Klart man får gnälla även vid en skolboksgraviditet, det säger jag inget om, men man kanske inte behöver klaga 24/7 över hur jobbigt det är? Jag får å andra sidan höra av min omgivning att jag klagar väldigt lite, att jag är en stoisk axelryckare till vardags. Men det innebär inte att jag inte lider av eländet. Och jag är nog sådan att jag inte gnäller av mig varenda gång till någon jag vet faktiskt har det värre. Det är skillnad på att gnälla och att konstatera att man tycker det är jobbigt -om ni är med på skillnaden? Samtidigt är jag inte den som inget säger om jag får frågan, men får jag inte den så säger jag inte så mycket. Och det är okej att gnälla av sig till mig med om jag tänker på kompisen, men man kanske får ställa det i relation ibland, eller som du skriver
@Tassetass lite taktkänsla -i alla fall var tredje gång
Jag brukar ändå ta emot mycket gnäll från andra, för av någon anledning uppfattas jag som att jag har två bra öron och är duktig lyssnare -återkommande kommentarer på jobbet då jag även råkar vara någon sorts informell kurator. Konstigt för jag klappar sällan medhårs utan brukar bolla tillbaka och så ett frö eller två hos motparten. ( för mycket KBT-tänk i min värld). Nog tjatat om det.
___________________________________________
Min lilla brukar vara aktiv på morgon och kväll, men igår vart det liv i luckan mest hela dagen och tidigt, tidigt i morse, typ vid 5. Nu är det dock lugnt.
Köpte en våg förra året men den mår inte riktigt bra, för man kan pendla ett kg lätt på samma dag enligt den och även vara tyngst på morgonen, såväl nykissad, nybajsad och oäten. Senaste veckan har dock vågen stått still på 64,8, så ska jag gå på det har jag gått upp 7-8 kg men jag har väldigt mycket vätska i benen. (+stor mage som är ca 5 veckor före i tiden enl läkaren, samt jättebröst ( fast de uttalade han sig inte om ). Mina ben är extremt smala och jag har inga problem normalt sett att greppa runt min egna vrist så tummen möter långfingret, men nu har jag ffa på kvällen ett gap på flera cm och det känns att de är svullna och strumporna lämnar vallgravar efter resåren -jag som knappt hittar strumpor som vill sitta uppe annars.
Kräks fortfarande flera gånger i veckan och jag har nästan ingen matlust, känner mig inte hungrig helt enkelt. Ändå har jag inget illamående, mer än precis då jag ska till att kräkas. Detta problem med att inte känna hunger har jag alltid haft ända sedan barnsben, dock inte haft problem att äta då det satts under näsan på mig. Bara det att min matklocka aldrig ringer liksom, jag får inte heller känningar av lågt blodsocker el dyl. Och min sambo som är raka motsatsen och behöver äta tätt för att inte bli helt rabiat i humöret möts ofta av min kommentar: men vi åt ju nyss? Då kan det lätt gått både 3-5 timmar och han har hunnit fika emellan dessutom.
Ska bli intressant att se hur den här nya bm är som jag ska träffa på måndag. Till mina tidigare graviditeter så fick jag träffa dietist och fick näringsdrycker, men eftersom det är svårt att se att mina ben har mycket vätska om man tänker sig normaltjocka ben -eftersom mina ser ut att sitta på en stork eller flamingo typ, så är ju mina normaltjocka nu, så beroende på hennes lyhördhet så får vi se hur det går. Om jag inte missminner mig så var det min läkare på vc som fixade kontakten med dietist och inte bm. Men den läkaren kände mig utan och innan pga min bindvävssjukdom, dock är hon pensionär sedan 5-6 år.
En annan fråga: drömmer ni mycket mardrömmar eller sjuka drömmar? Jag drömmer jätteofta numera men väldigt sällan om graviditeten. Inatt var det att vi flyttade in hela familjen på 6 pers + gravida magen i en vindsvåning i ett hus i grannbyn, dvs extremt trångt. (jag har vid flera tillfällen varit i det huset då jag känner dom som bor där.) I sovrummet står redan dubbelsängen samt en barnsäng och det ligger ett lakan över en tredjedel av golvet, ser att det täcker något -uppfattar typ som om den gamla linoleummattan under har ett hål där eller att en skarv rest sig, så jag drar undan lakanet och då börjar golvet rasa och rinner liksom ned på våningen under -utom bjälklagret som var som ett armeringsnät fast i trä och väldigt klent och jag ser ned till lägenheten under. Jag trillar inte ner. Men får jättepanik och kryper baklänges ut och tittar ut genom fönstret och ser då en massa folk på väg upp för trappan till vad som helt plötsligt är en restaurang på andra våningen. Samtidigt åskar det så huset skallrar och vi står då och vaccinerar hästar!!!! Helt sjuk dröm!
Flera gånger i veckan drömmer jag de mest konstiga saker utan sammanhang som ofta har ett uns av något verkligt ( i detta fallet huset i sig självt men inte golvet). En gång vaknade jag och gallskrek och satte mig upp och då mannen vaknar helt vettskrämd klappar jag lite på honom och säger, det är ingen fara, det är bara ormar i trädgårdslandet
.
Normalt sett drömmer jag sällan, men nu blir min sömn helt förstörd. Annars vet jag att jag brukar vakna då jag vänder på mig eller så gnyr jag i sömnen enligt mannen och alltid då jag vänder på mig för det gör så helskotta ont i fogarna. Så den stackaren får ju inte heller sova eftersom han är lättväckt och reagerar över min halvsovande klagolåt.
Skönt å få gnälla lite ibland
