Varför är beröring så sexualiserad här?

[Skjøldur]

Jag känner en familj som nyss kommit tillbaks efter att ha varit i Etiopien ett tag. Tjejen berättade att där är det vanligt att man rör vid varandra bara för att det är skönt och det har inte ett dugg med sex att göra. Jag har också tänkt på det. Jag kan be någon jag känner väl att massera mig om jag har ont, det går an. Men jag skulle inte kunna be någon att klia mig på ryggen, stryka mig över armen-handen eller något sånt bara för att det är avstressande och skönt. Jag skulle gärna kunna röra vid mina vänner på det sättet ibland. Då jag jobbade natt på ett sjukhem så är jag säker på att hemligheten till att en del sov bättre då jag jobbade än annars var att jag rörde vid dom, inom gränsen för vad som passade. Så hur blev svenskar flest så rädda för beröring?

 

[Sel]

Är det verkligen sexualisering det handlar om då? Jag tycker illa om spontan beröring och när folk står för nära mig när vi pratar, men det har absolut ingenting med sex att göra.
Är det inte mer eller mindre en kulturfråga bara, hur man är van och har växt upp?

I etiopien kanske man tvekar att tacka nej till kroppskontakt på samma sätt som en närgången person i skandinavien får lägga band på sig för att Inte röra.
Det förstnämnda låter avsevärt värre för mig, men bara sådär spekulativt. ^^ Jag är glad att det känns okej att sätta gränser!

 

[tuaphua]

Jag känner en familj som nyss kommit tillbaks efter att ha varit i Etiopien ett tag. Tjejen berättade att där är det vanligt att man rör vid varandra bara för att det är skönt och det har inte ett dugg med sex att göra. Jag har också tänkt på det. Jag kan be någon jag känner väl att massera mig om jag har ont, det går an. Men jag skulle inte kunna be någon att klia mig på ryggen, stryka mig över armen-handen eller något sånt bara för att det är avstressande och skönt. Jag skulle gärna kunna röra vid mina vänner på det sättet ibland. Då jag jobbade natt på ett sjukhem så är jag säker på att hemligheten till att en del sov bättre då jag jobbade än annars var att jag rörde vid dom, inom gränsen för vad som passade. Så hur blev svenskar flest så rädda för beröring?

Främlingar rör jag inte annat än om jag måste. Men mina vänner och jag masserar varann, kramas, kan hålla hand, hålla om varann, stryka någon över håret etc. Mer med vissa än med andra.
Men just ge massage brukar vi göra allihop.

 

[Bison]

Personligen ogillar jag fysisk kontakt med människor.
Hatar att gå på massage, kramas inte med kompisar i onödan osv.
Så för mig handlar det inte om att det skulle vara kopplat till sex. Jag gillar det bara inte.
Uppskattar det endast med vissa utvalda.

 

[Kattennizze]

Antar att det är rätt kulturellt, vissa människor står ju t ex väldigt nära en när man pratar och det är ju vanligare i andra kulturer. Jag tycker det är jättebra att det här med beröring hanteras varsamt med tanke på hur många kvinnor och barn som blir sexuellt antastade av män. Beröring ska ifrågasättas och diskuteras och framförallt, problematiseras tycker jag så länge problemen med de antastande männen finns.

 

[dobbis]

Jag har inget problem med att folk rör vid mig eller att själv röra folk,meeeeeeeen jag har stora problem med folk som inkräktar på min space,typ nästan står på en när man pratar.

 

[athena_arabians]

Jag är en väldigt fysisk person... med de jag bjudit in. Kliver någon oombedd över gränsen blir jag inte glad och avvisar tämligen tydligt.

Det har inget med sex att göra utan för att JAG bestämmer vem som tar i mig.

 

[TinyWiny]

Jag tror inte alls att det handlar om någon generell rädsla för beröring utan att vi här har rätten att säga nej. Rätten till våra egna kroppar. Tyvärr är det inte så överallt.

Att be någon röra vid en och då vara tydlig med att man accepterar ett nej är helt okej, precis lika okej som att fråga om man får röra vid någon och då vara tydlig med att man accepterar ett nej. Själv avskyr jag verkligen när folk börjar stryka, röra, krama och hålla på helt i onödan och utan koll. Frågar de inte utan gör så går de över mina gränser och det är för mig helt vidrigt. I vissa situationer är man dessutom i en så utsatt situation att det kan vara svårt att hävda sin rätt och säger man ifrån så blir många sura för att de ville väl och då ansåg att de hade en rätt som de inte har. Jag vill själv välja vem som rör vid mig. Det är min rättighet. Jag avskydde kramningshälsningarna när den trenden kom för 20+ år sedan. Vill jag kramas med någon tar jag reda på om hen vill kramas med mig först. Jag tar inte förgivet att alla vill kramas med mig bara för att de hälsar.

 

[Amha]

Jag tillhör också gruppen som inte vill att andra tar i mig eller står för nära när man pratar. Om någon okänd står "på" mig när jag pratar med denne blir min spontana reaktion att ta avstånd från personen och helst inte prata med denne igen.

 

[avslutat medlemskap]

Så hur blev svenskar flest så rädda för beröring?

Det där har jag också undrat över och det värsta är att vi svenskar överför det på våra husdjur och mantrat är "dom måste ha sitt space". Skitsnack säger jag, kliver du in i deras "space" och inte bryr dig så gör dom likadant och själv har jag inga som helst problem med att ha djur eller människor "ända upp i knät" eller att kompiskramas oavsett kön. Världen behöver kärlek och massor med kramar.

 

[purity_666]

Jag är sån som ogillar beröring och därför inte heller ger beröring. Jag har några vänner som jag tycker är okej att krama, men inte alla. Jag kan dock få behandling hos sjukgymnast utan att det stör.
Min mamma är fysisk och jag kramar henne gärna, men tycker det är obehagligt om hon stryker på mig, killar på armen osv. Massage tar jag gärna emot och ger.

I kärleksrelationer har jag dock inga problem med fysisk närhet,. förutom när jag är arg eller sur. Då blir jag jätteirriterad om någon tar på mig.

 

[athena_arabians]

@purity_666: Intressant hur olika man kan vara, om jag är arg/irriterad blir jag lugnare om partnern har fysisk kontakt med mig

 

[purity_666]

@purity_666: Intressant hur olika man kan vara, om jag är arg/irriterad blir jag lugnare om partnern har fysisk kontakt med mig

Jag blir skitarg om någon tar i mig då.
Det är samma om jag blir förbannad på något utomstående och någon vill trösta/lugna mig, då får jag lite halvpanik. Jag måste koka färdigt först.

 

[monster1]

Jag känner en familj som nyss kommit tillbaks efter att ha varit i Etiopien ett tag. Tjejen berättade att där är det vanligt att man rör vid varandra bara för att det är skönt och det har inte ett dugg med sex att göra. Jag har också tänkt på det. Jag kan be någon jag känner väl att massera mig om jag har ont, det går an. Men jag skulle inte kunna be någon att klia mig på ryggen, stryka mig över armen-handen eller något sånt bara för att det är avstressande och skönt. Jag skulle gärna kunna röra vid mina vänner på det sättet ibland. Då jag jobbade natt på ett sjukhem så är jag säker på att hemligheten till att en del sov bättre då jag jobbade än annars var att jag rörde vid dom, inom gränsen för vad som passade. Så hur blev svenskar flest så rädda för beröring?

Men är de så verkligen? Att vi inte berör varandra, jag känner inte riktigt igen mig. Speciellt bland tjejkompisar och mellan barn och föräldrar samt mellan partners är det väll väldigt vanligt med närhet och smek/kjel som inte är sexuellt laddat? Eller menar du att man i etiopen är så fysisk med även personer man inte är nära?

 

[Bison]

Det där har jag också undrat över och det värsta är att vi svenskar överför det på våra husdjur och mantrat är "dom måste ha sitt space". Skitsnack säger jag, kliver du in i deras "space" och inte bryr dig så gör dom likadant och själv har jag inga som helst problem med att ha djur eller människor "ända upp i knät" eller att kompiskramas oavsett kön. Världen behöver kärlek och massor med kramar.

Kärlek absolut men inte fan behöver jag en massa kramar.
Jag vill att folk ska hålla sina tassar borta!
Kärlek kan man både få och ge utan att kramas.

Min hund passar inte in på din beskrivning. Han har hög integritet och uppskattar verkligen inte om någon random människa går in på hans space.

 

[starcraft]

Det har nog med kultur och uppväxt att göra. Vi var inte särskilt fysiska i min familj och därför är inte jag heller det, så jag har fått lära mig det där med kram-hälsningar och att röra vid andra. Tog många år innan jag var bekväm vid det och det finns fortfarande tillfällen jag inte vet hur jag ska göra och tillfällen jag inte är bekväm. Folk som står mig nära och i relationer är jag numera väldigt fysisk istället, men övriga människor får gärna hålla sig på en armlängdsavstånd.

 

[TinyWiny]

Det där har jag också undrat över och det värsta är att vi svenskar överför det på våra husdjur och mantrat är "dom måste ha sitt space". Skitsnack säger jag, kliver du in i deras "space" och inte bryr dig så gör dom likadant och själv har jag inga som helst problem med att ha djur eller människor "ända upp i knät" eller att kompiskramas oavsett kön. Världen behöver kärlek och massor med kramar.

Och mina djur hade avskytt dig. Mina djur är vana vid att få och ge respekt och de behöver det eftersom de alla har hög integritet. Någon som bara dånar in avskyr de och har du tur tar de sig bara därifrån. Frågar man och väntar på och får en inbjudan däremot är de både sociala och trevliga. För mig är det illa att strunta i djurens vilja precis som människornas. Behovet av att få vara ifred måste alltid gå över någon annans behov av att klena. Visst behöver världen kärlek och kramar men det ska vara på bådas premisser, inte på den enes.

 

[Tassetass]

@purity_666: Intressant hur olika man kan vara, om jag är arg/irriterad blir jag lugnare om partnern har fysisk kontakt med mig

När jag är upprörd, framförallt om det gränsar till ett ångesttillstånd, så ger maken mig "terapikramar", dvs kramar där han lindar så mycket han kan av sina långa armar runt mig och håller hårt.

 

[tanten]

Så hur blev svenskar flest så rädda för beröring?

Jättekonstig fråga.

Vaddå blev? Att olika människor i olika kulturer och länder har olika preferenser och olika behov av närhet respektive integritet - det har inget med "blev" at göra.

Vad får dig att tro att etiopier är mer "ursprungliga" än svenskar?
Det luktar lite illa här....

 

[athena_arabians]

När jag är upprörd, framförallt om det gränsar till ett ångesttillstånd, så ger maken mig "terapikramar", dvs kramar där han lindar så mycket han kan av sina långa armar runt mig och håller hårt.

Låter ungefär som här