W
Wentona
Sv: Varför har det blivit så komplicerat att hantera hästar?!
Jag tror problematiken runt "då" och "nu" är flerbottnad.
Ett av de problem som hästarna får brottas med, och vi människor med, är att det som många nämnt redan finns ett gap mellan då och nu. Sverige avhästifierades i och med traktorns segertåg över landet.
Den GODA kunskap som fanns att tillhålla som kallas för "tyst kunskap" som förs från en erfaren person till en annan och som kommer av erfarenheter fick ett abrupt slut.
Under sjuttiotalet var det få människor som höll på med häst och mycket föll tyvärr i glömska. Visst annat - var det tur att det föll i glömska. Men, vi tappade en del av den röda tråden med grundkunskap som kunde utvecklas med modern forskning och nya framsteg - något som nästan all kunskap som utvecklas till det bättre bygger på.
Idag står vi med övervägande delen ny kunskap, men har svårt att föra över denna till att få till det riktigt. Varför??? jag har mina teorier - och det är mina egna, men kan vara nog så intressanta ändå. Mina tankar bygger på trettio års erfarenhet av häst, där femton av dessa är som hästföretagare på olika sätt. Så har jag stött på en del folk....
1. forskningen sker kring mätbara fakta. Den talar om foder och miljö. Det är bra forskning, men det räcker inte riktigt, då även tyst kunskap om relaton mellan häst och människa behövs. Samspelet mellan hästar och människor saknas i stor grad för det är svårt att mäta.
2. Detsamma gäller i vardagen när vi försöker hantera hästar bra och säkert. Det är, för att ta ett exempel, lättare att sälja en säker hjälm än att lära sig hantera en häst säkert. Det ena går att mäta och jämföra, det andra är svårt att få grepp om. Trots allt säkrare hjälmar blir skallskadorna allt fler, vilket jag tycker är ett tydligt tecken på att något är fel. ALlting går inte att skylla på hästarna och aveln- om vi hade haft en positiv utveckling inom hästhanteringen hade vi också klarat av allt känsligare hästar i och med at tkunskapen också hade ökats i takt med att avelskunskaperna gjort det. Så verkar inte fallet.
3. Hästar bor på en plats, vi människor bor på en annan. Det som var positivt förr och som ledde till tyst kunskap var att det spenderas mängder med timmar ihop. Då växer man också ihop. Nu har väldigt många hästar sitt boende med sin personal på ett ställe (som enbart leder ut till hage och mockar) och den som sedan ska hantera hästen i fråga - rida, leda ut, köra eller vad det nu är - kommer en timme om dagen. Det blir inte många timmar till att lära känna varandra och utvecklas ihop. De folk som jag ser som verkligen har den där tysta kunskapen idag, är också människor som har sina hästar utanför sitt fönster varje dag, som tar hand om sina stallar själv varje dag och som jobbar med sina hästar varje dag på ett eller annat sätt. Det blir en helt annan relation då.
4. Fort ska det gå! SOm flera redan anmärkt och som jag själv upplevt. Jag levde i stallet (ridskolan då jag inte hade häst) och älskade bara möjligheten att få vara nära häst. Idag ska det ofta (inte alltid) vara ridning, ridning, ridning, alternativt körning då. Det är få ungdomar som vill lära sig helheten och allt runt ikring och som är beredda att ta i. Det ska ridas, annars får det vara.
5. RIdskolorna? Jag har arbetat med många nyblivna hästägare som fått problem och som tidigare ridit på ridskola. KUnskapsnivån är ibland skrämmande. Det bankas och dras i hästarna (arma djur...), mockning vet de inte vad det är för något och de har inte en susning om hur man sätter ihop ett träns ens och att få ut hästen till hagen är ett dagsprojekt...... jag hårddrar, jag vet. Men jag har faktiskt sådana exempel också. Min poäng är att det saknas en hel del kunskap och kunskapsförmedling på många ridskolor i många avseenden. Där finns mycket att göra. För mycket är kanske redan serverat när eleverna kommer?
6. De som verkligen kan häst håller, som flera nämnt, sig i det tysta och jobbar på med sina hästar. Kunskap om häst är komplicerad när den måste läras in på ett fåtal timmar åt gången. Erfarenhet tar tid, och det är inget som görs på en kortkurs hur gärna man än vill. Det blr därför inte så många, kanske, som ens ids försöka lära ut......
Jag tror problematiken runt "då" och "nu" är flerbottnad.
Ett av de problem som hästarna får brottas med, och vi människor med, är att det som många nämnt redan finns ett gap mellan då och nu. Sverige avhästifierades i och med traktorns segertåg över landet.
Den GODA kunskap som fanns att tillhålla som kallas för "tyst kunskap" som förs från en erfaren person till en annan och som kommer av erfarenheter fick ett abrupt slut.
Under sjuttiotalet var det få människor som höll på med häst och mycket föll tyvärr i glömska. Visst annat - var det tur att det föll i glömska. Men, vi tappade en del av den röda tråden med grundkunskap som kunde utvecklas med modern forskning och nya framsteg - något som nästan all kunskap som utvecklas till det bättre bygger på.
Idag står vi med övervägande delen ny kunskap, men har svårt att föra över denna till att få till det riktigt. Varför??? jag har mina teorier - och det är mina egna, men kan vara nog så intressanta ändå. Mina tankar bygger på trettio års erfarenhet av häst, där femton av dessa är som hästföretagare på olika sätt. Så har jag stött på en del folk....
1. forskningen sker kring mätbara fakta. Den talar om foder och miljö. Det är bra forskning, men det räcker inte riktigt, då även tyst kunskap om relaton mellan häst och människa behövs. Samspelet mellan hästar och människor saknas i stor grad för det är svårt att mäta.
2. Detsamma gäller i vardagen när vi försöker hantera hästar bra och säkert. Det är, för att ta ett exempel, lättare att sälja en säker hjälm än att lära sig hantera en häst säkert. Det ena går att mäta och jämföra, det andra är svårt att få grepp om. Trots allt säkrare hjälmar blir skallskadorna allt fler, vilket jag tycker är ett tydligt tecken på att något är fel. ALlting går inte att skylla på hästarna och aveln- om vi hade haft en positiv utveckling inom hästhanteringen hade vi också klarat av allt känsligare hästar i och med at tkunskapen också hade ökats i takt med att avelskunskaperna gjort det. Så verkar inte fallet.
3. Hästar bor på en plats, vi människor bor på en annan. Det som var positivt förr och som ledde till tyst kunskap var att det spenderas mängder med timmar ihop. Då växer man också ihop. Nu har väldigt många hästar sitt boende med sin personal på ett ställe (som enbart leder ut till hage och mockar) och den som sedan ska hantera hästen i fråga - rida, leda ut, köra eller vad det nu är - kommer en timme om dagen. Det blir inte många timmar till att lära känna varandra och utvecklas ihop. De folk som jag ser som verkligen har den där tysta kunskapen idag, är också människor som har sina hästar utanför sitt fönster varje dag, som tar hand om sina stallar själv varje dag och som jobbar med sina hästar varje dag på ett eller annat sätt. Det blir en helt annan relation då.
4. Fort ska det gå! SOm flera redan anmärkt och som jag själv upplevt. Jag levde i stallet (ridskolan då jag inte hade häst) och älskade bara möjligheten att få vara nära häst. Idag ska det ofta (inte alltid) vara ridning, ridning, ridning, alternativt körning då. Det är få ungdomar som vill lära sig helheten och allt runt ikring och som är beredda att ta i. Det ska ridas, annars får det vara.
5. RIdskolorna? Jag har arbetat med många nyblivna hästägare som fått problem och som tidigare ridit på ridskola. KUnskapsnivån är ibland skrämmande. Det bankas och dras i hästarna (arma djur...), mockning vet de inte vad det är för något och de har inte en susning om hur man sätter ihop ett träns ens och att få ut hästen till hagen är ett dagsprojekt...... jag hårddrar, jag vet. Men jag har faktiskt sådana exempel också. Min poäng är att det saknas en hel del kunskap och kunskapsförmedling på många ridskolor i många avseenden. Där finns mycket att göra. För mycket är kanske redan serverat när eleverna kommer?
6. De som verkligen kan häst håller, som flera nämnt, sig i det tysta och jobbar på med sina hästar. Kunskap om häst är komplicerad när den måste läras in på ett fåtal timmar åt gången. Erfarenhet tar tid, och det är inget som görs på en kortkurs hur gärna man än vill. Det blr därför inte så många, kanske, som ens ids försöka lära ut......
