Vi gjorde det men jag blir 39 i år. Jag hade velat göra fvp men nekades då man bara erbjuds det om KUB visar lägre än 1:250 själv kändes det alldeles för lågt.. Så vi kom överens jag och sambon att var vi missnöjda så skulle vi gå vidare privat isåfall. Mestadels beror på min bindvävssjukdom som kan härja rätt bra och jag vill för samtliga inblandade minimera att få ett barn med särskilda behov, som jag kan har extra svårt att tillgodose när jag är inne i en "skovperiod".
Ser fvp som ett säkrare svar än en indikation från KUB.
Nu fick vi 1:20 000 på KUB och nöjer oss således med det. Men fick frågan av dottern så sent som i helgen, vad gör vi om det är fel på barnet då? (när det föds) Förklarade att det finns alltid en risk att barnet föds med någon funktionsnedsättning, eller så händer något vid förlossningen eller under barnets uppväxt och då får vi deala med det då. För inte tusan skulle jag älska dig mindre om du råkade ut för något nu som medför en funktionsnedsättning för dig (hon fyller 9 i dec). Det är ju mitt barn oavsett.
Hade dock KUB visat lågt så hade vi som sagt gått vidare och hade barnet då haft någon avvikelse av sådan kaliber så hade vi med största sannolikhet tagit beslutet om abort just med tanke på mina andra barn och min sjukdom. Tragiskt men sant.
. Känns iofs bra att det är lite liv därinne och att livmodern gör sitt jobb, och än så länge kommer de inte särskilt ofta.
, men kan bara föreställa mig hur det skulle kännas om BM häver ur sig att "du är inte alls gravid" efter så pass relativt lång tid ändå. Håller tummarna som bara den att det tar sig fort, men inte fortare än att du och sambon hinner med allt ni planerat (har tjuvläst "vi som vill bli gravida"-tråden 
