Varför anses samboskapet så eftersträvansvärt?

[Killaloe]

Framkommer det i studien om det är jämnt fördelat mellan män och kvinnor i undersökningen? eller har man alls delat upp könen? Det kanske är så att det blir ett snitt på 100 kr i ökade månadskostnader för ensamstående män eftersom männen i snitt får lägre kostnad när de blir sambor, medan kvinnorna i snitt får en högre kostnad när de blir sambo? Jag har inte aning hur det ligger till, det var bara en tanke på vad som ligger bakom siffrorna. Männen sparar in på att bli sambor men inte kvinnorna ?

Jag tänker också att det bygger på vilket liv en lever som singel i undersökningarna - när jag kollade lite i annan så stod det tex att singlar har högre kostnader än sambo för att singlar har dyrare intressen. Det blir ju också märkligt att liksom säga att det är billigare att vara sambo för då slutar en med dyra intressen

 

[Unafraid]

Jag tänker också att det bygger på vilket liv en lever som singel i undersökningarna - när jag kollade lite i annan så stod det tex att singlar har högre kostnader än sambo för att singlar har dyrare intressen. Det blir ju också märkligt att liksom säga att det är billigare att vara sambo för då slutar en med dyra intressen

Gissar lite: en singel som vill bli sambo kanske hänger mycket på krogen? Blir sambo och stannar hemma. Kan väl säga att jag absolut hamnar i den kategorin. jag var iofs inte på krogen för att hitta en sambo, men som ung och singel hade jag inget bättre för mig än att hänga på krogen.

 

[Killaloe]

Gissar lite: en singel som vill bli sambo kanske hänger mycket på krogen? Blir sambo och stannar hemma. Kan väl säga att jag absolut hamnar i den kategorin. jag var iofs inte på krogen för att hitta en sambo, men som ung och singel hade jag inget bättre för mig än att hänga på krogen.

Ja eller hur många lägger tex inte av med hästar för att sambon har åsikter om tiden en spenderar i stallet? Eller pengarna en lägger på sitt intresse?

 

[Snubbelfot]

Säker kan man ju inte vara, men jag uppfattar min egen inställning såhär.
Jag tror att jag av fri vilja tycker om att bo tillsammans med en annan människa.
Jag tror att jag av fri vilja tycker om att somna och vakna tillsammans.
Jag tror att jag av fri vilja tycker om att ha någon i närheten att diskutera med, bolla med, skoja med, skratta med, gnabbas med, röra vid.
Jag tror att jag av fri vilja tycker om att laga mat ihop, och äta ihop.
Jag tror att jag av fri vilja helt enkelt tycker om att spendera mycket tid i sällskap med den jag älskar.

(Jag inser förstås att det är fullt möjligt att min upplevt fria vilja i de här frågorna är en ren chimär och i själva verket baseras på normföljande.)

 

[Milosari]

Jag skulle absolut inte vilja vara särbo första året med ett litet barn. Annars tror jag att förhållandeformen passar mig jättebra. Jag har egentligen inget behov av att vara ensam, men vill umgås med olika människor och inte bara en och samma.

 

[Petruska]

Men vaddå, din partner har väl katter? Det är ju heeeelt jämbördigt katt-häst....!

Vi har en lågintensiv konflikt om det är antalet djur eller mängden biomassa som ska räknas.

 

[Petruska]

Säker kan man ju inte vara, men jag uppfattar min egen inställning såhär.
Jag tror att jag av fri vilja tycker om att bo tillsammans med en annan människa.
Jag tror att jag av fri vilja tycker om att somna och vakna tillsammans.
Jag tror att jag av fri vilja tycker om att ha någon i närheten att diskutera med, bolla med, skoja med, skratta med, gnabbas med, röra vid.
Jag tror att jag av fri vilja tycker om att laga mat ihop, och äta ihop.
Jag tror att jag av fri vilja helt enkelt tycker om att spendera mycket tid i sällskap med den jag älskar.

(Jag inser förstås att det är fullt möjligt att min upplevt fria vilja i de här frågorna är en ren chimär och i själva verket baseras på normföljande.)

Jag fattar verkligen inte. Varför skulle de två sakerna stå i motsättning till varandra?

 

[Sleepy]

Vi har en lågintensiv konflikt om det är antalet djur eller mängden biomassa som ska räknas.

Antal fötter, kanske?

 

[Petruska]

Antal fötter, kanske?

Tror inte jag får igenom det.

FRAMFÖRALLT räknas INTE driftskostnaden per styck!

 

[Migo]

Tror inte jag får igenom det.

FRAMFÖRALLT räknas INTE driftskostnaden per styck!

Nej det vore HELT orimligt!
(Sa hen som matar djur för 15000:- i månaden )

 

[Tonto]

Jag gillar att vara själv. Men jag tycker om min man så pass mycket att jag hellre bor med honom än ensam.

Bästa är nog på morgonen när han går upp och släpper ut hundarna så att jag slipper gå upp ur sängen.

 

[Migo]

Jag gillar att vara själv. Men jag tycker om min man så pass mycket att jag hellre bor med honom än ensam.

Bästa är nog på morgonen när han går upp och släpper ut hundarna så att jag slipper gå upp ur sängen.

Jag satte in hundlucka! (mina otacksamma djur följde ändå aldrig med X:et ut...)

 

[Tonto]

Jag satte in hundlucka! (mina otacksamma djur följde ändå aldrig med X:et ut...)

Mina hundar gillar honom bättre än mig ändå.

 

[Snubbelfot]

Jag fattar verkligen inte. Varför skulle de två sakerna stå i motsättning till varandra?

Ser jag till mig själv så uppfattar jag att mina önskningar och preferenser - till exempel att jag tycker om att somna och vakna tillsammans - primärt beror på mina egna känslor (läs: oavsett hur omvärlden ställer sig i samma fråga). I den mån min önskan att dela hem med en annan person innebär normuppfyllelse så är det en sekundäreffekt; en följd och inte en orsak, och därför menar jag att det blir fel att jämställa dem.

Den fria viljans existens är en stor fråga, men min uppfattning är att den finns - om än inte överallt och alltid.

 

[Sleepy]

FRAMFÖRALLT räknas INTE driftskostnaden per styck!

Nej det skulle vara orättvist mot partnern. Gåsleverpaté till tissetatterna kostar på.

 

[Petruska]

Ser jag till mig själv så uppfattar jag att mina önskningar och preferenser - till exempel att jag tycker om att somna och vakna tillsammans - primärt beror på mina egna känslor (läs: oavsett hur omvärlden ställer sig i samma fråga). I den mån min önskan att dela hem med en annan person innebär normuppfyllelse så är det en sekundäreffekt; en följd och inte en orsak, och därför menar jag att det blir fel att jämställa dem.

Den fria viljans existens är en stor fråga, men min uppfattning är att den finns - om än inte överallt och alltid.

Jag ser inte motsättningen, som sagt. Fri vilja eller inte, så verkar det ju väldigt osannolikt att ens preferenser skulle ha formats utan någon som helst yttre påverkan. Vi internaliserar ju normer. Sedan är de internaliserade, dvs en del av oss själva och en del av det vi refererar till när vi använder ordet 'jag'.

Att följa normer mer som en sorts regler, typ när vi anpassar oss till något som vi uppfattar som en informell regel, och vi gör det medvetet lite motvilligt sådär, eftersom "man ska", är ju en annan sak. Den typen av anpassning hoppas jag sällan går så långt att man blir sambo.

Alltså: det finns ingen som helst konflikt mellan dina egna känslor och normer du har internaliserat. Ett sätt att testa om dina egna känslor kan anses vara någorlunda "genuina", skulle väl kunna ske ungefär så här: fråga dig om det gör något om din vilja att vara sambo skulle bestå även om du kom fram till att den har sin rot i internaliserade normer. Om inte, så finns det ju inga problem här.

Jag flyttade ihop med min sambo efter drygt tio års förhållande (och då hade vi varit gifta några år av den tiden). Vi kunde tydligt notera att delar av omgivningen gillade att vi flyttade ihop. Det mötte fler glada än neutrala reaktioner. För mig var de reaktionerna obekväma, till den grad att jag lekte med tanken på att särbo kanske var att föredra ändå. Jag vill uppenbarligen inte göra andra nöjda när det gäller den här frågan.)

 

[Fibusen]

Har världens enklaste man att leva med och även om jag är rätt introvert och gillar att vara själv så tycker jag inte om när han är iväg mer än nån dag eller två. Jag saknar honom helt enkelt. Vi var sambo i 12 år innan vi gifte oss.

Men som företeelse ser jag inte att samboskap skulle övertrumfa särboskap för sakens skull. Folk ska göra det som känns bäst.

Precis, det som är tråkigt är att folk inte verkar kunna acceptera att man väljer att leva ensam/särbo, utan det ska höjas på ögonbrynen och tyckas synd om, ungefär som ”stackars dig som inte hittar någon du vill leva med” eller ”så säger du bara för att du inte har någon, och du vill inte visa att du mår dåligt över det”

Jag har haft hela kalaset, några samboförhållanden, gift mig, köpt hus, skaffat barn. Det är inget av det jag ångrar, inte alls, men däremot så känner jag nu när jag fått leva själv ett tag att jag aldrig trivts så bra som jag gör just nu, även om jag har älskat mina fd och tyckte om att bo med dom då så känner jag mig mer hemma och mer ”rätt” i detta nu som ensam, och jag ser bara hur jobbigt det skulle vara att blanda in en vuxen till i detta.
Sen kan man såklart aldrig säga aldrig, men jag ser inte hur ett samboskap automatiskt skulle bli bättre än ett särboskap?

Sen kanske det också beror på att jag är ”klar” med allt? Jag bor i hus, vilket jag vill göra, och är man ensamstående så kan det vara svårt att lösa tex den ekonomiska biten för det. Jag har barn och vill inte ha fler, även där är det såklart lättare att vara sambo om man vill skaffa/ta hand om barnet.

Sen finns det dom som inte vill ha något av detta och vara sambo endå, säkert dom som vill ha detta och vara särbo också, alla är vi olika och smaken är som baken, men det är synd att man inte kan få välja själv utanför normen utan att folk reagerar...

 

[Bison]

Det är exakt det jag vill komma fram till. Det är inte dyrare att bo två än att bo ensam. Sen om man väljer en livsstil som sambos som är dyrare än livsstilen man hade som singelhushåll är en helt annan sak som inte har med det här att göra.

För mig blir det dyrare. Jag bor i en etta nu, ska jag vara sambo vill jag ha mycket mer yta så vi inte klättrar på varandra.

Maten blir mycket dyrare. Själv äter jag gärna knäckebröd eller en tallrik yoghurt till middag. Med sambo har vi lagat mat istället. Ingen lyxkonsumtion alls, bara vanlig mat.

 

[Fibusen]

För att du ska få ökade elkostnader så måste ju elen öka med mer än det dubbla. Ökar det med bara det dubbla så täcker ju sambons halva den ökade kostnaden. Men ökar det med mer än det dubbla så blir det ju dyrare.

Men alla måste ju välja det som passar dem bäst

Tex el och vatten skulle såklart MIN del bli billigare om jag hade en sambo, det förstår jag också, men jag sa att el/vattenkostnaden blir ju högre när man är två istället för en, däremot inte sagt att JAG betalar mer då än vad jag gör NU, för självklart så hade det ju blivit billigare om jag delade det med någon, men själva fulla kostnaden på räkningen skulle ju endå gå upp eftersom vi skulle förbruka mer.

Jag betalar i snitt/år ca 5000kr/månad för att bo. Då har jag inte räknad med amorteringen på huset eftersom ev sambo inte skulle betala den. Skulle elräkningen kanske öka med en hundring och lika vattnet så blir det istället 5200kr/månad, dvs 2600kr var, det blir såklart inte dyrare för mig, tvärt om såklart. Men själva räkningen ökar ju, det är ju inte som med tex bredbandet, försäkring osv som ligger på samma summa oavsett om det bor en eller fyra här.

 

[Milosari]

Ser jag till mig själv så uppfattar jag att mina önskningar och preferenser - till exempel att jag tycker om att somna och vakna tillsammans - primärt beror på mina egna känslor (läs: oavsett hur omvärlden ställer sig i samma fråga). I den mån min önskan att dela hem med en annan person innebär normuppfyllelse så är det en sekundäreffekt; en följd och inte en orsak, och därför menar jag att det blir fel att jämställa dem.

Den fria viljans existens är en stor fråga, men min uppfattning är att den finns - om än inte överallt och alltid.

Jag tror nog att det är ett helt naturligt behov, men att det är olika starkt hos olika människor. Alltså det här med att bo ihop och vara ”familj”. Jag har det jättemycket så, jag älskar att ha folk omkring mig och tycker att det är jättetrist att vara helt ensam. Nu när jag tänker på det har jag bara bott helt själv i mycket korta perioder (veckor-månader). Resten av tiden har jag bott med partners, vänner, haft inneboende och nu barn. Är dessutom hundägare sedan 20 år så... Det finns ju fler varianter på det här som jag nog uppfattar som ett mått på ett socialt behov i första hand. Jag vet inte hur mycket det handlar om en medfödd egenskap eller aktivt val? Men om man är en person som vill bo med andra och man hittar en man gillar extra mycket, så är det väl rätt naturligt att man väljer att bo tillsammans med just den personen.