Vara nära okända människor vs "personlig space"

[TinyWiny]

Ja gud ja! Jag har en stooor personlig bubbla och vill ha den för mig själv. Här går det numera inte att handla när det inte är andra i butiken för folk handlar verkligen på alla tider som finns. Det är ingen skillnad på fredagskvällar och tidiga lördagsmorgnar längre.

Här håller dock folk ganska bra avstånd för det mesta och jag tvekar inte att ta på mig munskydd om folk inte håller avstånd. Munskydd i sig verkar få folk att hålla avstånd och det är ju jättebra! Hoppas det fortsätter så även om jag hade önskat att folk kunde hålla avstånd ändå.

 

[Lingon]

Det finns det säkert nån enstaka, men de flesta ids helt enkelt inte vänta på att nån segpropp ska bli klar vid hyllan/disken = sträcker sig för att ta det de ska köpa, klämmer sig förbi istf omaket att gå omväg osv.

Det här!! Är det nåt jag stör mig på enormt så är det sega och långsamma människor! Jag vill in i affären, handla och sen ut. Inte stå och vänta vid mjölken i 5 minuter för att någon parkerat sig där medan de funderar över om de ska ha lättmjölk eller mellanmjölk!

 

[Tranan]

För mig fanns det EN riktigt positiv sak med restriktionerna under pandemin - det var att man förväntades hålla ett avstånd på iaf 1-2 meter till människor i affärer och andra allmänna utrymmen. Jag tyckte det var oerhört skönt att inte ha någon flåsandes mig i nacken i kön i mataffären, och uppskattade att kunna ha lite "luft" omkring mig när jag gick runt i affären. Men min spaning nu är att sånt har folk slutat med. Det gäller att stå så nära som möjligt i kön så man kommer fortare fram, sträcka sig ÖVER någon för att få tag på rätt sak i frysdisken, passera så nära det går... Är det bara jag som störs av det och önskar en återgång till hur det var under pandemin? Eller är det så att folk VILL vara nära även okända människor och tycker det är skönt att slippa hålla avstånd? Är jag helt ensam om att tycka som jag gör? (obs att det här inlägget har exakt noll med risk för smitta att göra - jag tycker bara det är skönt med avstånd till folk jag inte känner väl)

Normalt så tycker jag att det är så jobbigt med närgångna människor.

 

[Kiwifrukt]

Det här!! Är det nåt jag stör mig på enormt så är det sega och långsamma människor! Jag vill in i affären, handla och sen ut. Inte stå och vänta vid mjölken i 5 minuter för att någon parkerat sig där medan de funderar över om de ska ha lättmjölk eller mellanmjölk!

Det här känner jag är nackdelen med att handla på tider när det kanske mest är ett visst… eh…. klientel i affären. Jag har handlat på förmiddagarna under pandemin och har faktiskt fortsatt med det (gör det på fredagen när de nya varorna precis kommit till affären) och då är det väldigt mycket 80+ i affären som stannar, velar, börjar prata med en bekant mitt i gången så man får krypa under armen på dem för att ta sig förbi, typ. Jag är mer typen som springer in i affären, sliter till mig det jag ska ha och ut igen som en vessla.

 

[MayGrace]

Fast kan inte påstå att folk hållit avstånd iaf inte senaste året Möjligtvis i början av pandemin men sen var de som att allt åter gick till sin vanliga Lunk.
Jag bryr mig inte särskilt ställer alltid kundvagnen i mellan mig och den bakom när jag packar upp på bandet.

 

[Kilauea]

En till här som uppskattar avståndet. Om jag inte blir tvingad kommer jag inte gå tillbaka till att hälsa genom att ta i hand, en liten vinkning med handen och sen presentera sig själv passar mig så mycket bättre.

 

[Ramona]

Jag har inga problem med närgångna människor när jag är i en sådan miljö att det är rimligt att det är mycket folk. Jag kan gå mitt på Ullared innan jul och tycka att det är helt okej, medan andra människor får "psykbryt" och panikångestattacker av trängseln och ljudet. Men jag har ju det lugnt hemma. Bor sist på grusvägen och bor själv, så det finns ingen som naturligt har vägarna förbi mig. Jag uppskattar absolut sällskap och att folk kommer och hälsar på, men jag behöver massor med egentid också och den tar jag mig vid behov. Jag har ju varken barn eller man som klänger på mig, så jag får ju mycket egentid.

 

[Roheryn]

Jag har inga problem med närgångna människor när jag är i en sådan miljö att det är rimligt att det är mycket folk. Jag kan gå mitt på Ullared innan jul och tycka att det är helt okej, medan andra människor får "psykbryt" och panikångestattacker av trängseln och ljudet. Men jag har ju det lugnt hemma. Bor sist på grusvägen och bor själv, så det finns ingen som naturligt har vägarna förbi mig. Jag uppskattar absolut sällskap och att folk kommer och hälsar på, men jag behöver massor med egentid också och den tar jag mig vid behov. Jag har ju varken barn eller man som klänger på mig, så jag får ju mycket egentid.

Jag har också mycket egentid och bor ungefär som du, men jag ogillar att ha massa människor nära inpå oavsett hur mycket jag få vara ifred hemma

 

[tuaphua]

Här håller de flesta fortfarande avstånd.
Jag har dock noll problem med om folk kommer nära så länge de inte antingen luktar illa eller är pervo-män som man känner närmar sig av obehaglig anledning. Men bara stå i kö, råka bumpa in i folk eller tex ta i hand är inget jag har svårt för. Och det är samma att krama folk som inte är bland ens absolut närmaste. Inga problem!

 

[Kiwifrukt]

Måste ändå säga att på mitt lokala Ica håller folk väldigt bra avstånd fortfarande och står inte på någon annan. Var dock inne i en annan affär modell väldigt liten tidigare i veckan, det är en sån som bara har fått ta in en person åt gången under pandemin. Kan säga att det var en bra grej (och nu pratar jag inte alls om risken för smittor utan enbart om hur trång lokalen är). Det var en person där när jag kom som tog tid. Medan personalen höll på att hjälpa hen kom det in fem (!!!) personer till i detta lilla utrymme på max tio kvadrat (lokalen är så klart större men det är det utrymmet kunderna har till förfogande). Jag tog mina grejer och sprang när jag väl var klar.

Men överlag är jag mycket mer störd över att folk i allmänhet glatt har tagit upp ofrivillig kroppskontakt som kramar och handskakningar igen efter pandemin. Ta i hand när man hälsar och presenterar sig för en person första gången man ses kan jag väl göra om vett och etikett säger det. Men inte hälsa genom att ta i hand med personer jag träffar på ett släktkalas fyra gånger om året de senaste 30 åren, räcker det inte att säga hej då? Och krama folk vill jag absolut inte om det inte är en nära person. Allvarligt, ni som gillar kramar? Är det verkligen trevligt att krama en person som står stel som ett fruset torskblock och absolut inte vill?

 

[Roheryn]

Allvarligt, ni som gillar kramar? Är det verkligen trevligt att krama en person som står stel som ett fruset torskblock och absolut inte vill?

Jag gillar ju att krama folk jag tycker om, och det kan gälla även vänner som inte är supernära men som jag träffar då och då och verkligen gillar, men hade jättegärna sluppit krama svägerskan, svägerskans mamma och några till som prompt ska kramas varje gång vi ses... Självklart ska en kram vara ömsesidig, något annat blir ju bara jättekonstigt!

 

[Badger]

Allvarligt, ni som gillar kramar? Är det verkligen trevligt att krama en person som står stel som ett fruset torskblock och absolut inte vill?

Inte för att jag gillar att kramas (nytt påfund (eller alltså man och barn undantagna såklart)), saken är den att de bryr sig inte. De kramas (sannolikt, har jag fått för mig) för att det ska synas att de är goda vänner och sprudlande, varma personer, för de som ser dem kramas. Såklart är det väl roligt med två som kramas sprudlande, men tror inte det stör med något enstaka torskblock heller, rent sceniskt på avstånd blir ju effekten ändå jämförbar.

(Med det sagt läste jag faktiskt artiklar om folk som verkligen saknade att krama sina vänner så jag antar att den varianten finns också.)

 

[Badger]

Jag har inga problem med närgångna människor när jag är i en sådan miljö att det är rimligt att det är mycket folk. Jag kan gå mitt på Ullared innan jul och tycka att det är helt okej, medan andra människor får "psykbryt" och panikångestattacker av trängseln och ljudet. Men jag har ju det lugnt hemma. Bor sist på grusvägen och bor själv, så det finns ingen som naturligt har vägarna förbi mig. Jag uppskattar absolut sällskap och att folk kommer och hälsar på, men jag behöver massor med egentid också och den tar jag mig vid behov. Jag har ju varken barn eller man som klänger på mig, så jag får ju mycket egentid.

Samma här, har inga problem med att vara en sill i kollektivtrafik heller, ur ren folk synvinkel. Mitt problem då är att jag inte lyckas få upp en bok eller inte kan hålla i mig.

 

[Lhas]

Fast man kan ju inte räkna med att vara ensam så fort man kliver utanför dörren?
Tycker det låter överdrivet att hata främmande människor bara för dom är just främmande.

 

[Bison]

När jag handlar bryr jag mig inte ett dugg om folk trängs. Kutar genom butiken och tar mina saker i farten. Står någon och stirrar i kyldisken får den räkna med att folk kommer nära, vem orkar stå och vänta på någon velpelle
Självsacnnar alltid så köar aldrig.

 

[Roheryn]

Fast man kan ju inte räkna med att vara ensam så fort man kliver utanför dörren?
Tycker det låter överdrivet att hata främmande människor bara för dom är just främmande.

Det är ingen som har sagt något om att hata folk? Jag har dem bara helst inte på mig, utan på typ armlängds avstånd. Självklart finns det situationer där det inte går att vara annat än nära inpå (kollektivtrafik under rusningstid i större stad, till exempel), min frågeställning gällde snarast situationer där det bevisligen går bra att hålla avstånd (tänk ICA Maxi) men där folk ändå inte gör det och där förändringen, åtminstone där jag handlar, varit påtaglig efter att pandemirestriktionerna togs bort. Min fundering går väl snarast åt hållet om det är så att en del VILL vara nära även främmande människor och varför då i så fall?

 

[Lhas]

Det är ingen som har sagt något om att hata folk? Jag har dem bara helst inte på mig, utan på typ armlängds avstånd. Självklart finns det situationer där det inte går att vara annat än nära inpå (kollektivtrafik under rusningstid i större stad, till exempel), min frågeställning gällde snarast situationer där det bevisligen går bra att hålla avstånd (tänk ICA Maxi) men där folk ändå inte gör det och där förändringen, åtminstone där jag handlar, varit påtaglig efter att pandemirestriktionerna togs bort. Min fundering går väl snarast åt hållet om det är så att en del VILL vara nära även främmande människor och varför då i så fall?

Hela tråden osar av hat mot folk i allmänhet och hur äckliga folk är.

Vill och vill?
Jag har inget emot folk i allmänhet och jag tycker det är betydligt äckligare att pilla på varukorgen, handtag och slå in koden än att någon människa står nära mig i kön.

 

[quarterranchen]

Hela tråden osar av hat mot folk i allmänhet och hur äckliga folk är.

Vill och vill?
Jag har inget emot folk i allmänhet och jag tycker det är betydligt äckligare att pilla på varukorgen, handtag och slå in koden än att någon människa står nära mig i kön.

Jag skulle inte säga hat, men jag är också lite förvånad över en del inlägg.

Folk som vill handla snabbt och nästan springer över andra i butiker har jag lite svårt för, inte för att jag är långsam, utan för att alla borde få handla i sin egen takt. Har man inte några sekunder över till att vänta på någon som står i vägen, så behöver man inte handla alls just då tänker jag.

 

[Roheryn]

Hela tråden osar av hat mot folk i allmänhet och hur äckliga folk är.

Det där får nog stå för dig. Jag tycker (oftast) inte att folk är äckliga, och ser inte att någon annan i tråden har gett uttryck för det heller. Däremot håller jag gärna avstånd när det går - och det har ingenting med någon smittspridning eller äcklighet att göra.

Vill och vill?
Jag har inget emot folk i allmänhet och jag tycker det är betydligt äckligare att pilla på varukorgen, handtag och slå in koden än att någon människa står nära mig i kön.

Ja, jag fick nästan en fundering om folk verkligen ville vara nära andra när jag var och handlade vid ett tillfälle nu efter restriktionerna. Gott om plats i affären och ändå väljer folk att vara nära, liksom. För mig är det obegripligt, men kan väl iofs förstå att det "bara blir så" om man inte bryr sig. Jag har nog alltid - pandemi eller ej - ansträngt mig för att inte hamna i knät på folk.

Återigen - eventuell äcklighet var inte poängen här, folk är i allmänhet inte äckliga. Det tycker jag normalt sett inte att varukorg, handtag eller knappsatser är heller.

 

[Lingon]

Det där får nog stå för dig. Jag tycker (oftast) inte att folk är äckliga, och ser inte att någon annan i tråden har gett uttryck för det heller. Däremot håller jag gärna avstånd när det går - och det har ingenting med någon smittspridning eller äcklighet att göra.


Ja, jag fick nästan en fundering om folk verkligen ville vara nära andra när jag var och handlade vid ett tillfälle nu efter restriktionerna. Gott om plats i affären och ändå väljer folk att vara nära, liksom. För mig är det obegripligt, men kan väl iofs förstå att det "bara blir så" om man inte bryr sig. Jag har nog alltid - pandemi eller ej - ansträngt mig för att inte hamna i knät på folk.

Återigen - eventuell äcklighet var inte poängen här, folk är i allmänhet inte äckliga. Det tycker jag normalt sett inte att varukorg, handtag eller knappsatser är heller.

Jag har en plan när jag gå i affären. En väg jag går varje gång. Jag plockar varorna i en viss ordning för att den är den mest effektiva och logiska med avseende på hur varorna är placerade i butiken. Jag går inte runt i butiken för att vara där det är minst folk. Jag går dit den varan är som står näst på tur så att säga. Står det någon vid mjölken så väntar jag lite och ger personen en rimlig chans att hinna ta sin mjölk och gå vidare. Men en del är så långsamma eller så märker de inte att det står folk och väntar på sin tur att få ta mjölk och då går jag fram och tar min mjölk helt enkelt. Det går liksom åt båda hållen. Man måste se till i affären att det flyter på och att man inte blockerar andra en orimlig tid från att ta sina varor.