Sv: Var är dagens hästtjejer?
Jag blir helt förbryllad när jag läser det ni skriver, det enda jag vet om från min del av hästsporten är det enda rätta att ta hand om hästen själv och alla dess sysslor som hör till stallet.
Har haft häst i 5 år, varav jag har 3 stycken totalt nu och enda sedan jag har köpt häst har jag betalat rubbet själv (förutom hö som min snälla far har betalat åt mig), foder, utrustning, veterinär, stallhyra har jag betalat själv och gör även det nu när jag är arbetslös. Jag åker för det mesta själv till stallet, tar in alla hästarna och fodrar osv. Jag tränar hästarna i olika väder, det är ingen som ställer sig och sadlar eller selar en häst åt mig som jag ska träna t ex. Finns det verkligen ägare som har det så?
Har jobbat i travstall i totalt 5 år också, jag valde att sluta med det yrket just för att det tog upp för mkt av min ork och tid att ta hand om mina egna hästar efter jobbet, spec dagarna efter man varit på trav runt halva Sverige t ex. Kan även säga att större delen av hästskötarna i travstallen brinner för sina hästar som dom följer varje steg de gör, man måste nästan brinna för hästarna och yrket för annars orkar man inte.
Tack för den passningen.
Jag bröt nacken i augusti 1999 och fick en bestående ryggmärgsskada i och med att jag skötte en ridtravare i ett privatstall. Hästens ägare var rädd för sin häst, men skulle prompt ha häst eftersom grannen hade häst. Jag stod och pysslade i stallet efter ridning, när hon kom och skulle fodra - JUST då, trots att hon visste att hästen var fodergalen. Jag blev nockad under hakan. När jag sedermera åkte till sjukhuset, efter att ha skött och ridit hästen i tre veckor, jag var ju sjåpig... Så fick jag höra av hästens ägare, när hon fick höra vad som hänt. Att ja, det är sånt som händer och inget hon kunde rå för, sedan har jag inte hört ifrån henne förrän för tre veckor sen när hon ropade upp mig på facebook och undrade om jag visste någon som ville ha en ridtravare - gratis. Jag gick med rollator i 2.5 år och alla tyckte att jag skulle bli sjukpensionär, men jag vägrade och jag var i ridskolestallet och snubblade omkring i spiltorna parkerade rollatorn utanför och hjälpte nybörjarna med sadel och träns.
När läkaren fick höra det, så satte han upp mig på halskoteoperation, trots att en av 200 dog och 1 av 150 blev förlamad från halsen och nedåt. - Jag är varken den 150'e eller den 200'e sa jag och det var jag inte. i januari 2001 fick jag en ny halskota, från en bit av höftbenskammen. Och i november 2001 flyttade min första egna häst - den jag fortfarande har kvar till Örebro.
2009 och 2011 bytte jag dessutom höftleder.
Under alla år har jag skött min häst, och hela kollektivstallens hästar SJÄLV. När andra har haft stallpass, har jag hjälpt dem och när jag haft stallpass, då har de andra sprungit så fort benen hållit, TV, möte, ut med hunden, laga mat och vad det nu varit. På lösdriften jagade jag lösa hästar flera gånger i veckan, den enda hästen som inte gick ur hagen var min egen.
Så, ja. Jag har skött min häst själv. Men att jag jagar hjälp beror på att jag jobbar halvtid, har gjort hela tiden... Och sista halvåret har flera sagts upp, så jag har fått mer arbetsuppgifter. Vi är två stallgäster i stallet, med fem stallpass om dagen. Och förutom det, ska jag hinna mocka, borsta och pyssla om min egen häst. Och ja, jag gör det fortfarande sju dagar i veckan. Men jag skulle inte ha något emot sällskap, om jag så ska vara tvungen att betala för det.
Förlåt att jag existerar och vill ha rätt att ha häst.
Men just nu så känner jag att jag först o främst ska kräva ett "ja, vi är intresserade" eller "nej, vi är inte intresserade".
