Varför vill hästägare aldrig uppge dödsorsak för deras hästar?

[prinsessfeminist]

Viktigt att tänka på att alla hästägare är olika och har olika förutsättningar.
Vissa kanske har möjlighet att ha kvar hästen och ge ett försök med en lååång konvalescens. Andra har inte den möjligheten, eller vill inte om prognosen är oviss.

Jag har en häst som jag ställde av ett helt år och sen satte igång långsamt i ett år pga en skada på ett ligament. Men det är min hjärtehäst. Hade inte gjort om den resan igen. Hästar är tyvärr för dyra att hålla och inte kunna använda. Det är mitt resonemang nu.

Ekonomin är absolut en faktor, och sedan har man olika värderingar.
Vår första ponny fick avlivas och han bytbil utdömd av veterinär då oddsen var dåliga att ens ett års vila skulle hjälpa.

Vi kunde kanske triangelmärkt, men det skulle jag inte ha hjärta att göra. Att bara finnas och göra ingenting och troligen ha ont, när man är bara 9 år, kändes inte rätt. Själv hade jag inte haft råd att hålla honom uppstallad med allt vad det innebär.

Nu har det gått några år och jag tycker jag gjorde rätt, men som jag grät och så usel jag kände mig... Jag orkar nästan inte prata om det än idag.

Det var ett trauma.

 

[Görel]

Jag undrar också varför man vill veta dödsorsak för andras hästar? Det måste få vara var och ens ensak. Särskilt i hästvärlden där det finns så många som är förtjusta i att ha åsikter om vad andra gör. För många kan det vara ett trauma som man inte vill dela med vem som helst.

Själv har jag bara tagit bort en häst, hon var 28 år och hade fått för många ålderskrämpor. Det har jag alltid varit öppen med.
Däremot när hennes dotterson dog tre dagar gammal så valde jag att inte gå ut här eller någon annanstans med vad som hände, det har jag bara berättat för andra öga mot öga. Att bli ifrågasatt, få frågor om att jag kunde agerat annorlunda etc gör mig inte gladare och gör inte honom levande.

 

[skiesabove]

Om man ska vara lite petig, så egentligen så dör den överväldigande majoriteten av svenska hästar av enbart två orsaker:

Bult eller avlivningsvätska.

 

[iNHALE]

Jag har inga problem med att svara på varför mina djur dött/avlivats. Min gamla ponny avlivades pga fång, en senare häst självdog av akut tarmvred i boxen på natten och min förra hund dog av brusten aorta. Däremot kan jag förstå att en del inte vill gå ut med det mer öppet på öppna forum där vem som helst kan läsa och kommentera just pga hur snabba folk är med att kritisera, hata och även starta drev. Sen är jag personligen av den krassa åsikten att ett dött djur lider inte och om jag fick välja så hade jag hellre sett att folk avlivade "i onödan" än att behandla in absurdum om man nu ska välja mellan två extremer.

 

[Cattis_E]

Jag har inga problem med att svara på varför mina djur dött/avlivats. Min gamla ponny avlivades pga fång, en senare häst självdog av akut tarmvred i boxen på natten och min förra hund dog av brusten aorta. Däremot kan jag förstå att en del inte vill gå ut med det mer öppet på öppna forum där vem som helst kan läsa och kommentera just pga hur snabba folk är med att kritisera, hata och även starta drev. Sen är jag personligen av den krassa åsikten att ett dött djur lider inte och om jag fick välja så hade jag hellre sett att folk avlivade "i onödan" än att behandla in absurdum om man nu ska välja mellan två extremer.

Du skrev det jag tänkte men inte skrev.
Ett dött djur lider inte, men jag valde att inte ta med det i mitt inlägg för att inlägget var ganska skarpt ändå.
Men jag är av samma åsikt.
Jag sa alltid att om jag av någon anledning inte skulle kunnat ha kvar isisen även om han var frisk skulle han avlivas. Eftersom han varit utsatt för situationer jag ville vara säker på inte skulle ske igen.

 

[Tussinussen]

En sak som slagit mig är att hästägare både offentliga och icke offentliga nästan alltid, när deras häst gått bort skriver att man inte vill ha några frågor om vad som hänt/dödsorsaken.

Har aldrig sett någon som skriver det, och ändå är jag med i ett par grupper för folk med gamla hästar, där det kommer inlägg hela tiden om att man har nu avlivat sin häst. Vissa skriver ut varför och vissa inte, men jag har inte sett någon som har aktivt undanbett sig frågor.
Om dom skulle göra det är det säkert pga skäl som andra har skrivit här, att man inte orkar helt enkelt, och/eller inte vill ha påträngande frågor från folk man inte ens känner. Allt måste faktiskt inte vara uppe till diskussion.

 

[Roheryn]

En sak som slagit mig är att hästägare både offentliga och icke offentliga nästan alltid, när deras häst gått bort skriver att man inte vill ha några frågor om vad som hänt/dödsorsaken.
Jag har aldrig ägt en egen häst men haft en hel drös med husdjur och jag tycker personligen inte att det är någon big deal att berätta för folk varför djuret behövt avlivats eller dött.
Jag vet att många söker kommer svara ”det har väl inget med att göra!” och nej, så kan det ju vara, men det verkar så himla känsligt och jag är bara nyfiken på varför?
Är det för att man vill gardera sig om åsikter om att ett tillstånd kanske var behandlingsbart eller hade kunnat ”fixas” osv? Tycker bara det är märkligt att det är större transparens varför en människa gått bort än varför en häst gjort det.

Just med häst är det ju en hel del pengar inblandat, oftast betydligt mer än när det gäller en hund eller en katt (även om det kan bli dyrt med dem också). Därför finns det ju för det allra mesta en ekonomisk smärtgräns för ägaren när det faktiskt inte går att behandla mer utan att gå i personlig konkurs. Det finns ju också aspekten med användbarhet - har man bara möjlighet/råd att ha EN häst så vill man kanske kunna göra det man planerat med den och inte bara ha en hagprydnad.

Allt detta tror jag gör att det är känsligare med just avlivning av häst än av andra djur. Det kan alltid komma en kommentar om att "jaså, du avlivade din häst bara för att du inte kan hoppa med den längre" eller "den kunde ju fått ett bra liv utan att vara ridhäst" osv. Jag tror att de allra flesta som just avlivat sin häst gärna slipper de kommentarerna och inte alls vill diskutera - ens på ett teoretiskt plan - om deras häst hade kunnat leva vidare.

Personligen skulle jag inte vilja diskutera en eventuell dödsorsak på sociala medier. Skulle det värsta hända och jag skulle behöva ta bort min häst så skulle det bara bli en kort notis där, medan nära vänner givetvis skulle få veta mer. Det skulle vara alldeles för jobbigt i det läget att hålla på och svara på frågor från alla bekanta.

Med allt detta sagt, så tycker jag nog, bland folk jag följer, att det är ungefär 50/50 på vilka som anger dödsorsak när de fått ta bort en häst. Och ingen har ju skyldighet att berätta, liksom.

 

[pixiesberlioz]

Jag tycker inte att det är konstigt att behöva avliva pga dyr och lång rehab, däremot blir jag förvånad över hur många som har hästarna oförsäkrade (letade häst i början av förra året), och tänker att det kan väl också spela in?
Skammen över att inte ha haft en försäkring som eventuellt hade kunnat rädda hästen?
Lägger ingen värdering själv i huruvida folk väljer att försäkra eller ej, men märkte att de som inte hade hästen försäkrad snabbt ville byta samtalsämne.

Har tack och lov aldrig behövt avliva någon av mina djur.

 

[Fiorano]

Jag är rätt (läs väldigt) nyfiken och brukar fråga varför någons häst fått tas bort. Inte för att döma på något vis utan av ren och skär nyfikenhet. Självklart är det upp till var och en vad en vill berätta men jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför det ska vara hemligt att hästen bröt benet/hade en ful cysta/fick kolik/trillade ner och dog mm mm. Hästar dör och jag är faktiskt rätt övertygad om att alla hästägare gör sitt yttersta för sin häst.

 

[Sel]

Jag är rätt (läs väldigt) nyfiken och brukar fråga varför någons häst fått tas bort. Inte för att döma på något vis utan av ren och skär nyfikenhet. Självklart är det upp till var och en vad en vill berätta men jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför det ska vara hemligt att hästen bröt benet/hade en ful cysta/fick kolik/trillade ner och dog mm mm. Hästar dör och jag är faktiskt rätt övertygad om att alla hästägare gör sitt yttersta för sin häst.

Jag tycker att det är rätt okänsligt att fråga och låter folk dela med sig om de vill. Jag brukar som sagt inte fråga hur släkt, vänner hundar eller katter dött heller. Det innebär inte att det är hemligt, men att det är känsligt.
Jag vet att jag själv inte ens kunde säga ATT min hund var borta på flera månader, än mindre stå där och presentera diagnoser inför random nyfikna människor.

 

[Sel]

Sedan kan det visst hända att jag utbrister ett "Åh nej, vad hände?!" om någon berättar om en oväntad död, men jag går inte och luskar.

 

[prinsessfeminist]

Jag tycker att det är rätt okänsligt att fråga och låter folk dela med sig om de vill. Jag brukar som sagt inte fråga hur släkt, vänner hundar eller katter dött heller. Det innebär inte att det är hemligt, men att det är känsligt.
Jag vet att jag själv inte ens kunde säga ATT min hund var borta på flera månader, än mindre stå där och presentera diagnoser inför random nyfikna människor.

Jag håller med dig. Eftersom det är känsligt så frågar jag aldrig.

Jag har själv svårt för nyfikna frågor och känner mig lätt obekväm när folk frågar "för att veta", och inte för att de direkt bidrar till något.

Nyfikenhet är fö en pet peeve rent allmänt hos mig.

 

[Sel]

Jag håller med dig. Eftersom det är känsligt så frågar jag aldrig.

Jag har själv svårt för nyfikna frågor och känner mig lätt obekväm när folk frågar "för att veta", och inte för att de direkt bidrar till något.

Nyfikenhet är fö en pet peeve rent allmänt hos mig.

Jag tycker nyfikenhet är en positiv grej, jag är jättenyfiken på det mesta men hoppas att jag också ger folk utrymme.

 

[nullo-modo]

Sedan tycker jag personligen att tiden har stor betydelse, jag har idag inga problem med att prata om vad som var bakom varför jag avlivade mina hästar 2015, nu har jag själv större distans till det än vad jag hade närmare inpå tillfället dom togs bort.

 

[prinsessfeminist]

Jag tycker nyfikenhet är en positiv grej, jag är jättenyfiken på det mesta men hoppas att jag också ger folk utrymme.

Javisst, det beror ju mycket på hur man frågar också.

 

[Mia_R]

Jag svarar om någon frågar, jag vet att jag gjort vad jag kunnat och tagit min ansvar som hästägare. Det gör mig fortfarande ont men att tala om dödsorsaken gör mindre ont än omständigheterna runt omkring.

 

[Fiorano]

Jag tycker att det är rätt okänsligt att fråga och låter folk dela med sig om de vill. Jag brukar som sagt inte fråga hur släkt, vänner hundar eller katter dött heller. Det innebär inte att det är hemligt, men att det är känsligt.
Jag vet att jag själv inte ens kunde säga ATT min hund var borta på flera månader, än mindre stå där och presentera diagnoser inför random nyfikna människor.

Varför är det okänsligt att fråga? Är väl stor skillnad på att fråga en gång och att hamra på och snoka och ev lyssna på rykten? Jag tänker att om nu nånting hänt är det stor sannolikhet att andra varit med om samma sak, vilket kan ge rätt mycket tröst. Att isolera sig i sorg och ha nån tro att andra ska tycka att en varit en dålig hästägare låter oerhört destruktivt. Genom att dela med sig öppnar en möjligheten till stöd och en känsla av gemenskap med andra som varit med om samma sak.

 

[MayGrace]

Tog bort min ponny för några år sedan nu. Hon blev utdömd som 22 åring på klinik efter röntgen . Hon hade grov artros i båda bak knäna. Hon hade förslitningsskador efter ett långt liv som först ridskoleponny i många år och sen som hobbyhäst. Det är ingen hemlighet, hon fick cystor på bakkotorna redan som 13 åring men som veterinären inte ville göra något åt då hon inte uppvisade symptom av dem. Hon hade haft två rejäla fånganfall genom åren hos oss. Men hon var älskade och de var det absolut mest jobbiga beslut att ta när hon väl skulle somna in efter sommaren. Hon fick gå och skrota i hagen under sommaren med vårt fölsto som älskade henne. Hon hade metacam utskrivet, tror vi gav henne de två gånger på hela sommaren när hon hade de lite extra jobbigt. Då ville jag inte prata om de, hela min värld hade rasat, min bästa vän i vått och torrt, hon jag hade vuxit upp med som var min klippa i stormen som tonåring och ung vuxen skulle gå ifrån mig. Jag var knäckt, jag grät hela sommaren och sista morgonen när jag släppte henne i hagen så kändes de som hon visste att nu är det äntligen över. Hon var glad ända in i de sista och mumsade päron som hon älskade tillsammans med dem som älskade henne. Hon var glad för hon trodde hon skulle få gå till grannen och deras ridbana som hon älskade. Hon förstod nog aldrig varför vi var tvugna att sluta med allt förutom små promenader hemma. Då ville jag inte ha några frågor för de kändes som jag hade svikit henne trots att jag inte hade kunnat göra något vilket två veterinärer förklade för mig ingående och det står i hennes papper men de var en skam och en stor sorg för mig.

 

[Sel]

Varför är det okänsligt att fråga? Är väl stor skillnad på att fråga en gång och att hamra på och snoka och ev lyssna på rykten? Jag tänker att om nu nånting hänt är det stor sannolikhet att andra varit med om samma sak, vilket kan ge rätt mycket tröst. Att isolera sig i sorg och ha nån tro att andra ska tycka att en varit en dålig hästägare låter oerhört destruktivt. Genom att dela med sig öppnar en möjligheten till stöd och en känsla av gemenskap med andra som varit med om samma sak.

Det beror givetvis på hur och var och när och vem, men personligen vill jag verkligen inte ha frågan. Jag tycker att folk får dela med sig om och när de känner sig redo för det.
Visst kan det öppna upp för medkänsla, men det finns också en stor risk att det istället öppnar upp för ifrågasättanden och dömande om man inte är noga med vem man delar fakta. Generellt förstår jag inte varför den frågande så gärna vill veta hur och varför just mitt djur dog.

 

[Fiorano]

Generellt förstår jag inte varför den frågande så gärna vill veta hur och varför just mitt djur dog.

För att de bryr sig om dig? Jag känner att oavsett jag känner personen eller inte vars häst har gått bort så BRYR jag mig. För de allra flesta av oss med häst har gått igenom samma sak. Är så många här på buke som skrivit om sina hästar de förlorat av allehanda anledningar och jag kan inte minnas nån gång en hästägare inte fått stöd i den resan.