Så hade jag inte ens tänkt! Nej nej, det är bara någon sorts genomsnitts-skrikighet de räknat fram. Helt normalt (och skönt!) att ha ett icke-skrikigt barn också. @KattenKorven, du är inte ensam
och det är lite därför tätt passar oss så bra.Nä det är ju detDet lät ju ändå helt hanterbart! Synd att man inte kan få garantier för att man får lätta barn.
Är jag sjuk i hela huvudet? J är nu 6 veckor och jag känner inte bara att jag vill ha ett till barn utan även att jag vill ha det ganska tätt, innan vi hunnit komma ur "bebisläget" här hemma.
När räknar du då med att kunna vara redo att förvalta en häst? Vilken ålder på kidsen?Tänker också på hästarna
I mitt fall då jag inte vill bryta och börja om.
Jag har en pensionär och en projekthäst nu. Det är lagom och ingen fara om tiden inte räcker till. Den tänkta mer lovande hästen är lagd några år framåt i tiden just för att slippa dilemmat med tiden. Jag vill ha tid att förvalta nästa häst och slippa dåligt samvete.
Nä det är ju det
Vi funderade mycket på det innan
Nej jag är nog också rätt snabb på att trösta jämt så visst finns det möjligen skrik i honom. Tur dock att det är normalt med oskrikighet också! Måste erkänna att jag googlat en del på saken idag
J skulle säkert skrika som en galning om jag lät henne ligga ensam när hon tydligt visat att hon inte vill det. Men det gör jag ju inte. Så hennes avsaknad av skrik beror bara på att hon slipper utsättas för sånt hon inte vill.
är inte troende alls men det var samma präst som när min pappa begravdes och när han började prata om att pappa var med oss så forsade tårarna. Tror inte det var ett öga torrt i kyrkan. Är så glad att mamma så gärna ville att han skulle döpas, annars hade det nog inte blivit av. Men nu blev det en jättemysig dag med nära familj och man påmindes om hur lyckligt lottad man är trots att en av de viktigaste personerna saknadesJag räknar nog inte med så mycket, mer än att de är några år äldre åtminstone
. Med mellanpojken gjorde vi egna purer med stavmixer men just nu använder vi tupperware lökhackare. Hur smidigt som helst eftersom mellanpojken kan hjälpa till då , så nu finns det yttesmå klickar i frysen med potatismos. Samt att det som blir över i lökhacken får mellanpojken äta upp Så fort han blir mer stabil i kroppen så ska han få flytta från babyskyddet till maxi cosi mobi och mellanpojken ska få en annan stol. Men till vad liksom? Mellanpojken ska till BVC på onsdag så då vet vi vad vi ska leta efter mer konkret.Alltså jag blir bara mer och mer tacksam och glad över hur enkel vår lilla onge är. I lördags var vi på Bakken i Danmark hela dagen, totalt borta i nästan 14 timmar men inte ett enda pip från bebis om att något var jobbigt. Hon sov, åt, skrattade och var hur gosig som helst hela dagen medan jag äntligen fick åka karuseller och berg och dalbanor igen! Hurra!
Nu är vi påväg till ongens faster i Nässjö och ska sova borta med bebis för första gången, helt övertygad om att det kommer gå helt problemfritt
Min är ju bara strax över 2 månader så här är det inte snack om några smakprover eller så där än men jag längtar lite efter att hon ska få prova mat och kunna sitta med vid bordet. Dessutom kommer vi då bli tvugna att sitta och äta vid köksbordet istället för vid soffbordet alltid och det kommer min rygg ääääälska! WIN liksom
. Jag behöver barn som kan åka iväg, jag blir inte alls trevlig att umgås med om jag bara får gå hemma fastlåst. Vid 3 månaders kontrollen på BVC antydde sköterskan att det var gränsfall till depression för jag låg i riskzonen. Mestadels för att minstingen konstant krävde min famn, (så bullshit att endast ammande kvinnor har barn fastklistrade i famnen för denna minsting har aldrig ens smakat på bröstmjölk ), mellanpojken kom samtidigt på att han har en hög röst och egen vilja samt att äldsta sonen hade intensivt slut på BUP. Var vääldigt intensivt som förälder ett tag här men nu är BUP klart, mellanpojken åker ut med regnkläder om han skriker för högt och minstingen kan numera ligga själv 
Alltså jag blir bara mer och mer tacksam och glad över hur enkel vår lilla onge är. I lördags var vi på Bakken i Danmark hela dagen, totalt borta i nästan 14 timmar men inte ett enda pip från bebis om att något var jobbigt. Hon sov, åt, skrattade och var hur gosig som helst hela dagen medan jag äntligen fick åka karuseller och berg och dalbanor igen! Hurra!
Nu är vi påväg till ongens faster i Nässjö och ska sova borta med bebis för första gången, helt övertygad om att det kommer gå helt problemfritt
Min är ju bara strax över 2 månader så här är det inte snack om några smakprover eller så där än men jag längtar lite efter att hon ska få prova mat och kunna sitta med vid bordet. Dessutom kommer vi då bli tvugna att sitta och äta vid köksbordet istället för vid soffbordet alltid och det kommer min rygg ääääälska! WIN liksom
Hur går det för din grabb?
Mina två äldsta barn var såna, lätta att bara ta med. Mellanpojken sov bredvid radiobilarna på Liseberg vid 6 månaders, och även förra året i sin vagn på Legoland när han var 1,5 år. Men detta tredje, minstingen, han är inte lika nöjd att vara med på äventyr till min frustration
Har ni stol på gång? Vi har en Ikea antilop, smidig att rengöra i duschen, med lammfäll där sonen sitter korta stunder allt eftersom han vill vara med mer. Just nu sover han i mitt knä men hans närhetsbehov minskar mer och mer vilket ger mig mer frihet
så jag antar att så fort hon blir lite stadigare så får vi se till att ha stol redo Va skönt!
Jag tycker också att våra är "lätta", visst är här missnöje & skrik varje dag men jag slår vad om att om dom kommit 1 o 1 så hade det inte varit det. För dom gångerna det är skrik så är det för jag byter på den andra, matar den andra osv..
O jag längtar också efter köksbordet, kommer ihåg när vi bodde hemma åt vi alltid i köket och det va så mysigt. Jag o sambon äter framför tvn, socialt lixom
Tänker att ongen får se till att det blir bättring på det Ja det blir ju svårt att konstant vara där och plocka upp och mata i exakt rätt tid när man har två såklart! Min har inte heller tålamod med sina föräldrar när det är matdags, men hon blir inte ledsen, bara arg som ett bi
Vi har inte ätit vid något annat än soffbordet (jo, i sängen) sen vi träffades
