Eftersom de flesta här bor i Sverige så var inte min fråga om vad som gäller i Tyskland. Den frågan ställer jag inte här. Det finns andra forum för det. Jag har bott större delen av mitt liv i Sverige och mina referenser går till Sverige. Tysk etikett kan jag inte.
Eftersom du undrar om våra erfarenheter så får du ett svar till..
Jag hade ingen aning om den regeln att jag ska ha mat kvar. Så som rakt svar hade jag alltså också gjort din dotter obekväm, omedvetet.
Jag tvingar jag ingen att äta upp hos mig heller om det ser ut som det tagit stopp. Oavsett om den tagit själv eller jag lagt upp.
Ibland beräknar man sin hunger fel själv också.
Jag kan däremot säga att, om det blev för mycket mat är det okej att lämna lite.
Men jag försöker då invänta tills jag tycker mig se att personen inte vill ha mer av det den har framför sig.
Om personen då är en riktig långsamätare och ung och osäker så kanske jag hade fått den personen att känna sig obekväm på grund av det istället.
Det känns som det här är en situation där det kan bli obekvämt hur det än görs?
Och kanske att man applicerat det som sagts i andra situationer på detta tillfälle?
Jag tyckte jag läste ovan "att kompisars familjer har den regeln att man äter upp".
Var det på något sätt uttalat från pojkvännen att detta gällde här?
Och om det i så fall var det kan jag ju tycka att han är en knöl som inte hjälpte henne ur situationen när den uppstod.
Eller var det en produkt av nervositet över att göra ett bra intryck som gjorde att hon kände sig tvungen att kämpa ensam för att få i sig portionen?
Jag hade nog däremot försökt säga till när mat lades upp att jag vill ha en lite mindre portion om det på något sätt gick att förutse problemet.
Äldre i familjerna jag umgås i, här i Sverige trugar ju gärna på en mer mat än man vill ha. Men inte är det någon som tycker "man är är dum i huvudet som lämnar mat" om man säger att man absolut inte orkar?
Eller så är det jag som inte bryr mig om deras eventuella ogillande då, jag vet inte.