Jag tycker oftast att L är en rätt skön typ, men emellanåt så blir jag extra glad (och tacksam!) över hennes bekymmersfria och enormt glädjefyllda person. Hon är glad ungefär jämt, hon skrattar så himla mycket och är så rolig att göra saker med!
Nu i helgen som var så var vi till huvudstaden med svärföräldrarna. Natten mellan torsdag och fredag sov L hos svärföräldrarna, natten efter sov hon och jag där tillsammans och mellan lördag och söndag sov hon sin första natt i husvagn. På lördagen åkte vi till Stockholm. Det var en allmänt stökig avresedag där inte minst den arma modern av olika anledningar var enormt stressad, vi åt lunch på ett helt vansinnigt befolkat Ikea (fick väcka L som somnat i bilen), vi uträttade ett annat ärende på väg till Stockholm (källan till den nämnda stressen), åkte till campingen, fixade med husvagn och gjorde i ordning. Sen åkte vi direkt iväg, åt middag på ett annat ställe, gick i konstiga affärer och hon somnade mycket senare än vanligt.
Upp dagen efter och full rulle hela dagen med bland annat högvaktsbyte (Ls pappa tjänstgör där några dagar, och vi fick även den dagen väcka henne mitt i den ljuva lunchvilan), specialgjord pizza (hon tittade på när pizzan gjordes och fick ett berg med räkor på sin halva för "Jag äääälskar räkor!"), tågresa hem och sen kvällsmat och i säng. Idag var det förskola igen (ovanligt lång dag, så mycket som 7,5 timme har hon nog aldrig varit där), vi handlade efteråt, käkade på Max, cyklade totalt åtta kilometer i regnet och hem kom vi inte förrän vid sjusnåret. Nu sitter hon i soffan med lite lätt slagsida och äter kvällsmat.
Hon är alltid glad som en lärka, skrattar sig igenom allt, har förstås åsikter men går alltid att snacka med, snackar och flirtar med kreti och pleti och sprider så mycket glädje.
Hela hennes liv är verkligen en fest - och jag är bjuden.
