Vårföräldrar 2015 #3

[carmarnic]

Även här kom bebis idag, Kom in till förlossningen 8, han var ute 13,04. 4015 g och 52 lång,

Grattis!

 

[Jast87]

MARS
2:a FengurLaugar, 2:a barnet. Emelie född 3/3 kl 23.13, 3020 gram och 49 cm.
11:e Girasol, 5:e barnet, flicka, Elvira föddes 19/1 kl 15.24, 2226 gram och 47 cm.
14:e Sined, 2:a barnet. Albin född 6/3 kl 22.47, 3535 gram och 50 cm.
16:e _saga_ 2:a barnet, flicka Elise född 17/3 kl 19:43, 3420 gram och 50 cm.
17:e Jast, 1:a barnet, pojke. Mats föddes 18/2 kl 21.00, 2865 gram och 48 cm.
17:e Rhinos, 1:a barnet, pojke. E född 2/4 kl 23.17, 3975 gram och 53 cm.
29:e Olina, 1:a barnet. Pojke född 12/4 kl 06.12, 4320 gram och 55 cm.
31:e Vilse, 2:a barnet, flicka Lova född 10/4 kl 11.37, 3940 g och 52 cm

APRIL
3:e carmarnic, 2:a barnet
5:e Lo_, 1:a barnet. Lo född 6/4 kl 07.06, 3220 g och 48 cm.
5:e Smulu 2:a barnet
5:e Glittra, 1:a barnet. Son född 7/4 kl 21.22, 3000 g och 51 cm.
8:e Tassetass, 1:a barnet
12:e Elisha, 1:a barnet, flicka. Flicka född 17/4 kl 03.38, 4098 g och 52 cm.
14:e Snowwhite, 1:a barnet, pojke
15:e Snna, 2:a barnet
16:e Melisen, 1:a barnet, flicka
20:e Comatose, 1:a barnet
26:e Gesska, 2:a barnet
27:e Jazzen, 1:a barnet
28:e Bambi, första barnen, tvillingflickor. L & J födda på morgonen 12/4. 2234 & 2415 g och 45 & 46 cm.
30:e Imogen, 1:a barnet. Son född 12/4 kl 00:07. 2460 g och 48 cm.

MAJ
5:e Magnum, 1:a barnet
17:e Lime, 1:a barnet
19:e Sinus, 1:a barnet
23:e Magzzan 2:a barnet, pojke
28:e Retro, 1:a barnet
29:e 1887, 1:a barnet

 

[Tassetass]

Tack för alla gratulationer och glada tillrop! Det känns obeskrivligt skönt och än mer overkligt att hon faktiskt är på rätt sida av magen nu. Nu saknas det bara att få doktorns välsignelse att åka hem (vilket vi lär få om ett par timmar).

Förlossningen var väldigt odramatisk och okomplicerad men lägger det ändå som en spoiler.

Spoiler: En redogörelse av vad maken kallar "Den gudomliga nedkomsten"

Under torsdagen fick jag lite blodbandade flytningar och vid halv nio på kvällen började jag få regelbundna men inte alltför starka värkar. Vid två på natten var de så pass täta och hade pågått så länge att vi ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma in. Väl inne så undersöktes jag och var öppen några centimeter plus att livmodertappen var utplånad. Värkarna fortsatte i samma stuk under den tidiga torsdagsmorgonen och jag fick betalt i ytterligare någon centimeter - rätt bra utdelning på rätt så svaga värkar.

Inför morgonronden så debatterades det hur vi skulle göra eftersom jag står på blodförtunnande och ville ha möjlighet att få EDA (ökad blödningsbenägenhet och stick i ryggen är en dålig kombo, att jag inte skulle ta mitt blodförtunnande var inte heller ett alternativ). Det slutade med att de satte själva "infarten" i ryggen men de satte inte in någon bedövning, utan det var helt enkelt ifall jag skulle vilja ha EDA sen. Minns dock att jag sa att jag ville ha valuta för att ha fått en nål i ryggen, även om upplevelsen som sådan inte alls var så hemsk som jag trodde (nålfobiker). Under den här tiden hade värkarna tilltagit men det räckte fint med TENS och noggrann andning.

Nån gång vid elva så hade vattnet fortfarande inte gått och även om värkarna blev starkare och det kändes rätt troligt att naturen skulle ha sin gilla gång fick jag erbjudandet att ta hål på hinnorna. Nu räckte det inte med andning och TENS och jag fick lustgas. Bra grejer! Här upplevde jag att det gick rätt fort, att hon skulle komma innan kvällen kändes rätt säkert.

Vid halv ett sa jag att jag ville ha valuta för tidigare nämnda nålupplevelse och narkosläkaren kom. Tiden från det att jag sa att jag ville ha EDA tills den faktiskt började ta effekt var nog den jobbigaste på hela förlossningen, inte på grund av outhärdlig smärta utan för att jag inte hade något att göra av värkarna, liksom.

Nåväl, EDA:n kickade in och då rasslade det till igen och värkarna började ändra karaktär. Krystvärkarna började och det gick hur bra som helst, för att formulera det på enklast sätt. Fick jättebra instruktioner hela vägen och varje värk resulterade i framsteg. Det knepigaste kom på slutet då de var noga med att huvudet verkligen skulle komma ut långsamt och pausa i flera steg på vägen, krävdes en del koncentration för att pausa när jag blev tillsagd.

Efter ett krystarbete som inte kan ha pågått särskilt länge kom lillan ut, maken fick klippa navelsträngen och moderkakan lossnade hur snällt som helst. Jag fick några små bristningar som syddes med sådan omsorg att jag måste fan se snyggare ut än innan sen när allt är läkt.

Överlag så var det en väldigt positiv upplevelse, det finns ingen del av skedet som känns det minsta jobbig att tänka på. Allt gick bättre än vad jag trodde, det mesta gjorde mindre ont än jag föreställt mig och jag kände mig väldigt positiv hela tiden. Jag var så glad att graviditeten var över och att vi äntligen skulle få vårt barn att precis alla glas var halvfulla.

Förlossningen var lika bra som graviditeten var jobbig och jag är så tacksam att jag kan minnas början på föräldraskapet på det här sättet. Så här dagen efter mår jag bättre och har överlag mindre ont än vad jag hade så sent som natten mellan torsdag och fredag. Jag har förstås ont på andra ställen än innan, det som stör mest är förvånande nog att jag är väldigt öm i ryggen där EDA:n satt.

Så nu när allt är sagt och gjort: fet tumme ner för graviditeten, rätt så stor tumme upp för förlossningen och alla tummar upp för resultatet av det hela!

 

[Tassetass]

MARS
2:a FengurLaugar, 2:a barnet. Emelie född 3/3 kl 23.13, 3020 gram och 49 cm.
11:e Girasol, 5:e barnet, flicka, Elvira föddes 19/1 kl 15.24, 2226 gram och 47 cm.
14:e Sined, 2:a barnet. Albin född 6/3 kl 22.47, 3535 gram och 50 cm.
16:e _saga_ 2:a barnet, flicka Elise född 17/3 kl 19:43, 3420 gram och 50 cm.
17:e Jast, 1:a barnet, pojke. Mats föddes 18/2 kl 21.00, 2865 gram och 48 cm.
17:e Rhinos, 1:a barnet, pojke. E född 2/4 kl 23.17, 3975 gram och 53 cm.
29:e Olina, 1:a barnet. Pojke född 12/4 kl 06.12, 4320 gram och 55 cm.
31:e Vilse, 2:a barnet, flicka Lova född 10/4 kl 11.37, 3940 g och 52 cm

APRIL
3:e carmarnic, 2:a barnet
5:e Lo_, 1:a barnet. Lo född 6/4 kl 07.06, 3220 g och 48 cm.
5:e Smulu 2:a barnet
5:e Glittra, 1:a barnet. Son född 7/4 kl 21.22, 3000 g och 51 cm.
8:e Tassetass, 1:a barnet Lisbeth född 17/4 kl 14:16, 3850 g och 50 cm.
12:e Elisha, 1:a barnet, flicka. Flicka född 17/4 kl 03.38, 4098 g och 52 cm.
14:e Snowwhite, 1:a barnet, pojke
15:e Snna, 2:a barnet
16:e Melisen, 1:a barnet, flicka
20:e Comatose, 1:a barnet
26:e Gesska, 2:a barnet
27:e Jazzen, 1:a barnet
28:e Bambi, första barnen, tvillingflickor. L & J födda på morgonen 12/4. 2234 & 2415 g och 45 & 46 cm.
30:e Imogen, 1:a barnet. Son född 12/4 kl 00:07. 2460 g och 48 cm.

MAJ
5:e Magnum, 1:a barnet
17:e Lime, 1:a barnet
19:e Sinus, 1:a barnet
23:e Magzzan 2:a barnet, pojke
28:e Retro, 1:a barnet
29:e 1887, 1:a barnet

 

[Melisen]

Tack för alla gratulationer och glada tillrop! Det känns obeskrivligt skönt och än mer overkligt att hon faktiskt är på rätt sida av magen nu. Nu saknas det bara att få doktorns välsignelse att åka hem (vilket vi lär få om ett par timmar).

Förlossningen var väldigt odramatisk och okomplicerad men lägger det ändå som en spoiler.

Spoiler: En redogörelse av vad maken kallar "Den gudomliga nedkomsten"

Under torsdagen fick jag lite blodbandade flytningar och vid halv nio på kvällen började jag få regelbundna men inte alltför starka värkar. Vid två på natten var de så pass täta och hade pågått så länge att vi ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma in. Väl inne så undersöktes jag och var öppen några centimeter plus att livmodertappen var utplånad. Värkarna fortsatte i samma stuk under den tidiga torsdagsmorgonen och jag fick betalt i ytterligare någon centimeter - rätt bra utdelning på rätt så svaga värkar.

Inför morgonronden så debatterades det hur vi skulle göra eftersom jag står på blodförtunnande och ville ha möjlighet att få EDA (ökad blödningsbenägenhet och stick i ryggen är en dålig kombo, att jag inte skulle ta mitt blodförtunnande var inte heller ett alternativ). Det slutade med att de satte själva "infarten" i ryggen men de satte inte in någon bedövning, utan det var helt enkelt ifall jag skulle vilja ha EDA sen. Minns dock att jag sa att jag ville ha valuta för att ha fått en nål i ryggen, även om upplevelsen som sådan inte alls var så hemsk som jag trodde (nålfobiker). Under den här tiden hade värkarna tilltagit men det räckte fint med TENS och noggrann andning.

Nån gång vid elva så hade vattnet fortfarande inte gått och även om värkarna blev starkare och det kändes rätt troligt att naturen skulle ha sin gilla gång fick jag erbjudandet att ta hål på hinnorna. Nu räckte det inte med andning och TENS och jag fick lustgas. Bra grejer! Här upplevde jag att det gick rätt fort, att hon skulle komma innan kvällen kändes rätt säkert.

Vid halv ett sa jag att jag ville ha valuta för tidigare nämnda nålupplevelse och narkosläkaren kom. Tiden från det att jag sa att jag ville ha EDA tills den faktiskt började ta effekt var nog den jobbigaste på hela förlossningen, inte på grund av outhärdlig smärta utan för att jag inte hade något att göra av värkarna, liksom.

Nåväl, EDA:n kickade in och då rasslade det till igen och värkarna började ändra karaktär. Krystvärkarna började och det gick hur bra som helst, för att formulera det på enklast sätt. Fick jättebra instruktioner hela vägen och varje värk resulterade i framsteg. Det knepigaste kom på slutet då de var noga med att huvudet verkligen skulle komma ut långsamt och pausa i flera steg på vägen, krävdes en del koncentration för att pausa när jag blev tillsagd.

Efter ett krystarbete som inte kan ha pågått särskilt länge kom lillan ut, maken fick klippa navelsträngen och moderkakan lossnade hur snällt som helst. Jag fick några små bristningar som syddes med sådan omsorg att jag måste fan se snyggare ut än innan sen när allt är läkt.

Överlag så var det en väldigt positiv upplevelse, det finns ingen del av skedet som känns det minsta jobbig att tänka på. Allt gick bättre än vad jag trodde, det mesta gjorde mindre ont än jag föreställt mig och jag kände mig väldigt positiv hela tiden. Jag var så glad att graviditeten var över och att vi äntligen skulle få vårt barn att precis alla glas var halvfulla.

Förlossningen var lika bra som graviditeten var jobbig och jag är så tacksam att jag kan minnas början på föräldraskapet på det här sättet. Så här dagen efter mår jag bättre och har överlag mindre ont än vad jag hade så sent som natten mellan torsdag och fredag. Jag har förstås ont på andra ställen än innan, det som stör mest är förvånande nog att jag är väldigt öm i ryggen där EDA:n satt.

Så nu när allt är sagt och gjort: fet tumme ner för graviditeten, rätt så stor tumme upp för förlossningen och alla tummar upp för resultatet av det hela!

Vad härligt med en så positiv förlossningsupplevelse

 

[Tassetass]

Vad härligt med en så positiv förlossningsupplevelse

Ja, känns skönt att äntligen ha något positivt att säga.

 

[snna]

Uppdaterade fel lista, Nyaste är här under.

 

[snna]

MARS
2:a FengurLaugar, 2:a barnet. Emelie född 3/3 kl 23.13, 3020 gram och 49 cm.
11:e Girasol, 5:e barnet, flicka, Elvira föddes 19/1 kl 15.24, 2226 gram och 47 cm.
14:e Sined, 2:a barnet. Albin född 6/3 kl 22.47, 3535 gram och 50 cm.
16:e _saga_ 2:a barnet, flicka Elise född 17/3 kl 19:43, 3420 gram och 50 cm.
17:e Jast, 1:a barnet, pojke. Mats föddes 18/2 kl 21.00, 2865 gram och 48 cm.
17:e Rhinos, 1:a barnet, pojke. E född 2/4 kl 23.17, 3975 gram och 53 cm.
29:e Olina, 1:a barnet. Pojke född 12/4 kl 06.12, 4320 gram och 55 cm.
31:e Vilse, 2:a barnet, flicka Lova född 10/4 kl 11.37, 3940 g och 52 cm

APRIL
3:e carmarnic, 2:a barnet
5:e Lo_, 1:a barnet. Lo född 6/4 kl 07.06, 3220 g och 48 cm.
5:e Smulu 2:a barnet
5:e Glittra, 1:a barnet. Son född 7/4 kl 21.22, 3000 g och 51 cm.
8:e Tassetass, 1:a barnet Lisbeth född 17/4 kl 14:16, 3850 g och 50 cm.
12:e Elisha, 1:a barnet, flicka. Flicka född 17/4 kl 03.38, 4098 g och 52 cm.
14:e Snowwhite, 1:a barnet, pojke
15:e Snna, 2:a barnet, Pojke född 17/4 kl 13.04, 4015 g och 52 cm
16:e Melisen, 1:a barnet, flicka
20:e Comatose, 1:a barnet
26:e Gesska, 2:a barnet
27:e Jazzen, 1:a barnet
28:e Bambi, första barnen, tvillingflickor. L & J födda på morgonen 12/4. 2234 & 2415 g och 45 & 46 cm.
30:e Imogen, 1:a barnet. Son född 12/4 kl 00:07. 2460 g och 48 cm.

MAJ
5:e Magnum, 1:a barnet
17:e Lime, 1:a barnet
19:e Sinus, 1:a barnet
23:e Magzzan 2:a barnet, pojke
28:e Retro, 1:a barnet
29:e 1887, 1:a barnet

 

[Imogen]

Alltså mjölkuppsamlingskopp, vilken uppfinning! Mina bröst tar det här med mjölkproduktion på största allvar, skulle räcka åt ett par tre stycken bebisar tror jag.. Lilleman går igenom ett antal klädombyten per dag, oftast pga att han blivit nedsköljd av mamma i samband med amning Men efter att uppsamlingskopp inköptes igår är tillvaron betydligt torrare, och omsättningen av amningsinlägg har minskat väsentligt

Men brösten skulle gärna få ställa in sig på rätt produktionsmängd snart..

Lilleman har förresten också fått uppleva vilka negativa konsekvenser det kan få om man ligger och skriker och kissar samtidigt på skötbordet

 

[FengurLaugar]

Alltså mjölkuppsamlingskopp, vilken uppfinning! Mina bröst tar det här med mjölkproduktion på största allvar, skulle räcka åt ett par tre stycken bebisar tror jag.. Lilleman går igenom ett antal klädombyten per dag, oftast pga att han blivit nedsköljd av mamma i samband med amning Men efter att uppsamlingskopp inköptes igår är tillvaron betydligt torrare, och omsättningen av amningsinlägg har minskat väsentligt

Men brösten skulle gärna få ställa in sig på rätt produktionsmängd snart..

Lilleman har förresten också fått uppleva vilka negativa konsekvenser det kan få om man ligger och skriker och kissar samtidigt på skötbordet

Jag har också funderat på sånna uppsamlingskoppar för vi är bra söliga när det är amningsdags Kul att höra att du gilla det. Får nog ta med ett par nästa gång jag är på ica

 

[carmarnic]

Det verkar som vi fått en snäll bebis hittills. Hon äter eller sover. Fast oftast äter hon medan hon sover så det har inte varit många vakna minuter hittills. Nu väntar vi på att storasyster ska komma hem

 

[Olina]

Här kommer min förlossningsberättelse, också som tassetass en väldigt positiv upplevelse

Spoiler: Förlossningsberättelse

Förlossningsberättelse

Allt började på torsdagen när vi var in på 41+3 kontroll på fm. Några timmar efter vi kommit hem från den så fick jag blodblandade flytningar och sen kom även slemproppen. Även vattnet gick men det sipprade bara, något som jag inte förstod först för det kom bara så lite nån gång ibland. Senare på kvällen kom även lite värkar igång och under natten så tilltog dessa och vi ringde in till förlossningen och fick komma in.

Väl inne på förlossningen så undersöktes jag och en ctg kopplades på. Tyvärr var jag bara öppen 1 cm och tappen var var så det var bara att åka hem igen.

Väl hemma på natten så fortsatte värkarna men de gjorde inte så ont så jag tappade upp ett bad och låg där en stund.

När morgonen väl kom så hade värkarna avtagit och det molade bara lite vilket det fortsatte att göra till kvällen. Dock under dagen så fortsatte det rinna och jag misstänkte att vattnet faktiskt läckte vilket gjorde att vi igen ringde in till förlossningen och fick åka in på natten igen för kontroll.

På kontrollen så visade det sig att jag faktiskt läckte fostervatten och att han även bajsat i vattnet så då fick vi tid kl 8 på lördagsmorgonen för igångsättning. Fick även ett ctg påkopplat denna gång med och allt såg fortfarande bra ut. Dock så hade jag fortfarande svaga värkar. Så åter igen hem och invänta morgondagen.

På lördagen så var vi på förlossningen till 8 och då kopplades ctg på igen och sen går ronden och då beslutas det att nu ska det sättas igång så då får jag kanyl i handen och värkstimulerande dropp. Här någonstans så beslutar jag även att jag vill ha EDA, något jag tvivlat på att jag ville ha innan men så här i efterhand så var det det bästa beslutet jag tagit den dagen.

Samtidigt så började värkarna att dra igång och så kom narkosläkaren nästan direkt efter jag önskat EDA. Kan ju säga att jag tyckte det gjorde mindre ont att sätta EDAn än kanylen i handen.

Sen var det bara att vänta på att jag skulle öppna mig och med EDAn hjälp var det inga problem. Värkarna fortsatte att komma men inte regelbundet och droppet ökades på var 30 min. Jag fick även antibiotika var 6:e timme just för den tidiga vattenavgången och det kontrollerades temp på mig. Vid 16 beslutades att droppet skulle stängas av så jag hann vila lite så då passade jag på att sova i ca 2 timmar. Det gjordes även undersökningar på mig hela dagen för att kontrollera så jag öppnande mig och det gjorde jag men långsamt.

Sen kopplas droppet på igen och åter igen är det bara att vänta, går med gåbord och sitter på pilatesbollen, står även på knä i sängen för att hjälpa kroppen.



Hela natten fortsätter så och jag undersöks med jämna mellanrum, fortfarande inte regelbundna värkar.

Men så vid ca 04 så händer det något och det börjar trycka på neråt. Vid 05.23 så får jag krystvärkar, så svaga att jag knappt känner av dem men nu börjar jag bli less och tänker att nu bannemig så ska han ut så med hjälp av BM så börjar jag krysta och hon guidar mig igenom hela processen och vid 06.12 på söndag morgon så föds en liten pojke.

Att få ut moderkakan gick på ett kick men jag förlorade lite blod men med hjälp av mediciner så stannade blödningen av. Sprack även lite men kände inte av ett dugg när de sydde.

Min förlossning är väl inte den optimala med tidig vattenavgång och inga regelbundna starka värkar men jag har en sån positiv upplevelse av förlossningen ändå som visst den var jobbig och framförallt långdragen men all personal runt mig (hann få 2 skiftbyten) var helt underbara.



Så när jag tänker tillbaka så känns det hela bra och jag har en positiv upplevelse av hela förloppet.

 

[Magnum]

Tycker det är jätteintressant att läsa om era förlossningsberättelser!

Och när listan nu uppdateras så inser jag att det fylls på alldeles jättefort och snart är aprilbarnen ute och majbarnen kommer börja dyka upp... Hjälp

 

[Lo_]

Grattis till alla nykomna bebisar, och positiva förlossningsupplevelser!

Eftersom Lo inte vill låta mamman åka till stallet så fick hela familjen bege sig dit idag på förmiddagen. Så nu har jag tankat lite energi från frisk luft och gos med mjuk mule. Vi ska införskaffa napp senare idag och se om det kan vara nåt för fröken så mamman får återhämta sig emellanåt. Och nu sover lilla grynet i sin egna säng, och jag har hunnit äta lunch . Stygnen känns lite så vi får se om vi tar oss ut med vagnen eller om stalluften får duga för dagen.

 

[Lo_]

Napp verkar vara en succé!

 

[vilse]

Hade bvc på besök igår, och kan ju bara kallt konstatera att jag nog har grädde i boobisarna även denna gången
Födelsevikt: 3930 g
Hemgångsvikt: 3850 g ( 2 dagar gammal)
bvc: 4130 g (7 dagar gammal)

Dvs, nästan 300 g viktuppgång på 5 dagar Det kommer nog bli en liten rulta av denna flickan....

Lägger även in min förslossningsberättelse

Spoiler: Förlossningsberättelse

Torsdag 9/4 kl 8.30
Håller på att förbereda mig för att köra sonen till förskolan, ska bara snabbt in och kissa innan vi kör. Snacka om att planerna ändrades

När jag sitter där i godan ro hör jag helt plötsligt ett jätteplask. Tittar förvånat upp på jocke (som borstar tänderna på sonen) och säger: ”antingen så fick hon in en klockren spark på urinblåsan eller så gick just vattnet....”

Lagom förvånad sitter jag kvar ett tag och kan kallt konstatera att det slutar inte rinna, så helt klart var det vattnet som gick.

Rejäl förvåning från min sida, första graviditeten var jag övertygad om att allt skulle börja med att vattnet gick – det slutade med att de tog hål på hinnorna på förlossningen. Denna gången var jag övertygad om att det inte skulle börja med vattenavgång då jag läst att det var väldigt få procent som började så. Så ja, detta var rejält förvånande.


Jocke kör iväg sonen till förskolan, och jag ringer förlossningen. Trots att bebis fortfarande var ruckbar någon dag innan så ville de inte ha in mig på kontroll förrän till em. Skulle ringa efter middag om värkarna inte satt igång.

Kl 14.15
Värkarna har fortfarande inte satt igång, så har fått tid till smvc för kontroll. Ctg görs som ser bra ut, samt en yttre undersökning görs. Bebis är fortfarande ruckbar. Suck.
Runt 16 åker vi därifrån med order om att komma in på fredag fm igen om värkarna inte dragit igång ordentligt.
Små, små värkar har jag haft i ca 1 timme nu. Inget regelbundet, och känns mest som en jobbigare mensvärkskramp.
Vattnet rinner konstant, förlossningsbindor innan det ens börjar hade jag inte räknat med...

Kl 22
Värkarna drog igång påvägen hem, runt 11 minuter mellan. Inga större problem med att andas igenom dem. Sen höll det i sig så... Vissa gjorde ondare än andra, men kändes inte som om det hände särskilt mycket. Pendlade mellan 8-12 minuter mellan värkarna. Bestämde mig för att gå och vila lite då jag antog att det skulle dra igång under natten.
Vattnet fortsätter rinna – tar det aldrig slut?

Fredag 10/4 Kl 02
Fått vila lite, även sovit något lite. Fick nästan dubbla tiden mellan värkarna när jag vilade. Nu började de dock göra rejält ont när jag låg ner. Så dax att flytta upp gymbollen, där var det mycket lättare att hantera värkarna.
Konstaterar att jag även fått en liten blödning, vilket dock inte skulle vara någon fara enligt förlossningen.

Kl 04.30
Haft värkar med 5-8 minuters mellanrum i över en timme nu, och de gör mer och mer ont. Börjar få svårt att andas genom dem och känner att nu är det dax att åka in. Meddelar förlossningen att vi är påväg. Tack och lov är där ledigt nu! (under em var där smockfullt så de fått skicka folk till malmö)

Kl 05.22
Jag blir inskriven! Jag grät nästan när jag fick veta det. För enligt personalen så var jag egentligen inte i aktivit förlossningsarbete (bara öppen 3 cm, och lite dåligt med värkar), men då jag började få så pass ont att jag ville ha smärtlindring, samt att det är barn nr 2 och det då kan gå snabbt, så valde de att skriva in mig ändå.

Smärtlindring fick jag dock bara i form av akupunktur, något annat ville inte bm ge mig förrän jag kommit längre....

Sitter på bollen för att försöka hantera helvetet – vad fan hade jag gett mig in på. Igen. ?

Kl 07.00 – och framåt
Skiftbyte, ny bm. Hon tyckte att jag klart skulle ha lustgas. Jag inhalerar allt vad jag kan och inser att denna gången fungerar den!! Jag känner tydligt hur topparna av värkarna försvinner. Superlycklig.

Märker själv att jag blir groggy, så sjunker långt ner i mig själv och bara fokuserar. Vägrar öppna ögonen för då är jag säker på att bm ska se hur groggy jag är och därmed minska lustgasen, något jag absolut inte vill.

Bebis har lite dåligt hjärtljud imellanåt, så de är inne och vänder på mig ibland. Ligg till höger, ligg till vänster, gör si, gör så. Jag muttrar och svär tyst för mig själv då jag har väldigt svårt att röra mig, dels pga av värkarna men även då foglossningen. Vända sig i sängen är svårt och smärtsamt och så vill de att jag ska göra det fort?!


Värkarna ökar och jag ber om Eda. Narkosläkaren kommer och sätter den. Såklart tar den inte som som den skall... Vänster sida är helt bedövad, men högersida känner fortfarande av värkarna, dock inte lika mycket. Så jag fortsätter med min älskade lustgas.

Jag öppnar mig ganska långsamt och bebis flyttar sig ner långsamt. Precis samma som första förlossningen. Här försöker dock bm få bebis ner för spineakanten (eller vad det nu heter...) genom att jag får flytta runt i olika ställningar. Sidan, rygg, stå på alla fyra, hänga över sängryggen ect. Såfort jag vant mig vid en ny ställning tyckt hon jag skulle prova en ny...

De lämnar mig hängandes över sängryggen och säger att de kommer in lite senare för att se hur det går...
10-15 min senare så ropar jag på jocke, mitt i en värk, att han ska ringa på klockan efter dem. En helt ny upplevelse hade uppenbarat sig – jag hade krystvärkar! (detta är något jag inte alls fick förra förlossningen så det var verkligen en helt ny upplevelse).

Bm kommer och undersöker (herrgud, flytta mig igen!), och konstaterar att jag är nästan helt öppen. Bebis är inte helt nere, så krystningen i början handlar mest om att få ner bebis i rätt position.

Det kändes som om jag krystade en hel evighet, även här i alla möjliga ställningar, men enligt journalen var det bara i 40 minuter.

Allt avslutades i gynställning, med ett klipp även denna gången. Fick även en rejäl spricka i slemhinnan.
11.37 är hon född.

Bebis mådde bra när hon kom ut, så denna gången fick jag upp henne på bröstet med en gång, och fick min sena avnavling precis som jag önskade. (det tog dock inte många minuter innan navelsträngen var helt vit, jag som räknat med både 20 och 30 minuters väntan... )

Jocke klippte navelsträngen, och sedan var det bara väntan på moderkakan som släppte efter ca 20 minuter. Sen återstod bara att bli ihopsydd. Jag fick tillbaka min älskade lustgas (förutom bedövningen), så jag var bara lycklig

 

[vilse]

Ang smärta efter förlossningen, mina tips:

* Köp en badring och sitta på! Guld värt framförallt om du har stygn eller sprickor i slemhinnorna. (30 kr på biltema, eller köpa en sittring på apoteket för ett par hundra...)
* Isbindor. Ta en vanlig binda, spola lite vatten på den och in i frysen. När den fryst ta fram den och låt den vila 2-3 min, och sätt sen på den. Gudomligt skönt med kyla mot ett svullet underliv. Bedövar ett lite tag, men minskar framförallt svullnaden lite = minskad smärta.
* Alvedon fungerar i viss mån. Citodon får användas även när man ammar (vet dock inte hur pass bra denna tar smärtan där nere)
* Kissa med rinnande vatten. Antingen i duschen, eller om duschslangen når till toan. Svider inte då.
* Ha något hemma för att inte bli hård i magen - att göra nr 2 med hård mage är INTE trevligt de första dagarna....


Sen tycker jag det är otroligt fasinerande att se hur kroppen fixar allt. Från att inte kunna styra en muskel i underlivet första dagen - och sen se hur styrkan kommer åter dag för dag. Nu en vecka senare kan jag nästan styra hur jag kissar igen
Igår tog jag även min första promenad på flera månader. Gick nog inte mer än 7-800 meter, men gud så skönt det var! Så långt har jag ju inte kunnat röra mig sen tidig vinter... Rejält trött efter den rundan, både i fogar och rygg. Muskelmassan ligger på minus just nu (en sommar med träningsvärk har jag räknat med )

 

[FengurLaugar]

Idag tog jag första springturen efter förlossningen! 10 min bara precis enligt vad bm rådde mig till. Ingen tyngdkänsla alls och det gick lätt! Underbart att vara på G igen.

Denna vecka har mer av livet återvänt! Ridit, sprungit och haft sex

 

[vilse]

Med tanke på smärta, har ni/har haft navelpiercing så håll koll på dem, min har blivit inflammerad

Tog ur den förra graviditen och har inte haft något problem med den sen dess. (eller innan)
Slutet av denna graviditeten så märkte jag dock att det gamla hålet sprack lite lite. Man såg en röd springa, inget mer. Gjorde inte ont eller något sånt.
Tills idag.
Rött, ömt och lite utåtstående. Började trycka och känna lite och helt plötsligt får jag ett hål. Både flytande och "fast mask" var går att trycka ut
Så nu gäller det att försöka hålla det rent, jättelätt att tvätta in i en "gång" när hålet inte ens är en halv mm stort. Suck.


 

[Elisha]

Hur går det för er som haft bf @Snowwhite och @Melisen? Några känningar? Och @Comatose? :-)