Ett tillägg till diskussionen: inom primärvården (alltså där många av oss fysioterapeuter/sjukgymnaster arbetar) så har vi en besöksgräns på 7 besök per patient, bestämd av landstinget (i Stockholm iallafall, vet inte hur det ser ut i övriga landet). Detta kan dock sträckas på, eftersom vissa patienter kanske bara behöver 1-2 besök och andra kanske 10 besök. Det är likväl ett tufft arbete att hålla den siffran, iaf inom den privata sektorn med landstingsavtal får företaget betala böter till Landstinget om vi överskrider den genomsnittliga 7-besökssiffran!
Detta leder ju än mer till att vi måste arbeta enligt de metoder vi generellt sett vet leder till mest långvarigt resultat (=oftast träning).
Efter nyår sänks dessutom ersättningarna inom primärvården vilket gör att vi alltid bara får betalt för 30 minuters besök (tidigare fick vi t.ex mer betalt för ett nybesök än ett återbesök), vilket ju stramar åt och tvingar oss effektivisera ännu mer. (Gäller som sagt fortfarande "bara" i Stockholm vad jag vet.)
Massage som vi ej kan se tillräckligt långvarig effekt på kan vi då inte prioritera som behandling helt enkelt.
Att jämföra med att de utomlands ofta använder sig av mkt mer manuell behandling (stämmer!) går inte riktigt att göra heller. I Sverige är vården finansierad via skatt och patienterna betalar ej för den (nej jag räknar inte med de 200:- i patientavgift per primärvårdsbesök upp till 1200:- på frikort, eller om det är 1100:-), "utomlands" finansieras besök hos fysioterapeut/sjukgymnast oftare privat helt och hållet eller via diverse privata sjukvårdsförsäkringar. Det är alltså den enskilde patienten som står för kostnaden för sin rehab på en helt annan nivå vilket då ju givetvis gör det mer möjligt att arbeta efter metoder med mer subjektiv effekt. Som tillägg kan även nämnas att vi fysioterapeuter/sjukgymnaster i Stockholm får ersättning av Landstinget per besök med c.a 420:-, alltså långt, långt ifrån vad den enskilde patienten betalar.