligt och trivas där, är alltid glad vid hämtning och äter o sover bra på fsk. Så jag får hålla ut..

Det här med fsk-start är verkligen omtumlande för oss alla!

 

[Pengy]

Alltså dessa lämningar så jäkla jobbigt! Hon är ledsen varje dag, men trots att hon oftast slutat gråta innan jag gått ut ur grinden så känns det som en stor klump i min mage. Hoppas verkligen att det släpper snart. Hon verkar ha roligt och trivas där, är alltid glad vid hämtning och äter o sover bra på fsk. Så jag får hålla ut..

Det här med fsk-start är verkligen omtumlande för oss alla!

Ja, det är ju tufft i början. Kom inte riktigt ihåg men tror W var ledsen i ca 2 veckor vid lämning efter inskolningen och sen bara släppte det och han traskade in som om han aldrig gjort något annat. Så försök stå ut så blir det förhoppningsvis bättre snart.

Jag kör min första vab-dag idag. W kom hem med feber igår, är lite bättre nu så har i alla fall lyckats få i honom lite smoothie idag och så vilar han middag redan nu

 

[Kilauea]

Alltså dessa lämningar så jäkla jobbigt! Hon är ledsen varje dag, men trots att hon oftast slutat gråta innan jag gått ut ur grinden så känns det som en stor klump i min mage. Hoppas verkligen att det släpper snart. Hon verkar ha roligt och trivas där, är alltid glad vid hämtning och äter o sover bra på fsk. Så jag får hålla ut..

Det här med fsk-start är verkligen omtumlande för oss alla!

Ja visst gör det ont i en fastän man vet att det inte är nån fara och att de har det bra egentligen.

Igår kväll när jag satt och pluggade hörde jag ett krafsande ljud från sovrummet (dörren stängd då inte katterna får vara där). Hann börja fundera på om jag råkat stänga in nån katt när jag nattade sonen - sen började det gråtas från andra sidan dörren. Sonen hade då vaknat, tagit sig ner ur sängen och skulle ut till mamma. Han fick dock inte upp dörren. Får ångestkänning nu bara när jag skriver det här, fastän jag var där inom några få sekunder och så fort jag tog upp honom gick det över (och sen sov han resten av kvällen i soffan bredvid mig). Alltså, den där gråten skär in i mammahjärtat så totalt.

 

[anonymApril]

Ja visst gör det ont i en fastän man vet att det inte är nån fara och att de har det bra egentligen.

Igår kväll när jag satt och pluggade hörde jag ett krafsande ljud från sovrummet (dörren stängd då inte katterna får vara där). Hann börja fundera på om jag råkat stänga in nån katt när jag nattade sonen - sen började det gråtas från andra sidan dörren. Sonen hade då vaknat, tagit sig ner ur sängen och skulle ut till mamma. Han fick dock inte upp dörren. Får ångestkänning nu bara när jag skriver det här, fastän jag var där inom några få sekunder och så fort jag tog upp honom gick det över (och sen sov han resten av kvällen i soffan bredvid mig). Alltså, den där gråten skär in i mammahjärtat så totalt.

Åh, liten då! Blir bra när de lär sig öppna/når upp till dörrhandtagen (eller inte kanske, vid vidare eftertanke.. beror på situation )

 

[Kilauea]

Åh, liten då! Blir bra när de lär sig öppna/når upp till dörrhandtagen (eller inte kanske, vid vidare eftertanke.. beror på situation )

Både och. Förut räckte det att stänga dörren helt till toan för att få vara någorlunda ifred. Det gör det inte längre .

 

[Pengy]

Åh, liten då! Blir bra när de lär sig öppna/når upp till dörrhandtagen (eller inte kanske, vid vidare eftertanke.. beror på situation )

Haha nej det blir det inte Man måste alltid komma ihåg att låsa ytterdörrarna och sen kan det också ha hänt att W låst in sig på både toalett och vårt sovrum ett par gånger (nyckeln till sovrummet är numera borttagen dock)

 

[anonymApril]

Haha nej det blir det inte Man måste alltid komma ihåg att låsa ytterdörrarna och sen kan det också ha hänt att W låst in sig på både toalett och vårt sovrum ett par gånger (nyckeln till sovrummet är numera borttagen dock)

Hehe oops vår lilla har fortf typ 5-10 cm kvar till handtagen här! Ytterdörren är värre dock, den når hon snart, men den är alltid låst.

 

[Sedna]

Man kan vända handtagen på innerdörrarna så blir det knepigare för de små. Vi har gått så långt att vi hängt av flera innerdörrar. Blev så mycket bus med dörrarna, två barn triggar ju varandra. Grindar begränsar bättre, även om H är rätt kreativ i sina försök att ta sig över.

 

[Pengy]

Man kan vända handtagen på innerdörrarna så blir det knepigare för de små. Vi har gått så långt att vi hängt av flera innerdörrar. Blev så mycket bus med dörrarna, två barn triggar ju varandra. Grindar begränsar bättre, även om H är rätt kreativ i sina försök att ta sig över.

Ja, precis. Så hade vi på vårt landställe när jag och brorsan var små Vi sprang in hos mormor och morfar när de sov hela tiden tydligen och lyckades inte öppna när handtagen var vända.

 

[Sedna]

Ja, precis. Så hade vi på vårt landställe när jag och brorsan var små Vi sprang in hos mormor och morfar när de sov hela tiden tydligen och lyckades inte öppna när handtagen var vända.

Jag minns det också från min egen barndom.

 

[Linn-Nora]

Usch, nu tror jag vi har drabbats av första magsjukan på några år Träffade en person igår som varit dålig, och sade sig vara bättre. Hen kom hem till oss och blev då sämre. Det är inte säkert att det är magsjuka, men det är inte omöjligt och givetvis har jag nu börjat må illa och känner mig konstig i magen.
Dottern är ju vaccinerad mot Rota så det bör hon ju slippa, till 90 procent eller vad det nu var för täckning. Och jag antar att jag haft det redan. Men ser ändå fram emot några dagars, kräkande och städande och tvättande och grejande Håller tummarna för att jag har fel!

Hur överlever man magsjuka?

(försöker inte ta ut allt för mycket i förskott )

 

[Linn-Nora]

Idag lärde hon sig säga "hej", så himla gulligt

Börjar för övrigt känna mig redo för förskolestarten till hösten. Har hittills mest känt att det ska bli jobbigt. Men nu börjar det för första gången kännas som att jag landar i det och att det känns okej.
Funderar på dagmamma. Tror att är det ett bra ställe är det fantastiskt. Men jag har själv erfarenhet av både bra och dålig som liten så jag är kluven. Vi får se! Tror i alla fall dottern kommer tycka det är kul! Nu börjar hon intressera sig för andra barn på ett annat sätt.
Det känns i alla fall skönt att inte bara känna oro och ångest inför det

 

[Pengy]

Idag lärde hon sig säga "hej", så himla gulligt

Börjar för övrigt känna mig redo för förskolestarten till hösten. Har hittills mest känt att det ska bli jobbigt. Men nu börjar det för första gången kännas som att jag landar i det och att det känns okej.
Funderar på dagmamma. Tror att är det ett bra ställe är det fantastiskt. Men jag har själv erfarenhet av både bra och dålig som liten så jag är kluven. Vi får se! Tror i alla fall dottern kommer tycka det är kul! Nu börjar hon intressera sig för andra barn på ett annat sätt.
Det känns i alla fall skönt att inte bara känna oro och ångest inför det

Hur känner du dig? Åkte du på någon magsjuka?

Kul att du känner dig taggad på förskolestart, är ju en fördel tänker jag om man själv känner positivitet inför att börja förskola/dagmamma. Här har W blivit helt fast i en tjej som heter Alva på förskolan, han pratar om henne hela tiden. Så fort man nämner förskolan så ska hennes namn nämnas. Frågade vad de hade ätit idag på förskolan och fick till svar : Alva Haha!

 

[Linn-Nora]

Hur känner du dig? Åkte du på någon magsjuka?

Kul att du känner dig taggad på förskolestart, är ju en fördel tänker jag om man själv känner positivitet inför att börja förskola/dagmamma. Här har W blivit helt fast i en tjej som heter Alva på förskolan, han pratar om henne hela tiden. Så fort man nämner förskolan så ska hennes namn nämnas. Frågade vad de hade ätit idag på förskolan och fick till svar : Alva Haha!

Jodå, jag känner av nåt. Men det kan lika väl vara en köttfärssås jag åt i förrgår som var på fallrepet. Är det det så känns det lugnt hellre det än riktig magsjuka

Åh vad gulligt Så fint med kompisar!
Ja, det känns skönt! Sen tror jag pappan får ta inskolningen, är ändå lite hispig av mig så det blir nog bäst för alla inblandade..
Men det gäller ju att hitta en bra förskola. Och först måste vi veta om vi ska flytta. Så fort det är klart ska vi ställa oss i kö!

Nån som har bra tips på vad man ska tänka på när man letar och väljer?

 

[anonymApril]

Jodå, jag känner av nåt. Men det kan lika väl vara en köttfärssås jag åt i förrgår som var på fallrepet. Är det det så känns det lugnt hellre det än riktig magsjuka

Åh vad gulligt Så fint med kompisar!
Ja, det känns skönt! Sen tror jag pappan får ta inskolningen, är ändå lite hispig av mig så det blir nog bäst för alla inblandade..
Men det gäller ju att hitta en bra förskola. Och först måste vi veta om vi ska flytta. Så fort det är klart ska vi ställa oss i kö!

Nån som har bra tips på vad man ska tänka på när man letar och väljer?

Vad skönt att du börjar landa i det här med tankar kring förskolan mitt tips är att gå runt i den trakten där det ligger förskolor av intresse och se hur pedagogerna o barnen samspelar när de är ute på gården. Tex står pedagogerna med sina telefoner, eller i en liten klunga o snackar, är de utspridda o håller koll, leker de med barnen? Just sådant tycker jag är viktigast att stämma av, dvs att de som jobbar där faktiskt är intresserade av barnen. Sen om man tycker det är viktigt med en viss pedagogisk inriktning, eller hemlagad mat osv kan man höra sig för angående det. Vår kommun lägger ut sina tillsynsrapporter lättillgängligt samt även föräldrars ratings av förskolor, superbra! Så om det finns sånt kan det vara intressant

Mysigt att hon säger hej btw, finns typ inget gulligare än när de hejjar på en

 

[anonymApril]

Vi hade lite nytt drama igår em, var ensam med dottern (som är förkyld) när hon vaknade mitt i sin sovstund och ställde sig upp i sängen. Jag la henne ner igen o sen fick hon ett kort andningsuppehåll. Trodde först hon höll andan men sen fortsatte det med jättekonstiga, korta och mkt ansträngda ryckande inandningar som kom alldeles för glest.. (magen åkte in istället för ut typ.. jätteskumt) efter att jag försökt få igång henne o kände att jag tappade mer o mer kontakt så blev det ett samtal till 112... då hade det nog hållt på i 5 min o jag började få panik. Men under tiden jag pratade med dem kom de konstiga andetagen lite mer tätt o jag började få kontakt igen. När hon väl började ta något normalt andetag blev jag kopplad till sköterska istället och kunde åka till närakuten istället för barnakuten för bedömning. Bara att de inte gör något speciellt så det var 2h lite i onödan (lyssnade på hjärta/lungor o tog blodsockret) men man vill ju inte chansa liksom..

Känns så jäkla läskigt, varför händer sånt här liksom?! Ska kontakta barnläkarna för lite rådgivning. Vet inte riktigt vad jag ville med inlägget, behövde nog bara skriva av mig lite..

 

[Kilauea]

Vi hade lite nytt drama igår em, var ensam med dottern (som är förkyld) när hon vaknade mitt i sin sovstund och ställde sig upp i sängen. Jag la henne ner igen o sen fick hon ett kort andningsuppehåll. Trodde först hon höll andan men sen fortsatte det med jättekonstiga, korta och mkt ansträngda ryckande inandningar som kom alldeles för glest.. (magen åkte in istället för ut typ.. jätteskumt) efter att jag försökt få igång henne o kände att jag tappade mer o mer kontakt så blev det ett samtal till 112... då hade det nog hållt på i 5 min o jag började få panik. Men under tiden jag pratade med dem kom de konstiga andetagen lite mer tätt o jag började få kontakt igen. När hon väl började ta något normalt andetag blev jag kopplad till sköterska istället och kunde åka till närakuten istället för barnakuten för bedömning. Bara att de inte gör något speciellt så det var 2h lite i onödan (lyssnade på hjärta/lungor o tog blodsockret) men man vill ju inte chansa liksom..

Känns så jäkla läskigt, varför händer sånt här liksom?! Ska kontakta barnläkarna för lite rådgivning. Vet inte riktigt vad jag ville med inlägget, behövde nog bara skriva av mig lite..

Usch vad otäckt. Låter bra att kontakta läkare tycker jag, hoppas du får svar på vad det kan ha varit.

 

[Sedna]

Vi hade lite nytt drama igår em, var ensam med dottern (som är förkyld) när hon vaknade mitt i sin sovstund och ställde sig upp i sängen. Jag la henne ner igen o sen fick hon ett kort andningsuppehåll. Trodde först hon höll andan men sen fortsatte det med jättekonstiga, korta och mkt ansträngda ryckande inandningar som kom alldeles för glest.. (magen åkte in istället för ut typ.. jätteskumt) efter att jag försökt få igång henne o kände att jag tappade mer o mer kontakt så blev det ett samtal till 112... då hade det nog hållt på i 5 min o jag började få panik. Men under tiden jag pratade med dem kom de konstiga andetagen lite mer tätt o jag började få kontakt igen. När hon väl började ta något normalt andetag blev jag kopplad till sköterska istället och kunde åka till närakuten istället för barnakuten för bedömning. Bara att de inte gör något speciellt så det var 2h lite i onödan (lyssnade på hjärta/lungor o tog blodsockret) men man vill ju inte chansa liksom..

Känns så jäkla läskigt, varför händer sånt här liksom?! Ska kontakta barnläkarna för lite rådgivning. Vet inte riktigt vad jag ville med inlägget, behövde nog bara skriva av mig lite..

Usch vad obehagligt! Förstår att du du blev förskräckt. Var hon vaken och medveten om det själv?

Jag tänker på förkylningsastma men har egentligen ingen aning. Bra att ni kollar upp det hos barnläkare.