Z
Zora
Under alla år som träning av hästar har debatterats på nätet har denna tanke dykt upp flera gånger. Så här kommer ett totalt filosofiskt inlägg om detta.
Alla tycker ju att just deras ridning är den mest korrekta. Ingen rider ju sin häst på ett sätt som de tror är skadligt. Men vad har vi egentligen att gå efter när vi bedömer om vår träning av hästen är korrekt? Om den håller utan hältor hela livet? Om den är bra musklad?
Vad gäller skador och muskling, en häst kan klara av mycket under många år utan att gå sönder.
Kan vi gå på hästens beteende och utstrålning? Inte vet jag, många hästar gör allt för sina ryttare trots att ryttaren hindrar dem, rycker dem ovetandes (eler vetandes) i munnen i varje steg eller skumpar omkring som en säck potatis på ryggen på dem. De är otroliga djur, som står ut med så mycket av våra brister.
Och sedan har vi ju det där med känslan, vad vi känner när vi rider, det viktigaste av allt. Om vi hårddrar det så kan vi inte veta om den känslan vi lärt oss sträva efter är den som är korrekt. För det finns nog lika många känslor av vad som är korrekt som det finns ryttare. Någonstans måste vi förlita oss på våra tränare, förlita oss på att de ser när det är korrekt och berättar det för oss så vi kan koppla ihop det med vad vi känner. Men vi måste också vara kritiska till vad tränaren säger, för känns det konstigt när tränaren utropar "där, där har du det, så ska han gå" så måste man kanske påtala att just där kändes det som jag inte alls hade med höger bak, eller helt plötsligt så kändes det som ryggen försvann under mig, eller att framdelen försvann, eller jag fick en väldigt ojämn kontakt i munnen, etc etc. För om vi inte diskuterar detta med våra tränare så kanske vi börjar sträva efter fel känsla.
Alla tycker ju att just deras ridning är den mest korrekta. Ingen rider ju sin häst på ett sätt som de tror är skadligt. Men vad har vi egentligen att gå efter när vi bedömer om vår träning av hästen är korrekt? Om den håller utan hältor hela livet? Om den är bra musklad?
Vad gäller skador och muskling, en häst kan klara av mycket under många år utan att gå sönder.
Kan vi gå på hästens beteende och utstrålning? Inte vet jag, många hästar gör allt för sina ryttare trots att ryttaren hindrar dem, rycker dem ovetandes (eler vetandes) i munnen i varje steg eller skumpar omkring som en säck potatis på ryggen på dem. De är otroliga djur, som står ut med så mycket av våra brister.
Och sedan har vi ju det där med känslan, vad vi känner när vi rider, det viktigaste av allt. Om vi hårddrar det så kan vi inte veta om den känslan vi lärt oss sträva efter är den som är korrekt. För det finns nog lika många känslor av vad som är korrekt som det finns ryttare. Någonstans måste vi förlita oss på våra tränare, förlita oss på att de ser när det är korrekt och berättar det för oss så vi kan koppla ihop det med vad vi känner. Men vi måste också vara kritiska till vad tränaren säger, för känns det konstigt när tränaren utropar "där, där har du det, så ska han gå" så måste man kanske påtala att just där kändes det som jag inte alls hade med höger bak, eller helt plötsligt så kändes det som ryggen försvann under mig, eller att framdelen försvann, eller jag fick en väldigt ojämn kontakt i munnen, etc etc. För om vi inte diskuterar detta med våra tränare så kanske vi börjar sträva efter fel känsla.