Sv: Vanlig NH vs PNH ?
Ja, det var en trevlig diskussion, vad roligt! Som omväxling, här på NH
(Har iofs inte varit härinne på dölänge men...)
När min lilla dam kom till Sverige och aldrig hade blivit hanterad som våra tamhästar blir här blev det lite av en "kulturkrock" för henne, att plötsligt lyda oss små tvåbeningar. Hon var jättegullig och jättesnäll så länge man inte ställde några krav på henne eller ville nåt som inte var hennes idé från början.
Vi lärde henne att lösa problemen med oss genom humor! Främst! Vi gjorde ingen grej av att hon stod på bakbenen, backade eller fnös åt oss. Hon fick bära sig åt och hålla låda bäst hon ville, bara hon gjorde det på behörigt avstånd. Vi lät henne uttrycka sin frustration, och log mest åt henne och när hon var klar bad vi henne återigen om samma sak - vilket i det läget mest bara var att gå rakt fram, alternativt gå runt oss på en cirkel i en lina.
Inte förrän jag fått över henne på vår sida till 100%, började jag lägga in fler saker i hennes utbildning, så som sadel, träns mm.
När det var dags för sådana saker, och även för uppsittning, så var hon så pass van vid oss konstiga människor, att hon inte tyckte att något av det var så mycket konstigare än allt annat hon hade fått vara med om innan. Och det var allt från att ha på sig tygbitar, täcken, gå på presenningar, ta av och på grimmor, bli ledd och tömkörd i skog och mark, bli skickad runt, i, över och under olika saker, osv. Panik, rädsla och såna saker har aldrig någonsin varit något inslag under hela inridningen. Resultat: En trevlig häst som älskar människor nästan mer än andra hästar, och som oftast gillar att lära sig nya saker (bara det inte är något fysiskt krävande jobbigt, hon gör det med men där visar hon sin märriga sida och blir lite bitchig ett tag
) och litar på folk.
Jag säger därmed inte att det är det enda sättet. Men det här har funkat bra för oss.