Varannan helg hur delar ni upp det?

[mandalaki]

Nej eftersom exet omger sig med de föräldrarna och kör sin egoshow. "Allt ljus på mig"

ALLA föräldrar?

 

[alazzi]

De som pratar med mig. Klubben består av väldigt mycket folk från ett annat land som har en taskig kvinnosyn. De papporna hälsar inte ens på mig.

 

[mandalaki]

De som pratar med mig. Klubben består av väldigt mycket folk från ett annat land som har en taskig kvinnosyn. De papporna hälsar inte ens på mig.

Kan du agera själv, istället för att bara reagera på vad han gör? Nu ser du att han tar alla föräldrar som pratar med dig och du verkar passiv inför det Prata själv med andra föräldrar istället, alltså sådana som är nya för dig?

 

[alazzi]

I den mån övriga kvinnor har varit med så pratar de inte tyska...Det är 2-3 kvinnor som brukar vara på plats som är pratbara.

 

[Lena Furberg]

Tänk om Bukemaffian (här talar jag om maffia i väldigt positiva ordalag!) kunde åka ner och hänga med dig några gånger på tävlingarna, och erbjuda en rejäl dos besvärligt motstånd mot exet. Det låter som om han får härja fritt utan konsekvenser. Ingen tröst, men jag får känslan att han har en del problem själv.

 

[Shaggy]

Det här är säkert inte till någon hjälp men känner ändå att jag vill beskriva slutet på en relation mellan två personer jag känner. Det jag skriver nu är inte för att lägga press på dig utan mer för att berätta hur han kanske fungerar.
Det hela gäller ett par som var gifta i många år med nästan vuxna barn inom äktenskapet. Mannen börjar flera år innan skilsmässan verbalt bete sig rätt illa mot kvinnan. Hon hade ingen möjlighet att förstå detta eftersom det var subtilt och inte på hennes modersmål. Slutligen skiljer de sig på mannens initiativ. Han skaffar sig ett nytt förhållande, kvinnan är singel. Hon har verklgien blommat ut och har vad jag förstår ett underbart liv. Mannen har blivit bitter och beskyller kvinnan för det ena mer korkade än det andra. Vi som känner dem tror helt enkelt inte att han klarar av att se henne lycklig och stark utan honom.
Min känsla är att ditt ex är just en sådan man. Han njuter av att han är så viktig för dig och försöker därför på alla sätt behålla sin makt över dig.
Jag önskar så att du kunde komma vidare (och jag vet att det är svårt framförallt när man är så strandsatt som du är) och bara peka finger åt honom.

 

[alazzi]

Det här är säkert inte till någon hjälp men känner ändå att jag vill beskriva slutet på en relation mellan två personer jag känner. Det jag skriver nu är inte för att lägga press på dig utan mer för att berätta hur han kanske fungerar.
Det hela gäller ett par som var gifta i många år med nästan vuxna barn inom äktenskapet. Mannen börjar flera år innan skilsmässan verbalt bete sig rätt illa mot kvinnan. Hon hade ingen möjlighet att förstå detta eftersom det var subtilt och inte på hennes modersmål. Slutligen skiljer de sig på mannens initiativ. Han skaffar sig ett nytt förhållande, kvinnan är singel. Hon har verklgien blommat ut och har vad jag förstår ett underbart liv. Mannen har blivit bitter och beskyller kvinnan för det ena mer korkade än det andra. Vi som känner dem tror helt enkelt inte att han klarar av att se henne lycklig och stark utan honom.
Min känsla är att ditt ex är just en sådan man. Han njuter av att han är så viktig för dig och försöker därför på alla sätt behålla sin makt över dig.
Jag önskar så att du kunde komma vidare (och jag vet att det är svårt framförallt när man är så strandsatt som du är) och bara peka finger åt honom.

Tack mitt ex har ett enormt kontrollbehov som jag hela tiden känner av och försöker ignorera. Han vill veta allt som händer under mina veckor och den infon ger jag inte. Vilket gör honom galen. Han pressar ut så mycket info som det går från dottern istället. Han har blivit överraskad många gånger av att jag har klarat av sådant som jag inte kunde när vi bodde ihop eftersom han knäckt mitt självförtroende totalt. Mina vänner har funnits där och hjälpt mig.

 

[Lena Furberg]

Tack mitt ex har ett enormt kontrollbehov som jag hela tiden känner av och försöker ignorera. Han vill veta allt som händer under mina veckor och den infon ger jag inte. Vilket gör honom galen. Han pressar ut så mycket info som det går från dottern istället. Han har blivit överraskad många gånger av att jag har klarat av sådant som jag inte kunde när vi bodde ihop eftersom han knäckt mitt självförtroende totalt. Mina vänner har funnits där och hjälpt mig.

När du vet om detta och ser det så tydligt, kan du på något vis vända det till din fördel? Att det är han som faktiskt har stora problem och som inte kan släppa dig? Släppa kontrollen över dig? Då har du faktiskt ett visst övertag i min mening. Och kan se att hans beteende är ett slags tvångsmässigt och väldigt osäkert beteende från hans sida, som inte har att göra med hans "kärlek" till sin nya. Ju säkrare och mer oberoende du blir, desto mer osäker och demonstrativ blir han.

 

[alazzi]

Alltså, det hade ju varit skönt att ha en normal relation med honom så att jag inte skulle ha några problem med honom och hans kontrollbehov. Att vi hade kunnat prata med varandra om dottern. Men när jag fortfarande pratade med honom så kritiserade han mig ständigt och jag accepterar det inte längre. Han bestämmer inte över mig längre. Allt jag gör är fortfarande alltid fel och sånt behöver jag inte höra. Men då skriver han det i mail istället.

Men jag vet inte hur jag ska få någon fördel av hans kontrollbehov?

 

[TinyWiny]

Alltså, det hade ju varit skönt att ha en normal relation med honom så att jag inte skulle ha några problem med honom och hans kontrollbehov. Att vi hade kunnat prata med varandra om dottern. Men när jag fortfarande pratade med honom så kritiserade han mig ständigt och jag accepterar det inte längre. Han bestämmer inte över mig längre. Allt jag gör är fortfarande alltid fel och sånt behöver jag inte höra. Men då skriver han det i mail istället.

Men jag vet inte hur jag ska få någon fördel av hans kontrollbehov?

Genom att ständigt bevisa att du är stark får du fördel av hans kontrollbehov. Att du är stark gör honom svag, han har då ingen kontroll längre. Eran dotter är så stor nu att ni inte tvunget måste ha en kommunikation er emellan så släng mail, sms osv. olästa. Visa att du går din egen väg och gör vad som passar dig.
Har du någon medicin du kan ta innan för att slippa få panikångest om du ser honom? Jag tror nämligen att om du känner att du fixar det och bara bryr dig om vad din dotter gör så kommer panikångesten att klinga av och det faktum att han beter sig som en förväxt tonåring kommer inte röra dig i ryggen längre. Jag har då aldrig sett några vuxna sitta och hångla på en tävlingsplats, så otroligt omoget att bete sig så anser jag.
"Han bestämmer inte över mig längre" och "jag accepterar det inte längre" är vad som ska surra i ditt huvud när han beter sig illa.

En normal relation kan man drömma om, det gjorde jag med, men ibland får man acceptera läget som det är, släppa och gå vidare på andra sätt.

 

[Lena Furberg]

Alltså, det hade ju varit skönt att ha en normal relation med honom så att jag inte skulle ha några problem med honom och hans kontrollbehov. Att vi hade kunnat prata med varandra om dottern. Men när jag fortfarande pratade med honom så kritiserade han mig ständigt och jag accepterar det inte längre. Han bestämmer inte över mig längre. Allt jag gör är fortfarande alltid fel och sånt behöver jag inte höra. Men då skriver han det i mail istället.

Men jag vet inte hur jag ska få någon fördel av hans kontrollbehov?

Inte fördel av kontrollbehovet i sig, sånt är ju aldrig positivt. Men på det viset att han visar sig faktiskt svag; det är inte du som är svag och eländig utan han. Han bara låtsas ha koll och vara stark genom sitt kritiserande - och sina utspel med sin nya på tävlingsplatsen. Det han gör är ju demonstrativt. Ett sånt beteende är så genomskinligt och visar att det är du som är stark och inte han. Om du kommer ihåg det och noterar det så har du ett övertag som jag ser det. Han är mest patetisk. En patetisk person har inget övertag.

 

[Hyacinth]

Alltså, det hade ju varit skönt att ha en normal relation med honom så att jag inte skulle ha några problem med honom och hans kontrollbehov. Att vi hade kunnat prata med varandra om dottern. Men när jag fortfarande pratade med honom så kritiserade han mig ständigt och jag accepterar det inte längre. Han bestämmer inte över mig längre. Allt jag gör är fortfarande alltid fel och sånt behöver jag inte höra. Men då skriver han det i mail istället.

Men jag vet inte hur jag ska få någon fördel av hans kontrollbehov?

Ta med en bok att läsa när dottern inte tävlar och du måste sitta kvar. Lurar i öronen?
Läs hans meddelanden i efterhand, om och om igen så du kan ta in istället för att reagera som om du mött ett lejon. Och inser att det är en ologisk reaktion du kan lära dig att kontrollera.
Jag är för andningsövningar eftersom det hjälpte mig.

http://www.angest-stockholm.se/?page_id=18

Låter flummigt men är väl beprövat och funkar. Men du måste öva. Sen sitter det i ryggmärgen.

 

[Hyacinth]

Jag tänker att du kan inte påverka hans beteende, men du kan ta kontroll över dina reaktioner.

 

[Shaggy]

Men jag vet inte hur jag ska få någon fördel av hans kontrollbehov?

Du kan vända det till en fördel för dig genom att veta om det. Vet du att han är sådan som växer av att trycka ner andra och då framförallt dig så kan du stärka dig själv i den vetskapen. Du kan se hans småaktiga strävanden för precis vad de är och växa i vetskapen om att han är så svag att han måste försöka sänka dig för att själv få ett värde. Ju starkare du blir ju svagare känner han sig och ju större behov har han av att sänka dig så jag förstår att det är tufft.
När du kan se honom för precis det han är, nämligen en treåring i sandlådan som slåss för att få den röda spaden istället för den gröna som inte duger, så kan du bli fri och då kan du flyga vart du vill utan att hans beteende kan skada dig. Det är tungt nu men du kommer bli fri.

 

[alazzi]

Dunkar huvudet i väggen. Exet kör sitt race och drar in dottern i det hela så att hon verkligen ska fatta hur vi bråkar Vi vuxna ska ta det utan att dra in dottern! Jag blir gaalen. Och dottern gör som pappa säjer eftersom mamma alltid har fel. Orkar inte

 

[alazzi]

Dunkar huvudet i väggen. Exet kör sitt race och drar in dottern i det hela så att hon verkligen ska fatta hur vi bråkar Vi vuxna ska ta det utan att dra in dottern! Jag blir gaalen. Och dottern gör som pappa säjer eftersom mamma alltid har fel. Orkar inte

Och panikångest förstås...allt rasar. Problem på jobbet som bara blir värre och så detta.

 

[TinyWiny]

Det ska verkligen inte behövas men förklara för din dotter att detta är mellan dig och honom. Hon varken ska eller behöver välja sida, tycka eller tänka om det här. Säg till henne att det är helt i sin ordning att hon säger ifrån till pappan när han beter sig så.

Massa massa varma kramar till dig

 

[alazzi]

Uppdatering. Jag har pratat mat med dottern och förklarat hur trist det är att laga mat som sen inte äts. Det har fungerat mycket bättre! Hon får vara med och planera maten och förra veckan gjorde hon vegetarisk sushi till oss!