Sv: Varför jag aldrig mer lämnar ut min häst på foder!!
Jag har också råkat ut för en sådan (som lämnade en häst i bedrövligt skick, slingrade sig från samtliga överenskommelser vi hade, och sedan gick under jorden i ett antal månader) När man väl fick tag i henne igen var det tusentals bortförklaringar osv osv osv. Jag meddelade att jag bara kunde ha hästen kvar i några månader till, och att jag skulle höra av mig igen när det började dra ihop sig för återlämnandet. Då gick personen inte att nå igen, efter 3 månader av tröstlösa försök (telefonen + mobilen avstängd, hämtade inte ut rek-post osv osv) så kontaktade jag jurist för att få hjälp. Kontaktade även kronofogden (visste att de hade krav på henne) och diskuterade en eventuell utmätning av hästen. DÅ tog det fart, 3 dagar senare ringde hästens ägare och meddelade att hennes styvdotter skulle hämta hästen, och att hon redan var på väg med trailer och borde vara hos mig inom någon timme (jag stod på jobbet).
Det jag såhär i efterhand (och även när jag var mitt i härvan) grämer mig mest över är att jag inte genomskådade kvinnan redan då jag sålde hästen till henne 3 år innan. Det hade besparat HÄSTEN så mkt lidande. Hon såg definitivt inte ut som något 4-årigt hbl när hon kom till mig som foderhäst (bilden tagen några veckor efter hon kom till mig, så hon har iaf hunnit äta upp sig lite), och jag har även fått veta att hon vansköttes ganska rejält igen efter att hon hade åkt tillbaka (jag försökte köpa loss henne men tyvärr begärde ägaren ett alldeles för högt pris för hästen med tanke på skicket).
Men jag har även stött på världens underbaraste hästägare , att ha hennes häst (min uppfödning även den) på foder var ett rent nöje.
Jag har varit med om det motsatta dvs otrevliga hästägare till hästar jag haft på foder. Det finns minsann gott om sådana små as också!
Jag har också råkat ut för en sådan (som lämnade en häst i bedrövligt skick, slingrade sig från samtliga överenskommelser vi hade, och sedan gick under jorden i ett antal månader) När man väl fick tag i henne igen var det tusentals bortförklaringar osv osv osv. Jag meddelade att jag bara kunde ha hästen kvar i några månader till, och att jag skulle höra av mig igen när det började dra ihop sig för återlämnandet. Då gick personen inte att nå igen, efter 3 månader av tröstlösa försök (telefonen + mobilen avstängd, hämtade inte ut rek-post osv osv) så kontaktade jag jurist för att få hjälp. Kontaktade även kronofogden (visste att de hade krav på henne) och diskuterade en eventuell utmätning av hästen. DÅ tog det fart, 3 dagar senare ringde hästens ägare och meddelade att hennes styvdotter skulle hämta hästen, och att hon redan var på väg med trailer och borde vara hos mig inom någon timme (jag stod på jobbet).
Det jag såhär i efterhand (och även när jag var mitt i härvan) grämer mig mest över är att jag inte genomskådade kvinnan redan då jag sålde hästen till henne 3 år innan. Det hade besparat HÄSTEN så mkt lidande. Hon såg definitivt inte ut som något 4-årigt hbl när hon kom till mig som foderhäst (bilden tagen några veckor efter hon kom till mig, så hon har iaf hunnit äta upp sig lite), och jag har även fått veta att hon vansköttes ganska rejält igen efter att hon hade åkt tillbaka (jag försökte köpa loss henne men tyvärr begärde ägaren ett alldeles för högt pris för hästen med tanke på skicket).
Men jag har även stött på världens underbaraste hästägare , att ha hennes häst (min uppfödning även den) på foder var ett rent nöje.
Senast ändrad: