Varför fastnade du för din ras

[Delfinarie]

Inser att jag inte kan ha bara en hund Finns så många härliga raser som bara väntar på mig Tack alla för att ni delar med er av vad som gör just er hund/er ras så speciell

 

[Fruentimber]

Jag kan ju tillägga att efter gammltanten (BC/schäfer/mm) så läste jag igenom ALLA rasbeskrivningar på SKK, sen valde jag. Stalkade några uppfödare på hemsidor och fb och kontaktade sedan en bukefalist med samma ras och frågade lite till. Ville ha vallhundsmentalitet men light-versionen, ett praktiskt format, vilja att jobba men inte kräva det i samma utsträckning som en brukshund. Pigg, glad och funka med BARNET om några år.
Hörde av mig till först en privatperson men drog öronen åt mig, sen till en uppfödare som verkade ha det jag var ute efter. Det hade hen, och jag hoppas det blir som jag håller tummarna för efter att ha haft en rejäl portion otur men haft turen att ha träffat en fantastisk uppfödare.

Står ni på kö till valp alltså? Ååh, håller alla tummar och tår som existerar i det här huset, efter all förfärlig otur ni haft!

 

[TantAgda]

När jag väl konstaterat att det var dags att skaffa hund hade jag för länge sedan fastnat för Rhodesian Ridgeback, ffa utseendet. Innan dess stod Boxer högt upp på listan men jag var väldigt orolig över att jag inte skulle orka/vilja/ kunna aktivera den fullt ut. Läste på mer om RR och fastande även för personligheten.
Mitt främsta argument till att det blev en RR var att jag ville ha en utmaning. Jo tack!
2009 flyttade Ebun in.

När det var dags för nummer 2 hade jag fastnat på brukshundklubben med fantastiska människor och ville ha en brukshund. Jag ville komma nånstans med all tid på träning jag la ner och efter år av funderande landade valet på Kelpie! 2013 kom Wissla!

Nu har jag 2 helt olika hundar, med olika behov och helt olika personligheter!
I framtiden kommer det finnas massor med Kelpies i mitt liv, men även en och annan RR till, det är jag övertygad om!

 

[escodobe]

Tibetansk terrier
Jag ville ha en frisk sällskaphund i lagom storlek och en kontrast mot de brukshundar jag haft tidigare. Jag lockas inte av spaniel/retrievermentalitet utan ville ha lite mer utmaning. Hellre ett långfinger än en inställlsam fjäskande typ men ändå träningsbar och kunna göra allt med.
Jag gillar verkligen att man fortfarande kan hitta hundar på gatan som efter lite (mycket! ) pälsvård ser ut som en renrasig med tavla.

Största nackdelen är väl pälsen. Det är snyggt med päls men jag tycker inte om jobbet med den. Precis när han börjar bli snygg igen så kommer tovhelvetet. Jag går emot mina egna principer och klipper ned trots att jag gråter lite inombords. Sen finns det några perioder när han är snygg nedklippt men större delen av tiden är han ful med massa fluff.

 

[Tajger]

Vi skulle inte alls ha hund, tyckte mest de verkade jobbiga efter vänners prat om hundar som kräks, biter i möbler, skitiga, håriga, rymmer osv. Men tanken växte, och eftersom en granne, som vi umgås med, föder upp pumi, så låg det nära till hands. Var inte så förtjust i deras utseende från början, men gillade deras sätt, lugna, lite avståndstagande, inte så "på"...vi lyckades väl stå emot tre-fyra valpkullar, men sen var vi redo, och en liten pumitik nästlade sig in i våra liv Hon är ett energiknippe utan att vara jobbig. Fäller inte, har inte bitit sönder något, ok, vi har fått bygga hunddusch i hallen... Men hon har varit otroligt lätt att anpassa i våra liv. Maken har med henne på jobbet på fm och jag har med henne i stallet på em. Ibland får hon följa med på ridtur. Och hon visade sig vara en alldeles exceptionellt duktig agilityhund! På ett år har hon blivit champion i både ag och hopp och är kvalade till årets SM ☺ Vi som bara skulle ha en hund som hängde med i våra vanliga liv med jogging, hästar, familjen.
Det blir aldrig nåt annat än pumi här!!!

 

[Delfinarie]

Vi skulle inte alls ha hund, tyckte mest de verkade jobbiga efter vänners prat om hundar som kräks, biter i möbler, skitiga, håriga, rymmer osv. Men tanken växte, och eftersom en granne, som vi umgås med, föder upp pumi, så låg det nära till hands. Var inte så förtjust i deras utseende från början, men gillade deras sätt, lugna, lite avståndstagande, inte så "på"...vi lyckades väl stå emot tre-fyra valpkullar, men sen var vi redo, och en liten pumitik nästlade sig in i våra liv Hon är ett energiknippe utan att vara jobbig. Fäller inte, har inte bitit sönder något, ok, vi har fått bygga hunddusch i hallen... Men hon har varit otroligt lätt att anpassa i våra liv. Maken har med henne på jobbet på fm och jag har med henne i stallet på em. Ibland får hon följa med på ridtur. Och hon visade sig vara en alldeles exceptionellt duktig agilityhund! På ett år har hon blivit champion i både ag och hopp och är kvalade till årets SM ☺ Vi som bara skulle ha en hund som hängde med i våra vanliga liv med jogging, hästar, familjen.
Det blir aldrig nåt annat än pumi här!!!

Ja visst är det helt otroligt vad dom kära små liven kryper in i ens liv och hux flux så kan man bara inte leva utan dessa härliga individer Är så roligt att läsa alla era inlägg, och oj vad många nya raser som jag "hittar" genom era berättelser. Än en gång, tack för att ni delar med er