Varför är problem med hundmöten så vanligt?

[Blandrastik]

Jag har problem med hundmöten. Det började när hunden var 17 månader gammal. Hon kan slänga sig i kopplet och vråla, och det är en stor hund med kraftig röst. Hon reagerar lika kraftigt på små, små hundar som på en stöddig rottweiler. Hon fungerar utmärkt på brukshundklubben och på tävlingar, inget vrålande inga utfall, om inte en annan hund gör utfall mot henne. På klubben jobbar hon lugnt och koncentrerat utan att bry sig om hundar som kommer riktigt nära. Hon umgås bra med hundar när hon hälsat. Hon fick inte hälsa på alla hundar hon mötte som valp och köpte det.

Jag skyller på rasen, de regelbundna enkäter som rasklubben gör angående alla hälso- och beteendeproblem visar att det i särklass vanligaste problemet i hälso-och-beteende-hänseende är just hundmöten, flera hundra procent värre än problemet som kommer som nummer två.

Eftersom hon är stor och ser läskig ut blir hundägare rädda. För mig är det pinsamt, även om jag inte är inte rädd att hon skulle skada en annan hund avsiktligt. Jag har sökt hjälp, men hon fungerar ju som sagt i riggade situationer eller på kurs så de instruktörer som anlitats tycker bara att hon är jättefin och trevlig med jättebra förarkontakt.

Tar itu med problemet med jämna mellanrum, men jag kan inte påstå att vi har kommit någonstans.

Kan tillägga att hennes av-och-på-knapp fungerar perfekt utan träning från min sida, utom just vid hundmöten när jag skulle vilja stänga av henne.

17 månader är ju ganska gammalt, jag trodde nog överlag att det började efter könsmognad. Hmm, vad har du för hund? (Du kan väl PMa om du inte vill skriva)

 

[Monstermom]

"Jag har provat tre grejer"

"... som jag inte förstod".

Det är nog en väldigt stor bov, tror jag. Det finns massor av tips som är, hur ska jag säga... Händelsebeskrivande? Alltså, tipsen beskriver (valda delar av) vad som händer, "du gör x, hunden gör y". Det finns ingen överblick och det finns absolut ingen grundförståelse. Det bygger inte på något utan hänger bara löst i luften. One size fits nobody...

 

[Liran]

17 månader är ju ganska gammalt, jag trodde nog överlag att det började efter könsmognad. Hmm, vad har du för hund? (Du kan väl PMa om du inte vill skriva)

Riesenschnauzer, de är ju sena. Hon löpte inte förrän hon var 13 månader så jag tror nog att könsmognaden har med problemet att göra. Innan var hon ju intresserad på så sätt att hon tittade på andra hundar, det kommer inte nästa hund att få göra.

 

[Blandrastik]

"... som jag inte förstod".

Det är nog en väldigt stor bov, tror jag. Det finns massor av tips som är, hur ska jag säga... Händelsebeskrivande? Alltså, tipsen beskriver (valda delar av) vad som händer, "du gör x, hunden gör y". Det finns ingen överblick och det finns absolut ingen grundförståelse. Det bygger inte på något utan hänger bara löst i luften. One size fits nobody...

Sant.
Men hur ska man tänka då? Här har ju vi som instruktörer en möjlighet att påverka.
Man kan ju fundera på om t ex SBK borde ändra på nåt i undervisningen av unghundar och valpar.

 

[Lyraolissy]

Det är enormt vanligt att fd gatuhundar som kommer hit visar sig ha jättestora problem med andra hundar, när de är begränsade i hur de kan förhålla sig till dem (kopplade, instängda, osv). Att de inte har några problem i hundmöten är alltså villkorat till att de kan undvika andra hundar i väldigt hög grad.

Precis koppel....

 

[Blandrastik]

Riesenschnauzer, de är ju sena. Hon löpte inte förrän hon var 13 månader så jag tror nog att könsmognaden har med problemet att göra. Innan var hon ju intresserad på så sätt att hon tittade på andra hundar, det kommer inte nästa hund att få göra.

Det där är intressant, jag hade en Riesen-tik på en unghundskurs i somras, med en grym motor. Hunden gav sig aldrig, vare sig det var en uppgift hon fått eller en uppgift hon hittat på själv. Det var ägarens första hund. Jag var på matten ganska mycket om hunden, att hon var tvungen att "växla upp själv" för att inte få ett monster. Ägaren trodde då att jag inte gillade Riesen och att jag trodda alla Riesen var monster. Lite synd, för det var typ vad den blev. Jag har funderat på vad jag kunde ha gjort annorlunda.

 

[Monstermom]

Precis koppel....

Ja, jag invänder inte mot den biten utan mot att den fria "aveln" skulle skapa hundar som hanterade hundmöten bättre. Snarare tvärtom, skulle jag säga (om än tidigare erfarenheter gör det ganska omöjligt att jämföra).

Sant.
Men hur ska man tänka då? Här har ju vi som instruktörer en möjlighet att påverka.
Man kan ju fundera på om t ex SBK borde ändra på nåt i undervisningen av unghundar och valpar.

Jadu, det där är ju en gigantisk bit att fixa... Hur ska man tänka... Jag tror att vi behöver bemöta okunskap/missförstånd med just detta i tankarna i grund och botten, folk får övningar, tips och - inte minst! - rena galenskaper från massor av håll och vi kan inte ägna tiden åt att skjuta varenda tokeri i sank ett och ett. Kraften och tiden behöver läggas på det bakomliggande, på att skapa självgående hundägare som har kompetens att utvärdera den information de får istället för att hjälplöst upprepa övningar de inte förstår.

Ja, SBK behöver förändra sin utbildning. Inte minst av sina instruktörer... Det är inte bara från internet folk får höra galenskaper!

 

[Liran]

Det där är intressant, jag hade en Riesen-tik på en unghundskurs i somras, med en grym motor. Hunden gav sig aldrig, vare sig det var en uppgift hon fått eller en uppgift hon hittat på själv. Det var ägarens första hund. Jag var på matten ganska mycket om hunden, att hon var tvungen att "växla upp själv" för att inte få ett monster. Ägaren trodde då att jag inte gillade Riesen och att jag trodda alla Riesen var monster. Lite synd, för det var typ vad den blev. Jag har funderat på vad jag kunde ha gjort annorlunda.

En riesen av racer-varianten är kanske lite mycket som första hund. Hoppas att uppfödaren kunde hjälpa till.

Jag är jättenöjd med min hund, hundmötena är den enda punkt hon inte är perfekt på, kan jag helt uppriktigt säga. Det är frustrerande för mig att vi inte kan få det att fungera för det handlar om en i grunden balanserad och förig hund med härlig motor.

En anledning tror jag är att på klubben när det ska lydas, sökas, letas eller spåras handlar det om en gemensam aktivitet där jag är lekledare. Promenaderna är hennes fritid när hon får syssla med sådant som bara hundar är intresserade av, typ kissfläckar och sorkar, och kanske också att sätta respekt i mötande hundar. Jag tror inte att det osäkerhet i botten av problemet, hon korad som helt orädd, utan kvarstående minnesbilder, en betongskalle helt enkelt. Och hon umgås fint med andra hundar så fort hälsningsceremonierna är avklarade.

 

[Lingon]

Jag jobbar med problemhundar, jag skulle säga att 70% av dem som söker hjälp hos mig har problem med hundmöten.
Just nu så har jag även en valpkurs, idag stod hundmöten på agendan. Valpar som med stor följsamhet följer matte eller husse förbi andra hundar och diverse störningar. Vilket fick mig att fundera lite kring mötesproblematiken. När skiter det sig och varför?

Jag har ju själv lite egna teorier omkring detta, men vill gärna ha fler tankar omkring detta.

En annan grej som jag funderat på är att fler och fler hundar verkar sakna en "av-knapp" raser som anses tämligen lätta som far runt som furier i kopplet och många som "roar" sig med rejäla omriktade beteenden.
Vilka problem tycker du man ser mer och mer av? Och vad tror du det beror på?

Jag tror att en del tycker att de ska visa sin lilla valp andra hundar när de är ute och går istället för att föregå med gott exempel och ignorera alla andra hundar.

Ett exempel från några år tillbaka:

Jag och en till gick i skogen med en hund. I en korsning möter vi ett medelålders par med en rottisvalp (mycket liten så den kan inte varit mer än max 10 veckor gammal). Mannen (som var den som höll valpen) stannar upp och säger med ivrig röst åt valpen (som dittills inte brytt sig om vår hund alls) att "Titta!! En hund!! Titta, titta!! En hund!!!" Han var så ivrig att visa valpen vår hund (som den inte ens skulle träffa, vi skulle bara passera med kopplad hund) att han nästan hoppade jämfota av iver. Jag förstår inte hur folk tänker? Vill han ha en hund som beter sig som han gjorde vid hundmöten?? För så som han betedde sig kommer hans hund som vuxen skälla och dra i kopplet och bete sig illa vid hundmöten...

 

[Lingon]

Eller så låter de sin valp träffa för många hundar när de är ute och går. Vilket gör att hunden tror att det är så man ska göra.

Jag har aldrig haft egen hund men är uppvuxen med hundar och förälder som tränar hund och alltid haft hundar som kunnat gå lösa även vid hundmöten. Mitt bästa råd till folk som skaffar valp är:

-Ignorera andra hundar ni möter/ser på promenad. De är inte intressanta och inte värda att uppmärksamma. OM valpen uppmärksammar andra hundar: hitta på nåt som är mer intressant som godis, en leksak eller gör nåt roligt själv t.ex. spring och hoppa lite så kommer valpen förhoppningsvis tycka att du är intressantare än de andra hundarna.
-Låt valpen få träffa ett litet urval hundar som är bra mentalt och sätter gränser för valpen på ett bra sätt. Bästa kompisens söta men mentalt ostabila hund behöver valpen inte träffa.

 

[Viva]

Jag delar inte erfarenheten av sk. gatuhundar, av de runt hundra jag träffat har väldigt få haft problem med hundmöten.

Min ena hund kan ha problem med hundmöten. Vi har tränat och numera fungerar det väl 95% av gångerna. När det inte gör det är det oftast för att andra hundar kommer för nära.

 

[Lyraolissy]

Eller så låter de sin valp träffa för många hundar när de är ute och går. Vilket gör att hunden tror att det är så man ska göra.

Jag har aldrig haft egen hund men är uppvuxen med hundar och förälder som tränar hund och alltid haft hundar som kunnat gå lösa även vid hundmöten. Mitt bästa råd till folk som skaffar valp är:

-Ignorera andra hundar ni möter/ser på promenad. De är inte intressanta och inte värda att uppmärksamma. OM valpen uppmärksammar andra hundar: hitta på nåt som är mer intressant som godis, en leksak eller gör nåt roligt själv t.ex. spring och hoppa lite så kommer valpen förhoppningsvis tycka att du är intressantare än de andra hundarna.
-Låt valpen få träffa ett litet urval hundar som är bra mentalt och sätter gränser för valpen på ett bra sätt. Bästa kompisens söta men mentalt ostabila hund behöver valpen inte träffa.

Råd ett tycker jag är lite ras och individ relaterat också. Finns hundar som självmant inte är intresserade av främmande hundar och hundar som är rätt svåra att få tag ignorera andra hundar .. Bara utifrån hur olika det kan vara.

 

[Lyraolissy]

Jag delar inte erfarenheten av sk. gatuhundar, av de runt hundra jag träffat har väldigt få haft problem med hundmöten.

Min ena hund kan ha problem med hundmöten. Vi har tränat och numera fungerar det väl 95% av gångerna. När det inte gör det är det oftast för att andra hundar kommer för nära.

Har heller inte sett de där klassiska hundmöten problematiken varken bland gatuhundar eller koppelhundar i resten av europa. Inte alls på samma vis som i Sverige och usa..
Därför är jag övertygad om att det beror på människan främst.
Men det är min teori och den behöver inte vara rätt.

 

[Silver Girl]

Eller så låter de sin valp träffa för många hundar när de är ute och går. Vilket gör att hunden tror att det är så man ska göra.

Jag har aldrig haft egen hund men är uppvuxen med hundar och förälder som tränar hund och alltid haft hundar som kunnat gå lösa även vid hundmöten. Mitt bästa råd till folk som skaffar valp är:

-Ignorera andra hundar ni möter/ser på promenad. De är inte intressanta och inte värda att uppmärksamma. OM valpen uppmärksammar andra hundar: hitta på nåt som är mer intressant som godis, en leksak eller gör nåt roligt själv t.ex. spring och hoppa lite så kommer valpen förhoppningsvis tycka att du är intressantare än de andra hundarna.
-Låt valpen få träffa ett litet urval hundar som är bra mentalt och sätter gränser för valpen på ett bra sätt. Bästa kompisens söta men mentalt ostabila hund behöver valpen inte träffa.

Jag låter inte min hund hälsa på vare sig hundar eller människor, men vad folk blir förvånade när man inte vill låta sin glada, snälla, ofarliga golden hälsa. De flesta köper dock förklaringen att jag inte vill att hon ska börja dra i kopplet så fort hon ser en hund (eller människa) för att hon vill hälsa. De som själva har dragande hundar ser ibland lite träffade ut av den kommentaren men brukar förstå.
Sedan är vi inte i mål då hon ännu är ung. Om den andra hunden ignorerar henne så går hon bara förbi. Men om den andra börjar visa lekinviter så är det svårare. De som bara skäller och drar vill hon sällan gå fram till, men kan inte heller helt ignorera.

 

[Hoarfrost]

Nu har jag inte hund och är inte hundmänniska. Har till och med lätt hundfobi. Men när jag passade kompisens hund vi några tillfällen, som jag var supertrygg med och hon med mig, såg jag rätt mycket hundar som betedde sig konstigt när man gick förbi. ("Min" hund couldnt care less och gick bara förbi utan reaktion)
Sedan började jag titta på hur ägarna gjorde och insåg att hundarna nog egentligen inte betedde sig särskilt konstigt, utan att ägarna såg ut att vara problemet.
Såg ägare som slutat bry sig och bara lät hunden hoppa runt och skälla, ägare som alltid stannade och viftade med godis och annat, ägare som skällde på hunden, ägare som bara stod still med hälarna i golvet lutandes bakåt och vråldrog i hunden som stod och väste i ett halvstryp, you name it... Jag och hunden såg mest ut såhär och jag var tacksam som bara den för att jag slapp hålla på sådär.

En av kvinnorna var värst, hon hade någon stor blandras. Så fort hon såg oss närma oss åkte hennes axlar upp och hon blev spänd som en fiolsträng. Hunden som innan det hade sett oss och mest viftat lite på svansen reagerade förmodligen på kvinnans beteende och gör utfall trots att de kunde vara 30-40 meter bort. Hunden vrålade och skrek hoppade och var verkligen hängandes i kopplet. Ägarens lösning var att skrika och gapa medan hon panikslaget knatade upp i skogen, dragandes på hunden, hyperventilerandes. Det kändes inte rätt, och jag tänker mig att det är mycket sådant som gör hundmöten så svåra. Kan även tänka mig att även lugnare hundar kan triggas av den andra hundens ägare när de håller på sådär.

 

[Emuliiaa]

Vilken intressant tråd!
Jag undrar också vad det är som gör att så många har problem med hundmöten. Men sedan tittar man på ägaren och ser att de är sååå passiva. Vi har en boxer i området som går in i "smygposition" när man närmar sig, mina tycker det är skitäckligt och brukar ge ifrån sig ett skall. Ägaren håller i hunden för kung och fosterland. En golden gör aggressiva utfall om man möter den på en radie av 5m, ägaren livrädd. Normalt sett står den och vrålar på tomten när man går förbi. Andra ägare blickar framåt och fortsätter gå medan hunden tittar bak på mina och inte släpper fokus. Ja, det finns många typer

 

[Wingates]

Jag tror det är delvis rasbetingat med - alltså hur lätt triggade de är. Vissa raser är ju betydligt mer reaktiva än andra och det skapar nog lättare problem.

Kan väl inte påstå att jag har problem med hundmöten egentligen men ibland beter sig Ammo illa. Ofta är det en kombo av grejer t.ex att han har tråkigt, jag har en dålig dag, att den andra spänner upp sig först etc. Han är inga problem att få under kontroll alls och är inga problem att ha med sig på utställning eller träning.

Han har dock vissa hundar som han hatar på området - som redan sedan han var liten har betett sig illa mot honom vid möten. Skulle du fråga dessa ägare har vi säkert utfallsproblematik eftersom han alltid vill mucka med deras hundar - trots att han 8/10 gånger beter sig bra vid möten.

 

[sillysinta]

Jag tror det beror på att våra hundar i Sverige alltid alltid alltid ska gå i koppel kring andra hundar och det ska göras så stor grej av hundmöten.
Människor är livrädda för att hunden ska skämma ut dom inför andra människor och spänner sig..åå hunden känner av det.
Åh är dom inte kopplade släpps de in i hundgårdar med massa random hundar..
Ja överlag.

Tycker också detta är så konstigt. Det är ett jätteproblem i sverige medan i typ england ser man ytterst sällan några hundmötes problem. Tvärtom. Där springer alla jyckar lösa och bryr sig inte det minsta om varandra annat än att de kanske någon gång hälsar snabbt innan de springer tillbaka till husse/matte.

Som icke hundmänniska har jag funderat mycket på denna skillnad.

 

[Fruentimber]

1. Människa. Jag vet inte hur många jag stött på som gör en hel scen av att möta andra hundar redan i valpstadiet. Vissa är så medvetna om att hundmöten kan bli problematiskt att de nästan förbereder sig för att det kommer bli det, med tillhörande märkliga beteenden oavsett hur valpen reagerar.

2. Ras, dvs hur lättuppfostrad/lätt-triggad/social/skallbenägen etc hunden kan vara. Har ju också haft boxer och känner flera - vissa raser är bara svårare att fostra än andra.

Min högst ovetenskapliga känsla säger dock att nr 1 står för mer av problemen än nr 2.

 

[Lingon]

1. Människa. Jag vet inte hur många jag stött på som gör en hel scen av att möta andra hundar redan i valpstadiet. Vissa är så medvetna om att hundmöten kan bli problematiskt att de nästan förbereder sig för att det kommer bli det, med tillhörande märkliga beteenden oavsett hur valpen reagerar.

2. Ras, dvs hur lättuppfostrad/lätt-triggad/social/skallbenägen etc hunden kan vara. Har ju också haft boxer och känner flera - vissa raser är bara svårare att fostra än andra.

Min högst ovetenskapliga känsla säger dock att nr 1 står för mer av problemen än nr 2.

Min högst ovetenskapliga känsla säger samma som din