Shiit jag borde observeras!
Tycker det låter galet men så är jag å andra sidan helt nöjd med tv i vanliga fall oxå...
Alltså, jag har ett litet dilemma!
Såg att Mumford & Sons kommer till Göteborg nästa år, HURRA! Hade varit en superbra julklapp till sambon och jag gillar ju deras musik också. Kollade datumet och det är givetvis illa placerat, 9 maj.. Så ungefär en vecka efter bf, ehe. Alltså.. Kan man chansa? Är man helt knäpp i så fall?
Jag tänker att om bebis faktiskt hunnit komma innan dess så löser det sig nog ändå, för då kan jag dra med mamma upp så får hon hänga med bebis precis under konsert. kanske superoptimistiskt att jag ens ska vilja sitta ner på en hård stol i timmar dirr efter förlossning eller precis i slutet på graviditet?
Men åååh, vad jag vill gå och jag vet att sambon hade blivit jätteglad! Jag tänker mig att vi i så fall får bo över en natt. Det kanske man inte heller är så sugen på med nyfödd? Alltså, jag har ingen aning
. Jag uthärdade enbart pga min äldsta son kände sig åsidosatt eftersom vi låg inne på neonatalen med besöksförbud. När vi väl fick ta emot besök så blev vi utskrivna. I nästan 1 vecka hade jag dagliga samtal med honom där han grät och ville komma hem från pappa Själv ville jag inte lämna bebisen på neonatalen så det dåliga mamma-samvetet gjorde att jag fick ge äldsta sonen egentid med något han älskar. Jag ammade dock inte så sambon var hemma med bebisen Känner som dig. Och jag tänkte "men jag ska ju inte ha förens om sju månader...". Men när jag räknar efter ser jag ju att det är ju typ bara sex till BF. Men trots att jag älskar att planera, och lätt hetsar upp mig, så är jag inte ett dugg sugen på att börja rodda med babyskydd, barnvagn, barnkläder eller liknande. Jag hoppas att maken ska få köpsug efter jul och dra tag i sådana projekt. Gärna handla och komma hem med, så jag inte behöver fundera och vela
Jag gillar att vara gravid, och älskar tanken på att vi ska ha barn. Vi har nog inte tvekat en sekund eller känt någon ambivalens inför att bli föräldrar. Däremot är jag inte särskilt förtjust i att få identiteten "gravid". Jag är som nöjd med den identitet jag har. Och att berätta för jobbarkompisar och kollegor tar verkligen emot. Jag är rädd att folk ska börja "lägga sig i" och komma med "smarta tips och råd". Vissa råd och tips - visst. Men jag är inte intresserad av allas förlossningsberättelser. Eller att folk lägger sig i vad jag äter/dricker (jag dricker lightläsk ibland, och det känns som något folk kommer hugga på när de vet att jag är gravid).
Hur känner ni andra angående det här med att få en identitet som gravid?
Jag ger det ett försök och rapporterar sen:PHaha! Det hade ju varit så roligt att genomföra
. Väntar på att jag ska känna av kiddot på något sätt alls, men det dröjer väl ett tag antar jag? Idag hade jag lite tid att slå ihjäl inne i stan så jag gick en vända på Lindex barnavdelning och kollade på urgulliga bebiskläder. Blev helt förfärad när jag höll upp en body i storlek 50. Det var flera år sedan jag träffade en nyfödd bebis någon längre stund och jag hade helt glömt hur sjuuukt små de är.
Sen insåg jag att jag kanske inte skulle vilja föda fram en unge i storlek 68, men ändå...
Det kommer bli dyrt.. Va på ett homeparty och dom har så sjukligt fina bebiskläder att man nästan smäller av! Mycket av kläderna är passande nog "unisex" också.Men det känns precis som du skrev, hur ska man klara av att ta hand om den?! Det är ju oansvarigt av personalen att skicka hem oss efter förlossningen
Men eller hur! Ingen kvalitetskontroll har ju gjorts på mig och maken, de är som att de låter vilka dårar som helst bli föräldrar!
Min mamma berättade att hon kände det som att hon begick ett brott när hon gick hem från BB med mitt äldsta syskon. Lite som att hon stal en bebis olovandes för hon kunde ju inte vara en riktig förälder och ta ansvar och allt sånt. Och sen skaffade hon raskt tre ungar till och det blev folk av oss allihop, så det verkar ju som att det löser sig till slut även om man är livrädd.
Men eller hur! Ingen kvalitetskontroll har ju gjorts på mig och maken, det är som att de låter vilka dårar som helst bli föräldrar!
Min mamma berättade att hon kände det som att hon begick ett brott när hon gick hem från BB med mitt äldsta syskon. Lite som att hon stal en bebis olovandes för hon kunde ju inte vara en riktig förälder och ta ansvar och allt sånt. Och sen skaffade hon raskt tre ungar till och det blev folk av oss allihop, så det verkar ju som att det löser sig till slut även om man är livrädd.
Totalt orimligt! Jag känner mig fortfarande typ som 18 år gammal och har aldrig någonsin känt mig som en vuxen människa, det är fortfarande konstigt när folk i min närhet väntar sig att jag ska ta vettiga beslut och vara vuxen, HALLÅ, jag är ju knappt myndig! Förutom att jag är 25 och har sambo, volvo och allt det där, jag glömmer liksom bort.. Jag säger tvärtemot de andra : Chansa. Sluta se hinder, se lösningar.
Ni kan få bebis tidigare (många förstföderskor får innan BF)
Ni kan må toppen efteråt och ångra er
Ni kan alltid lämna evenemanget
Ni kan vara pigga på övertid.
Ni kan ge bort eller sälja biljetterna om ni mot all förmodan inte kan gå
Jag gick på bio 2 veckor efter kejsarsnittet, hade ont som f*n både innan, under bilkörningen, under biotiden osv. Men det fanns alvedon och någon mer stark tablett jag inte minns namnet på
Ska ni däremot amma så finns risken att ni har en bebis fastklistrat vid bröstet utan möjlighet att lämna bort bebis. Många bebisar ammar konstant första tiden, vissa inte.
/blivande 3 barns mamma
Men jag vill ju inte sätta livet på mer paus än vad som är nödvändigt bara för att vi blir föräldrar, jag förstår givetvis att det kommer krävas en del uppoffringar osv men någonstans så lär det ju gå att leva ett något så när likadant liv som innan! Skiter det sig så skiter det sig då får man väl lösa det då i så fall. Kanske är lite väl vågat
Eller får du va så generös så du skickar iväg sambon med en kompis om du skulle va upptagen med bebis
) Haha, exakt så känner jag också! Alltså, hur kan man ens som en vuxen människa titta på mig och tänka "ja men det där blir ju skitbra föräldramaterial"!
Jag har tur som har en sambo med väldigt mycket mer vuxenpoäng än vad jag har, han får liksom ta den biten medan jag sitter och spelar tv-spel och jobbar med att servera folk sin dagliga dos sprit liksom.
