Sv: Var är Briar?
Nej, men det finns ju olika anledningar till varför man inte rider ut. En tittig och nervös häst är kanske inte så rolig att rida ut på, men en självsäker häst som tagit över är å andra sidan inte så rolig att hantera. Treåringen jag red var hemsk med ovant folk, gick rätt över dem när de skulle leda till hagen osv. Med lite mer vana personer var hon snäll och väluppfostrad, men man var tvungen att passa henne lite hela tiden, att hon inte sakta började flytta fram gränserna för vad som var ok.
Den andra Briar-hästen gick också bra att rida ut på, men ägaren ville inte att någon annan skulle göra det, för den kunde testa rejält och dra iväg i bockserier - än så länge hade den aldrig fått av henne, men hon ville inte låta nån annan rida ut ifall hästen skulle få av ryttaren och lära sig att det var ett sätt att bli av med ryttaren om man ville. Så hon fick jobba en hel del med uteritterna för att de skulle funka, och den hästen var nog direkt olämplig som skogsmullehäst (däremot uppenbart mycket lämplig som tävlingshäst).
Bägge hästarna har genomsvenska mödernen.
Vad gäller ryttare som inte vill rida ut, så tycker inte jag det verkar ha så mycket med hästarna som med ryttarna att göra. Jag var i några år "uteryttare" för en dressyrryttare, som inte själv tyckte om att rida ut utan enbart red i ridhuset, men tyckte hästarna skulle få komma ut. Hennes hästar var alla mycket trevliga att rida ut, så det var inte där skon klämde, utan hon föredrog helt enkelt ridbanan.