Äsch, sa hon det inte högt så tänkte hon det, det är jag säker på!BVC-tanten skrattade åt hur pratglad ongen är och tyckte hon var så duktig så, bästa kiddot i stan kan hon eventuellt inte ha sagt men det var det mamman hörde i alla fall
?
Jag fattar ingenting! Brösten var typ färdiga att sprängas innan lilla fröken till slut kunde tänka sig ett litet mellanmål. Minstingen sov, så hans säng fick ställas i köket så kunde jag klippa lite gräs medan mellanpojken såg på pippi. Babywatcher och öppen dörr är bland det bästa man har som förälder när man bor med egen trädgård 4 månader på måndag blir han vår lille minsting, och vilka språng han gör. Numera ska det tittas på allt och den egna spegelbild igår gav riktigt stora ögon Och äntligen kan han ligga på mage, i några minuter om han får ligga i soffan och jag sitter på huk så vi har ögonkontakt. 
Imorgon ska vi vara barnlediga för första gången sen början av juni förra året
Hittade en bild nu när jag laddade upp kort till en annan tråd, på tal om att ligga på mage med ögonkontakt. Älskar Rockefellas kläder, men de är små. Denna onepice är till 6-12 månader och ja ni ser ju själva att den är för kort i benen. Tröjan i samma storlek är redan undanlagd
Jag är inte säker på att jag pallar att börja om med en spädis när J blivit större och mer självgående utan känner att jag hellre tar hela blöj- och vällingträsket i ett enda intensivt svep. Maken är väl rätt med på noterna när vi pratar om det, förmodligen för att J är så oerhört lugn och okomplicerad. Men är jag helt galen som vill skaffa en till jättetätt? Vad tycker ni? Nää du är inte galen. Vår äldsta är också väldig lugn och nöjd med bra rutiner o sånt, den lille är även han rätt nöjd av sig överlag. Vi ångrar inte att det blev rätt även om det var oplaneratÄr jag sjuk i hela huvudet? J är nu 6 veckor och jag känner inte bara att jag vill ha ett till barn utan även att jag vill ha det ganska tätt, innan vi hunnit komma ur "bebisläget" här hemma.
Nää du är inte galen. Vår äldsta är också väldig lugn och nöjd med bra rutiner o sånt, den lille är även han rätt nöjd av sig överlag. Vi ångrar inte att det blev rätt även om det var oplanerat
Kände efter första chocken att det passar oss väldigt bra att göra allt på en gång. Jag hade nog inte velat börja om igen om några år..
Vad skulle du säga är de största utmaningarna med att ha två såpass små samtidigt? )Det jag tyckte var kämpigt var dels att vara höggravid med en så liten.. Magen är stor, ivägen, gör ont stundtals.Det är så skönt att höra att det inte behöver bli kaos bara för att man får dem tätt!
(...nu vet jag ju inte ens om jag kan få barn tätt, har inte ens fått tillbaka mensen än...men drömma kan man ju alltid
Det är galet!Är jag sjuk i hela huvudet? J är nu 6 veckor och jag känner inte bara att jag vill ha ett till barn utan även att jag vill ha det ganska tätt, innan vi hunnit komma ur "bebisläget" här hemma.
jag har ju exakt 12 mån och det är ärligt talat de värsta jag varit med om i mitt liv, och jag har haft en tuff uppväxt. Skulle aldrig rekommendera nån så tätt. Hade jag haft ett vapen och lite mod hade jag förmodligen varit avliden nu. D
Det är galet!
, bara nyfiken.) min är ju hellugn på alla sätt men ändå riktas allt fokus på henne. Har ett mindre zoo också så kan tänka mig att det hade varit supertungt rent känslomässigt med en till tätt, hade haft ständigt dåligt samvete tror jag.Det värsta är att den lilla somnar ungefär 4 på morgonen just nu, och den större vaknar 06. Och den stora vrålar som en jävla gorilla på morgonen så även den som har den lilla tvingas vakna kl 6, då det inte går att sova av hennes oljud även med diverse öronproppar etc.Oh, det lät inte roligt, förstår att du måste vara utsliten!
Vad är det som är värst?
(Nej jag funderar inte på en till
Dessutom väcker dom varann nattetid så vi får sova i varsitt sovrum med varsitt barn då den stora helt plötligt inte kan sova i eget rum (sov i eget rum mellan 6-12 mån ålder utan några problem alls). Då är ändå både vi föräldrar föräldralediga, vill inte ens tänka tanken hur det hade varit om en av oss jobbade. Vill inte tänka på augusti när det blir verklighet!Det värsta är att den lilla somnar ungefär 4 på morgonen just nu, och den större vaknar 06. Och den stora vrålar som en jävla gorilla på morgonen så även den som har den lilla tvingas vakna kl 6, då det inte går att sova av hennes oljud även med diverse öronproppar etc.
I hösttråden tyckte jag att vi allihopa i princip drabbades av en önskan om fler barn, helst på en gång, när barnen var runt ett par veckor. För många av oss var det dock hormonerna som spökade.Är jag sjuk i hela huvudet? J är nu 6 veckor och jag känner inte bara att jag vill ha ett till barn utan även att jag vill ha det ganska tätt, innan vi hunnit komma ur "bebisläget" här hemma.
Efter ett par veckor till, hade, i vart fall för mig, önskan om ett helt fotbollslag på en gång, gått över. Även jag har drabbats! Googlar och läser om skillnaden med två barn etc. I mitt fall så funderar jag dock högst själviskt på om man kan fortsätta med hästarna på samma sätt med två barn. Känner att jag hittills kommit så lätt undan, världens snällaste barn (har nog haft skrikljud för sig högst två minuter av sitt liv), har läkt bra och har världens bäste sambo. Var iväg på dressyrtävling igår, kom hem och då fick sambon gå ut i garaget, alla nöjda. Men med två barn kanske det blir omöjligt med hästintresse tänker jag, och då vet jag inte. Hästarna är viktiga de också!I hösttråden tyckte jag att vi allihopa i princip drabbades av en önskan om fler barn, helst på en gång, när barnen var runt ett par veckor. För många av oss var det dock hormonerna som spökade.
Det blir en till, men inte nu Det jag tyckte var kämpigt var dels att vara höggravid med en så liten.. Magen är stor, ivägen, gör ont stundtals.
Sonen är dock väldigt självständig vilket underlättade/underlättar enormt!
Hittills är det jobbigt när båda kräver mig samtidigt när jag är ensam hemma. Oftast går det jättebra men ibland kör det ihop sej så man måste prioritera den ena framför den andra
Sovtider har vi synkat ihop med storebrors, båda ligger snällt i vagnen och åker snällt i bilen osv. Sånt underlättar enormt!
Just nu tar han inte bröstet riktigt så bra som jag önskar och en sån sak är väldigt frustrerande för mig, jag blir jättestressad och irriterad. Kommer storebror då och behöver en blir man ju inte lugnare precis. Och ovanpå allt försöka inte visa nåt!
I det stora hela antagligen småsaker. Jag gissar att det kommer nya utmaningar hela tiden!
D
Det är galet!
@KattenKorven, du är inte ensam
Men hjälp, tänk om våra inte är friska då?Det lät ju ändå helt hanterbart! Synd att man inte kan få garantier för att man får lätta barn.
Uj, ja jag har förstått av dina inlägg att ni har det tungt. Hoppas det vänder snart!
Men jag som inte har några hästar att ta hänsyn till... hjälp, det finns inget som hindrar mig!
Och mitt barn skriker inte heller. Så himla skönt! Läste nånstans (kanske vårdguiden?) att ett normalt, friskt spädbarn på 6 veckor skriker ca 2 timmar per dygn och jag såg nog ut såhär:
Vi snittar på absolut max 2 minuter missnöjesljud per dygn och de minuterna är bara för att jag ibland är upptagen på toa eller fixar mat eller sånt och inte hinner fram i tid. Skrikit på riktigt har hon gjort två gånger sen hon föddes, lilla plutten. 
