Vår häst blir ridbar på graman, men är det rätt?

[Grazing]

Sedan september förra året rider jag en fd ridskolehäst på 9 år som är i nästintill skänkeldöd. Problemet ligger i att hon inte reagerar på frammåtdrivande hjälper och om hon gör det så återgår hon till samma tempo efter bara några sekunder. Genom konsekvent ridning med spö så har problemet blivit mindre, men det är fortfarande ett problem. Man måste även rida henne med stark hand, vilket knappast bidrar till att hon vill gå frammåt.

Vi har nyligen testat gramantygel på henne, vilket hade en magisk effekt på tempot. Frammåtbjudningen ökade avsevärt och helt plötsligt kunde man rida henne som vilken häst som helst, utan att behöva sitta och slå henne med spöt så fort hon inte lyssnade till skänkeln. Problemet är att jag är riktigt kluven till att rida med graman och i vilketfall som helst kan man inte rida henne med det hela tiden. Förr när jag red på ridskola reds hästarna i princip alltid med snodd för att de inte skulle felbelastas pga oerfarna ryttare, men visst borde väl graman vara ett snällare alternativ? Hästens ägare säger att hjälptygeln aldrig är skarpare än handen som håller i den, men jag känner ändå att det inte känns rätt att tvinga en häst att jobba i en form den inte har ork för ett helt pass. Hur ska jag göra? Rida med graman kortare stunder/vissa dagar? Eller strunta helt i det trots den magiska skillnaden?

Alltså, problemen med hästens form kommer inte lösa sig genom att ändra på utrustningen. Att ens testa att se om det funkar att dra hästen i munnen eller så är så fel, hästens mun är väldigt känslig och ska inte dras i någonting. Fokuset ligger på lite fel ställen. Jag tycker inte det är en vettig idé att testa hackamore heller då det är väldigt starkt. Speciellt eftersom vanan att vara hård i handen finns.

Det du behöver är en tränare så du kan lära dig hur man rider, får in rätt tajmnin i hjälperna. Hästen kommer aldrig att få någon framåtbjudning sålänge ryttaren är hård och stum i handen och drar den i munnen.

 

[Anyo]

Att ha en stark yttertygel eller stadig yttertygel är för mig två helt skilda saker, när jag hör ordet stark i kombination med hand så tänker jag att man får hålla emot. Men så kanske inte är fallet ? Det bästa du kan göra är att ta hjälp av tränare som alla andra också rekommenderar . Träna på

 

[ameo]

jag är lite frågande till det där med yttertygeln, generellt
Rid hästen rakt fram, få den att bjuda rakt, lika mycket på båda tyglarna. Och stödet ska hästen söka själv, utan att du håller emot.
Sitt inte och harva på böjda spår, det är hästen säkert urless på redan.
Se till att hitta ridsällskap så du kan rida ut, så mycket som möjligt. Jag har svårt att tänka mig att du kan hitta framåtbjudningen på något annat sätt.

I sammanhanget ska jag berätta en anekdot... För ett par månader sedan fick min dotter en äldre fullblodsvalack, som startade några gånger på galoppbanan som ung. Det gick inget vidare (och vi som träffat honom fattar varför....) och han blev ridhäst. När han var sisådär 10 år eller nåt flyttade han till ägaren före oss. Hon red ut mycket, men det tog ett helt år innan hon lyckades få honom att släppa loss och galoppera på ordentligt framåt ute i skogen. Och då pratar vi ändå om en häst som alltså tränats och tävlat som galoppör......
Hästen som den här tråden handlar om har gått som ridskolehäst och slutat lyssna på framåtdrivande hjälper. Jag har väldigt svårt att tänka mig att man hittar framåtbjudning och känslighet för hjälperna på något annat sätt än att låta den slippa ridbana och istället ta sig ut rakt fram i skog och mark. Och börja om med utbildningen, som jag skrev innan.

 

[Emma-pemma]

Och min fråga till dig är hur du skulle rida en skänkeldöv häst om inte med spö så fort den inte reagerar för skänkeln? Det är ju bättre att förtydliga att skänkel=framåt genom att lägga på spö istället för att sparka hästen i sidan och få hästen att lyssna ännu sämre.

Framåtbjudningen är ju inte något som bara finns i ridningen, utan även i all annan hantering. Det är en del av den relation man har med hästen, både på marken och på ryggen. Och den dövhet för hjälperna som du beskriver, hur ter den sig när du hanterar hästen i stallet? Flyttar sig hästen genast när du med ett mjukt och lätt kommando ber den? Börjar den genast gå när du leder den, och stannar lika direkt utan att du drar i grimskaftet?

Precis som de övriga här anser jag att din tränare kommer att kunna hjälpa dig med ridningen, men ridningen är ju bara en liten del av allt runt hästen. Jag tycker att du ska börja gå ut och gå med hästen. Om den inte är van att ridas ut själv så får du se till att du är det trygga sällskap hästen behöver för att hitta bjudningen när den kommer ut. Du kanske får börja träna på att leda den på ridbanan så att den lyssnar innan du ger dig ut, så att du har hästen någorlunda på hjälperna innan den ska möta okända miljöer. Träna start, stopp, vändningar osv på slakt grimskaft. Så fort det sitter så försök komma ut med hästen från ridbanan.

När halterna på slakt grimskaft sitter kan dy börja träna halvhalter, tempoväxlingar osv. Noga att du hela tiden har hästens fokus. Den här lyhördheten följer sedan med upp på ryggen när man rider. Du kanske ska strunta i att rida då och då när du har hästen? Eller inled varje pass med en promenad där du kollar av att känsligheten för hjälperna sitter, om du inte redan fått igenom det när du gjort iordning hästen i stallet.

Det verkar inte som att du äger hästen, utan du är väl medryttare. Jag antar att du är medryttare för att du vill rida, i första hand, inte promenera och hitta kommunikationen med en häst som kanske helst bara skulle vila några månader. Du får väl själv tänka igenom om du vill fortsätta med den här hästen eller om du vill betala lite mer för att rida en häst som är mer "färdig" för dig.

Men dra aldrig i hästen och acceptera aldrig att du behöver nöta för att få hästen att gå fram. Och strunta helt i huvudets position.

 

[Lager]

Det som många undrar är vad som händer när jag struntar i att dra henne i munnen och låter huvudet vara där det vill. Mitt svar: allt som oftast går den här hästen inte i form och hennes huvud får vara där det vill. Ända sättet att få henne i form är genom att ha en stadig yttertygel och det är det jag menar med att va stark i handen.

Det visar ju ungefär vad som skrivits innan.

Ni får henne aldrig igenom i kroppen om hon inte går framåt. Bjudning är liksom A:et i hela utbildningen, steg ett. Det är där ni måste börja.

Låt huvudet vara där hon vill ha det, skit i ramen. Rid ute. Gasa. Beröm och klappa mycket.

När hon tar skänkel ordentligt (läs Blandis inlägg) så rid lösgörande. Be om hjälp av instruktör.

Hela det där håll fast fram och sparka bak blir väldigt trist och jobbig ridning, både för er och för hästen som hamnar mitt i skruvstädet.

 

[Magiana]

Jag håller med i det som skrivits här och blir själv ganska frustrerad när jag själv ser i min omgivning att hästar utan eget driv eller inte tillräckligt med driv ska sparkas fram med sporrar eller att man tar i tyglarna för att hästen ska gå i någon slags form/ram trots avsaknaden av framåtbjudning. En fråga som man kan ställa sig är om den som rider bromsar omedvetet med kroppen (och här kan CR vara en hjälp). En annan är om hjälperna är tillräckligt renodlade (och hänger ihop med fråga ett). Den tredje är om hästen har arbetslust och hur man får fram den. Som det redan nämnts så kan en häst gå i form utan tyglar. Dina händer är bara en liten del av kroppen. Det finns massor av information som man kan förmedla till hästen med resten av sin kropp, från tårna ända upp till huvudet. Du kan med hjälp av resten av din kropp både öka energin och minska energin.

 

[Mialenap]

Framåtbjudningen är ju inte något som bara finns i ridningen, utan även i all annan hantering. Det är en del av den relation man har med hästen, både på marken och på ryggen. Och den dövhet för hjälperna som du beskriver, hur ter den sig när du hanterar hästen i stallet? Flyttar sig hästen genast när du med ett mjukt och lätt kommando ber den? Börjar den genast gå när du leder den, och stannar lika direkt utan att du drar i grimskaftet?

Precis som de övriga här anser jag att din tränare kommer att kunna hjälpa dig med ridningen, men ridningen är ju bara en liten del av allt runt hästen. Jag tycker att du ska börja gå ut och gå med hästen. Om den inte är van att ridas ut själv så får du se till att du är det trygga sällskap hästen behöver för att hitta bjudningen när den kommer ut. Du kanske får börja träna på att leda den på ridbanan så att den lyssnar innan du ger dig ut, så att du har hästen någorlunda på hjälperna innan den ska möta okända miljöer. Träna start, stopp, vändningar osv på slakt grimskaft. Så fort det sitter så försök komma ut med hästen från ridbanan.

När halterna på slakt grimskaft sitter kan dy börja träna halvhalter, tempoväxlingar osv. Noga att du hela tiden har hästens fokus. Den här lyhördheten följer sedan med upp på ryggen när man rider. Du kanske ska strunta i att rida då och då när du har hästen? Eller inled varje pass med en promenad där du kollar av att känsligheten för hjälperna sitter, om du inte redan fått igenom det när du gjort iordning hästen i stallet.

Det verkar inte som att du äger hästen, utan du är väl medryttare. Jag antar att du är medryttare för att du vill rida, i första hand, inte promenera och hitta kommunikationen med en häst som kanske helst bara skulle vila några månader. Du får väl själv tänka igenom om du vill fortsätta med den här hästen eller om du vill betala lite mer för att rida en häst som är mer "färdig" för dig.

Men dra aldrig i hästen och acceptera aldrig att du behöver nöta för att få hästen att gå fram. Och strunta helt i huvudets position.

 

[Alos]

Jag hade börjat om från marken med ledövningar, lösgalopp och tömkörning (ut i skog och mark, inte på bana!). Ta med den som handhäst kanske om du har möjlighet? Gå promenader och ge den roliga uppgifter.

Din häst har ingen motivation till arbete, varför ska du då tvinga den till det?
Om du hade blivit tvingad till att springa runt runt i ett ridhus i flera år av ditt liv med olika "ledare" som säger exakt vad du ska göra, hade du varit motiverad till att fortsätta bara för att du kom till ett nytt hem?

Jag tycker du måste se detta från hästens perspektiv. Den tycker inte om sina arbetsuppgifter och visar det tydligt. Det är DITT ansvar som ägare att se till att hästen finner arbetsglädjen igen. Kanske den aldrig finner glädjen i att gå i ett ridhus igen, eller så kanske den älskar det om 1 år när du lyckats motivera den till det.

Jag förutsätter också att du kollat att hästen inte har ont och att all utrustning sitter som den ska.

 

[Mialenap]

Att ha en stark yttertygel eller stadig yttertygel är för mig två helt skilda saker, när jag hör ordet stark i kombination med hand så tänker jag att man får hålla emot. Men så kanske inte är fallet ? Det bästa du kan göra är att ta hjälp av tränare som alla andra också rekommenderar . Träna på

Nej precis! Jag sitter inte och bromsar och drar, men hon behöver en tydlig ram och konstant stöd. Hon blir lätt vinglig.

 

[Elo]

Nej precis! Jag sitter inte och bromsar och drar, men hon behöver en tydlig ram och konstant stöd. Hon blir lätt vinglig.

Alla hästar är olika men; min Fröken blir OTROLIGT vinglig när man rider med fast 'ram' och fepplar med tyglarna. Ju mer man 'ramar' med tyglarna desto vingligare (ormigare) blir hon. Om man istället stadgar med skänkel blir hon stilla och hamnar i rätt form.

Självklart använder jag tyglarna också, men tex om jag vill ställa hästen åt höger får jag verkligen tänka 'runt höger skänkel' och genom att jobba med stilla hand (bara små-små-små kramningar) och stadig högerskänkel får jag ställning.

Jag tror, som några andra, att ni behöver tänka om när det kommer till hur ni rider denna häst.

 

[Ottilia]

Nej precis! Jag sitter inte och bromsar och drar, men hon behöver en tydlig ram och konstant stöd. Hon blir lätt vinglig.

Förutsatt att hästen är kollad av veterinär och frisk:
Att hon är vinglig beror nog på att hon inte bjuder riktigt. Det löser du inte genom att ge henne en tydlig ram och konstant stöd.

Ni behöver arbeta på grunderna och för att inte stöka till det genom att ryttaren faller tillbaka i gamla vanor så skulle jag rida hästen utan kontakt (det går att rida med kontakt men för en ryttare som är van vid att rama in skulle jag börja utan) till en början med målet att den bjuder framåt för båda skänklarna. För det krävs en balanserad ryttare med timing och kroppskontroll som inte smygklämmer med knäna och kan lägga på skänkeln för att sedan helt slappna av i benen tills ny skänkel behövs igen. När hästen bjuder fram för båda skänklarna och driver på jämt med sina bakben så kommer den inte vingla och då kan man erbjuda en lätt kontakt.

Det ni gör när ni sätter på en gramman är att ni inte fixar till grundproblemet. Det enda ni gör är att ni fixerar huvudet och får fram en falsk eftergift. Det är mycket större risk för skador om ni rider med gramman på det sättet än att ni låter hästen gå med huvudet i vädret och sköta sin balans själv. Så släpp på tygeln, kontakta en bra tränare som är duktigt på grundridning och som inte fokuserar på huvudets placering och var beredda på att backa flera steg, sänka kraven och bara fokusera på grunderna - start och stopp. Innan bjudningen finns där så finns det ingen anledning att göra något annat - grammanen är bara som många andra genvägar - en senväg. Man kan lura sig själv och få viss utveckling även när man struntar i grunderna, men förr eller senare kommer det ta stopp - antingen på grund av en skadad häst eller på grund av att man inte kommer vidare i utvecklingen. Med lite tur är det det senare alternativet som sätter stopp för utvecklingen och då måste man ändå gå tillbaka till ruta ett.