Varför fastnade du för din ras

[Hyacinth]

Jag kan ju tillägga att efter gammltanten (BC/schäfer/mm) så läste jag igenom ALLA rasbeskrivningar på SKK, sen valde jag. Stalkade några uppfödare på hemsidor och fb och kontaktade sedan en bukefalist med samma ras och frågade lite till. Ville ha vallhundsmentalitet men light-versionen, ett praktiskt format, vilja att jobba men inte kräva det i samma utsträckning som en brukshund. Pigg, glad och funka med BARNET om några år.
Hörde av mig till först en privatperson men drog öronen åt mig, sen till en uppfödare som verkade ha det jag var ute efter. Det hade hen, och jag hoppas det blir som jag håller tummarna för efter att ha haft en rejäl portion otur men haft turen att ha träffat en fantastisk uppfödare.

 

[iNHALE]

När jag valde ras så hade jag en lista på kriterier som jag ville att hunden skulle uppfylla. Det skulle vara en stor men hälsosam hund som gärna fick kräva en del fysisk aktivitet, men kraven på mental aktivitet skulle vara medel till låg, helst låg. Det skulle inte vara en klipp-ras där man måste lägga tusentals kronor om året hos hundfrisör för att pälsen inte ska bli helt oregerlig och det skulle inte vara en hund som måste hållas i någon intrikat klippning för att kunna ställas ut. Pälsen fick gärna vara väl tilltagen, men inte så extrem att man måste gräva i 10 min innan man hittar hunden.

Först tittade jag bla. på irlänsk varghund, en ras som jag alltid varit imponerad av, både till storleken och till mentaliteten. Tyvärr så är deras livsspann ofta bara närmare hälften av en "normal" hunds livslängd och jag ville inte ha en hund som skulle kola av efter 6-7 år. Så istället började jag titta på Borzoi, också en stor ras, men med en hälsosammare livslängd på 10-12 år och mindre storleksrelaterade hälsoproblem. Pratade med en hel drös uppfödare och borzoiägare innan jag bestämde mig för att detta är rätt ras och jag har inte ångrat mig sedan dess.

 

[Lona]

Jag har en (jakt)labbe och egentligen fastnade jag inte för rasen, jag fastnade för Nikka .
Min dåvarande hund Skroffan var allvarligt sjuk och jag fick smått panik, jag ville inte vara utan hund men ville heller inte ha en valp. Jag visste inte ens vilken ras jag skulle ha, det var snubblande nära att det blev en schnauzer.
Av en slump hittade min kompis, som själv har labbe, den då tvååriga Nikka i en Facebookgrupp som egentligen inte hade med omplaceringar att göra.
Jo, jaktlabbe kunde jag ju tänka mig så min kompis övertalade mig att vi skulle åka och titta - och jag var såld efter fem sekunder .
Jag hade två krav; hunden vi tittade på skulle funka med Skroffan och den skulle vara öppen och tillgänglig utan minsta tveksamhet på den sociala biten.
När vi kom fram så öppnade uppfödaren dörren, Nikka flög ut med ett stort HEEEJ och ett flin i ansiktet - och jag hade bestämt mig .
Sen var det förstås lite nervöst ifall uppfödaren skulle godkänna mig men det var inget snack om saken. Några veckor senare flyttade Nikka till Göteborg på prov och ja, hon blev förstås kvar.

Dock blir nästa hund sannolikt ingen labbe, jag tycker jättemycket om rasen och att de är så fantastiskt okomplicerade, lätta att ha att göra med och roliga att träna med men jag har insett att jag vill ha en hund med lite mer "attityd" som terriers mfl.
Skroffan levde för övrigt 3,5 år till men jag var innerligt glad att jag hade min Nikka i somras när Skroffan inte klarade kampen mot sina dåliga njurar längre.

 

[isafore]

Aldrig brytt mig om att lära närmre om dalmatiner, men gjorde det nu . De verkar passa även mig bra. Har alltid trott att de är arbetsnarkomaner!

Inte alls arbetsnarkomaner, snarare tvärt om Får dom springa lösa en timme och dagen och ett litet godissök så är dom flesta mer än nöjda. Beror lite på hur mycket man vänjer dom vid, och det är lite olika för olika individer. Min är en fantastisk arbetshund, för att vara en prick. Dock skulle jag önska lite mer arbete i honom, de dagar som jag jobbar med honom. De perioder (kan vara månader) som jag är dålig så är jag mycket nöjd med att han inte har så mycket arbete i sig Dom är mycket nöjda med att bara ligga på soffan en vecka, dock ökar vakten i min hund när han inte fått röra sig ordentligt.

 

[Bri]

Jag kan ju tillägga att efter gammltanten (BC/schäfer/mm) så läste jag igenom ALLA rasbeskrivningar på SKK, sen valde jag. Stalkade några uppfödare på hemsidor och fb och kontaktade sedan en bukefalist med samma ras och frågade lite till. Ville ha vallhundsmentalitet men light-versionen, ett praktiskt format, vilja att jobba men inte kräva det i samma utsträckning som en brukshund. Pigg, glad och funka med BARNET om några år.
Hörde av mig till först en privatperson men drog öronen åt mig, sen till en uppfödare som verkade ha det jag var ute efter. Det hade hen, och jag hoppas det blir som jag håller tummarna för efter att ha haft en rejäl portion otur men haft turen att ha träffat en fantastisk uppfödare.

Vilken ras ska du skaffa?

 

[Hyacinth]

Vilken ras ska du skaffa?

Cardigan, om solen och månen står rätt och det nedgrävda fåret fyller sin funktion

 

[fejt]

Jag har sedan jag var liten velat ha en terrier. Foxterrier eller airedale. Helt baserat på utseende och kanske på Tintins Milou samt berättelser om hjältehundar.
Allting i rasbeskrivningen av en airedale passar mig. Robust, sportig, allround, intelligent och egensinnig. Frisk och långlivad. Jag tycker mycket om pälsen. De fäller inte och nästan inget fäster i den.

I verkligheten har det visat sig vara en större utmaning än jag kunde föreställa mig. Det är en stor, stark, överentusiastisk och inte så följsam hund. Men han är i blomstrande tonår och jag förtvivlar inte varje dag i alla fall.
Om jag någon gång ska ha något annat än en terrier blir det nog en Corgi C.

 

[Blueberry]

Jag ville ha en liten, sportig, bärbar hund som inte var en terrier - och maken ville ha en dobermann. Efter mycket forskning och förhandlingar åkte vi och kollade på en kull med röda dvärgpinschrar. Jag var optimistisk, maken var mycket skeptisk. Efter knappt en halvtimme hade han tingat en valp.

(Sen råkade vi skaffa en till, bara ett år senare.)

Jag känner mig inte begränsad med mina dvärgpinschrar, de är jätteroliga att träna med och ställer upp på i princip vad som helst - samtidigt som de älskar sovmorgon och soffmys och skippar gärna långpromenad om det spöregnar. Oerhört praktiskt format och jätteroliga hundar med fantastiska personligheter och egenheter. Och Billy är så jäkla snygg.

 

[Henbane]

Jag valde inte min ras, den valde mig.

Mamma födde upp brukshundar, och något sådant ville jag bestämt inte ha. Jag ville ha en hund som förvisso tyckte om aktivering, men som inte krävde så mycket. Jag hade helt ställt in mig på att skaffa vinthund, eftersom de var så vackra, jag gillade mentaliteten, och jag trodde att de skulle passa mig,
Men...

En bekant födde upp Welsh Corgi Cardigan och hörde av sig till mig. "Är det inte dags att du skaffar hund snart?", sa hon. Hon hade nämligen en 6 månaders hane som hon fått upp, men köpt tillbaka då ägaren uppfattade hunden som problematisk. Jag gick med på att träffa hunden. Efter att han tittat på mig med sina redan då kloka ögon och slängt sig på rygg ett par gånger för att jag skulle klia hans mage, så gick jag med på att ha honom ett par veckor. Och sedan kunde jag ju inte lämna tillbaka honom.

Tanken var länge att jag egentligen skulle skaffa mig en annan ras, då jag såg Corgin som en olyckshändelse.

Men så kom ett år då allt sattes på prov. Jag gick in i väggen. Blev deprimerad. Separerade med min dåvarande sambo.
Och min lilla Corgi, han lämnade aldrig min sida. Han uppvisade några utav rasens helt fantastiska egenskaper - han höll våra rutiner, han fick mig att skratta, han blev min bästa kompis.

Sedan dess finns det bara en ras jag vill dela livet med.

 

[Monifa]

Jag ville ha en liten hund med ingen pälsvård, med energi och arbetsglädje men med tydligt av och på knapp.

Velade mellan DSG och dvärgpincher men fick uppfattningen om att pinchrarna är något skarpare och valde då DSG istället.

Nog har jag fått en energisk hund som gillar att arbeta, av och på knappen jobbar vi på men det finns där. Men min har iallafall mer attityd än jag var beredd på

 

[Vastgota]

Jag träffade en Våstgötaspetstik i tonåren, sedan dess har jag alltid sagt att om jag skall ha en hund så skall det vara en Västgöte. När det väl var dags så läste jag på som en tok, och tyckte det verkade som att den skulle passa mig bra. Jag försökte titta på andra raser, funderade på Kromfohrländer och Lancashire Heeler, men det var lönlöst, Västgöte eller ingen. Han är urmysig, glad och pigg, totalt orädd, sover inne och massor med energi ute. Precis som jag misstänkte kräver han mer än vad rasfolk gärna vill medge, främst motion, men i takt med att han växt så har jag blivit starkare, så det funkar bra. Vi funderar på hund nummer två om några år, frågan är om det blir en Västgöte till eller en Lapsk vallhund som jag är nyfiken på.

 

[prinsessfeminist]

För 14 år sedan (ca) mötte jag @Grana och hennes hund Mella. Då bestämde jag mig för att ha en schnauzer. Vilken fantastisk hund!

Det hann bli en dvärgschnauzer emellan (som fortfarande lever), men sedan sju år tillbaka har jag schnauzer och är nöjd med valet av hundras.

 

[giovanna]

Min första Lancashire Heeler var en ren slump, min bror hade köpt en häst av en kvinna som födde upp heeler och när min mamma tyckte att vi skulle ha en andra hund så tänkte hon att "de där verkar ju vara små behändiga, trevliga saker" och vi fick hem en hane på sex månader på prov.

Det klickade inte riktigt mellan den nya lille heelern och vår setter men jag blev kär heart. Tog ut mina sista pengar och betalade för att vi "bara måste behålla honom"

Min syster köpte två tikar av samma uppfödare och när min gick bort så blev det såklart en ny heeler. Tycker att de är så perfekta för att de är lagom i storlek, lätta att ha med överallt, glada och spexiga, lyhörda och lättlärda.

Kommer alltid att ha Heeler, minst en

 

[Elegant machinery]

Varför det blev en bayrare?

Vi hade ett landställe under min uppväxt där det fanns en granngård som hade bayrare. Under min uppväxt spenderade jag en hel del tid hos dem, och där blev jag väldigt förtjust i rasen.

När sambon och jag började prata om att skaffa hund så var jag givetvis sugen på en egen bayrare. Vi jagade en hel del båda två och ville ha en hund till eftersök eftersom vi vakade en del vildsvin. Sambon var också intresserad av NVR och då tyckte vi att en bayrare skulle passa oss bra. Däremot så skulle vi inte kunna skaffa en valp när vi bodde i Sthlms innerstad och jobbade heltid båda två.

Vi hade flyt och fick nys om en 1årig bayrare som skulle omplaceras, så vi kontaktade ägarna och sa att vi var intresserade. Sagt och gjort så åkte vi och träffade honom, tyckte han verkade som en trevlig individ så vi veterinärbesiktigade honom och tog med honom hem.

Allt har i princip gått så smidigt som det skulle kunna ha gjort. Det är sambons och min första egna hund och första jakthund, men saker och ting har löst sig bra och han är en himla tacksam individ.

Vad är så bra med rasen?

Många raser skulle nog egentligt räckt för våra jaktliga behov av eftersök, men eftersom jag var väldigt förtjust i rasen redan så blev det en sådan trots att rasen kanske är onödigt specialiserad för oss. Jag gillar att de inte är översociala samtidigt som han är superlojal och kelig inom familjen. Älskar sovmornar och har en on/off-knapp som är väldigt tacksam. Får han bara aktivering då och då kopplar han av och sover i soffan när vi har folk hemma, men är samtidigt pigg och alert i skogen.

Storleken är behändig men han har tillräckligt mycket kraft för att dra ner ett rådjur om det skulle behövas. Jag gillar utseendet, den lättskötta pälsen och att dra i de sammetslena öronen.

Skulle definitivt kunna tänka mig en bayrare igen när den dagen kommer, förutsatt att vi fortfarande jagar.

 

[Dentaku]

Jag ville ha en hund som var lagom - inte för liten och inte för stor, kul att träna allt möjligt med men ändå inte för krävande. Dessutom ville jag ha en ras som såg ut som en hund utan några exteriöra överdrifter och utan en massa pälsvård.

Jag hade några raser som jag valde mellan men bestämde mig för korthårig collie, inte minst eftersom kravet på mentalbeskrivning för avelsdjur gör det lättare som valpköpare att slippa köpa grisen i säcken. Jag har aldrig ångrat mitt rasval.

 

[lambero]

Jag har alltid varit väldigt förtjust i vinthundar, därifrån hittade jag till basenjin. Så när det dök upp en tik som behövde omplaceras åkte jag för att hälsa på. Hon bestämde sig för att hon gillade mig och hoppade upp och la sig i mitt knä. Sen var jag fast, det är 4 år sedan. Numera är det två basenjisar och fler blir det nog någon gång i framtiden.
För mig är dem perfekta i storlek och mentalitet. Lite katthund av det hela. Viktigt för mig är att de är en frisk ras. Sen är de fantastiskt vackra att titta på också vilket givetvis är positivt. Roliga, men "lite" svårtränade ibland.
Nästa hund i ordningen blir nog från en mer lättmotiverad ras dock...

 

[russinbulle]

När jag hade bestämt mig för att sluta med min förra ras pga hälsan, så hade jag problem länge att komma på vad jag ville ha. Ville helt ifån molosserna pga hälsoläget, även om jag mer är molossmänniska till naturen. Ville ha något mindre, korthårig och med underull, mer förighet och föremålsintresse och ingen hysterisk jaktlust. Och framförallt en frisk och långlivad ras. Valet föll mellan lancashire heeler och västgötaspets. Egentligen skulle kanske västgöten passa mig mer personligen då dom är lite mjukare i sinnet, men det blev ändå heeler då jag fastnade totalt för en individ och senare köpte en nära släkting till honom. Att hon sen visade sig vara en jaktgalen liten rackare med mycket "terrierhumör" är en annan historia Köpte en till ett år senare, som är mer "vallhund uti klospetsarna" och en oerhört rolig hund. Mycket hund i henne, men den som är närmaste det jag vill ha. Har nu även en dotter till henne hemma Heelern är ju en väldigt icke homogen ras, så stor variation finns i både utseende och temperament.

 

[Delfinarie]

Alltså. No words needed.

Bobby D och Joe på Scottish National 2007. De förkroppsligar både det enorma samarbetet det går att uppnå med en talangfull och vältränad BC - och visar en riktigt bra hund som verkligen gör sitt jobb. Att skola sin häst till piaff var en härlig upplevelse. Att träna med en vallhund till hög nivå är fan bättre än sex!

För er som inte vill se 10 min - spola fram till 05:50 och titta på hundens språk mot fåren vid fållan. Ståpäls!

helt otroligt!!

 

[Delfinarie]

Efter att ha haft ett par blandraser av div brukshundar som var idel problem med hälsa och annat ville jag ha nått totalt annat.

Eftersom min son var yngre och ville vara delaktig så ville jag inte ha en för stor hund, så han kunde gå lite kisserundor osv med.
Men jag ville ha en robust hund utan småhundskänsla.
Krav var en sund, robust ras av allroundtyp eftersom någon form av träning ville jag göra med hunden. Men ingen krävande hund som brukskorsningarna varit.
Ett plus var om hunden inte fällde en massa. Jag var rätt trött på att vada i päls och hår.

Det blev Dvärgschnauzer som väckte mitt intresse och efter att ha träffat flera så började jag leta kennlar. Skägget blir 3 år nu 15 mars och jag är nästan helt nöjd. På vissa plan har han tom övertäffat mina förväntningar. Det är en otroligt robust, miljöstark och okomplicerad individ. Perfekt sällskaps och familjehund för en aktiv familj. Tyvärr är min väldigt svårmoteverad till träning vilket fick mig att tappa sugen helt för kurser och liknande.

Drömmen har alltid varit en bruksschäfer el boxer. Jusst för själva tränandet och glädjen i hundarna. Dock har jag inte haft självförtroende eller tiden att skaffa mig någon innan. Men numera lever jag med en man som har kennel med jusst bruksschäfer. Inser nu när jag har dessa hundar omkring mig att det är inte svårt alls att äga en schäfer, bara man vill ge det dom behöver i tid och stimulans.
Så inom två veckor blir det parning med en hane jag har sett ut och nu ska jag "göra" min ultimata drömhund för träning. Så har jag förhoppningsvis en hund av varje typ sen

Vi har varit hundvakt till en dvärgschauzer, supersöt love:

 

[Delfinarie]

Jag kan ju tillägga att efter gammltanten (BC/schäfer/mm) så läste jag igenom ALLA rasbeskrivningar på SKK, sen valde jag. Stalkade några uppfödare på hemsidor och fb och kontaktade sedan en bukefalist med samma ras och frågade lite till. Ville ha vallhundsmentalitet men light-versionen, ett praktiskt format, vilja att jobba men inte kräva det i samma utsträckning som en brukshund. Pigg, glad och funka med BARNET om några år.
Hörde av mig till först en privatperson men drog öronen åt mig, sen till en uppfödare som verkade ha det jag var ute efter. Det hade hen, och jag hoppas det blir som jag håller tummarna för efter att ha haft en rejäl portion otur men haft turen att ha träffat en fantastisk uppfödare.

Bra uppfödare är oerhört viktigt, vi har haft turen att få en superfin uppfödare