Varför är problem med hundmöten så vanligt?

[Preussen]

Vi hade problem med en av två hundar vid hundmöten. De samband jag såg var följande:
-Han hade blivit attackerad av lösspringande hund när han själv var i koppel.
-Utfallen började när han fick artros.
-Utfallen började även när vi gick en kurs där en annan hund gjorde mycket utfall och det var då han började "svara upp".
-Vi som ägare spände oss, kortade kopplet och skämdes. Hundmöten blev plötsligt en stor grej.

Han gick att avleda 75% med godis men det allra bästa var faktiskt att släppa ut kopplet och sedan gå en stor halvcirkel runt mötande hund.

 

[Monifa]

Jag är en av de som lagt alldeles för lite tid på passivitet. Jag har lärt mig till nästa hund denna viktiga läxa.

Vi jobbar på det nu istället och sakta men säkert blir det lite bättre. Märks tydligt vart passivitet funkar. Tex på tävlingsplats eller när hon behöver vänta i bilen och i sovrummet. Medan i vardagsrummet funkar det dåligt.

Hundmöten funkar dock bra. Vi tränar på att vid möte ska hon söka fotposition och det kommer belöning. Det sitter ganska bra, möter väldigt lite folk. Men har inga problem att gå i städer eller vistas på klubben etc.

 

[linnsan]

Åh jag tror det finns massor med olika anledningar. Ofta flera.

1, Dålig mentalitet och avel
2, Dålig socialisering där hunden möter antingen otrevliga hundar, hälsar på var och varannan hund eller leker en massa med lite random hundar vilket höjer förväntningarna.
3, Hur människan hanterar det
Och en massa mer..

Men jag tänker att mycket har att göra med även hur ANDRA hundar bemöter valpen eller unghunden sas. Hund har ju blivit mer och mer poppis och det krängs ut lustiga blandraser och folk med noll koll skaffar dom.. Hundar som spänner sig, gör utfall, folk som släpper fram mindre trevliga hundar, eller trevliga som vill leka osv osv.
Det där med hur vi hanterar det är sååå svårt kan jag tycka. Ibland blir man ju bara trött och irriterad och möter man då 0-2 hundar i veckan så går det ganska snabbt att träna dåliga vanor

 

[Lipperta]

Jag tror det beror på att våra hundar i Sverige alltid alltid alltid ska gå i koppel kring andra hundar och det ska göras så stor grej av hundmöten.
Människor är livrädda för att hunden ska skämma ut dom inför andra människor och spänner sig..åå hunden känner av det.
Åh är dom inte kopplade släpps de in i hundgårdar med massa random hundar..
Ja överlag.

Det här håller jag med i.
När jag var yngre skämmdes jag jätte mycket om jag var tvungen att säga till hunden ute, om jag gjorde fel och den andra människan skulle tycka jag var djurplågarre typ.
Sen sket jag i vad folk tyckte och faktiskt fick en ganska trygg hund jämfört med nervös och osäker.

Har tagit upp det med andra vuxna vänner senare och de har oftast hållt med. Tyvärr.

 

[TeamLundVer]

Jag jobbar med problemhundar, jag skulle säga att 70% av dem som söker hjälp hos mig har problem med hundmöten.
Just nu så har jag även en valpkurs, idag stod hundmöten på agendan. Valpar som med stor följsamhet följer matte eller husse förbi andra hundar och diverse störningar. Vilket fick mig att fundera lite kring mötesproblematiken. När skiter det sig och varför?

Jag har ju själv lite egna teorier omkring detta, men vill gärna ha fler tankar omkring detta.

En annan grej som jag funderat på är att fler och fler hundar verkar sakna en "av-knapp" raser som anses tämligen lätta som far runt som furier i kopplet och många som "roar" sig med rejäla omriktade beteenden.
Vilka problem tycker du man ser mer och mer av? Och vad tror du det beror på?

Vi fick problem med hundmaten tidigt. Tror hon var drygt 16 veckor ich det kom efter att hon blev skrämd av min kusins (supersnälla) hund. Jag har aldrig hört en hund skrika av skräck varken innan eller efter.

 

[TeamLundVer]

Människor är livrädda för att hunden ska skämma ut dom inför andra människor och spänner sig..åå hunden känner av det.

Här tror jag du slog huvudet på spiken. Vi har ju problem med Loppan men jag kan ändå gå en runda med henne och få henne lugn mellan mötena. Min man blir superstressad bara av tanken på ett hundmöte och där är det kaos och kalabalik även om de inte träffar på någon hund.

 

[TeamLundVer]

Vi fick problem med hundmaten tidigt. Tror hon var drygt 16 veckor ich det kom efter att hon blev skrämd av min kusins (supersnälla) hund. Jag har aldrig hört en hund skrika av skräck varken innan eller efter.

Hundmöten ska det såklart stå

 

[mandalaki]

Hundmöten ska det såklart stå

Hundmaten

 

[Tonto]

Min hund började muppa sig när han var konvalescent pga skada och bara mot hundar som själva har problem med hundmöten. Jobbar han eller är på klubben så går det bra. Han kan fortfarande muppa sig om jag inte säger åt honom att gå och lägga sig.

 

[spinxx]

Familjens BT gör ju ibland precis som många Boxrar gör.. lägger sig ned platt vid möten och attack-hoppar plötsligt efter den andra hunden, som ju i vissa fall tycker att han är jätteobehaglig.
Jag vet inte varför han blivit sådan eftersom jag inte varit med under hela hans uppväxt men det kom väldigt tidigt och jag håller helt med om att man tänker väldigt mycket "på vad de andra hundägarna skall tycka"..

 

[snorp]

Läser ofta på forum och fb att det är skämmigt och pinsamt när hunden gör utfall eller liknande vid hundmöten. Varför är det så? Har aldrig tänkt tanken att det skulle vara skämmigt eller pinsamt. Jag skiter fullkomligt i vad den jag möter tycker. Nu har jag ingen utfallashund men har haft tidigare. Bryr mig inte om ifall mötande tycker jag är konstig om jag säger nej, jollrar glatt, hoppar och studsar, går baklänges eller bara ignorerar och går som vanligt.

Edit: Tycker det är fruktansvärt sorgligt om folk inte hjälper sina hundar att få bra hundmöten pga att de är för fokuserade på vad mötande person ska tycka.

 

[Sel]

@sillysinta Det här tycker jag INTE är sant! Bara för att nittio procent av hundägarna här i UK tycker det är reko att låta hundarna springa lösa och härja betyder inte att det inte finns problem.
Jag har en stundtals reaktiv hund som går kopplad och får oftast två eller tre gånger om dagen reagera mot lösa hundar som helt oförhappandes rusar upp till mina. Att ägarna tycker det är okej att deras hundar pestar både människor och andra djur 'bara för att de är glada' innebär inte problemfri interaktion för mig.
På fyra år har jag två gånger varit in akut till vetten med min hund, som båda gångerna varit kopplad när lösa hundar hoppat på.
På sätt och vis gillar jag den avslappnade attityden - shiban funkar himla fint med den, men när man står med en reaktiv hund i snöret är det fan inte roligt att andra hundägare inte ser längre än sin egen hund.

 

[Bri]

Jag är en av de som lagt alldeles för lite tid på passivitet. Jag har lärt mig till nästa hund denna viktiga läxa.

Samma här! Nästa hund, då...
Samtidigt tror jag verkligen inte att det är för sent att få till en fungerande av- och påknapp. Men man får vara beredd på att skifta fokus i träningen och lägga mycket krut på det en tid, helt enkelt.

 

[Monifa]

Samma här! Nästa hund, då...
Samtidigt tror jag verkligen inte att det är för sent att få till en fungerande av- och påknapp. Men man får vara beredd på att skifta fokus i träningen och lägga mycket krut på det en tid, helt enkelt.

Haha man lär så länge man lever. Betty har mycket vakt i sig och har lätt för att gå upp i stress. Man kan behöva säga till henne att gå och lägga sig så oftast funkar det endå helt okej. Men att ligga ner och vila betyder inte per automatik att man inte är beredd att vakta huset för sitt liv Det skulle vi behöva komma förbi i vardagsrummet.

 

[linnsan]

Jag tror också att egentligen hade det varit super om hundar hade fått växa upp på ett annat sätt. Låt oss säga en stor flock på 20 st där det finns några lekkamrater som leker på olika vis, några griniga, några nonchalanta osv. Så hundarna lär sig ett bred spektra av hundspråk och jag tror även att den där förväntan på att hundar är intressanta eller läskiga skulle lägga sig. För de lär sig att alla är inte så intressanta.

Nu är ju detta svårt att förverkliga, men jag tror faktiskt att ngt liknande hade haft en positiv inverkan.

 

[dobbis]

Jag har aldrig haft en hund med hundmötes problem,mina hundar går ofta lösa,får träffa o hälsa på hundar vi möter om det är ok med den hundägaren.
Dom är stensäkra i kroppsspråket och vid bara 1 tillfälle har någon av mina hundar blivit biten,det var min gamla dobbis hane som blev påflugen av en symaskinsschäfer utan lydnad och med en usel husse.
Förutom hålen blev det inga biverkningar av det påhoppet.

 

[Pudlan]

Jag jobbar med problemhundar, jag skulle säga att 70% av dem som söker hjälp hos mig har problem med hundmöten.
Just nu så har jag även en valpkurs, idag stod hundmöten på agendan. Valpar som med stor följsamhet följer matte eller husse förbi andra hundar och diverse störningar. Vilket fick mig att fundera lite kring mötesproblematiken. När skiter det sig och varför?

Jag har ju själv lite egna teorier omkring detta, men vill gärna ha fler tankar omkring detta.

En annan grej som jag funderat på är att fler och fler hundar verkar sakna en "av-knapp" raser som anses tämligen lätta som far runt som furier i kopplet och många som "roar" sig med rejäla omriktade beteenden.
Vilka problem tycker du man ser mer och mer av? Och vad tror du det beror på?

Många där vi bor anser att deras hund måste hälsa på alla hundar de möter... o sen har de hunden i flexi loppel o kan inte stoppa hunden o börjar da in den i flexikoppel snöret när jag sagt att de INTE ska hälsa.
Hundägaren blir sur o arg o tycker att jag är en surpuppa klart att hunden måste hälsa på hundar den möter.
Många är så stressade vid hundmöte o de märker hunden som reagerar på sitt sätt. Om var o en lät bli att låta dina hundar hälsa på alla o då behövde inte hundägaren stressa uppsig vid hundmöten. Det hade underlättar tror jag.

 

[Fisherling]

Har aldrig haft problem med hundmöten. När vi precis fått hem Benji som 6 månaders galenpanna så var han väldigt uppvarvad och ville gärna dra fram och hälsa, men det gick ganska snabbt över.
Tinja kan sträcka på sig mot en passerande hund för att kunna vädra efter den om den verkar intressant. Det brukar mest vara labradorer och andra vallhundar som är intressanta, och lustigt nog jack russells, eftersom de är de hundraser hon haft som nära vänner under sin uppväxt.

Annars är de flesta hundar helt ointressanta. Hundar som gör utfall mot henne ger hon inte ens en blick, de finns liksom inte.

Benji däremot kan bli väldigt orolig om någon gör utfall mot honom och hamnar för nära, då kan han sprätta runt (flyger mest uppåt, inte åt något håll) och ge av något muppigt skall. Dock inte så konstigt eftersom han har väldigt snabbt till överslag och dessutom blivit oprovocerat huggen av förbipasserande hundar två gånger.

 

[Fruentimber]

Jag tror också att egentligen hade det varit super om hundar hade fått växa upp på ett annat sätt. Låt oss säga en stor flock på 20 st där det finns några lekkamrater som leker på olika vis, några griniga, några nonchalanta osv. Så hundarna lär sig ett bred spektra av hundspråk och jag tror även att den där förväntan på att hundar är intressanta eller läskiga skulle lägga sig. För de lär sig att alla är inte så intressanta.

Nu är ju detta svårt att förverkliga, men jag tror faktiskt att ngt liknande hade haft en positiv inverkan.

När min mormor levde hade vi en flock upp mot 17-18 hundar, olika åldrar och två olika raser. Jag tror att det var en väldigt bra miljö att växa upp i för våra valpar.

När corgin var 12 veckor blev han introducerad till en flock hundar som inte tillhörde familjen. Ca 10 st som träffades regelbundet och där jag själv kände till varje hund. Han är en jäkel på språk idag. Väldigt signalsäker.

 

[escodobe]

Jag tror också att egentligen hade det varit super om hundar hade fått växa upp på ett annat sätt. Låt oss säga en stor flock på 20 st där det finns några lekkamrater som leker på olika vis, några griniga, några nonchalanta osv. Så hundarna lär sig ett bred spektra av hundspråk och jag tror även att den där förväntan på att hundar är intressanta eller läskiga skulle lägga sig. För de lär sig att alla är inte så intressanta.

Nu är ju detta svårt att förverkliga, men jag tror faktiskt att ngt liknande hade haft en positiv inverkan.

Njae min växte upp så, det fanns ett helt gäng hundar på kenneln där han var tills han var sex månader
Både andra valpar, sura tikar osv
Men han har oerhört svårt med just hundmöten när man möter/ passerar andra hundar i koppel.

Jag orkar inte jobba så mycket med det längre faktiskt.