Håller på atkonsekvenserna här. Satans jävla människor det finns.
Jag skriver väldigt sällan på facebook, men när jag väl gör det så mynnar det ofta ut i att det är synd om min man
Inte av mig då, utan av ett par andra.
När jag i vintras la upp bilder (sketchup) på blivande projekt, så var det synd om min man som fick slita med det.
Det är synd om min man som "inte får köra hoj".
Nu la jag upp att det var 7 dagar kvar till bf, då fick jag återigen att det var synd om min man.... På frågan "varför?" så blev svaret att han ju knappats kommer få sova någonting nu
(samtidigt fick jag förvisso ett pm om att det bara var på skämt, men ja, mina hormoner är inte på skämthumör.)
För tillfället vill jag bara kräka ut mig något jävligt sarkastiskt, men ja, det lär ju bara slå tillbaka och det blir ännu mer synd om min man som lever ihop med surkärring