Varför fastnade du för din ras

[Delfinarie]

När vi köpte vår första hund så blev det en kinesisk nakenhund, pga allergi i familjen. Men nu är vi inne på vår andra hund av samma ras samt att mina två flickor har var sin egen.

Jag och min man har en naken kille och tjejerna har puffar. Alla från samma uppfödare, den äldsta är morbror till dom 2 yngsta som också är halvbröder.

Hade ingen erfarenhet av rasen utan det var verkligen ett impulsköp ( så fel som man kan göra, jag vet ) men nu har allt gått bra och jag kan inte tänka mig att vara utan hund ( dom är en stor del av våra liv )

Men vad var det som gjorde att du köpte just din hund? Vad var det som gjorde att du fastnade för den ras som du har i dag ? Själva valde vi ur allergisynpunkt, men är i dag helt kär i rasen som sådan Kanske inte det absolut mest genomtänkta beslutet ( då ) men i dag är jag så glad över våra 3 killar

Önskar er alla en härlig vårdag

 

[Rouise]

Valde inte ras, valde individ. En kompis tjatade om att vi skulle hälsa på hennes uppfödare som hade vuxna hundar hon behövde omplacera. Efter mycket tjat följde jag med dit utan någon som helst tanke på att faktiskt köpa en hund. Men Lego presenterades för mig och då sa det bara klick och det var inte så mycket att fundera över.

Schnauzer har aldrig tilltalat mig innan och även om detta har ändrats nu till viss del är det ingen ras jag vill ha igen även om min skäggis såklart är finast och bäst.

Istället blir det labrador, pga deras mentalitet och glada uppsyn samt arbetsvilligheten.

 

[Hyacinth]

Jag har fallit för individer, men jag gillar vallhundsmentalitet. Jag vill ha en hund som vill samarbeta och vara till lags. Har bott med en rottweiler, otroligt tröttsamt och helt fel för mig. Jag orkar inte med hundar som pekar långfinger åt mig 400 gånger om dagen.

 

[Delfinarie]

Valde inte ras, valde individ. En kompis tjatade om att vi skulle hälsa på hennes uppfödare som hade vuxna hundar hon behövde omplacera. Efter mycket tjat följde jag med dit utan någon som helst tanke på att faktiskt köpa en hund. Men Lego presenterades för mig och då sa det bara klick och det var inte så mycket att fundera över.

Schnauzer har aldrig tilltalat mig innan och även om detta har ändrats nu till viss del är det ingen ras jag vill ha igen även om min skäggis såklart är finast och bäst.

Istället blir det labrador, pga deras mentalitet och glada uppsyn samt arbetsvilligheten.

Ja ibland blir det kanske inte som man tänkt sig, men beslutet blev ju bra för er Håller med om labradorer, underbara hundar Har även haft förmånen att få vara hundvakt till en dvärgschnauzer, och han var hur underbar som helst, en gammal och klok kille som för sin ålder var otroligt pigg i både kropp och själ

 

[Haemoglobin]

Har en Chihuahua. Han är hur charmig som helst, jättesnäll&ursöt, lättlärd, älskar att gosa och mysa; vill t.ex att man bär honom(japp, han står på baktassarna och hoppar upp i famnen så fort man böjer på sig, sen somnar han!) är alltid hos en och sover, medgörlig, underbart sällskap, härlig fotvärmare kalla vinterkvällar, är praktisk när man behöver hundvakt, lätt vid transport, billig i drift, frisk, rolig personlighet och alldeles egen i sättet han beter sig på. Fyller alltid mina dagar med skratt och kärlek.

Alltid velat ha en chihuahua pga. de jag mött tidigare. Och jag ångrar inte en sekund över det beslutet!

 

[isafore]

Jag ville ha en stor hund som kräver mycket fysisk träning men mindre mental träning, som orkar allt men inte kräver något direkt dagligen, som kan ta utställningschampionat utan massa andra meriter, som funkar att träna och tävla lydnad med, med låg jaktinstinkt. Typ det var mina kriterier. Blev en dalmatiner och det passar till stor del in.

 

[tuaphua]

Jag skulle äntligen få hund som 9-åring efter många års tjat. Jag hade tagit vad som helst. Men min pappa hade läst på lite iaf och hade en arbetskamrat som hade väldigt trevliga Papillon. De var lagom stora för att lyfta av och på båten och en ras som inte krävde så mycket. Sen gillade pappa utseendet också med mkt päls.

Pappisar passar mig perfekt. De är små, sociala, intelligenta och med på allt. Om det så är heldagar i stallet, springturer eller ligga och gosa i sängen. De är små glädjespridare!
Otroligt enkla att ha och göra med. De vill göra rätt och är alltid glada.

Nu är det över 25 år sedan och jag har fortsatt med pappisar. Jag tror det blir fler framöver under livet också.

 

[Delfinarie]

Jag har fallit för individer, men jag gillar vallhundsmentalitet. Jag vill ha en hund som vill samarbeta och vara till lags. Har bott med en rottweiler, otroligt tröttsamt och helt fel för mig. Jag orkar inte med hundar som pekar långfinger åt mig 400 gånger om dagen.

Håller med om att detta med individen är viktigt Eftersom jag själv inte har så bred erfarenhet av hund så är det mest en sällskapshund som passar mig. Men jag har en önskan om att jag när jag får mer tid över kunna träna med den hund som jag kommer att ha då. Både lydnads och agility verkar jättespännande

 

[Haemoglobin]

Håller med om att detta med individen är viktigt Eftersom jag själv inte har så bred erfarenhet av hund så är det mest en sällskapshund som passar mig. Men jag har en önskan om att jag när jag får mer tid över kunna träna med den hund som jag kommer att ha då. Både lydnads och agility verkar jättespännande

Har en sällskapshund (Chihuahua) och agility är något jag bestämt att börja med i sommar! tror han kommer att älska det och känner att han måste aktiveras efter en lång vinter.

 

[em-pirre]

Jag träffade ett gäng Whippetar på båten mellan Sverige och Finland för några år sedan och blev helt förälskad. Vilka coola, fiffiga, glada hundar! De är liksom hysteriskt róliga samtidigt som de är lugna, vilda, tuffa, snabba, soffpotatisar. Villken annan ras har en sån mix?

De luktar INGET, har kort, mjuk päls som knappt hårar, de älskar att ligga under täcket hos en, de är sociala, har inte direkt några rasbundna problem heller. Helt perfekta hundar.

Nu har jag en tik, och väntar på en till. Jag kommer att tävla LC med mina hundar, och kanske någon enstaka hundkapp. Skitrolig sport, trevliga människor.

 

[Monkie]

Jag ville ha en stor hund som kräver mycket fysisk träning men mindre mental träning, som orkar allt men inte kräver något direkt dagligen, som kan ta utställningschampionat utan massa andra meriter, som funkar att träna och tävla lydnad med, med låg jaktinstinkt. Typ det var mina kriterier. Blev en dalmatiner och det passar till stor del in.

Aldrig brytt mig om att lära närmre om dalmatiner, men gjorde det nu . De verkar passa även mig bra. Har alltid trott att de är arbetsnarkomaner!

 

[Kilauea]

Uppvuxen med labrador och ville ha nåt som påminde om dom i sättet, men var mindre till storleken. Det som stod om lagotto då var att de var väldigt lika labben i sättet, positiva och glada. Tittade på nätet, läste på allt jag hittade och föll även för deras utseende.
Fick en hund som jag fått jobba mycket med, dels då hon har vissa rädslor (framförallt ljud) men oj vad jag lärt mig mycket. Har ju senare förstått att det finns problem med rädslor i rasen, men det ser jag framförallt pga att de blev otroligt populära och folk både avlade och köpte utan att veta vad de egentligen gjorde.
Jag är inte avskräckt, jag kommer ha minst en lagotto till i framtiden! Otroligt roliga hundar att arbeta med och bjuder på många gråa hår och mycket skratt samtidigt

Andra hunden, som sambon och jag köpte gemensamt, blev en labbe då jag ville ha just den mentaliteten. Positiv, enkel och orädd.

 

[Delfinarie]

Visst är det härligt att det finns en ras för alla Så fina vänner våra hundar är är så glad att vi hamnade i "Hundvärlden" Ett liv utan hund känns verkligen långt borta

 

[Emuliiaa]

När vi köpte vår första hund så blev det en kinesisk nakenhund, pga allergi i familjen. Men nu är vi inne på vår andra hund av samma ras samt att mina två flickor har var sin egen.

Jag och min man har en naken kille och tjejerna har puffar. Alla från samma uppfödare, den äldsta är morbror till dom 2 yngsta som också är halvbröder.

Hade ingen erfarenhet av rasen utan det var verkligen ett impulsköp ( så fel som man kan göra, jag vet ) men nu har allt gått bra och jag kan inte tänka mig att vara utan hund ( dom är en stor del av våra liv )

Men vad var det som gjorde att du köpte just din hund? Vad var det som gjorde att du fastnade för den ras som du har i dag ? Själva valde vi ur allergisynpunkt, men är i dag helt kär i rasen som sådan Kanske inte det absolut mest genomtänkta beslutet ( då ) men i dag är jag så glad över våra 3 killar

Önskar er alla en härlig vårdag

När jag träffade min sambo hade han en tik på 2,5år, en rottis. Nätt i typen men ändå alldeles för grov och klumpig för mig. Jag har alltid gillat vinthundar pga att de är så personliga, vill vara nära, smäckra och fulla med energi så nästa hund blev självklart en whippet! älskar rasen och sambon har också börjat gilla dem mer och mer och vill redan ha en till

 

[Targa]

Men vad var det som gjorde att du köpte just din hund? Vad var det som gjorde att du fastnade för den ras som du har i dag ?

Av en ren slump!

Jag hade haft engelsk cocker och strävhårig foxterrier tidigare och hade väl efter det egentligen inte tänkt skaffa någon ny hund. Men så blev jag tillfrågad om jag ville ta hand om en omplaceringshund. Enligt uppgift skulle det vara en Jack Russell, och jag tänkte att jag kan ju i alla fall åka och hälsa på den. Den bodde på en gård i närheten, så det var inte så långt att åka.

När jag kom dit visade det sig att det inte alls var en JR utan en liten dansk-svensk gårdshund, en 4 år gammal tik. Jag hade aldrig kommit i kontakt med dansk-svensk gårdshund tidigare (detta var på 1990-talet), men jag tog i alla fall tiken med mig hem för att vi skulle prova under en veckas tid om vi trivdes ihop. Och det gjorde vi .

Sedan dess har jag varit den rasen trogen, har min fjärde DSG-tik nu. Det är kanske inte världens mest bildsköna ras, men det är en perfekt ras för mig. Liten och behändig, otroligt glad och sällskaplig, pigg på det mesta, älskar allt och alla (och blir älskad tillbaka), lätt att fostra osv, osv - jag kommer alltid att vara DSG trogen

 

[Migo]

Alltså. No words needed.

Bobby D och Joe på Scottish National 2007. De förkroppsligar både det enorma samarbetet det går att uppnå med en talangfull och vältränad BC - och visar en riktigt bra hund som verkligen gör sitt jobb. Att skola sin häst till piaff var en härlig upplevelse. Att träna med en vallhund till hög nivå är fan bättre än sex!

För er som inte vill se 10 min - spola fram till 05:50 och titta på hundens språk mot fåren vid fållan. Ståpäls!

 

[linnsan]

Jag ville ha en liten, frisk, pigg, glad hund som är enkel i vardagen och kommer överrens med "allt och alla". Ville hänga med på allt möjligt men var nöjd med vanligt sällskapsliv också.

Köpte löwchen och ångrar inte en sekund! Har fått en nyfiken, pigg och orädd liten skit som charmar alla.

Nästa hund kommer dock bli av annan typ för inriktning mot tävling på högre nivå och tjänst

 

[Raderad medlem 94602]

Efter att ha haft ett par blandraser av div brukshundar som var idel problem med hälsa och annat ville jag ha nått totalt annat.

Eftersom min son var yngre och ville vara delaktig så ville jag inte ha en för stor hund, så han kunde gå lite kisserundor osv med.
Men jag ville ha en robust hund utan småhundskänsla.
Krav var en sund, robust ras av allroundtyp eftersom någon form av träning ville jag göra med hunden. Men ingen krävande hund som brukskorsningarna varit.
Ett plus var om hunden inte fällde en massa. Jag var rätt trött på att vada i päls och hår.

Det blev Dvärgschnauzer som väckte mitt intresse och efter att ha träffat flera så började jag leta kennlar. Skägget blir 3 år nu 15 mars och jag är nästan helt nöjd. På vissa plan har han tom övertäffat mina förväntningar. Det är en otroligt robust, miljöstark och okomplicerad individ. Perfekt sällskaps och familjehund för en aktiv familj. Tyvärr är min väldigt svårmoteverad till träning vilket fick mig att tappa sugen helt för kurser och liknande.

Drömmen har alltid varit en bruksschäfer el boxer. Jusst för själva tränandet och glädjen i hundarna. Dock har jag inte haft självförtroende eller tiden att skaffa mig någon innan. Men numera lever jag med en man som har kennel med jusst bruksschäfer. Inser nu när jag har dessa hundar omkring mig att det är inte svårt alls att äga en schäfer, bara man vill ge det dom behöver i tid och stimulans.
Så inom två veckor blir det parning med en hane jag har sett ut och nu ska jag "göra" min ultimata drömhund för träning. Så har jag förhoppningsvis en hund av varje typ sen

 

[Red_Chili]

För mig var det en slump. Genom en bästa väns farmors väninna hamnade jag på en kennel där de födde upp saluki. Ju mer jag lärde känna hundarna, desto mer kär blev jag. Jag var absolut ingen hundmänniska då, men när jag sedan hade möjlighet att ha en egen hund så fick jag ta hem min favorithund därifrån. Hon var en helt fantastisk tant och sedan har det blivit fler salukis.

Nu är det snart 4 år sedan jag var tvungen att ta bort min älskade tant, men förra sommaren flyttade en till liten saluki in här. Min fjärde totalt sett. Hon är ett barnbarn till min tant och helt fantastisk hon också.

Men ja, under åren med saluki så har jag lärt mig massor och ju mer jag lär mig, desto mer älskar jag rasen. Jag älskar att de är så intelligenta, självständiga, påhittiga, lugna inne men full fart ute. Jag älskar deras jaktlust, älskar hur de är att träna med... Jag kan inte tänka mig ett liv utan saluki nu. (Däremot kanske jag skulle kunna ha någon annan typ av hund, någon mer samarbetsvillig. Kanske.)

Kan tillägga att jag hade väldig tur med vilken kennel jag kom till. De har väldigt sunda hundar, är väldigt hjälpsamma, kvinnan i huset har galet bra koll på rasens historia och stamtavlor m.m. Mannen i huset är lure coursing-domare som bland annat dömt på EM och är väldigt duktig han med. Hade jag hamnat hos folk med mindre erfarenhet och kunskap så hade det säkert inte blivit lika bra som det nu blev.

 

[Christensen1]

Har som ung haft ACD, welsh corgi cardigan, fralla, maremma och chow chow.
När jag skulle skaffa brukshund stod valet mellan schäfer och den då relativt okända mallen.
Valet föll på malle och jag har aldrig ångrat mig. Det är den ultimata brukshunden som är med på ALLT!
En ras som kräver men som i gengäld ger oerhört mycket tillbaka.
Det kommer alltid att finnas en malle men nästa hund blir en bruksterv.
Ohc så vill jag ha en corgi igen framöver samt pröva på jaktspringer.