Hmm, vet inte om du missförstod mig nu eller om jag missförstår dig, men att hästar är atleter naturligt det är ju inget konstigt. Dom är bytesdjur och hela deras överlevnadsförmåga är beroende av detta. Sen kan vi människor har förstört det på olika sätt, övergöder, låter dom få röra sig naturligt för lite så dom blir omusklade och stela, mm mm.
Så klart att dom med ryttare på ryggen måste träna upp musklerna lite annorlunda än dom behöver naturligt, men tack vare sin atletiska förmåga så går det ganska snabbt rent fysiskt, i alla fall så pass att dom kan bära en ryttare i alla gångarter utan att ta skada i en enkel lös form.
Den mentala biten däremot (som jag aldrig har tänkt på som atletisk, hmm kanske det
) måste dom få hjälp med ordentligt redan från grunden, håller med, eller i synnerhet från grunden. Det är en förutsättning för att dom sen ska vara motagliga för det mer fysiska arbetet mot högre ridbarhet i svårare moment. Trodde jag framkom av det jag skrev.
Så avslappning är då en grund, en annan när kommunikationen. SEN kommer det fysiska, rörelser och muskler. Som jag ser det.
I ett am. hackamore (bosal/repgrimma) är det möjligt att kommunicera helt utan tryck. Det är faktiskt en grundförusättning. Det är helt enkelt inte ett verktyg för tryck, bara signaler och eftergift. Det har ju lite finesser med tyglarna under hakan som ger fler dimensioner på känslan för tygelns rörelse, både för hästen och tillbaks till ryttaren. Iom att tygeln sitter där den sitter blir det också lättare att inte ha något tryck alls. Men precis som för dig så skiter det sig ibland även för mig.