Varför vill hästägare aldrig uppge dödsorsak för deras hästar?

[EKMK]

En sak som slagit mig är att hästägare både offentliga och icke offentliga nästan alltid, när deras häst gått bort skriver att man inte vill ha några frågor om vad som hänt/dödsorsaken.
Jag har aldrig ägt en egen häst men haft en hel drös med husdjur och jag tycker personligen inte att det är någon big deal att berätta för folk varför djuret behövt avlivats eller dött.
Jag vet att många söker kommer svara ”det har väl inget med att göra!” och nej, så kan det ju vara, men det verkar så himla känsligt och jag är bara nyfiken på varför?
Är det för att man vill gardera sig om åsikter om att ett tillstånd kanske var behandlingsbart eller hade kunnat ”fixas” osv? Tycker bara det är märkligt att det är större transparens varför en människa gått bort än varför en häst gjort det.

 

[MiniLi]

Jag brukar tolka det som att personen tycker att det är för jobbigt att prata om bara.

 

[Habina]

Jag har en helt annan erfarenhet än ts. I min databas kan jag fylla i dödsorsak och det är ofta jag gör det när jag fått info om att en häst dött.

Själv är jag också helt öppen med att jag avlivat två hästar pga fång och en pga hovbroskförbening. Ingen av situationerna kändes på nåt vis som tveksam, alla hästarna skulle mått sämre/lidit massor av att leva vidare.

 

[moster_punk]

Jag har märkt en tendens att vissa djurägare tar sina djurs lidanden så personligt, sådär så att hästens kotledsinflammation blir "skämmig" att prata om, som om det vore någon egen pinsam sjukdom man inte vill att nån ska veta om. Tendensen finns inte bara i hästvärlden, utan även när det gäller hund&katt.
Jag kan tänka mig att en del av dessa inte vill prata om dödsorsaker heller. Kanske är man rädd att andra ska tycka att man har gjort något fel för att ens djur fått kolik eller vad det nu kan vara.

Annars är det såklart många som inte orkar berätta, det är för smärtsamt i sorgen. Jag kan fortfarande inte prata om förlusten av både en av mina hästar och en av katterna, iallafall inte utan att gråta ögonen ur mig.

 

[Sel]

Jag tänker framför allt att om det är någonting som inte är uppenbart blir ägaren alldeles för ofta kritiserad för att ha avlivat i "onödan".
"Fanns det inte mer man kunde göra? Kunde man inte väntat några veckor/år/månader extra? Hen var ju så pigg och verkade njuta av livet! Kunde du inte sålt vidare/hen gått som sällskaphäst?!"

Jag blev aldrig utsatt på det viset, men det var alldeles för många som oskyldigt frågade varför jag valde att avliva min hund. När de såg henne var hon ju pigg och glad, det var ingen som visste vad som hände hemma, vilken veterinärvård hon fick och vad det kostade både henne och mig. Varför är folk ens intresserade undrar ju jag.
När någon säger att någon närstående gått bort är inte min första fråga "Jaha? Varför då?" eller följande: "Vad fick hen för vård? Är du säker på att ni inte kunde göra mer?"

Jag begriper inte varifrån intresset kommer helt enkelt.

 

[Sel]

En sak som slagit mig är att hästägare både offentliga och icke offentliga nästan alltid, när deras häst gått bort skriver att man inte vill ha några frågor om vad som hänt/dödsorsaken.
Jag har aldrig ägt en egen häst men haft en hel drös med husdjur och jag tycker personligen inte att det är någon big deal att berätta för folk varför djuret behövt avlivats eller dött.
Jag vet att många söker kommer svara ”det har väl inget med att göra!” och nej, så kan det ju vara, men det verkar så himla känsligt och jag är bara nyfiken på varför?
Är det för att man vill gardera sig om åsikter om att ett tillstånd kanske var behandlingsbart eller hade kunnat ”fixas” osv? Tycker bara det är märkligt att det är större transparens varför en människa gått bort än varför en häst gjort det.

Går du verkligen upp till någon som precis förlorat en närstående och undrar varför, hur var eller när den personen gick bort och tycker det är konstigt om den personen inte vill prata om det?

 

[sweep]

Jag tänker framför allt att om det är någonting som inte är uppenbart blir ägaren alldeles för ofta kritiserad för att ha avlivat i "onödan".
"Fanns det inte mer man kunde göra? Kunde man inte väntat några veckor/år/månader extra? Hen var ju så pigg och verkade njuta av livet! Kunde du inte sålt vidare/hen gått som sällskaphäst?!"

Jag blev aldrig utsatt på det viset, men det var alldeles för många som oskyldigt frågade varför jag valde att avliva min hund. När de såg henne var hon ju pigg och glad, det var ingen som visste vad som hände hemma, vilken veterinärvård hon fick och vad det kostade både henne och mig. Varför är folk ens intresserade undrar ju jag.
När någon säger att någon närstående gått bort är inte min första fråga "Jaha? Varför då?" eller följande: "Vad fick hen för vård? Är du säker på att ni inte kunde göra mer?"

Jag begriper inte varifrån intresset kommer helt enkelt.

Håller med dig.

Ofta så blir det kommentarer om att man inte gav hästen rätt vård/tillräckligt med vård, osv
Att man tagit enkla vägen ut istället för att kämpa för hästen.
Jag vet att när jag tog bort min ena så var det nog några som tyckte att jag borde behandlat mera eller behållt han som haghäst men jag kände hästen och såg skillnad på hans mående som andra nog inte såg.

 

[Sel]

Håller med dig.

Ofta så blir det kommentarer om att man inte gav hästen rätt vård/tillräckligt med vård, osv
Att man tagit enkla vägen ut istället för att kämpa för hästen.
Jag vet att när jag tog bort min ena så var det nog några som tyckte att jag borde behandlat mera eller behållt han som haghäst men jag kände hästen och såg skillnad på hans mående som andra nog inte såg.

Jag fattar verkligen inte hur någon kan ha mage att ifrågasätta, men förstår helt och hållet om man väljer att inte berätta. Vad har folk med det att göra?

 

[Ketrawzc]

De allra flesta av minna vänner vet ju vad som hänt, annars har jag inga problem med att skriva ut det. Jag har också alltid varit trygg i mina beslut, klart det är tråkigt om man blir ifrågasatt men det gör mig inget. Jag har dock haft akuta skador men visst hade vi kunnat ”prova mer”

En kompis däremot hade en sån häst som var på gränsen. Kunde kanske fungera som promenadhäst och absolut som hagprydnad. Hon mådde extremt dåligt av att människor runt om ifrågasatte beslutet. De gjorde det öga mot öga och inte i facebookkommentarer, men de visste ju också diagnos och prognos eftersom det diskuterats.
Om jag avlivade i den situationen hade jag heller inte skrivit ut det till alla.

 

[nullo-modo]

En sak som slagit mig är att hästägare både offentliga och icke offentliga nästan alltid, när deras häst gått bort skriver att man inte vill ha några frågor om vad som hänt/dödsorsaken.
Jag har aldrig ägt en egen häst men haft en hel drös med husdjur och jag tycker personligen inte att det är någon big deal att berätta för folk varför djuret behövt avlivats eller dött.
Jag vet att många söker kommer svara ”det har väl inget med att göra!” och nej, så kan det ju vara, men det verkar så himla känsligt och jag är bara nyfiken på varför?
Är det för att man vill gardera sig om åsikter om att ett tillstånd kanske var behandlingsbart eller hade kunnat ”fixas” osv? Tycker bara det är märkligt att det är större transparens varför en människa gått bort än varför en häst gjort det.

För mig beror det på vem som frågar och när.
Orkar lixom inte alltid ta diskussionen om varför.
På sociala medier skulle jag aldrig lägga ut om varför ( möjligen här då buke sköts bra), folk har ju inte det minsta vett att uppföra sig i vad dom skriver.

 

[Red_Chili]

Jag tänker framför allt att om det är någonting som inte är uppenbart blir ägaren alldeles för ofta kritiserad för att ha avlivat i "onödan".
"Fanns det inte mer man kunde göra? Kunde man inte väntat några veckor/år/månader extra? Hen var ju så pigg och verkade njuta av livet! Kunde du inte sålt vidare/hen gått som sällskaphäst?!"

Det där är så jäkla vanligt!
Nu är jag trots det öppen med vad som händer med mina hundar, men jag har också blivit väldigt(!) ifrågasatt och fått extremt otrevliga meddelanden skickade till mig från folk som, trots att de inte träffat hunden på många år, varit övertygade om att de hade rätt i att jag gjort fel.

Jag vill gärna veta varför olika hundar dör, det är viktigt att veta ur avelssynvinkel. Har de dött av olycka eller av ärftlig sjukdom? Det spelar roll. Men med tanke på hur folk beter sig så förstår jag att det inte pratas mer öppet om det. Jag jobbar dock så gott jag kan för att bidra till att det ska bli bättre på den punkten. Bland annat genom att diskutera det här med så många som möjligt, både IRL och online.

 

[Ajda]

Jag skulle inte ha problem med att berätta varför en häst avlivas. Har tagit bort en pga kronisk inflammation i kotsenskidan och en pga fång.

Jag tolkar det oftast som att personer är rädda för att bli ifrågasatta sitt val av avlivning om de inte berättar. Har hästen brutit benet, fått tarmvred osv är det en sak. Men det skulle ju också kunna vara så att de tex fastnat på något olycklig sätt i box, transport osv och skadat sig. Och man kan känna skuld över att man på något sätt kunnat förhindra att det blev som det blev. Men jag dömmer ingen.


Om en vän förlorar en närstående har jag inga problem med att fråga vad som hänt. Ofta är det ju ganska skönt att få ventilera det hela. Givetvis behöver man inte berätta om man tycker det är jobbigt.

 

[prinsessfeminist]

Jag vill gärna ventilera med nära personer. Det är beslut som fattats och man är skör när man bestämt det som ingen vill bestämma. Rätten att få dö eller ta bort rätten till liv.

Det är så fruktansvärt och tankarna går. Kunde vi gjort mer? Var det rätt det vi gjorde innan? Kunde det undviktits...?

Man kan vara extremt hård mot sig själv för att få kontroll på sina känslor. Om jag gjort fel, kan jag lägga all energi där och skada mig själv, hellre än att utstå bara smärta och sorgen efter förlusten av en kär vän.

Att bara acceptera sitt beslut och klara av ev tuffa frågor, kan vara övermäktigt i sorgens smärta.

Så jag pratar, ältar och gråter med mina närmaste. Inte delar jag detta svåra på sociala medier.

Det är så många faktorer som spelat roll innan man fattat sitt beslut. Och smärtan är outhärdlig.

 

[Ajda]

Jag vill gärna ventilera med nära personer. Det är beslut som fattats och man är skör när man bestämt det som ingen vill bestämma. Rätten att få dö eller ta bort rätten till liv.

Det är så fruktansvärt och tankarna går. Kunde vi gjort mer? Var det rätt det vi gjorde innan? Kunde det undviktits...?

Man kan vara extremt hård mot sig själv för att få kontroll på sina känslor. Om jag gjort fel, kan jag lägga all energi där och skada mig själv, hellre än att utstå bara smärta och sorgen efter förlusten av en kär vän.

Att bara acceptera sitt beslut och klara av ev tuffa frågor, kan vara övermäktigt i sorgens smärta.

Så jag pratar, ältar och gråter med mina närmaste. Inte delar jag detta svåra på sociala medier.

Det är så många faktorer som spelat roll innan man fattat sitt beslut. Och smärtan är outhärdlig.

Jag förstår hur du känner och resonerar.
Det är jätte sorgligt att avliva sin vän. Men jag har också landat i en lättnad efteråt. Det har med mina vsrit så många turer till veterinärer och kliniker, så mycket oro, rädsla för bakslag, analyserande osv. Sånt som tar mycket energi.
När man landat i beslutet är vägen tills dagen vidrig. Efteråt också, men det lättar snabbt tycker jag.

 

[SiZo]

Jag har märkt en tendens att vissa djurägare tar sina djurs lidanden så personligt, sådär så att hästens kotledsinflammation blir "skämmig" att prata om, som om det vore någon egen pinsam sjukdom man inte vill att nån ska veta om. Tendensen finns inte bara i hästvärlden, utan även när det gäller hund&katt.
Jag kan tänka mig att en del av dessa inte vill prata om dödsorsaker heller. Kanske är man rädd att andra ska tycka att man har gjort något fel för att ens djur fått kolik eller vad det nu kan vara.

Annars är det såklart många som inte orkar berätta, det är för smärtsamt i sorgen. Jag kan fortfarande inte prata om förlusten av både en av mina hästar och en av katterna, iallafall inte utan att gråta ögonen ur mig.

Hellre det än de som får upprepade inflammationer där ägaren tycker att "jomen det är helt normalt att behöva spruta hästarna två gånger/år"
Skäms man så är man kanske mer benägen att också ändra sitt ridsätt så att det inte händer igen.

 

[Shaggy]

Hellre det än de som får upprepade inflammationer där ägaren tycker att "jomen det är helt normalt att behöva spruta hästarna två gånger/år"
Skäms man så är man kanske mer benägen att också ändra sitt ridsätt så att det inte händer igen.

Och det där var präktigt dömande. Är du alltid så elak när det gäller hästar skador?
Sådana där kommentarer är en orsak till att jag inte diskuterar orsaken till att jag tog bort Novan. (Nej det var inte direkt ridrelaterat men skadan hade kunnat vara det)

 

[WildHorse]

Upplever att folk håller tyst främst av två skäl, antingen att det är för jobbigt att prata om eller som många här reda varit inne på så vill man inte bli dömd/kritiserad över vilket beslut man tagit. Var nyligen en häst som jag följer på instagram som togs bort, där väntande ägaren med att skriva varför ett tag, tills hon kände att hon orkade prata om det.

Trots att hon gick ut med varför hon höll tyst och aktivt bad folk att inte fråga fick hon ändå en drös med tyckande och frågande kommentarer. Så förstår varför vissa väljer att inte säga något alls.

 

[SiZo]

Och det där var präktigt dömande. Är du alltid så elak när det gäller hästar skador?
Sådana där kommentarer är en orsak till att jag inte diskuterar orsaken till att jag tog bort Novan. (Nej det var inte direkt ridrelaterat men skadan hade kunnat vara det)

Och du är rätt elak i detta inlägg, men det ser du såklart inte.

Ja, om man tycker att det är helt normalt att behöva spruta hästen om och om igen så anser jag att man är en rätt dålig hästmänniska. Det står jag för.

Och jag förstår inte varför du känner dig träffad? Du vet ju redan vad skadan beror på, att det inte är ridrelaterat, vad är då problemet? Hur är du på något sätt träffad av det jag skrev då?

 

[Cattis_E]

En sak som slagit mig är att hästägare både offentliga och icke offentliga nästan alltid, när deras häst gått bort skriver att man inte vill ha några frågor om vad som hänt/dödsorsaken.
Jag har aldrig ägt en egen häst men haft en hel drös med husdjur och jag tycker personligen inte att det är någon big deal att berätta för folk varför djuret behövt avlivats eller dött.
Jag vet att många söker kommer svara ”det har väl inget med att göra!” och nej, så kan det ju vara, men det verkar så himla känsligt och jag är bara nyfiken på varför?
Är det för att man vill gardera sig om åsikter om att ett tillstånd kanske var behandlingsbart eller hade kunnat ”fixas” osv? Tycker bara det är märkligt att det är större transparens varför en människa gått bort än varför en häst gjort det.

Jag tycker inte det är så vanligt?
Hur träffar du på dessa människor och hur väl känner du dem?

Jag skulle tro att man kan undanber frågor för det gör för ont. Och det skulle göra ännu mindre ont om någon började ha åsikter om vad man gjort och inte gjort.
Eller att man skulle sålt som sällskapshäst osv.
Många hästägare är väldigt duktiga på att döma andras val efter sina egna förutsättningar, utan att vara insatta i hela bilden.

Jag anser inte att någon annan har med att göra varför man valt att avliva. Och den som skulle dra upp en diskussion om varför jag avlivade min isis och inte försökte ännu mer (trots att vet och kan var helt överens) skulle ärligt talat för sig en avhyvling.
Nu så har jag varit öppen med varför jag avlivade men det var vad jag valde att göra.

Så jag undrar mest vad du har med saken kring varför andra avlivar eller ej att göra?

 

[Ajda]

Viktigt att tänka på att alla hästägare är olika och har olika förutsättningar.
Vissa kanske har möjlighet att ha kvar hästen och ge ett försök med en lååång konvalescens. Andra har inte den möjligheten, eller vill inte om prognosen är oviss.

Jag har en häst som jag ställde av ett helt år och sen satte igång långsamt i ett år pga en skada på ett ligament. Men det är min hjärtehäst. Hade inte gjort om den resan igen. Hästar är tyvärr för dyra att hålla och inte kunna använda. Det är mitt resonemang nu.