Ja vi smörjer betydligt mer, lillkillen ör könslig i all hud och med bra sprutt på magen blir det ofta svidande. Vid tandbyten blir det extra svidigt och orskar irritation direkt trots att vi pga känsligheten byter blöjor direkt.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tycker absolut att ni ska gå till familjerådgivningen. Det gjorde maken och jag när vi hade det jobbigt.Igår insåg jag att vi nog behöver gå och prata med någon annars kommer inte vi att klara det här. Om maken vill då. Igår bråkade vi så pass att han valde att inte sova med oss.
Känner mig så ledsen för sonens skull, det här ska vara den lyckligaste tiden och så förstörs det av att vi bråkar.
KramarTack allihop Vi ligger just nu på hotellet och bara har det skönt, solen strålar och kärleken till varandra är starkare än någonsin
Kram till er
För min man är det viktigt att jag inte lägger mig i hur han gör med barnet... Med första barnet hade jag svårt att släppa kontrollen och strunta i att han kanske inte tar på mössa när han går ut, inte byter blöja lika ofta som jag skulle gjort osv. Har nu accepterat att han gör på sitt sätt och jag på mitt så länge inte barnet tar skada. Han behöver inte göra allt lika perfekt som jag Det är viktigare att han inte känner sig övervakad och kritiserad så fort han gör något. Det enda jag är stenhård med är säkerhetsfrågor, tex cykelhjälm och dra åt bältet ordentligt i bilstolen (jag håller inte med om att det är synd om barnet om man drar åt ordentligt ).Åh jag hoppas inte det. Han är väl för liten än. Min man anser att jag gnäller på honom jämt när han tar hand om bebisen och att jag inte litar på honom. Stämmer till viss del men jag tycker jag har skäl till det då han ibland kan sitta och titta på tv eller telefonen medan bebisen skriker, han är inte så noga med att klä på honom när han går ut, smörjer aldrig rumpan vid blöjbyte är några exempel. Är det konstigt att jag blir lite nojig då? Jag känner att jag är ensam förälder och det tär att inte få någon avlastning. Maken anser att jag inte låter honom avlasta... Vi har diskuterat detta hundra gånger men kommer ingen vart. Han har även väldigt svårt att diskutera på ett bra sätt utan blir ofta otroligt arg, skriker och smäller i dörrar, vilket gör att jag drar mig lite för att prata om saker och ting. Vi pratade dock imorse så det känns lite bättre nu, återstår att se hur länge det varar...
För min man är det viktigt att jag inte lägger mig i hur han gör med barnet... Med första barnet hade jag svårt att släppa kontrollen och strunta i att han kanske inte tar på mössa när han går ut, inte byter blöja lika ofta som jag skulle gjort osv. Har nu accepterat att han gör på sitt sätt och jag på mitt så länge inte barnet tar skada. Han behöver inte göra allt lika perfekt som jag Det är viktigare att han inte känner sig övervakad och kritiserad så fort han gör något. Det enda jag är stenhård med är säkerhetsfrågor, tex cykelhjälm och dra åt bältet ordentligt i bilstolen (jag håller inte med om att det är synd om barnet om man drar åt ordentligt ).
Jag har även märkt att det är bättre att avstå från välvilliga tips om tröstning etc, bättre att han får prova vad som funkar bäst för honom och bebisen (kanske inte samma som för mig och bebisen). Nu är det säkert inte alla pappor som är lika lättstötta som min man...
Här hemma är det lite omvänt... Alltid sambon som tjatar på mig över saker. Både när det gäller dottern och annat. Så jag förstår alla lättstötta män... Det är skitdrygt milt sagt när någon kommenterar vad man gör/inte gör.Det är väl precis det min man är också, lättstött Allt man säger får man linda in så att han inte ska bli sur.
Vissa saker måste man ju ändå tjata på om de inte följs. Min man borstar tex aldrig barnets tänder, aldrig nånsin. Så gör jag de inte blir de inte gjort. Vilket jag natuligtvis gör då det är viktigt, men inte alltid kul att alltid behöva hålla koll o göra sånt själv för att de ska bli gjort. Han har t.o.m. Lagt in påminnelse i telefonen om tandborstningen men det blir inte av ändå. Samma med D-vitamin, mellanmål etc.Här hemma är det lite omvänt... Alltid sambon som tjatar på mig över saker. Både när det gäller dottern och annat. Så jag förstår alla lättstötta män... Det är skitdrygt milt sagt när någon kommenterar vad man gör/inte gör.
Självklart blir man sur... Och efter ett tag börjar man bli sur utan anledning för att man liksom fått taggarna utåt.
Blir olidlig stämning om man inte hittar en medelväg
Precis, jag insåg det för ca 6 år sedan, men måste ändå bita mig i tungan ibland för att inte kommentera något jag tycker är viktigt men som egentligen inte spelar så stor roll när man tänker efterHär hemma är det lite omvänt... Alltid sambon som tjatar på mig över saker. Både när det gäller dottern och annat. Så jag förstår alla lättstötta män... Det är skitdrygt milt sagt när någon kommenterar vad man gör/inte gör.
Självklart blir man sur... Och efter ett tag börjar man bli sur utan anledning för att man liksom fått taggarna utåt.
Blir olidlig stämning om man inte hittar en medelväg
När ongen får megahicka efter klockan 3-matningen och därmed piggnar till något enormt, ja då får man ta morgon vid 4
...försöker få henne att somna om av sig själv men hon verkar mest ligga och sparka av sig filten titt som tätt. Det är ju roligt för då kommer mamma förbi igen Hon ligger dock och gäspar hela tiden så nog ska vi få några timmars sömn till snart!
Vissa saker måste man ju ändå tjata på om de inte följs. Min man borstar tex aldrig barnets tänder, aldrig nånsin. Så gör jag de inte blir de inte gjort. Vilket jag natuligtvis gör då det är viktigt, men inte alltid kul att alltid behöva hålla koll o göra sånt själv för att de ska bli gjort. Han har t.o.m. Lagt in påminnelse i telefonen om tandborstningen men det blir inte av ändå. Samma med D-vitamin, mellanmål etc.
Efter fyra brukar vi samsova sista timmarna då det är stört omöjligt att söva Lillen efter fyra på annat sätt.När ongen får megahicka efter klockan 3-matningen och därmed piggnar till något enormt, ja då får man ta morgon vid 4
...försöker få henne att somna om av sig själv men hon verkar mest ligga och sparka av sig filten titt som tätt. Det är ju roligt för då kommer mamma förbi igen Hon ligger dock och gäspar hela tiden så nog ska vi få några timmars sömn till snart!
Haha, min gjorde precis lika dant vid samma tid men hon somnade om vid 5 iaf, själv lyckades jag inte.
Ska vi byta? Jag är kvällsmänniska och lillen tycker som sagt tiden mellan fyra och sex på morgonen är prime time!Min lilla har helt andra sovrutiner än jag är van vid. Hon sover ungefär 02-11 med en amning vid 05. Jag gillar att lägga mig vid 21 sådär och gå upp vid 06. Hatar att sova bort halva dan!
Samsova och liggamma är verkligen helt lysande! Lilla J käkar och somnar (liggande på sidan med huvudet intryckt mot mitt ena bröst) vid 22-23, vaknar och käkar vid 02, somnar om direkt, vaknar vid 05, käkar och somnar om, vaknar 07 och då går vi upp (jag är rätt morgonpigg även utan bebis). Jag somnar om medan hon käkar. Har inte behövt vara vaken för att försöka lugna eller söva henne på natten sen mjölken rann till på dag 3 och maken vaknar inte av att jag ammar, så han får sova ostört hela nätterna. Känner inget behov av att flytta henne till egen säng förrän hon slutat helt med nattmålen för det här är ju sjukt smidigt!
Efter fyra brukar vi samsova sista timmarna då det är stört omöjligt att söva Lillen efter fyra på annat sätt.
Sista två nätterna har jag dock gett upp helt på att han ska sova själv så vi samsover. Jag ligger på sidan och han framför mig på sidan, hud mot hud. Och jag har gått från 3-5 timmars sömn/natt till att kunna sova hur mkt som helst. Vaknar ibland för att peta in bröstet eller byts sida. Lillen är så nöjd! Nackdelen är att jag blir lite stel. Inatt sov jag 23-04:30, 5-7 och 7-8:30. Och Lillen har varit på lite bättre humör om dagarna.