Varför är problem med hundmöten så vanligt?

[Blandrastik]

Jag jobbar med problemhundar, jag skulle säga att 70% av dem som söker hjälp hos mig har problem med hundmöten.
Just nu så har jag även en valpkurs, idag stod hundmöten på agendan. Valpar som med stor följsamhet följer matte eller husse förbi andra hundar och diverse störningar. Vilket fick mig att fundera lite kring mötesproblematiken. När skiter det sig och varför?

Jag har ju själv lite egna teorier omkring detta, men vill gärna ha fler tankar omkring detta.

En annan grej som jag funderat på är att fler och fler hundar verkar sakna en "av-knapp" raser som anses tämligen lätta som far runt som furier i kopplet och många som "roar" sig med rejäla omriktade beteenden.
Vilka problem tycker du man ser mer och mer av? Och vad tror du det beror på?

 

[lady_vip]

Just det där med passiviteten upplever jag också som ett stort problem för många. Jag fick lära mig det tidigt på brukshundsklubben och alla mina hundar har blivit experter på det (jag är jäkligt bra på att lära dem det, kanske för att jag är ganska lugn). För andra upplever jag att det är en nyhet att man måste lära en hund passivitet, att det oftast inte är något som bara händer. Inom jaktkretsar förekommer forcerad passivitet vilket är helt galet och bara ger motsatt effekt, men det är väl så långt många kommer.

Gällande möten tror jag att det är delvis samma bekymmer som ovan, folk vet inte att det är något man lär hunden.
Själv har jag blivit kass på det, för det skulle innebära att jag skulle ta en hund i taget och leta hundekipage som inte dyker upp så himla ofta ( = tråkigt och tidskrävande).

 

[Linda_A]

När det gäller min ras, boxer, är det ju ett ganska allmänt problem och jag tycker nog att det ofta börjar tidigt. Boxern är ofta väldigt utåtriktad och (över)social och börjar i tidig ålder spana in andra hundar på avstånd. Det är först med våra två sista hanar som vi har haft riktiga problem med hundmötena, men när jag tänker tillbaka på de tidigare så var hundmöten alltid otroligt spännande för dem. De ville krypa fram mot andra hundar och gärna lägga sig platt på marken så att de inte gick att flytta på förrän den andra hunden passerade, då de gärna hoppade upp och drog mot denne.

Vår nuvarande hane går och letar efter saker att fokusera på under promenader och blir ofta helt tossig vid hundmöten, i huvudsak i det ögonblick då den andra hunden går förbi och han inser att han inte får gå fram och hälsa. Till viss del måste det väl också hänga ihop med ålder och könsmognadsstadier när detta utvecklas till ett problem, men i vissa raser tror jag det finns där från början, om än inte så tydligt.

 

[Red_Chili]

Här verkar det skapas en del problem på kurser, tråkigt nog.
För flera år sedan skaffade sig en tant här en terriervalp. Den var som valpar är mest, glad och pigg och inga konstigheter. Matte gick någon valpkurs och fick lära sig att hon vid varje hundmöte skulle stanna och hålla hunden i kort koppel, eller något sådant, kanske sätta sig på huk, minns inte exakt. Detta med en valp som alltså inte brydde sig överdrivet mycket vid hundmöten, mer än att den ibland ville fram och hälsa då.

Jag tror själv att om man med den hunden bara lockat med sig den och fortsatt gå, då hade det blivit lugnt och problemfritt vid hundmöten. Istället såg jag en valp som i takt med att den blev äldre tog mer och mer allvarligt på hundmöten och matte fortsatte göra en enorm grej av det hela. När hunden var ca 1 1/2 år gammal var det så tokigt med allt att folk, även de på brukshundklubben, börjat gå rejäla omvägar så fort tanten kom med sin terrier. Alla flydde, för tanten hade då helt tappat kontrollen över sin hund, tröttnat på att jobba med något som inte fungerade och istället sprang den längst ut i ett jäkla flexi...

Sedan är många hundar i mitt område stressade, understimulerade, resultat av usel avel och okunniga ägare, dåliga på att läsa av andra hundar osv. Det ÄR svårt att få till det bra med hundmöten då. Jag har haft problem med alla mina med just hundmöten, så länge mina är i koppel. å andra sidan händer det minst(!) en gång i månaden att lösa, otrevliga hundar rusar fram till oss om jag inte aktivt undviker alla tänkbara situationer där sådant kan ske (vilket inkluderar att undvika rastningsrundor på "populära tider").

Folk har ingen koll. Folk är nog inte intresserade av att ha koll heller. Det ska vara gulligt och kul att ha en liten söt hund, men egentligen borde de mest ha ett gosedjur.

Det finns för många hundägare i det här landet helt enkelt, och många av dem försvårar något oerhört för de som faktiskt vill lägga ner tid och arbete på sina hundar.

 

[niardasp]

Min niomånaders har fram till för ungefär en månad sedan varit exemplarisk vid hundmöten. Senaste tiden har han dock fått fnatt, han ska hälsa på ALLA hundar vi träffar. Han hoppar på bakbenen och slänger sig fram och tillbaka i kopplet. Jag tror att detta är ganska vanligt förekommande och att folk överlag inte tar tag i det helt enkelt.

Vad gäller passivitet och av-knapp tror jag det är sådant som inte alla känner till att man bör öva på, de kanske tänker att antingen är hunden chill eller så är den det inte ungefär. En personlighetsgrej, inte mycket att göra åt.

Något som jag märkt på sista tiden är hur ofta folk släpper fram sina hundar till min för att hälsa bara för att båda hundarna vill det. Det stör mig för det gör det extra svårt att träna min hund på att han inte behöver hälsa på allt och alla. Hade den andra hundägaren bara hållit i sin hund istället för att låta den komma jättenära oss eller springa efter oss när vi gått förbi tror jag att min träning hade gått bättre. Nu blir det ju som att min hund får belöning och får hälsa även fast jag inte vill det. Förstår inte varför man gör så när jag uppenbarligen håller min hund i kort koppel och försöker få honom att fokusera på annat? Såklart ska man inte skylla på andra men det är ändå någonting som stör mig och som jag tycker är ett mer vanligt beteende nu än det var för något år sedan. Jag vet inte vad det beror på. Troligtvis lathet eller nån tanke om att "men min hund är så snäll och din verkar ju så glad".

Jag tror att folk överlag är lata. Man vill att hunden ska bete sig men inser inte att det faktiskt behövs en hel del jobb för att nå dit.

 

[Migo]

Min erfarenhet är att det väldigt ofta beror på föraren. Utfallshundar blir grälade på, korrigerade med ganska dålig timing, dragna i, lockade, och (försök) till avledda. Men sällan faktiskt avbrutna.

Jag tror att många hundar skulle bli hjälpta av att ägarna slutade vandra omkring med en hund i ett snöre, och faktiskt börja se/lyssna/kommunicera med sina djur. Samt se till att de faktiskt mår bra i vardagen, utöver utfallen...

Min erfarenhet är dock rätt begränsad, och baseras på hundar tränar hos mig.

 

[Lyraolissy]

Jag tror det beror på att våra hundar i Sverige alltid alltid alltid ska gå i koppel kring andra hundar och det ska göras så stor grej av hundmöten.
Människor är livrädda för att hunden ska skämma ut dom inför andra människor och spänner sig..åå hunden känner av det.
Åh är dom inte kopplade släpps de in i hundgårdar med massa random hundar..
Ja överlag.

 

[Solis]

Jag jobbar med problemhundar, jag skulle säga att 70% av dem som söker hjälp hos mig har problem med hundmöten.
Just nu så har jag även en valpkurs, idag stod hundmöten på agendan. Valpar som med stor följsamhet följer matte eller husse förbi andra hundar och diverse störningar. Vilket fick mig att fundera lite kring mötesproblematiken. När skiter det sig och varför?

Jag har ju själv lite egna teorier omkring detta, men vill gärna ha fler tankar omkring detta.

En annan grej som jag funderat på är att fler och fler hundar verkar sakna en "av-knapp" raser som anses tämligen lätta som far runt som furier i kopplet och många som "roar" sig med rejäla omriktade beteenden.
Vilka problem tycker du man ser mer och mer av? Och vad tror du det beror på?

Känner igen detta! Jag har länge förvånats över hur många hundar som faktiskt har problem med att möta andra hundar. Matte/husse har väldigt svårt att få med sig hunden som springer baklänges och drar.
Jag tycker också att fler och fler hundar visar ren aggressivitet vid hundmöte, så pass att matte/husse tar med hunden in på närmaste villuppfart för att den blir så arg när den möter en annan hund.

Jag upplever det som att många inte vet vilket ansvar man som hundägare faktiskt har. Man ska t.ex. inte sätta änden på kopplet i näven på ett litet barn och glatt lämna åt omgivningen att "skydda" ekipaget. Man ska inte låta sin hund springa fram till allt och alla. Man ska inte låta sin hund pissa på andras staket. Osv osv.
Helt enkelt tämligen slapp hantering på sina håll.

 

[Madick]

Jag jobbar med problemhundar, jag skulle säga att 70% av dem som söker hjälp hos mig har problem med hundmöten.
Just nu så har jag även en valpkurs, idag stod hundmöten på agendan. Valpar som med stor följsamhet följer matte eller husse förbi andra hundar och diverse störningar. Vilket fick mig att fundera lite kring mötesproblematiken. När skiter det sig och varför?

Jag har ju själv lite egna teorier omkring detta, men vill gärna ha fler tankar omkring detta.

En annan grej som jag funderat på är att fler och fler hundar verkar sakna en "av-knapp" raser som anses tämligen lätta som far runt som furier i kopplet och många som "roar" sig med rejäla omriktade beteenden.
Vilka problem tycker du man ser mer och mer av? Och vad tror du det beror på?

Jag har som regel att min hund inte ska bry sig om andra hundar vi möter om jag inte erbjuder det (och de hundarna är få och noga utvalda). Sambon var ute igår och berättade glatt om hur han mött en okänd hund med dam och de stått och pratat och sen kommit fram till att hundarna skulle få hälsa. Morr, skäll och dragandes i koppel. Helt meningslöst. VARFÖR vill alla att hundarna ska hälsa hela tiden. Vill tillägga att jag nästan alltid har min hund lös och han går alltså bredvid mig vid hundmöten utan att jag behöver hålla i.

 

[Monstermom]

Dålig kontakt, märkliga förväntningar (+ myter utlärda på kurser - och inte minst TV ), och från hundens sida enorm frustration...

Avknappen har jag en ärlig gissning men som antagligen låter som ett skämt, så... Men jag tror att folk stressar sina hundar pga dåligt samvete. De har inte tid, de har inte ork, de hade ingen plan när de skaffade hunden, de har 3000 andra måsten och "hobbyer" (som de inte verkar tycka är sådär jätteroliga heller), det är fullständigt omöjligt för dem att följa alla spretiga råd om hur de ska hantera sin hund, och det hela landar i att de försöker kompensera det dåliga samvetet med att rätt vad det är ge hunden "allt" och rätt vad det är bli arg på den för att de inte har tid med den. Så boll-boll-boll, halvhjärtad köttbullsträning utan plan, boll, brottning - nu får du vara nöjd, jag måste åka! Skölj och upprepa några gånger, och hundarna är superladdade studsbollar som inte har en aning om vad som händer, när eller hur...

 

[AraSlei]

Jag tror det har mycket med just följsamheten och kontakten att göra. Är hunden mer intresserad av sin ägare än av mötande hundar så uppstår inte problemen.

 

[Killaloe]

Jag har också en teori om att fler hundar har kvarstående rädslor pga skitavel/blandrasavel på taskig mentalitet vilket då skapar problem när folk låter sura och otrevliga hundar göra utfall mot eller i värsta fall bita dessa hundarna (eller för all del, andra situationer som framkallar rädsla)

Lägg sen till hundägare som inte riktigt har koll och förstorar upp situationen och du har en hund som har bestående rädslor för en vardaglig situation som sen ägaren inte reder ut. Det är dock en högst ovetenskaplig teori.

 

[Liran]

Jag har problem med hundmöten. Det började när hunden var 17 månader gammal. Hon kan slänga sig i kopplet och vråla, och det är en stor hund med kraftig röst. Hon reagerar lika kraftigt på små, små hundar som på en stöddig rottweiler. Hon fungerar utmärkt på brukshundklubben och på tävlingar, inget vrålande inga utfall, om inte en annan hund gör utfall mot henne. På klubben jobbar hon lugnt och koncentrerat utan att bry sig om hundar som kommer riktigt nära. Hon umgås bra med hundar när hon hälsat. Hon fick inte hälsa på alla hundar hon mötte som valp och köpte det.

Jag skyller på rasen, de regelbundna enkäter som rasklubben gör angående alla hälso- och beteendeproblem visar att det i särklass vanligaste problemet i hälso-och-beteende-hänseende är just hundmöten, flera hundra procent värre än problemet som kommer som nummer två.

Eftersom hon är stor och ser läskig ut blir hundägare rädda. För mig är det pinsamt, även om jag inte är inte rädd att hon skulle skada en annan hund avsiktligt. Jag har sökt hjälp, men hon fungerar ju som sagt i riggade situationer eller på kurs så de instruktörer som anlitats tycker bara att hon är jättefin och trevlig med jättebra förarkontakt.

Tar itu med problemet med jämna mellanrum, men jag kan inte påstå att vi har kommit någonstans.

Kan tillägga att hennes av-och-på-knapp fungerar perfekt utan träning från min sida, utom just vid hundmöten när jag skulle vilja stänga av henne.

 

[Lyraolissy]

Jag har också en teori om att fler hundar har kvarstående rädslor pga skitavel/blandrasavel på taskig mentalitet vilket då skapar problem när folk låter sura och otrevliga hundar göra utfall mot eller i värsta fall bita dessa hundarna (eller för all del, andra situationer som framkallar rädsla)

Lägg sen till hundägare som inte riktigt har koll och förstorar upp situationen och du har en hund som har bestående rädslor för en vardaglig situation som sen ägaren inte reder ut. Det är dock en högst ovetenskaplig teori.

åh jag tror absolut inte på den teorin..kolla bara på alla gathundar som parat sig hej vilt.
De har inga problem i hundmöten..
För de tjänar inget på det..
Jag säger helt och hållet att det beror på oss människor och hur vi håller hundarna.

 

[Blandrastik]

När det gäller min ras, boxer, är det ju ett ganska allmänt problem och jag tycker nog att det ofta börjar tidigt. Boxern är ofta väldigt utåtriktad och (över)social och börjar i tidig ålder spana in andra hundar på avstånd. Det är först med våra två sista hanar som vi har haft riktiga problem med hundmötena, men när jag tänker tillbaka på de tidigare så var hundmöten alltid otroligt spännande för dem. De ville krypa fram mot andra hundar och gärna lägga sig platt på marken så att de inte gick att flytta på förrän den andra hunden passerade, då de gärna hoppade upp och drog mot denne.

Vår nuvarande hane går och letar efter saker att fokusera på under promenader och blir ofta helt tossig vid hundmöten, i huvudsak i det ögonblick då den andra hunden går förbi och han inser att han inte får gå fram och hälsa. Till viss del måste det väl också hänga ihop med ålder och könsmognadsstadier när detta utvecklas till ett problem, men i vissa raser tror jag det finns där från början, om än inte så tydligt.

Att vissa raser skulle ha svårare att lära sig uppföra sig har jag inte tänkt på. Boxern är ju klassens Clown i alla lägen.

 

[Blandrastik]

Min erfarenhet är att det väldigt ofta beror på föraren. Utfallshundar blir grälade på, korrigerade med ganska dålig timing, dragna i, lockade, och (försök) till avledda. Men sällan faktiskt avbrutna.

Jag tror att många hundar skulle bli hjälpta av att ägarna slutade vandra omkring med en hund i ett snöre, och faktiskt börja se/lyssna/kommunicera med sina djur. Samt se till att de faktiskt mår bra i vardagen, utöver utfallen...

Min erfarenhet är dock rätt begränsad, och baseras på hundar tränar hos mig.

Det där med att folk inte ser sina hundar tror jag också på. Jag kan specifikt be en ägare kolla på sin hund i en viss situation, sen frågar jag ägaren vad hunden gjorde. Inte ens då kan vissa se att hunden tex backar när man försöker klappa den.

 

[Monstermom]

åh jag tror absolut inte på den teorin..kolla bara på alla gathundar som parat sig hej vilt.
De har inga problem i hundmöten..
För de tjänar inget på det..
Jag säger helt och hållet att det beror på oss människor och hur vi håller hundarna.

Det är enormt vanligt att fd gatuhundar som kommer hit visar sig ha jättestora problem med andra hundar, när de är begränsade i hur de kan förhålla sig till dem (kopplade, instängda, osv). Att de inte har några problem i hundmöten är alltså villkorat till att de kan undvika andra hundar i väldigt hög grad.

 

[BobberiBoo]

Hos min har det med stimulans att göra. Just nu när jag är högfet( höggravid) och har foglossning från hell så får dem inte samma antal promenader = inte lika många hundmöten. Han är inte sån som slänger sig i kopplet och vrålar men han spänner sig gärna och ska mucka på håll. När vi har våra vanliga antal promenader och längd på dessa så bryr han sig inte det minsta om andra hundar vi möter.

Så jag tror även det har att göra med att många hundar är understimulerade. Jag menar klart som fasen, om jag bara får lämna huset 2x30 min per dag då hade jag också gjort det bästa av dessa minuterna.

 

[Killaloe]

Jag säger helt och hållet att det beror på oss människor och hur vi håller hundarna.

Jag tror också att människorna är den stora boven - men inte skulle alla våra sällskapshundar klara av hundmöten bara för att vi släpper dem lösa utan koppel?

Och jag tror fortfarande att kass mentalitet inte hjälper till utan snarare gör hundmöten svårare.

 

[Blandrastik]

Dålig kontakt, märkliga förväntningar (+ myter utlärda på kurser - och inte minst TV ), och från hundens sida enorm frustration...

Avknappen har jag en ärlig gissning men som antagligen låter som ett skämt, så... Men jag tror att folk stressar sina hundar pga dåligt samvete. De har inte tid, de har inte ork, de hade ingen plan när de skaffade hunden, de har 3000 andra måsten och "hobbyer" (som de inte verkar tycka är sådär jätteroliga heller), det är fullständigt omöjligt för dem att följa alla spretiga råd om hur de ska hantera sin hund, och det hela landar i att de försöker kompensera det dåliga samvetet med att rätt vad det är ge hunden "allt" och rätt vad det är bli arg på den för att de inte har tid med den. Så boll-boll-boll, halvhjärtad köttbullsträning utan plan, boll, brottning - nu får du vara nöjd, jag måste åka! Skölj och upprepa några gånger, och hundarna är superladdade studsbollar som inte har en aning om vad som händer, när eller hur...

Spretiga råd är det ju gott om. Hunden ska tränas, vara lägst i rang, inte vara ensam, ensamhetstränas och fixas med åt både höger och vänster. Inte lätt att vara hundägare i dag med all informationsflöde som finns. Själv avskyr jag frasen; "Man har ju hört....osv" eller "Vi har provat allt..." Det ena betyder ofta "Jag har läst på face-book" och den andra "Jag har provat tre grejer"