Sv: Varför just NU???!!!
så jag tror att de blir som man uppfostrar dom.
Det där stämmer inte! Menar du alltså att årtusenden selektiv avel inte spelar någon roll? Jag tror det är lite farligt att underskatta de egenskaper vi har premierat under så lång tid även om det naturligtvis finns individer som avviker från rasens standardegenskaper.
Nästan ALLA hundar har viss vaktinstinkt och naturligtvis kan man sedan träna hunden till olika saker. Men en hund som är avlad för att vakta gör i många fall detta naturligt. Jag levde nio år med en komondor (ungersk herdehund - vakt, inte vall) och det var väldigt intressant att se hur de nedärvda egenskaperna bara fanns i denna hund som aldrig tränades till att vakta. Flocken - inklusive nyfödda kattungar - var helig och utomstående gjorde absolut bäst i att inte tränga sig på. Hunden gjorde ju alltid som vi sa och återkommande gäster i hemmet räknades snart till flocken, medan "utbölingar" betraktades med stor skepsis.
När vi flyttade till stan blev detta beteende aningen jobbigt att hantera - man fick hålla ständig koll, speciellt eftersom en klippt komondor inte ser avskräckande ut (utan som ett stort lamm) så folk kunde plötsligt komma fram för att klappa. Så när komondoren dog av ålder fick hon ingen efterföljare. Men skulle jag få för mig att flytta ut i enslig bygd skulle jag definitivt överväga en herdehund igen - dock: här måste man verkligen veta vad man har i snöret!!
Beträffande ursprungsfrågan: TS, var noga vid val av uppfödare! Sätt dig redan nu in i rasklubbens arbete. Läs RAS (Rasspecifika avelsstrategier) där det framgår vilka bekämpningsprogram som finns inom rasen och hur rasklubben menar att man skall arbeta med detta. Titta på olika uppfödare i närheten och se hur de bedriver sitt avelsarbete och hur de ger sina valpköpare support. Du måste själv bilda dig en uppfattning om vad du vill ha ut av hund och uppfödare.
Jag har precis haft min första kull (de är 14 veckor nu) och jag blir lite ledsen när jag gång på gång läser att valpköpare väljer oregistrerat/blandras/uppfödare som gör minsta möjliga ansträngning (=följer registreringsbestämmelserna men inte mer) för att de "bara" ska ha en familjehund. Det som jag (och jag tror inte jag är ensam) känner mig oroad för är inte huruvida mina valpar vinner på utställning i framtiden eller ej. Nej, det jag nu verkligen hoppas är att de blir sunda, vettiga och långlivade familjemedlemmar. Däri ligger den största utmaningen! Själv känner jag att jag gjort så gott jag kunnat och gjort mer än vad som krävs för registrering, men trots detta är jag ibland lite orolig för allt som trots det kan hända. Däremot oroar jag mig INTE för att de alla ska få 3

r på utställning (även om jag naturligtvis hoppas att det ska gå bättre).
Det finns ingen anledning att vara mindre noggrann vid avel av hundar som "bara" ska bli familjehundar (=ca 80 % av alla som föds upp misstänker jag).